Ja visst det kanske e lite tidigt att börja "uppfostra" våra små bebbar....men eftersom det är mitt första barn så förbereder jag mig för hur jag ska få det lilla livet att bli en bra person. Beställde igår två böcker
"Ditt kompetenta barn"- Jesper Juul och
"Sov utan gråt (The no-cry sleep solution)"- Elizabeth Pantley
Är det någon som har läst dom? Hur gör ni? Har ni några metoder eller går ni på känslan och erfarenhet? Dela gärna med er av era erfarenheter, jag tar tacksamt emot tips!
Nu har jag nattat lillen och ska lägga mig i badet och läsa
1
Uppfostran Ja visst det kanske e lite tidigt att börja "uppfostra" våra små bebbar....men eftersom det är mitt första barn så förbereder jag mig för hur jag ska få det lilla livet att bli en bra person. Beställde igår två böcker
"Ditt kompetenta barn"- Jesper Juul och
"Sov utan gråt (The no-cry sleep solution)"- Elizabeth Pantley
Är det någon som har läst dom? Hur gör ni? Har ni några metoder eller går ni på känslan och erfarenhet? Dela gärna med er av era erfarenheter, jag tar tacksamt emot tips!
Nu har jag nattat lillen och ska lägga mig i badet och läsa
Juuls bok. Tycker att den är suverän att läsa. Till största delen tycker jag att den överensstämmer med det jag själv tycker om barn och barnens uppfostran. Mycket får ju gå på känsla för situationen. Men det viktigaste är att man bekräftar och möter barnet där det är, tycker jag. Det gör också att jag inte blir lika frustrerad eller arg när jag möter motstånd från min nu 4-åriga dotter. Visst händer det att jag också tappar besinningen, jag är ju bara människa som också kan vara trött, stressad, irriterad eller vad det nu kan vara som gör att jag inte orkar. Då brukar jag förklara det för dottern varför jag blev arg och det har jag gjort sen hon var i ett årsåldern, även om hon inte förstod vad jag pratade om då.
Så mina tips är väl, läs böckerna, bilda dig en egen uppfattning, bekräfta ditt barn i det utvecklingssteg det är och älska barnet precis som det är.
2
Har läst Juuls bok. Tycker att den är suverän att läsa. Till största delen tycker jag att den överensstämmer med det jag själv tycker om barn och barnens uppfostran. Mycket får ju gå på känsla för situationen. Men det viktigaste är att man bekräftar och möter barnet där det är, tycker jag. Det gör också att jag inte blir lika frustrerad eller arg när jag möter motstånd från min nu 4-åriga dotter. Visst händer det att jag också tappar besinningen, jag är ju bara människa som också kan vara trött, stressad, irriterad eller vad det nu kan vara som gör att jag inte orkar. Då brukar jag förklara det för dottern varför jag blev arg och det har jag gjort sen hon var i ett årsåldern, även om hon inte förstod vad jag pratade om då.
Så mina tips är väl, läs böckerna, bilda dig en egen uppfattning, bekräfta ditt barn i det utvecklingssteg det är och älska barnet precis som det är.
Det finns ju massor av teorier och metoder. Den allra bästa metoden är väl att älska och ge barnet mycket tid. Sen är det upp till dig hur många och vilka gränser du vill sätta. Vissa tillåter allt, vill inte säga Nej alls före 2-3 års ålder t.ex. Andra har mycket strikta gränser tidigt. Hos oss skulle inte nån regel om pedantstädning av leksaker fungera eftersom vi själva inte är några pedanter t.ex.
Det finns ju massor av teorier och metoder. Den allra bästa metoden är väl att älska och ge barnet mycket tid. Sen är det upp till dig hur många och vilka gränser du vill sätta. Vissa tillåter allt, vill inte säga Nej alls före 2-3 års ålder t.ex. Andra har mycket strikta gränser tidigt. Hos oss skulle inte nån regel om pedantstädning av leksaker fungera eftersom vi själva inte är några pedanter t.ex.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
