jämställdhet-föräldraskap

[chilinoon]

Jämställdhet- Föräldraskap
Hallå, jag behöver era idéer och feedback!

Vi har problem med egentid och vem som ska ha barnet. Så pass att det hotar en separation!!

Hoppas ni orkar läsa detta långa inläggg.

Problemet är klassiskt - han behöver mycket tid för sig själv och jag tycker han skall ta mer tid med sin son. Jag vill det skall vara jämställt och rättvist.
Han ansåg att när jag var mammaledig, fick betalt för att ha huvudansvaret och mertiden av omvårdnaden om vårat gemensamma barn. Jag ansåg att jag fick ersättning för förlorad inkomst för att kunna ta han om vårt barn under min partners och min fd arbetstid.

Så började problemet arta sig. Min kille ville liksom att det skulle ge sig av sig själv, men det är inte riktigt det som det gör, och känns definitivt inte så när man varit hemma hela dagen med en kolik-kille och väntat på sin partner skall hjälpa avlasta.

För att få någon form på det bestämde jag att det blev en klassisk kommunist modell - 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar sömn - som fick gälla. Och att vi skulle dela på fritidskvoten så han fick ta vårt barn 3-4 timmar på arbetsdagarna och dela hälften av dygnet med mig på helt lediga dagar och köra varannan natt om möjligt. Han tycker det är fruktansvärt jobbigt och tycker synd om sig för ingen av "grabbarna" har det så! Nu är det så att vi bråkar om allt annat också...

Nu har jag börjat jobba och känner sådan otrolig frihet och tar vår son direkt när jag kommer hem. Morgonen när jag jobbar kväll och kvällen när jag jobbar dagpass. De enda dagarna jag nu är "ledig" är min a halva arbetsfria dagar....

Har dryftat saken på Öppna Förskolan men bara stött på EN mamma som upplever liknande. DVS. att man får slåss för sin rätt som levande mäniska med fortfarande andra behov än att BARA vara mamma 100% om dygnet....

Jag känner mig mycket ensam om detta och känner en heldel föräldrar men inte då detta varit en riktigt kamp mellan båda. Vi hoppas räddningen kommer när vår son börjar på Förskolan så min kille får loss tid för sig själv... om det nu hjälper...

Har ni egna erfarneheter av tjafs mellan varann vem som skall ta och inte ta hand om barnet, vara ledig etc? Hur har ni det? Kanske idéeer på schema er emellan?

[MattiasLj]

Det första jag tänker på är hur det va i början. Va ditt sätt att göra saker automatiskt "rätt sätt" t.ex. Har han fått utrymme att göra saker på sitt sätt eller har du kommit emellan och typ sagt "såhär ska man göra".

Vet att sånt är klassiskt för att få en pappa att ta avstånd med förklaringen "allt jag gör blir ändå fel enligt henne så varför göra ngt"

Sen har han fått vara pappaledig ngt? Har han velat vara det?

[Elinen]

Fråga: Hur kommer det sig att du vet/tror/uppfattar den orsaken som den "klassiska" när det faktiskt finns forskning som indikerar annat?

[MattiasLj]

pratat med andra pappor. Är en väldigt vanlig kommentar jag hör.

[Elinen]

*s* Jo jag tror också att det är en ganska vanlig delorsak MEN samtidigt en ganska bekväm också.......eller?

[Smålandspappa]

behöver han så mycket tid för sig själv?

Har han fått vara ensam med barnet dom gångerna det har varit hans tur?

Har du bestämt när han skulle vara med barnet och vad dom då skulle göra?

Gör ni mycket ihop som familj eller har ni intressen/vänner på varsina håll?

[Wallander]

Jag är beredd att hålla med MattiasLj på detta. Det är klart att det kan låta bekvämt, men det är banne mig inte lätt att tävla med kvinnor som ägnat hela sitt liv i att leka med dockor och familjelekar och längtat efter barn och förberett sig i hela sitt. Alla kvinnor är givetvis inte på det sättet, men de är väldigt, väldigt många.

[MattiasLj]

som wallander säger. Kvinnor kan vara _väldigt_ bestämda hur saker ska ligga/skall göras etc etc och det ges inte mkt utrymme för pappans tankar och åsikter

[Smålandspappa]

kan jag bara säga...väl talat.

