på fråga pappor om min lilla fråga ?
Rubriken lyder: Hur får jag min man att vilja skaffa en tredje ?
Får man göra såhär när man inte orkar skriva en gång till ?
1
någon som orkar läsa på fråga pappor om min lilla fråga ?
Rubriken lyder: Hur får jag min man att vilja skaffa en tredje ?
Får man göra såhär när man inte orkar skriva en gång till ?
Jag orkade läsa. Ett tips är annars att kopiera texten och klistra in, samtidigt som man nämner att den också finns på fråga pappor.
Din fråga:
Eftersom jag själv absolut _inte_ vill ha fler barn, trots att jag älskar min man otroligt starkt, är lycklig med honom och innerligt glad och tacksam över att vara mamma till dottern. Att inte vilja ha fler barn behöver alltså inte handla om att man är missnöjd med relationen eller olycklig över att vara förälder.. Det skulle bli väldigt tärande på relationen om min man började försöka övertala mig om att skaffa ett barn till, jag skulle känna mig pressad och olycklig. Jag skulle fråga mig varför det är så viktigt - är han inte nöjd med den familj vi har? Varför räcker inte de barn vi redan har, och vår relation till för att göra honom lycklig? Vad är det han tror att ett barn till ska göra för livsavgörande skillnad?
Jag skulle ha bättre förståelse för det, om det var så att han inte hade något barn alls. Att det kan vara en viktig sak i livet, att få skaffa barn. Och det skulle i vårt fall innebära att relationen tog slut, jag skulle be honom skaffa sitt barn med en annan kvinna eftersom jag inte vill ha ett barn till. Men när vi redan har barn (om än inte tillsammans, vi är en ny-familj där båda har barn sedan tidigare) så skulle jag ha svårt att förstå varför frågan var så viktig för honom.
Som jag ser på det är det ett område som man inte kan tjata sig till framgång på, jag tror det är olyckligt för ett barn att inte vara önskat av båda föräldrarna, och jag tror att det kan ställa till stora problem i relationen mellan de vuxna. Mitt råd till dig är att fundera över varför ett tredje barn känns så viktigt för dig, och försöka komma till ro med hur det är just nu: din man vill inte ha ett barn till. Han kanske kommer att ändra sig om något år, men troligen inte. Kanske ni behöver gå i parsamtal för att riktigt kunna mötas när det handlar om detta område, så att inte någon av er blir bitter. Om det känns svårt för dig att acceptera hans inställning tycker jag du ska föreslå parrådgivning, så att inte denna fråga riskerar förstöra er relation.
3
Jag orkade läsa. Ett tips är annars att kopiera texten och klistra in, samtidigt som man nämner att den också finns på fråga pappor.
Din fråga:
Eftersom jag själv absolut _inte_ vill ha fler barn, trots att jag älskar min man otroligt starkt, är lycklig med honom och innerligt glad och tacksam över att vara mamma till dottern. Att inte vilja ha fler barn behöver alltså inte handla om att man är missnöjd med relationen eller olycklig över att vara förälder.. Det skulle bli väldigt tärande på relationen om min man började försöka övertala mig om att skaffa ett barn till, jag skulle känna mig pressad och olycklig. Jag skulle fråga mig varför det är så viktigt - är han inte nöjd med den familj vi har? Varför räcker inte de barn vi redan har, och vår relation till för att göra honom lycklig? Vad är det han tror att ett barn till ska göra för livsavgörande skillnad?
Jag skulle ha bättre förståelse för det, om det var så att han inte hade något barn alls. Att det kan vara en viktig sak i livet, att få skaffa barn. Och det skulle i vårt fall innebära att relationen tog slut, jag skulle be honom skaffa sitt barn med en annan kvinna eftersom jag inte vill ha ett barn till. Men när vi redan har barn (om än inte tillsammans, vi är en ny-familj där båda har barn sedan tidigare) så skulle jag ha svårt att förstå varför frågan var så viktig för honom.
