Imorse gjorde jag ett grav-test som visade positivt. Sambon fick panik och efter en lång diskution senare på dagen säger han att : "Det är att välja mellan att bli ensamståede eller göra abort"
Vi är båda 21år och har precis köpt lägenhet. Jag har fast heltidsjobb och han ska börja plugga till hösten...
Jag älskar min sambo, men jag är redo (han säger att han inte är mogen)
HJÄLP SNÄLLA!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.....
1
Abort eller inte? Hjälp! Hejsan!
Imorse gjorde jag ett grav-test som visade positivt. Sambon fick panik och efter en lång diskution senare på dagen säger han att : "Det är att välja mellan att bli ensamståede eller göra abort"
Vi är båda 21år och har precis köpt lägenhet. Jag har fast heltidsjobb och han ska börja plugga till hösten...
Jag älskar min sambo, men jag är redo (han säger att han inte är mogen)
Situationen är fruktansvärt jobbig, det förstår jag. dock låter det för mig som att valet är ganska enkelt... Känner du dig redo för barn så gör inte abort för hans skull! Hur kommer du känna för honom om han "tvingar" dig att ta bort barnet mot din vilja?
Jag var i nästan samma situation då jag blev gravid med tredje barnet. Maken ville absolut att vi skulle göra en abort, men jag kunde bara inte! Idag är vi glada för det båda två, och sonen som nyss fyllt ett är en underbar liten filur! Hade jag gjort aborten för hans skull hade jag inte kunnat älska honom längre...
Följ ditt hjärta och låt ingen annan göra så viktiga val åt dig! *kram*
Var dig själv, det finns redan så många andra!
3
Jobbigt! Situationen är fruktansvärt jobbig, det förstår jag. dock låter det för mig som att valet är ganska enkelt... Känner du dig redo för barn så gör inte abort för hans skull! Hur kommer du känna för honom om han "tvingar" dig att ta bort barnet mot din vilja?
Jag var i nästan samma situation då jag blev gravid med tredje barnet. Maken ville absolut att vi skulle göra en abort, men jag kunde bara inte! Idag är vi glada för det båda två, och sonen som nyss fyllt ett är en underbar liten filur! Hade jag gjort aborten för hans skull hade jag inte kunnat älska honom längre...
Följ ditt hjärta och låt ingen annan göra så viktiga val åt dig! *kram*
Risken är att du ångrar dig något fruktansvärt om du känner att du vill behålla barnet men väljer abort för hans skull.
Om ni behåller barnet vill han inte ens försöka då? Ger han upp direkt?
Jag vet inte vad jag hade gjort i din situation... men om jag ville behålla barnet hade jag nog inte klarat av en abort.
Om din sambo lämnar dig p.g.a ett barn så är risken stor att han lämnar dig i vilket fall som helst.
Jättejobbig situation, det som gör mig ledsen är att han ger dig ett sådant val... abort eller ensamstående
OM du gör abort... hur är känslorna inför honom då? Jag vet bara att om jag fått det valet och valt abort hade jag haft svårt att se min älskade i ögonen och älska honom fullt ut p.g.a valet han ställt mig inför.
Kan ni inte låta det sjunka in och prata om det igen? Kanske är han i chock och har panik. Kanske kan han i alla fall ge det en chans?
Jättesvårt Stor kram till dig!
4
Risken är att du ångrar dig något fruktansvärt om du känner att du vill behålla barnet men väljer abort för hans skull.
Om ni behåller barnet vill han inte ens försöka då? Ger han upp direkt?
Jag vet inte vad jag hade gjort i din situation... men om jag ville behålla barnet hade jag nog inte klarat av en abort.
Om din sambo lämnar dig p.g.a ett barn så är risken stor att han lämnar dig i vilket fall som helst.
Jättejobbig situation, det som gör mig ledsen är att han ger dig ett sådant val... abort eller ensamstående
OM du gör abort... hur är känslorna inför honom då? Jag vet bara att om jag fått det valet och valt abort hade jag haft svårt att se min älskade i ögonen och älska honom fullt ut p.g.a valet han ställt mig inför.
Kan ni inte låta det sjunka in och prata om det igen? Kanske är han i chock och har panik. Kanske kan han i alla fall ge det en chans?