[Elinen]

Svarar er båda... Jo jag håller verkligen med er! Jag har givetvis följdfrågeställningar som poppar upp men jag tänker backa för trådstartaren behöver verkligen hjälp av er. Och det är en bra frågeställning ni tar upp....... så jag vill inte "störa" mer!

En annan gång kanske ?

[Wallander]

Nej fortsätt diskussionen är viktig och jag tror det kan hjälpa trådstartaren.

[pbsthlm]

Mitt spontana svar till dig och till er andra är att han inte verkar förstå att ett barn vänder upp och ner på hela livet. Man kan inte fortsätta som förut. En förälder kan göra det men då sker det alltid på bekostnad av den andra förälderns egentid.
Jag ser ju alldeles för många exempel runt mig där pappan kör på i gamla invanada spår medan mamman lägger om hela sitt liv. Möts man på ahlva vägen så är mycket vunnet. Jag håller med Helena att det är lätt att skylla på att mamman tar stor plats men ofta anses ju killar som tuffa så varför inte använda den tuffheten till att se till att få 1 on 1 tid med sitt barn.
Pappledig borde han vara eller ha varit, det är väldigt karaktärsdanande och enligt mig det enda sättet att växa in i rollen som småbarnsförälder.

Jag tror att jag och min frus split av FL har gjort oss lyckligare än många par. Vi är två helt kompletta föräldrar som vet allt om våra barns behov och praktikaliteter om dem. Det har aldrig behövt några listor när någon av oss varit borta.

Det enklaste är väl om man bokar i n eventuella fasta aktiviteter i kalendern och sedan tar övriga grejer som de kommer.

[chilinoon]

Du har helt rätt! JAg satte agendan. men jag har aldrig ansett mig ha tolkningsrätten över vår son. Vill vekrlgen få med min kille i diskussionerna och funderingarna.
MEN Han klagar än i dag att jag ständigt är på honom och kommenterar, och bekräftar hur otillräcklig han är och hur lite han gör i hemmet eller med vår son.

Men han ger tyvärr ofta skenet av att vilja komma undan och han hatar att jag misstror honom. Han vill göra sitt men vi har olika uppfattningar om vad som skall göras och när och hur. Allt!

HAn erkänner att han är en lat ensamvarg med stark integritet som vill ha det lugnt, planerar och inte ändra på saker. Jag är en "hysterisk" Hitler (enligt honom) och en "doer som aldrig sitter still och älskar diskussioner och förändring. Hur fann vi varann kan man undra idag?

Nåväl. Av någon orsak är det också alltid mest synd om honom och det är mycket jobbigare för honom att få till ex ett bad med vår son, ta disken,plocka undan efter vår son, eller fixa tvätten. Han blir så trött.."orkar inte, pallar inte, imorn..."jag vet att det är min tur."

MEN - så har jag kanske nattat vår son ytterligare än gång för at "du gör ju det bättre, så varför skall jag behöva hålla på och krångla! Motvilligt med vilda diskussioner och krav på motprestation - så gör jag de.t Och han är pissesur och inte ett dugg tacksam.
och så är det kväll - ja han anser att det är då han blir pigg för alla krav är borta. Och då orkar han sitta och spela poker i fem-sex timmar.

Alla hemsysslor gör han på mitt sätt och när jag bett att det skall bli gjort BARA för min skull och för att slippa mitt skäll. Känns ju märkligt! Då har vi ju misslyckats. I synnerhet har jag misslyckats som trodde vi skulle kunna finna ett mer jämllikt förhållande!

Men hur vill han ha det då, undrar du? Jo, man gör saker när man känner för det. Det får gärna vara rörigt en längre tid för honom. han hade helst packat upp vårat flyttlass efter ett halvår (sa han) om han fick välja. Jag har packat upp allt, monterat alla möbler, ringt nästan alla bolag, tagit tag i problem i nya huset, hantverkare, hela trädgårnden, satt upp babygrindar, lagar babymat till frysen, går på öppna försskolan...Han orkar inte såndat. Han köper u burkmat, komer inte iväg på pappadagen på öppna förskolan, glömmer bada vår son, har aldrig bytt sängkläder åt honom eller köpt blöjor, tvättlappar, kläder, gått till BVC...