Som jag ser på det är det ett område som man inte kan tjata sig till framgång på, jag tror det är olyckligt för ett barn att inte vara önskat av båda föräldrarna, och jag tror att det kan ställa till stora problem i relationen mellan de vuxna. Mitt råd till dig är att fundera över varför ett tredje barn känns så viktigt för dig, och försöka komma till ro med hur det är just nu: din man vill inte ha ett barn till. Han kanske kommer att ändra sig om något år, men troligen inte. Kanske ni behöver gå i parsamtal för att riktigt kunna mötas när det handlar om detta område, så att inte någon av er blir bitter. Om det känns svårt för dig att acceptera hans inställning tycker jag du ska föreslå parrådgivning, så att inte denna fråga riskerar förstöra er relation.
Råkar bli gravid?? Nu kommer alla att bli galna av mitt svar, men hur många ångrar sina barn när de väl finns? Älskar man dem inte otroligt mycket fast de var oplanerade? Och jag undrar kommer mannen någonsin vilja ha fler barn, i så fall när och kommer det att funka då? Och du kanske går i tusen bitar av att inte få fler barn när din kropp värker efter barn, det är väl också en anledning till skilsmässa - om nu en anledning till skilsmässa skulle vara ett tredje barn, vilket jag inte tror. I de flesta tider har kvinnan haft beslutet och hormonerna, men i nutiden ska allt bestämmas demokratiskt, rättvist - vilket betyder att den som inte vill är den som får som den vill?
4
Råkar bli gravid?? Nu kommer alla att bli galna av mitt svar, men hur många ångrar sina barn när de väl finns? Älskar man dem inte otroligt mycket fast de var oplanerade? Och jag undrar kommer mannen någonsin vilja ha fler barn, i så fall när och kommer det att funka då? Och du kanske går i tusen bitar av att inte få fler barn när din kropp värker efter barn, det är väl också en anledning till skilsmässa - om nu en anledning till skilsmässa skulle vara ett tredje barn, vilket jag inte tror. I de flesta tider har kvinnan haft beslutet och hormonerna, men i nutiden ska allt bestämmas demokratiskt, rättvist - vilket betyder att den som inte vill är den som får som den vill?
..att relationen inte håller istället. Visst blir de flesta barn älskade, även de oplanerade. Men däremot vet jag relationer som spruckit direkt genom ett sånt svek som du föreslår. Det är inte alla män som kan fortsätta älska en kvinna som lurat dem att bli pappa mot sin uttalade vilja, vilket jag har FULL förståelse för. Jag skulle inte kunna fortsätta leva med en person som svek mig på det sättet.
5
Fast då riskerar man ju... ..att relationen inte håller istället. Visst blir de flesta barn älskade, även de oplanerade. Men däremot vet jag relationer som spruckit direkt genom ett sånt svek som du föreslår. Det är inte alla män som kan fortsätta älska en kvinna som lurat dem att bli pappa mot sin uttalade vilja, vilket jag har FULL förståelse för. Jag skulle inte kunna fortsätta leva med en person som svek mig på det sättet.
hej du. Jag förstår dig när hela ens kropp värker och gråter efter ett barn till,men ni är två om det här. Antagligen känner han lika starkt för att INTE ha fler barn,som du gör för att ha fler.
Du måste respektera och acceptera hans vilja i det här,det gäller ju inte någon liten grej precis.
Hur skyddar ni er? Om det är så att du äter piller kan du sluta med dem och meddela din man varför,då är det ju faktiskt upp till honom att se till att det inte blir några fler,eftersom det är han som inte vill.
Annars kan jag inte se något som skulle få honom att ändra ståndpunkt. Det enda du kan göra är att försöka få honom att förstå hur du känner,men om han efter det fortfarande säger blankt nej,får du nog ge dig. Försök "nöja" dig med de barn ni har,och gläds av det du har. Livet är ju inte över för det.
Men jag förstår precis vad du går igenom,jag och sambon sitter i samma sits,han säger nej,jag säger JAAAA,men ,men..
Lycka till!
6
hej du. Jag förstår dig när hela ens kropp värker och gråter efter ett barn till,men ni är två om det här. Antagligen känner han lika starkt för att INTE ha fler barn,som du gör för att ha fler.
Du måste respektera och acceptera hans vilja i det här,det gäller ju inte någon liten grej precis.