Om min sambo hade sagt så till mig hade jag lämnt honom. det är ett fruktansvärt ultimatum. jag förstår att han känner sig pressad och så men att säga så är oförlåtligt nästan. gör ej abort för hans skull, åhh vad du kan ångra dig då. men följ din känsla. vill han verkligen inte gör det ju alt mycket svårare.
jag hade faktsikt lämnat honom oavsett. verkar vara omogen typ
5
Om min sambo hade sagt så till mig hade jag lämnt honom. det är ett fruktansvärt ultimatum. jag förstår att han känner sig pressad och så men att säga så är oförlåtligt nästan. gör ej abort för hans skull, åhh vad du kan ångra dig då. men följ din känsla. vill han verkligen inte gör det ju alt mycket svårare.
jag hade faktsikt lämnat honom oavsett. verkar vara omogen typ
Det går inte att råda någon till vad man skall göra i en sån här situation. Be om tid för kuratorsamtal för att reda upp dina tankar.
Själv gjorde jag abort i oktober förra årte som jag ångrade jättemycket. Vi bestämde oss för att försöka på nytt och nu är jag gravid igen. Men minnena och handlingen och tankarna finns alltid kvar även om de bleknar.
Kram
6
Det går inte att råda någon till vad man skall göra i en sån här situation. Be om tid för kuratorsamtal för att reda upp dina tankar.
Själv gjorde jag abort i oktober förra årte som jag ångrade jättemycket. Vi bestämde oss för att försöka på nytt och nu är jag gravid igen. Men minnena och handlingen och tankarna finns alltid kvar även om de bleknar.
Ni måste prata med varandra. Beställ tid hos en kurator på kvinnomottagningen, de är specialutbildade för att kunna medla i sånna här situationer. De hjälper inte till att ta beslut, utan de hjälper till att få er att tänka själva.
Ni är ju också rätt unga, och att din sambo inte är mogen att bli förälder är ju inte så konstigt egentligen, speciellt om det inte är planerat. Och med de nya studiekraven från i höst, så tar det ju längre tid att få en examen. Så jag förstår din sambo i sina tankar.
Det kostar också 1 miljon kronor att ha ett barn tills det är myndigt. Finns uträknat någonstans om det. Det kan ju låta hemskt att tänka i pengar när det gäller barn, men man får inte heller glömma bort att man ska klara av situationen sedan i 18 år framåt. Ni är alltså runt 40 när detta barn skulle bli myndigt.
Sätt er ner och fundera på hur livet kommer att se ut fram tills dess. Klarar ni av situationen rent ekonomiskt? Vad får ni försaka, vad är det ni vinner? Vad kan ni inte göra de närmsta åren osv.
Var har ni för drömmar som inte går att genomföra? Kan din sambo plugga med småbarn, alla klarar inte av det ekonomiskt. Och hur ser ditt liv ut som ensamstående och frånvarande pappa? Hur gör du när din exsambo sedan bildar en annan familj om kanske 5-10 år utan dig?
Du säger att du älskar honom. Älskar du även hans ultimatum att lämna dig om du behåller barnet? Kan du leva med honom och ha genomfört en abort, kan du se ett gemensamt liv när detta är över?
Sedan ska du själv fundera på varför du själv vill behålla barnet. Av vilken anledning kan du inte vänta i t ex 5 år tills ni har en bättre förutsättning?
Det är inga lätta beslut oavsett vad man gör. Så fundera mycket och försök att prata med din sambo om framtiden. Och låt honom inte bara ställa ultimatum utan låt honom få förklara sina känslor och varför han vill att du ska göra aborten. Inte bara att han inte är mogen, utan en motivering.
7
Ni måste prata med varandra. Beställ tid hos en kurator på kvinnomottagningen, de är specialutbildade för att kunna medla i sånna här situationer. De hjälper inte till att ta beslut, utan de hjälper till att få er att tänka själva.
Ni är ju också rätt unga, och att din sambo inte är mogen att bli förälder är ju inte så konstigt egentligen, speciellt om det inte är planerat. Och med de nya studiekraven från i höst, så tar det ju längre tid att få en examen. Så jag förstår din sambo i sina tankar.
Det kostar också 1 miljon kronor att ha ett barn tills det är myndigt. Finns uträknat någonstans om det. Det kan ju låta hemskt att tänka i pengar när det gäller barn, men man får inte heller glömma bort att man ska klara av situationen sedan i 18 år framåt. Ni är alltså runt 40 när detta barn skulle bli myndigt.
Sätt er ner och fundera på hur livet kommer att se ut fram tills dess. Klarar ni av situationen rent ekonomiskt? Vad får ni försaka, vad är det ni vinner? Vad kan ni inte göra de närmsta åren osv.
