Det började för ca 3 veckor sen, då vägarade han att gå in i våra sovrum om det var släckt där inne (inga problem förrut) och sa att det var läckit/läbbit = läskigt, jag frågade varför och han svarade pöke, sen började han vakna på natten och ville inte sova i någon säng, bara i famnen i soffan, för att det var läskigt.
På nätterna när jag frågade vad som var läskigt så sa han bara läckit, frågade då om det var spöket som var läskigt, då log han bara och sa nällt pöke.
Så nu har vi ett spöke i familjen som vi måste ropa in när vi har varit ute och säga till att följa med när vi går (inte varje gång), annars blir Kevin ledsen.
Det roliga är att William också fick flera låtsas kompisar vid 2 årsåldern och dom har han kvar än i dag (6 år).
Annars är det full rulle som vanligt, Kevin är sjövild för det mesta och ska göra allt som William gör.
Ha det bra!
Kram Anne och busungarna