Hur skyddar ni er? Om det är så att du äter piller kan du sluta med dem och meddela din man varför,då är det ju faktiskt upp till honom att se till att det inte blir några fler,eftersom det är han som inte vill.
Annars kan jag inte se något som skulle få honom att ändra ståndpunkt. Det enda du kan göra är att försöka få honom att förstå hur du känner,men om han efter det fortfarande säger blankt nej,får du nog ge dig. Försök "nöja" dig med de barn ni har,och gläds av det du har. Livet är ju inte över för det.
Men jag förstår precis vad du går igenom,jag och sambon sitter i samma sits,han säger nej,jag säger JAAAA,men ,men..
Lycka till!
Det finns risker med allt, hela livet är ett enda vågspel och hur vet man säkert vad som är rätt och vad som är fel? Dessutom kanske inte den andra är helt säker på "sveket"? (hur nu ett barn kan vara ett svek men ändå). Många är de som senare älskar barnet så mycket att de inte kunde förstå att de inte velat ha det. Men vad tycker du om att det är den som inte vill ha barn som får bestämma? Och tycker du verkligen att ett tredje barn skulle vara anledning till skilsmässa?
8
Det finns risker med allt, hela livet är ett enda vågspel och hur vet man säkert vad som är rätt och vad som är fel? Dessutom kanske inte den andra är helt säker på "sveket"? (hur nu ett barn kan vara ett svek men ändå). Många är de som senare älskar barnet så mycket att de inte kunde förstå att de inte velat ha det. Men vad tycker du om att det är den som inte vill ha barn som får bestämma? Och tycker du verkligen att ett tredje barn skulle vara anledning till skilsmässa?
acceptera mannens nej, just nu, låt det gå några år och fråga igen. Tjata inte för det tror jag inte du vinner på. Låt barnen bli ännu äldre och se om hans längtan kommer.
lämna mannen gå vidare och skaffa fler barn med någon annan.
9
inte tjata Tror att det bara finns tre vägar:
acceptera mannens nej och lev vidare med 2 barn
acceptera mannens nej, just nu, låt det gå några år och fråga igen. Tjata inte för det tror jag inte du vinner på. Låt barnen bli ännu äldre och se om hans längtan kommer.
lämna mannen gå vidare och skaffa fler barn med någon annan.
I händelse av en graviditet är det ju alltid kvinnan som får bestämma. Jag förundrar mig över män som vågar låta kvinnan ta ansvar för preventivmedel, _särskilt_ i de fall där kvinnan har en uttalad önskan om barn. Men jag tror att många män skulle bli chockade om de hörde hur barnlängtande kvinnor resonerar helt egoistiskt om att slänga p-pillren eller ta ut spiralen utan att tala om det för mannen. Jag tycker det är ett fruktansvärt svek.
För egen del skulle det bli skilsmässa om min man insisterade på att skaffa ett barn till. Jag kan inte tänka mig att skaffa ett barn till bara för hans skull. Det är ju ett livslångt åtagande, det kan man inte göra för någon annans skull. Han skulle få söka en annan kvinna att skaffa barn med, eftersom det inte är möjligt för honom att lura mig att bli gravid.
10
I händelse av en graviditet är det ju alltid kvinnan som får bestämma. Jag förundrar mig över män som vågar låta kvinnan ta ansvar för preventivmedel, _särskilt_ i de fall där kvinnan har en uttalad önskan om barn. Men jag tror att många män skulle bli chockade om de hörde hur barnlängtande kvinnor resonerar helt egoistiskt om att slänga p-pillren eller ta ut spiralen utan att tala om det för mannen. Jag tycker det är ett fruktansvärt svek.
För egen del skulle det bli skilsmässa om min man insisterade på att skaffa ett barn till. Jag kan inte tänka mig att skaffa ett barn till bara för hans skull. Det är ju ett livslångt åtagande, det kan man inte göra för någon annans skull. Han skulle få söka en annan kvinna att skaffa barn med, eftersom det inte är möjligt för honom att lura mig att bli gravid.