Var har ni för drömmar som inte går att genomföra? Kan din sambo plugga med småbarn, alla klarar inte av det ekonomiskt. Och hur ser ditt liv ut som ensamstående och frånvarande pappa? Hur gör du när din exsambo sedan bildar en annan familj om kanske 5-10 år utan dig?
Du säger att du älskar honom. Älskar du även hans ultimatum att lämna dig om du behåller barnet? Kan du leva med honom och ha genomfört en abort, kan du se ett gemensamt liv när detta är över?
Sedan ska du själv fundera på varför du själv vill behålla barnet. Av vilken anledning kan du inte vänta i t ex 5 år tills ni har en bättre förutsättning?
Det är inga lätta beslut oavsett vad man gör. Så fundera mycket och försök att prata med din sambo om framtiden. Och låt honom inte bara ställa ultimatum utan låt honom få förklara sina känslor och varför han vill att du ska göra aborten. Inte bara att han inte är mogen, utan en motivering.
har bara ett råd....känn efter!! du själv,känn efter,hur känns det längst inne i hjärtat??! Gå på den känslan,den är rätt.
Har själv varit i samma sits nyligen ,då jag blev oplanerat gravid med en ny man jag bara kännt ett kort tag.Tog beslutet att behålla barnet med eller utan honom,är nu i vecka 15.
Har 3 barn sen tidigare o vet att det blir tufft ,men kommer inte ångra mig.
Nu är han med på det,känns jättebra:-)
Förr var förr...Nu är nu!
8
har bara ett råd....känn efter!! du själv,känn efter,hur känns det längst inne i hjärtat??! Gå på den känslan,den är rätt.
Har själv varit i samma sits nyligen ,då jag blev oplanerat gravid med en ny man jag bara kännt ett kort tag.Tog beslutet att behålla barnet med eller utan honom,är nu i vecka 15.
Har 3 barn sen tidigare o vet att det blir tufft ,men kommer inte ångra mig.
Låter otroligt jobbigt...men gör det som känns bäst för dig. Tala med tex din syster,mamma,mormor,pappa el. bröder.
Känns bättre med lite stöd i ryggen vilket val du än väljer så du slipper vara ledsen o försöka dölja det för anhöriga.
Sen döm inte din killes första åsikt för hårt....min man sa lika för 9 år sedan då vår äldsta blev till.
I 2 veckor gick han o va hysterisk men det gick över...tar lite längre tid för killarna o förstå bara.
Sen ska man ju veta det att har man sex så kan det bli barn INGET preventivmedel är 100%, denna situation är något alla borde diskutera som lever tillsammans.
Vad gör vi om VI blir gravida?
Kram
9
Hej,
Låter otroligt jobbigt...men gör det som känns bäst för dig. Tala med tex din syster,mamma,mormor,pappa el. bröder.
Känns bättre med lite stöd i ryggen vilket val du än väljer så du slipper vara ledsen o försöka dölja det för anhöriga.
Sen döm inte din killes första åsikt för hårt....min man sa lika för 9 år sedan då vår äldsta blev till.
I 2 veckor gick han o va hysterisk men det gick över...tar lite längre tid för killarna o förstå bara.
Sen ska man ju veta det att har man sex så kan det bli barn INGET preventivmedel är 100%, denna situation är något alla borde diskutera som lever tillsammans.
Vad gör vi om VI blir gravida?
(Ursäkta alla andra att jag skicka en häslning via denna tråd)
Anna S. grattis till graviditeten! Kikade in här och såg detta! Nu närmar sig mitt bf-datum, 0810 och det känns lite tungt. Men på det hela taget är jag nöjd med abortbeslutet, givet min mans kategoriska ovilja och andra omständighetr i mitt liv. Ville bara säga hej, blev så glad över att ett nytt för gror i din mage!
Kram, December
11
Anna S (Ursäkta alla andra att jag skicka en häslning via denna tråd)
Anna S. grattis till graviditeten! Kikade in här och såg detta! Nu närmar sig mitt bf-datum, 0810 och det känns lite tungt. Men på det hela taget är jag nöjd med abortbeslutet, givet min mans kategoriska ovilja och andra omständighetr i mitt liv. Ville bara säga hej, blev så glad över att ett nytt för gror i din mage!
Hej
Det är svårt att ge förslag eller åsikt till sådana situation eftersom jag hade gjort själv avbort för 6 år sedan barnet var utanför livmodern tyvärr det var ett måste att göra avbort men ångest finns kvar och sitter och tänker ofta fast jag har en dotter nu som e 1 år. Avbort är ett dåligt minne för hela livet. Jag modde bättre när jag såg min lilla på ultraljud men grätt mycket eftersom ångest varför gjorde jag det.
