Hej!
Jag behöver skriva av mig och kommer kanske att ligga lågt här på sidan ett tag. Min mamma kom in till akuten förra veckan för magont (hon har problem med tarmarna och får ont ibland). Sänkan var lite hög, så hon fick återkomma nästa dag för fler prover. Hon skickades hit och dit och flera undersökningar gjordes. Dagen slutade med att de hade sett "något" på röntgen och hon skulle komma tillbaka nästa dag för att göra kontraströntgen. Svaret på den röntgen var med hög sannolikhet en tumör på njuren... och cystor på levern. Nu väntar fler undersökningar av tumören inom 1-2 veckor. Sedan vi fick beskedet har känslorna åkt berg- och dalbana, jag har varit så himla ARG för det är orättvist, hon har varit sjuk så många gånger i sitt liv och dessutom alltid levt sunt och nyttigt på alla sätt och vis. Jag har varit så LEDSEN och periodvis otröstlig för den sorg det innebär för min mamma och för mig att ha en sjuk mamma och en sjuk mormor till mina barn och jag har varit RÄDD för hur det ska bli med allt framöver, hur orkar man som anhörig - hur orkar man med sina egna barn och vara ett stöd för henne??? Dilemmat i allt detta är dessutom att mamma när hon var barn, opererade bort en njure pga missbildning och värk...nu har en tumör i sin enda njure...
Mitt i detta kaos väljer jag att jobba, för jag orkar inte med att gå hemma med all ovisshet! Vi lever hela familjen i ett chocktillstånd som vi hanterar på olika vis. Idag orkar jag inte längre gråta, jag väljer att stänga av när det blir för jobbigt. Sambon vet inte hur han ska hantera mina känslosvängningar, men han försöker på sitt sätt, så gott han kan. Han är en ängel med barnen och jag kan gå ifrån när det blir för mycket känslor, han finns vid min sida när jag har svårt att sova osv.
Lova mig att ta hand om era familjer och njut av sällskapet så länge ni kan, förutsättningarna kan snabbt förändras! Vi kan inte ens åka och hälsa på mina föräldrar just nu, för barnen är lite förkylda och ev är det vattkoppor på gång. Sköt om er och tack om ni orkade läsa allt. Vi får se när jag orkar skriva något igen, däremot läser jag antagligen en del här inne, både om lycka och sorg...
Lycka är en resa inte en destination.
1
Min mamma är sjuk Hej!
Jag behöver skriva av mig och kommer kanske att ligga lågt här på sidan ett tag. Min mamma kom in till akuten förra veckan för magont (hon har problem med tarmarna och får ont ibland). Sänkan var lite hög, så hon fick återkomma nästa dag för fler prover. Hon skickades hit och dit och flera undersökningar gjordes. Dagen slutade med att de hade sett "något" på röntgen och hon skulle komma tillbaka nästa dag för att göra kontraströntgen. Svaret på den röntgen var med hög sannolikhet en tumör på njuren... och cystor på levern. Nu väntar fler undersökningar av tumören inom 1-2 veckor. Sedan vi fick beskedet har känslorna åkt berg- och dalbana, jag har varit så himla ARG för det är orättvist, hon har varit sjuk så många gånger i sitt liv och dessutom alltid levt sunt och nyttigt på alla sätt och vis. Jag har varit så LEDSEN och periodvis otröstlig för den sorg det innebär för min mamma och för mig att ha en sjuk mamma och en sjuk mormor till mina barn och jag har varit RÄDD för hur det ska bli med allt framöver, hur orkar man som anhörig - hur orkar man med sina egna barn och vara ett stöd för henne??? Dilemmat i allt detta är dessutom att mamma när hon var barn, opererade bort en njure pga missbildning och värk...nu har en tumör i sin enda njure...
Mitt i detta kaos väljer jag att jobba, för jag orkar inte med att gå hemma med all ovisshet! Vi lever hela familjen i ett chocktillstånd som vi hanterar på olika vis. Idag orkar jag inte längre gråta, jag väljer att stänga av när det blir för jobbigt. Sambon vet inte hur han ska hantera mina känslosvängningar, men han försöker på sitt sätt, så gott han kan. Han är en ängel med barnen och jag kan gå ifrån när det blir för mycket känslor, han finns vid min sida när jag har svårt att sova osv.
Lova mig att ta hand om era familjer och njut av sällskapet så länge ni kan, förutsättningarna kan snabbt förändras! Vi kan inte ens åka och hälsa på mina föräldrar just nu, för barnen är lite förkylda och ev är det vattkoppor på gång. Sköt om er och tack om ni orkade läsa allt. Vi får se när jag orkar skriva något igen, däremot läser jag antagligen en del här inne, både om lycka och sorg...
Fy vad hemskt. Det är jobbigt när man får ett sånt besked. Man måste hantera situationen på det sätt som känns bäst för en just då. Det kanske inte alltid är det klokaste sättet, men det är ditt sätt. *L*
Jag hoppas att allt går bra och att det går att ta bort cystorna och att om det inte går att behandla tumören i njuren att det ska finnas en donator som kan göra att din mamma kan få bli frisk igen.
