Skrivet: 2007-06-28, 19:04
#1
Näst sista kvällen
ensam...på ett tag i alla fall. Maken jobbar näst sista natten innan semestern, så nu är räddningen nära
Snoriga ungar, regn ute, så förutsättningarna är inte optimala, men har jag klarat mig såhär långt så klarar jag nog ett par dygn till. Barnens farmor kom hit ikväll, vid kvart över sju. Ganska dålig tid att _komma_ på besök, om ni frågar mig, men hon är ganska koko, så hon fattar inte sånt. Hon gör alltid barnbarnen så besvikna, så jag irriterar mig ofta på henne. Hon säger ofta att hon ska komma, och sen dyker hon aldrig upp, eller så ringer hon kl 12 och säger att hon ska åka om en liten stund, och sen kommer hon som nu, typ kl 19, fast det är 15 minuters resväg, och de har gått och väntat som på nålar _hela_ dagen. Suck! Det är bara att stå ut med henne nån timme nu innan jag kan köra iväg henne för att barnen ska sova. Hon fattar inte sånt heller, hon kan gärna stanna och surra och busa och varva upp dem helt hysteriskt till kl 22 eller mer. Hon fattar inte ens när vi börjar borsta våra tänder, hon sitter kvar ändå... Vad gör man? Jag har resignerat, hon är obildbar. Inte elak på nåt sätt, men helt knasig och världsfrånvänd. Tycker ju att det är makens sak att hantera henne, men nu är han ju inte hemma...
Hur är era svärmödrar? Tillgång eller belastning?
Jag har nog lite otur, för innan jag träffade min make sällskapade jag i några år med en kille vars mamma var rent paranoid och knäpp på allvar. Projicerade mycket konstigheter på mig och betedde sig obehagligt. Då är ju nuvarande bättre i alla fall, om än lite påfrestande ibland.
Mamma till fyra barn, 3, 7, 9 och 15 år gamla.