Tjata och tala om vad som är viktigt ligger mycket nära varandra. Men jag tror att man hela tiden måste prata om det som är viktigt. Att tyst bära det inom sig är inte bra, vare sig för självkänslan eller relationen. Man ska itne tjata men man ska heller inte hålla tyst om något som känns så viktigt att man tänker på det varje dag. Tycker jag.
11
Tjata och tala om vad som är viktigt ligger mycket nära varandra. Men jag tror att man hela tiden måste prata om det som är viktigt. Att tyst bära det inom sig är inte bra, vare sig för självkänslan eller relationen. Man ska itne tjata men man ska heller inte hålla tyst om något som känns så viktigt att man tänker på det varje dag. Tycker jag.
som är sveket, det är sättet det isåfall kom till på, genom att lura mannen.
Jag håller helt med Sisla, det är verkligen en fruktansvärt ful grej att göra Som skrivs nedan, det finns bara de alternativen. I princip acceptera, avvakta eller byta man. Luras - _nej_, oerhört korkat!
Även om mannen aldrig får reda på sveket, kanske situationen blir så ohållbar att relationen spricker ändå. Man kan verkligen bli mätt på småbarnsår ...
12
Det är inte barnet som är sveket, det är sättet det isåfall kom till på, genom att lura mannen.
Jag håller helt med Sisla, det är verkligen en fruktansvärt ful grej att göra Som skrivs nedan, det finns bara de alternativen. I princip acceptera, avvakta eller byta man. Luras - _nej_, oerhört korkat!
Även om mannen aldrig får reda på sveket, kanske situationen blir så ohållbar att relationen spricker ändå. Man kan verkligen bli mätt på småbarnsår ...
...själv förundras jag över alla som skaffar barn i ett nytt äktenskap/samboförhållande och kör hela familjevändan igen. Var inte själva problemet med den FÖRRA relationen att familjekonceptet inte riktigt funkade, med mamma, pappa och barn under samma tak till 100%?
För mig har det ö.h.t. inte funnits på agendan att avla kärnfamilj 2.0 med en ny man - och för att jag ö.h.t. ska flytta ihop med en man igen så vetesjutton om inte mina barn måste vara utflugna innan. Och det är om minst 10 år.
JAG tror att detta med att vilja skaffa barn så snart man har en fast relaiton för många är ett uttryck för att man inte vet vad man annars ska ha en relation till. Om man inte har familjeprojektet ihop, vilket projekt ska man DÅ ha ihop? Nej, just det...Men en vettig relation bygger för min del inte på att man har Familjen som främsta projekt utan...sin relation.
13
Ja... ...själv förundras jag över alla som skaffar barn i ett nytt äktenskap/samboförhållande och kör hela familjevändan igen. Var inte själva problemet med den FÖRRA relationen att familjekonceptet inte riktigt funkade, med mamma, pappa och barn under samma tak till 100%?
För mig har det ö.h.t. inte funnits på agendan att avla kärnfamilj 2.0 med en ny man - och för att jag ö.h.t. ska flytta ihop med en man igen så vetesjutton om inte mina barn måste vara utflugna innan. Och det är om minst 10 år.
JAG tror att detta med att vilja skaffa barn så snart man har en fast relaiton för många är ett uttryck för att man inte vet vad man annars ska ha en relation till. Om man inte har familjeprojektet ihop, vilket projekt ska man DÅ ha ihop? Nej, just det...Men en vettig relation bygger för min del inte på att man har Familjen som främsta projekt utan...sin relation.
Jag håller med! Har inga som helst önskningar varken om att bo ihop eller att skaffa barn med min kärlek. Och det har inget o göra med att jag inte älskar honom tillräckligt mycket eller så utan det handlar helt enkelt om att jag vill sätta relationen först. Har inte alls nån längtan efter slentrian o tjafs om massa tråkiga vardagssaker. Att vi driver familjeprojekt var för sig är perfekt o jag tror passionen håller i sej bättre då också..
