Är det någon mer än jag som börjar känna sig nervös inför förlossningen? För mig är det första gången så jag vet inte alls vad det är jag har framför mig. Har pratat mkt med vänner som har fött barn, men allt är så individuellt. Jag har gått i flera veckor nu och bara läääääängat efter förlossningen eftersom jag är så trött på att vara gravid. Men nu när jag vet att bebis kan komma närsomhelst börjar jag känna mig jätte NERVÖS! Jag håller på att tuppa av bara av mina förvärkar som jag haft i en vecka nu....kan tänka mig hur riktiga förlossningsvärkar måste kännas. Men alla pratar om att man får en oväntad styrka någonstans ifrån och att man klarar sig genom förlossningen trots att det säkert är en outhärdlig smärta. Nej usch jag ska nog försöka slappna av och ta det som det kommer och inte grubbla så mkt mer.
1
Nervös inför förlossningen? Är det någon mer än jag som börjar känna sig nervös inför förlossningen? För mig är det första gången så jag vet inte alls vad det är jag har framför mig. Har pratat mkt med vänner som har fött barn, men allt är så individuellt. Jag har gått i flera veckor nu och bara läääääängat efter förlossningen eftersom jag är så trött på att vara gravid. Men nu när jag vet att bebis kan komma närsomhelst börjar jag känna mig jätte NERVÖS! Jag håller på att tuppa av bara av mina förvärkar som jag haft i en vecka nu....kan tänka mig hur riktiga förlossningsvärkar måste kännas. Men alla pratar om att man får en oväntad styrka någonstans ifrån och att man klarar sig genom förlossningen trots att det säkert är en outhärdlig smärta. Nej usch jag ska nog försöka slappna av och ta det som det kommer och inte grubbla så mkt mer.
Jag är inte deciderat nervös, men ganska pirrig. Jag håller med om att det är svårt att förbereda sig på något man inte har en aning om hur det kommer att bli. Min mormor och mamma har haft lätta och snabba förlossningar så jag har hela livet haft en bild av att föda barn är något enkelt och positivt. Nu när det snart är dags för mig börjar jag inse att det nog kommer göra skitont och bli ganska jobbigt. Jag ska försöka gå in i förlossningen med öppet sinne istället för rädsla, jag tror att det är viktigt att man tror på sin egen och kroppens förmåga samtidigt som man inser att det inte ska ligga någon som helst prestige i att föda barn. Det viktigaste är att bebis kommer ut, hur är egentligen sekundärt. Min mamma säger att man ska tänka på smärtan som något positivt och att det är en muskel som jobbar på samma sätt som när man springer riktigt långt, att det gör ont är inte farligt utan naturligt och varje smärta för en en bit närmare målet. Just nu känns det tryggt att ha den föreställningen, även om jag är fullt medveten om att jag kanske kommer tycka att det är outhärdligt när det väl drar igång och kommer vråla efter EDA direkt när jag kommer in...
2
Jag är inte deciderat nervös, men ganska pirrig. Jag håller med om att det är svårt att förbereda sig på något man inte har en aning om hur det kommer att bli. Min mormor och mamma har haft lätta och snabba förlossningar så jag har hela livet haft en bild av att föda barn är något enkelt och positivt. Nu när det snart är dags för mig börjar jag inse att det nog kommer göra skitont och bli ganska jobbigt. Jag ska försöka gå in i förlossningen med öppet sinne istället för rädsla, jag tror att det är viktigt att man tror på sin egen och kroppens förmåga samtidigt som man inser att det inte ska ligga någon som helst prestige i att föda barn. Det viktigaste är att bebis kommer ut, hur är egentligen sekundärt. Min mamma säger att man ska tänka på smärtan som något positivt och att det är en muskel som jobbar på samma sätt som när man springer riktigt långt, att det gör ont är inte farligt utan naturligt och varje smärta för en en bit närmare målet. Just nu känns det tryggt att ha den föreställningen, även om jag är fullt medveten om att jag kanske kommer tycka att det är outhärdligt när det väl drar igång och kommer vråla efter EDA direkt när jag kommer in...
Det är jag med,inte för smärtan utan för att det är en så stor grej och det är alltid lite märkligt när man åker in och kommer hem med en ny familjemedlem.Det känns så jobbigt stort just nu.Förlossningen i sig är en sak man tjänar på att lära sig om,men inte grubbla på.Den får man ta som den kommer eftersom den är så svår att förutse.Däremot går det ju nästan alltid bra.