Men allt sådant står nu för dörren ett par månader fram över för jag har nu börjat jobba heltid! Hurra vad fri jag känner mig i 9 timmar!!

[chilinoon]

förlåt. Jag hoppas du har rätt!

[chilinoon]

Jo, det är nog bekvämt att säga så, men du har rätt - min kille säger just så. Dvs att jag har åsikter om hur han gör och tycker jag vet ett bättre sätt. Men det är inte orsaken till att han anser sig kunna välja ifrån sitt föräldraskap på ett annat sätt än jag och kräva mer egentid. HAn anser så klart att det är mer synd om honom nu när jag börjat jobba.

[chilinoon]

Usch, nu blev jag lite arg - fö rjag har lekt inidaner och häst och djur i alla former men inte har jag praktiserat mamma pappa barn - och längtat efter detta! Jag kände mig lika grön som honom och inte mer - fö rhan var så avspänd i sin inställning. jag läste jättemycket inför föräldraskapet, ,men so malla andra oavsett kön kunde jag inte bli förberedd på vad som komma skall. Och aldrig har jag känt mig så ensam som när vi fick barn - FAST han satt vid min sida. Jag var ju fysiskt och mentalt bunden till hem och barn hela tiden och kände en ständig trötthet. >och hade otrolig lust att möblera och fixa i vårt nya hem som vi givetvis flyttade till veckorna efter. och minckille lyfte inte ett finger. an kunde tänka sig vänta med att packa upp efter ett halvår. Har som sagt gjort ALLT själv. och inga diplom förväntar jag mig i ovch med att jag sa så.

Han skall göra saker när det passar honom och lusten infaller - och erkänner med ett litet flin at det blir MANANA åt det mesta.
Jag vet att dte blir svårt att kommentera en persion ni inte känner och att jag inte är snövit själv i detta drama.
men det är inte lätt att tygla sig när allt tippar och blir totalt ....jag vetint evad. Han är inte deprimerad - bara trött på mitt ständiga missnöje och motvals.

[chilinoon]

jAG HÅLLERMED DIG - JA HAR MYCKET ÅSIKTER OM ALLT OCH ALLA TING. MEN - DET VEKRAR INTE SOM OM DET ÄR ETT ÖMSESIDIGT INTRESSE HELLER. HAN BRYR SIG HELT ENKLET INTE - MEN JAG GÖR DET SÅ DÅ FÖLJER AN MINA ÖNSKEMÅL SÅ GOTT HAN KLARARAV - MEN BARA FÖR MIN SKULL. ALLT FÅR GÄRNA FÖRFALLAFÖR HANS SKALL. HAN KAN LÄTT TÄNKA SIG BETALA STÄDHJÄLP OCH HA ENHEMMAFRU - UTAN ATT ANSE ATT HANSKULLE VARA KVINNOFÖRAKTANDE FÖR DET. HAN PALLAR BAR AINTE ENGAGERA SIG I SÅDANT.

[chilinoon]

Ja , du får gärna vara med. Men jag har svårt för att teoretisera det hela nu när man sittter med tjafs upp över näsan. Som sagt - separation hägrar om inte förskolan och mer egentid till killen inte hjälper balansen och hans brist på ork och engagemang i hem och barn.

[Wallander]

Får jag försvara mig bara lite??? Tack

Det finns förstås en sida till på det jag skrev, och det är ju att mannen aldrig annars behöver handla i underläge. Det är meningen att han ska veta bäst. I detta fallet gör han inte det. Det är klart att det går att trivialisera på många olika sätt, till och med skratta åt det, men det löser inte problemet. Sårad stolthet är kanske löjeväckande för de som ser det, men för den drabbade är det faktiskt klokt att använda silkeshandskar.

För övrigt har jag förstås inget att invända mot pbsthlms analys. Det är klart att han måste ändra inställning och att det är hans ansvar lika mycket som hennes att det här blir bra. Frågan är väl mest hur man kan få honom att se det. Be honom titta in här?

[chilinoon]

HAn har alltid få vara själv med barnet och bestämma vad de skall göra, men givetvis har jag förslag och är inte nöjd om hansitter vid tv-. iställer för lekplatsen med vårat spralliga barn mitt på dagen.