Mitt barn hade rätt till ett liv. Så behåll barnet för din framtids hälsas skull jag hoppas att han kommer acceptera.
Lycka till
12
Hej
Det är svårt att ge förslag eller åsikt till sådana situation eftersom jag hade gjort själv avbort för 6 år sedan barnet var utanför livmodern tyvärr det var ett måste att göra avbort men ångest finns kvar och sitter och tänker ofta fast jag har en dotter nu som e 1 år. Avbort är ett dåligt minne för hela livet. Jag modde bättre när jag såg min lilla på ultraljud men grätt mycket eftersom ångest varför gjorde jag det.
Mitt barn hade rätt till ett liv. Så behåll barnet för din framtids hälsas skull jag hoppas att han kommer acceptera.
Lycka till
jag var där.. jag var 20 år, blev gravid trots p-piller. Min sambo sa också "abort eller separation". jag gick ensam till en kurator på ungdomsmottagningen för att prata om alltihop och hon menade på att jag var så ung och hade hela framtiden för mig att skaffa barn... Så när jag gick från henne var det redan bestämt. Abort var bäst för mig, barnet och sambon. Fick en tid för skrapning och gick hem med en klapp på axeln "du ska se att det går bra.."
Dagen efter hade jag fruktansvärd ångest och kände att andra beslutat åt mig! Det var deas val, inte mitt! jag bestämde mig för att följa mitt hjärta, inte hjärnan och definitivt inte andras! Jag berättade för sambon att jag ändrat mig, att jag tänkte behålla barnet ensam, att jag inte krävde någonting av honom - utan respekterade hans val. När jag var i vecka 28 ändrade han sig och vi levde tillsammans flera år efter det.
Efter den här historien har jag faktiskt gjot en abort också. Jag hade då tagit "dagen-efter-piller", men blev gravid iallafall. Att välja abort den gången kändes också rätt i hjärtat..
..därför är mitt råd till dig: Följ DITT hjärta, inte andras hjärnor!! Vill du så klarar du det även om du blir ensam, det viktiga är att DU väljer rätt.
Lycka till!
13
jag var där.. jag var 20 år, blev gravid trots p-piller. Min sambo sa också "abort eller separation". jag gick ensam till en kurator på ungdomsmottagningen för att prata om alltihop och hon menade på att jag var så ung och hade hela framtiden för mig att skaffa barn... Så när jag gick från henne var det redan bestämt. Abort var bäst för mig, barnet och sambon. Fick en tid för skrapning och gick hem med en klapp på axeln "du ska se att det går bra.."
Dagen efter hade jag fruktansvärd ångest och kände att andra beslutat åt mig! Det var deas val, inte mitt! jag bestämde mig för att följa mitt hjärta, inte hjärnan och definitivt inte andras! Jag berättade för sambon att jag ändrat mig, att jag tänkte behålla barnet ensam, att jag inte krävde någonting av honom - utan respekterade hans val. När jag var i vecka 28 ändrade han sig och vi levde tillsammans flera år efter det.
Efter den här historien har jag faktiskt gjot en abort också. Jag hade då tagit "dagen-efter-piller", men blev gravid iallafall. Att välja abort den gången kändes också rätt i hjärtat..
..därför är mitt råd till dig: Följ DITT hjärta, inte andras hjärnor!! Vill du så klarar du det även om du blir ensam, det viktiga är att DU väljer rätt.
Ja, nu är hela livet underbart. Visst ångrar jag fortfarande min abort, men jag ser det som om att det var rätt beslut i rätt tid. Min man har fått tid att fundera och det var positivt för oss.
Det känns helt otroligt härligt att det nu växer en lite krabat i magen nu. Alla är glada för det, även min man. Han har insett hur mycket detta betyder för mig.
Skönt för dig att du känner att abortbeslutet var rätt i ditt liv och att du är nöjd med beslutet. Kram till dig!
14
Till December Hej!
Ja, nu är hela livet underbart. Visst ångrar jag fortfarande min abort, men jag ser det som om att det var rätt beslut i rätt tid. Min man har fått tid att fundera och det var positivt för oss.
Det känns helt otroligt härligt att det nu växer en lite krabat i magen nu. Alla är glada för det, även min man. Han har insett hur mycket detta betyder för mig.
Skönt för dig att du känner att abortbeslutet var rätt i ditt liv och att du är nöjd med beslutet. Kram till dig!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