14
Jag håller med! Har inga som helst önskningar varken om att bo ihop eller att skaffa barn med min kärlek. Och det har inget o göra med att jag inte älskar honom tillräckligt mycket eller så utan det handlar helt enkelt om att jag vill sätta relationen först. Har inte alls nån längtan efter slentrian o tjafs om massa tråkiga vardagssaker. Att vi driver familjeprojekt var för sig är perfekt o jag tror passionen håller i sej bättre då också..
Att bygga en relation på svek och lögner håller aldrig i längden, det blir bara infekterat och de flesta lögner kommer som regel fram. Och en lögn följs alltid av fler lögner, följdverkan.
Fult som fasen är det att spela med människors liv (barnet) på det sättet. Framför allt att köra över sin mans beslut som om hans åsikt vore mindre värd.
Har man en sån attityd mot sin man och förhållande, så bör man allvarligt se över sitt beteende snarast.
16
Aj aj aj Att bygga en relation på svek och lögner håller aldrig i längden, det blir bara infekterat och de flesta lögner kommer som regel fram. Och en lögn följs alltid av fler lögner, följdverkan.
Fult som fasen är det att spela med människors liv (barnet) på det sättet. Framför allt att köra över sin mans beslut som om hans åsikt vore mindre värd.
Har man en sån attityd mot sin man och förhållande, så bör man allvarligt se över sitt beteende snarast.
Men jisses - att göra en sådan sak mot en person man respekterar förstår jag inte. Argument som att man aldrig ångrar sina barn etc. är liksom inte relevanta i sammanhanget!
En fråga? Var det bättre förr menar du - när det inte var demokratiskt eller rättvisst i samhället menar du??
Nä om kroppen värker så mycket så tycker jag man ska först prata (ej tjata) igenom det och avvakta och acceptera det rådande läget och fokusera på det man har och inte det man inte har liksom! Om kroppen värker vidare efter en tid så kanske man ska splitta upp och finna en som vill samma sak!
17
Men jisses - att göra en sådan sak mot en person man respekterar förstår jag inte. Argument som att man aldrig ångrar sina barn etc. är liksom inte relevanta i sammanhanget!
En fråga? Var det bättre förr menar du - när det inte var demokratiskt eller rättvisst i samhället menar du??
Nä om kroppen värker så mycket så tycker jag man ska först prata (ej tjata) igenom det och avvakta och acceptera det rådande läget och fokusera på det man har och inte det man inte har liksom! Om kroppen värker vidare efter en tid så kanske man ska splitta upp och finna en som vill samma sak!
Jo jag tycker nog det är rättvisst - om vi nu inte hoppar över de "punkter" jag tog upp innan just den punkten du väljer att plocka ur ... Blir liksom lite väl fel...
Ifrågasätt gärna mitt resonemang men utgå då gärna från "hela" resonemanget istället för att välja en del....
*s* Men att splitta en familj med två barn o en älskad respektive för ett tredje barn går bra menar du - bara det är samma "ovilliga" far? Det är okej liksom.!?Du skriver att du tycker kvinnan ifråga ska göra så därför att "oftast" så köper mannen detta...... Jo det funkar nog ofta så - tyvärr..... Men tänk nu OM kvinnans man NU inte accepterar det?
19
Jo jag tycker nog det är rättvisst - om vi nu inte hoppar över de "punkter" jag tog upp innan just den punkten du väljer att plocka ur ... Blir liksom lite väl fel...
Ifrågasätt gärna mitt resonemang men utgå då gärna från "hela" resonemanget istället för att välja en del....
*s* Men att splitta en familj med två barn o en älskad respektive för ett tredje barn går bra menar du - bara det är samma "ovilliga" far? Det är okej liksom.!?Du skriver att du tycker kvinnan ifråga ska göra så därför att "oftast" så köper mannen detta...... Jo det funkar nog ofta så - tyvärr..... Men tänk nu OM kvinnans man NU inte accepterar det?
Jag tror ju inte att ett tredje barn skulle vara anledning till skilsmässa. Och du har också förbigått min fråga om varför det ska vara den som inte vill som får bestämma??
20
Jag tror ju inte att ett tredje barn skulle vara anledning till skilsmässa. Och du har också förbigått min fråga om varför det ska vara den som inte vill som får bestämma??
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
... Blir liksom lite väl fel...
