Ge mig en orsak

[anonymt namn]

till att inte ge upp. Kom inte och säg barnen för det funkar inte idag.
Vad jag än gör i mitt liv så går det åt helvete. Jag försöker ställa upp på alla andra men det biter mig i baken gång på gång. Jag gav livet chansen på allvar men det var inget för mig.
Just nu längtar jag efter känslan att bara somna, den där underbara känslan som bara finns när man dör.
Jag lever för alla andras skull, för att de ska slippa vara ledsna. Men vad i själva pip hjälper det MIG i MITT liv? Det krävs så lite för att jag ska ramla ner i hålet och jag ser inte att mitt liv har något värde. Vet inte vad jag vill med mitt inlägg, det är väl den där kända sista halmstrået jag trevar efter antar jag.
Låg och vilade nyss och försökte hitta en orsak att leva vidare för min egen skull men kan inte hitta någon. Jag är ett ingenting som aldrig borde ha varit född.
När jag vill väl så blir det ändå så fel och i slutet är det jag som är den store förloraren, den/de jag ställer upp för eller går bara vidare i livet, tar det jag gör som självklart, och kvar är jag i ännu trasigare skick.
Jag och mitt ego vill inte längre, orkar inte kämpa mer. Åka till akuten hjälper inte eftersom problemet ligger hos mig och mitt desperata jag som måste offra min lycka för att alla andra ska må bra.
Jag vet att jag tar mig igenom detta om jag vill men vill jag det den här gången? Vet inte än.
Vissa vet nog vem jag är men jag ber er respektera min vilja att vara anonym.
Hur fan överlever man när orken tagit slut?

[H med E]

Jaa, hur överlever man när orken är slut? Jag lever också för andra, för att de inte ska bli ledsna. Om det inte varit för det skulle jag inte vara här. Jag vet inte vad jag ska skriva. Vi finns här för dig. Jag finns här för dig

Styrkekramar i massor

[kattan1]

Livet är en evig kamp om överlevnad. Hur man ska göra när orken är slut..... tja... fortsätta andas.... Se en kort stund i taget. Nu ska jag klara mig fram till middag... nu ska jag överleva tils jag går och lägger mig... Visst, urtrist och inget liv - men ibland det enda som funkar för mig.

Att leva genom att tillfredställa andra, eller för barnens skull, räcker inte.... Det gäller att hitta sin egen plats oxå. Sitt egenvärde. Jag önskar sååå att jag kunde hitta en smula av det....

[Anumer]

Tack för era inlägg, visst är det ju så att man måste ta en kort stund i taget. Att andas in en gång utan att fokusera på nästa steg är det som gör att jag går vidare.
Även om jag fortfarande kämpar mot mina demoner så söker jag på nåt sjukt sätt tröst och bekräftelse på att jag är värd att fortsätta leva.

[Anna-Mia]

då jag läser ditt inlägg...att någon ska behöva känna så som du beskriver.
Men jag kan lova att det finns många anledningar till att du ska orka leva vidare....

Du skriver tex "den underbara känslan som bara finns när man dör"...då vill jag bara säga att känslan då någon dör inte alltid är så där underbar, många lider innan deras sista andetag...jag har sett div hemska "dödsögonblick" under tid jag arbetat inom vården så jag kan lova, det är inte underbart att dö.
Jag har försökt begå självmord x antal ggr och vid 2 av försöken var det relativt nära...jag upplevde skräck och dödsångest lång tid efteråt.
Det är EN anledning till att du inte ska ge upp utan att du ska fortsätta leva.

Du skriver också "Jag lever för alla andras skull, för att de ska slippa vara ledsna"...ojojoj, vad jag känner igen mig. Man vill vara alla till lags och finnas till för andra...men vem finns för en själv? Vad gör dom andra för dig/mig?
Men sluta med att vara alla till lags, sluta att ställa upp jämt, säg i från!
Det började jag göra för ett par år sedan...och inte har något blivit ledsen för det.
Du lever för att inte andra ska bli ledsna...men ska det vara på bekostan av att du mår som du mår? Du är värd mer än så...och det är anledning nummer TVÅ till att du inte ska ge upp utan fortsätta vilja leva.
Att bli ledsen har aldrig skadat någon och man är inte en svikare eller liknande om man inte alltid ställer upp.
Det finns tex ett ord i ordboken som heter Nej...ett ord som kanske inte använda så ofta som det skulle kunna göra.

"Jag är ett ingenting som aldrig borde ha varit född. "
Så har jag också känt x antal gånger hittills i mitt liv...att jag varit lika med "en fis i rymden" typ. Men alla är vi unika...så även du. Det finns ingen annan som du och det ska du vara stolt över.
Om inte du varit född, då skulle inte dina barn heller ha funnits...skulle du ha viljat vara utan dom?
Och barnen är anledning nummer TRE till att du inta ska ge upp utan fortsätta vilja leva.
Dom har bara en mamma och det är du...ingen kan ersätta dig.

Varför måste du offra din lycka, vem har sagt att du måste göra det?
Hur överlever man då orken tagit slut?
Jaa, hur gör man det?
Kanske genom att börja tänka på sig själv...det kan vara nog så svårt speciellt om man inte levt för sin egen skull tidigare.
Att ta ett rejält brejk från livets alla måsten etc...be om en remiss till ett hälsohem där du kan rå om dig själv och hitta dig själv, där du kan koppla bort att finnas för andra, där du finns för dig själv, där dom har tillgång till kunnig personal (kurator, psykolog, etc) som lyssnar på dig och som finns där för dig.

Just ett sånt brejk väntar jag på...och inom 6 månader kommer jag dit.

Det blev rörigt det här och kanske kom jag med en massa pekpinnar...men jag har kännt som du tidgare och jag säger saker ur min egen erfarenhet bara...stor varm kram!

Du är du, ingen kan ersätta dig, du är unik!