Skrivet: 2007-07-12, 08:51
#1
När Lisen föddes!
Jag skrev det mesta dagen efter men det ville som inte ta sej från pappret till datorn... men här kommer min berättelse om när Lisen föddes:
Torsdag 14 juni kvart över ett var vi på ultraljud för nu hade det gått en hel vecka över tiden. R och jag vandrar sjukhuskorridorerna fram och han jämför avdelningsadresserna med u-båtsnamn, K84, U32, och jag fnissar. Sjukhus är knepiga, särskilt Huddinge. Man sladdar runt i krumelurkorridorer tills man knappt vet upp eller ner och rätt vad det är kan man börja undra när man såg ett fönster sist. Nog kan man börja tänka på u-båtar.
Ultraljudet visar på en pigg bebis som ligger med huvudet nedåt, väger 3600 någonting men har lite ont om badvatten. Så vi får ta hissen ner till specMVC för ctg och läkarbesök. Ctg-maskinen knattrar och har sej och ännu en gång börjar R prata om u-båtar och nu kan jag inte hålla mej för skratt. Kurvan blir konstig. Men bebis mår bra och några större värkar har jag ju inte.
Läkarundersökning. Det är öppet tre centimeter! Läkaren bråkar (hinnsvepning) och frågar om det gör ont. Det gör det inte och hon blir förvånad för hon tyckte själv att hon inte varit särskilt snäll. Hon säger nöjt att det där kan nog sätta igång det hela. Om inte får vi tid för igångsättning på lördagen.
Jag går därifrån med en konstig känsla i hela kroppen. Är mer nervös för den här förlossningen än de tidigare då jag mer siktat in mej på att vi åker dit och så hjälper de mej för de vet ju hur man gör. Och sen ligger jag där och känner mej ensam och rädd och klarar ingenting. Jag vill inte det. Nu har jag ju i alla fall läst boken om andning och avslappning - men inte gjort några övningar, man måste nog öva... äsch. Vi hämtar Karl och Ida och på kvällen kommer pappa med pizza och jordgubbar. Jag är otroligt trött och hänger liksom bara med. Barnen somnar halv nio och jag tio minuter in i Stranger than fiction. Vaknar till vid halv elva och känner sammandragningar men lägger mej i sängen och somnar om.
Vaknar vid halv ett och går på toa. Länge. Tittar ut genom fönstret och ser en räv smyga genom parken. Jo, nog är det något lurt på gång... Ringer förlossningen kvart i ett och vi är välkomna in. Ringer mamma och letar efter patientbrickan men det bryr den sej inte om. Borta.
Mamma kommer och vi åker in. Känner i bilen att det var bra att vi åkte nu, värkarna tar i mer och kommer oftare. Vi parkerar och går till ingången och ringer på. Uskan Lotti öppnar glatt och nyfiket - nu ska vi se om det blir bebis snart! Och vi får komma in i en fin skrubb för ctg. Jag ligger och R sitter brevid och håller min hand och stryker mej över magen när värkarna kommer. När sen barnmorskan Lucija kommer in och känner 5 cm öppet blir jag besviken. Drömmen är ju snarare 7-8 cm. Men inskrivning 01.54.
Vi får komma in på ett rum, ett stort. Jag står, går lite. När det kommer en värk kramas vi och R stryker över magen och jag andas. Lotti lägger fram en skjorta om jag vill ha men jag vill vänta med att byta om och lägga mej, vill spara på det tills det känns jobbigt. Men det dröjer inte länge förräns jag förstår att det är dags för skjortan så bebisen kan ligga på min mage. Nu är det bara någon halv minut mellan värkarna.
Jag tänker mej varje värk som en knut på ett rep. När jag känner en värk komma andas jag djupt, håller om knuten, slappnar av i resten av kroppen och andas lätt och fort. Tänker på knuten, snart är den klar, och R:s hand över magen, så snäll och mjuk, värken går över och jag andas djupt ett par gånger... en värk i taget. Snart kommer en till. Andas djupt, håller om knuten, R är där.
02.50 går vattnet. Jag känner ett knäpp, tänker att oj, nu! Efter en stund känner jag vatten, tänker åå nu blir det värre. Lucija frågar om det trycker på och ja, det gör det, precis som det gjorde med Karl och Ida när vattnet gått men då var jag inte tillräckligt öppen. Lucija kollar och jo! Det är öppet! Jag får krysta! Nu kommer bebisenVid sista krystvärken känner jag bara Helt otroligt! Bebis kommer nu! Vad bra det går! Det luktar bebis... hon kommer upp på min mage, luktar så gott, skriker så fint. Hej min älskling! Vad bra det gick! Hej, vad du är fin, välkommen! Hon får 10 apgar direkt och R och jag får också 10 poäng
Själv hade jag kunnat ge R hur många poäng som helst, den här gången gjorde vi det tillsammans! Lucija och Lotti tyckte vi skulle komma tillbaka snart och föda flera barn och det skulle jag faktiskt inte ha något emot
Sen var BB fullt så vi åkte hem till min mamma och bodde där allihop tills på måndagen. Världens bästa familjeBBNu är Lisen snart en månad och jag kan inte förstå att vi någonsin varit utan henne, samtidigt som jag minns förlossningen som igår. Helt fantastiskt!