2
Fy vad hemskt. Det är jobbigt när man får ett sånt besked. Man måste hantera situationen på det sätt som känns bäst för en just då. Det kanske inte alltid är det klokaste sättet, men det är ditt sätt. *L*
Jag hoppas att allt går bra och att det går att ta bort cystorna och att om det inte går att behandla tumören i njuren att det ska finnas en donator som kan göra att din mamma kan få bli frisk igen.
Åh nej... Känner så med dig. Det är något som jag verkligen fasar för att mina föräldrar skulle bli sjuka el liknande. Man vill ju liksom att de alltid ska finnas där.
Ta hand om dig, din familj och dina föräldrar. Jag hoppas att ni får så bra besked ni bara kan få... Kram!
3
Åh nej... Känner så med dig. Det är något som jag verkligen fasar för att mina föräldrar skulle bli sjuka el liknande. Man vill ju liksom att de alltid ska finnas där.
Ta hand om dig, din familj och dina föräldrar. Jag hoppas att ni får så bra besked ni bara kan få... Kram!
först och främst en stor kram till dig. Det ÄR fruktansvärt jobbigt när någon i ens närhet blir sjuk. Det är också helt naturligt att reagera precis som du gör.
Inne på allvarligt sjuka vuxna (tror jag det heter) kan du få stöttning. Vi är några där som vet vad du går igenom. Kan vara skönt.
Det är inte heller fel att kontakta en kurator (eller något liknande) Den personen kan också lyssna och stötta. Jag har en diakon som jag går till. Jag vet inte vad hon gör. Men, man mår alltid mycket bättre efterråt.
Stor varm kram
mamma till fyra
4
*kram* först och främst en stor kram till dig. Det ÄR fruktansvärt jobbigt när någon i ens närhet blir sjuk. Det är också helt naturligt att reagera precis som du gör.
Inne på allvarligt sjuka vuxna (tror jag det heter) kan du få stöttning. Vi är några där som vet vad du går igenom. Kan vara skönt.
Det är inte heller fel att kontakta en kurator (eller något liknande) Den personen kan också lyssna och stötta. Jag har en diakon som jag går till. Jag vet inte vad hon gör. Men, man mår alltid mycket bättre efterråt.
Ni är goa, skönt att det är ok att skriva en "OT-sak" här... Mamma har fortfarande inte fått veta något mer, hon pendlar i humör men försöker uthärda tills dess att de kallar henne. Hon har inte fått något telefonnummer till någon (t.ex. kurator) om hon behöver prata. Vi andra (pappa, jag + 2 systrar m familjer) försöker kämpa på. Vi vet inte vad vi ska ställa in oss på och vi försöker alla stödja varandra. Midsommar i år blir inte vad det brukar bli, det är svårt att glädjas och ha kul i detta kaos... Jag har fortsatt att jobba denna veckan, vilket har varit skönt. En del av kollegorna vet vad som har hänt med mamma (vilket jag tycker att de behöver veta, då vi använder oss själva så himla mycket i jobbet som socialsekr). Alla ni andra - hoppas ni får en underbart härlig och rolig midsommar, ni är bäst!!!
Lycka är en resa inte en destination.
9
TACK ALLA Ni är goa, skönt att det är ok att skriva en "OT-sak" här... Mamma har fortfarande inte fått veta något mer, hon pendlar i humör men försöker uthärda tills dess att de kallar henne. Hon har inte fått något telefonnummer till någon (t.ex. kurator) om hon behöver prata. Vi andra (pappa, jag + 2 systrar m familjer) försöker kämpa på. Vi vet inte vad vi ska ställa in oss på och vi försöker alla stödja varandra. Midsommar i år blir inte vad det brukar bli, det är svårt att glädjas och ha kul i detta kaos... Jag har fortsatt att jobba denna veckan, vilket har varit skönt. En del av kollegorna vet vad som har hänt med mamma (vilket jag tycker att de behöver veta, då vi använder oss själva så himla mycket i jobbet som socialsekr). Alla ni andra - hoppas ni får en underbart härlig och rolig midsommar, ni är bäst!!!
Jag lider med dig, Mizen och förstår hur du har det. Lever själv i konstant katastrofberedskap vad det gäller min egen mamma... Orkar inte gå in på det närmare, men hon har en kronisk sjukdom som kan bli akut och ta livet av henne när som helst. Det är hemskt att ens tänka på det men det är den krassa verkligheten- våra föräldrar kommer tyvärr inte att finnas här för evigt:-(
Hoppas med hela mitt hjärta att din mamma får ett positivt besked och att ni får ha varandra i många, många år till.
Kramar, nike
10
Jag lider med dig, Mizen och förstår hur du har det. Lever själv i konstant katastrofberedskap vad det gäller min egen mamma... Orkar inte gå in på det närmare, men hon har en kronisk sjukdom som kan bli akut och ta livet av henne när som helst. Det är hemskt att ens tänka på det men det är den krassa verkligheten- våra föräldrar kommer tyvärr inte att finnas här för evigt:-(
Hoppas med hela mitt hjärta att din mamma får ett positivt besked och att ni får ha varandra i många, många år till.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
fy vad ledsamt. Finner inga ord, pussa och krama din mamma.