3
Det är jag med,inte för smärtan utan för att det är en så stor grej och det är alltid lite märkligt när man åker in och kommer hem med en ny familjemedlem.Det känns så jobbigt stort just nu.Förlossningen i sig är en sak man tjänar på att lära sig om,men inte grubbla på.Den får man ta som den kommer eftersom den är så svår att förutse.Däremot går det ju nästan alltid bra.
Jodå ,det känns att det börjar dra ihop sig. Vet inte om jag är speciellt nervös än, men det kommer nog kanske.. Förhoppningsvis har man inte tid att vara nervös när det väl är dags utan koncentrationen läggs på värkarbetet och man fokuserar helt på sig själv och sin kropp.
Jag har barn sedan tidigare men man vet ju aldrig hur det blir denna gång. Så det är spännnade!
4
Jodå ,det känns att det börjar dra ihop sig. Vet inte om jag är speciellt nervös än, men det kommer nog kanske.. Förhoppningsvis har man inte tid att vara nervös när det väl är dags utan koncentrationen läggs på värkarbetet och man fokuserar helt på sig själv och sin kropp.
Jag har barn sedan tidigare men man vet ju aldrig hur det blir denna gång. Så det är spännnade!
Har också känt en groende oro och nervositet de senaste dagarna, men vädrade ur mig här på forumet och pratade en hel kväll med maken om hur vi kände inför vår närmaste framtid och nu känns det bättre igen! Herre gud det är ju faktiskt en j ä t t e grej vi har framför oss med ett liv med en ny familjemedlem!
Kram till dig!
Mamma till Hampus född 14 juli 2007 och lillebror Filip född 4 februari 2009.
6
Har också känt en groende oro och nervositet de senaste dagarna, men vädrade ur mig här på forumet och pratade en hel kväll med maken om hur vi kände inför vår närmaste framtid och nu känns det bättre igen! Herre gud det är ju faktiskt en j ä t t e grej vi har framför oss med ett liv med en ny familjemedlem!
Ja, helst ska man säga JAA till smärtan och acceptera den som en hjälpande kraft. Slappna av och följa vilket inte är det lättaste då det känns som om man ska sprängas sönder inifrån. Min förra förlossning så fattade jag inte att jag födde barn-mer som om jag kämpade för mitt liv. Så var det var tappade jag orken och slutade spänna mig-bara slappnade av-och tänkte att nu dör jag. Då öppnade jag mig domdär tio centimetrarna på nån timme bara. Så jag vet att för mig kommer det att funka att tänka att jag måste våga dö (själv styra o slappna av) på en gång.
Har inte varit här på några dar för min dator har varit urkopplad så jag blev också alldeles pirrig då jag såg att det har börjat komma massor av bebisar och att vi ligger högst upp på listan!
Jag är mest rädd eftersom jag är smått utbränd och har svårt att varva ner och ligger på minus med vilan. Jag har liksom aldrig fått energireserverna påfyllda så att jag hunnit fantisera om att hålla bebis. Så jag är mest rädd för att föda tidigt.
Stor kram och lycka till!
7
Tjoho!
Ja, helst ska man säga JAA till smärtan och acceptera den som en hjälpande kraft. Slappna av och följa vilket inte är det lättaste då det känns som om man ska sprängas sönder inifrån. Min förra förlossning så fattade jag inte att jag födde barn-mer som om jag kämpade för mitt liv. Så var det var tappade jag orken och slutade spänna mig-bara slappnade av-och tänkte att nu dör jag. Då öppnade jag mig domdär tio centimetrarna på nån timme bara. Så jag vet att för mig kommer det att funka att tänka att jag måste våga dö (själv styra o slappna av) på en gång.
Har inte varit här på några dar för min dator har varit urkopplad så jag blev också alldeles pirrig då jag såg att det har börjat komma massor av bebisar och att vi ligger högst upp på listan!
Jag är mest rädd eftersom jag är smått utbränd och har svårt att varva ner och ligger på minus med vilan. Jag har liksom aldrig fått energireserverna påfyllda så att jag hunnit fantisera om att hålla bebis. Så jag är mest rädd för att föda tidigt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
