Vi sover olika under olika delar av natten. Första delen sover Tilde själv i vaggan. Hon äter vid ca 3-tiden, och ung hälften av gångerna lägger jag tillbaka henne i vaggan - hon är så trött att hon somnar på en gång. Ibland vaknar hon till lite mer, då får hon ligga bredvid mig istället. Annars lyfter vi över henne till oss vid 5-tiden, då börjar hon stöka runt lite. Tilde flaskmatas, därför äter hon inte lika ofta (var 4e timme).
Jag tänker som så att så länge Tilde inte har problem att somna eller verkar orolig så får hon sova själv. Men om hon verkar lite mer vaken eller orolig får hon sova med oss - minsta motståndets lag: hon somnar snabbt, slipper känna sig ensam (eller vad det nu är hon känner
) och jag slipper vara vaken
Min erfarenhet är att det första hindret för att få dem att somna/sova själva så småningom är att få dem att somna utan maten i munner. Bröstet eller flaskan alltså. Om det är möjligt tar jag därför ut flaskan innan ögonen faller igen. Med Tilde går det, men med hennes storasyster var det helt omöjligt en period. Att få dem att somna själva/sova själva brukar ge sig när man har fått in lite rutiner, tycker jag. När det känns ok kan man ju börja i mindre skala: ex. lägga barnet i sin säng vid första nattningen, eller efter något av nattmålen etc. Dvs. vid ett tillfälle då bebisen verkar så pass trött att den nog somnar utan större problem. Så kan man sen utöka det och lägga dem själva vid ytterligare ett tillfälle. Men NÄR man ska börja är nog upp till dig och din tjej.
Tilde sover alltid på sidan. Hennes storasyster sov på sida eller mage - allt annat var omöjligt. Storebror sov på sida eller rygg. Jag tror inte du behöver oroa dig för att hon sover på sida. Samsovning sägs ju dessutom motverka risken för plötslig spädbarnsdöd eftersom de vuxnas andetag stimulerar barnets.