folks dumma kommentarer

[Viktoria m5underbara]

Jag blir så himla ledsen ibland på att folk bara måste ventilera sina negativa synpunkter på vårt val av antal barn....
Främmande människor kommer fram när jag är ute med barnen och arbetskamrater, grannar och flyktiga bekanta vill säga sitt. När vi gick ut med att jag var gravid med fjärde barnet fick vi höra så mycket "Är det inte illa nog med tre", "är ni inte kloka" etc etc.
Nu när lillan är här har det blivit "Nu får det väl ändå räcka", "nu har ni fått en flicka också så nu behöver ni inte fler"....

Jag och min man vill gärna ha ett barn till. Min mens strular och därför var jag på gyn igår och bad om p-piller för att komma i ordning igen. Nämnde att vi på sikt vill vara utan hormonerna och kunna ordna en graviditet till när det känns rätt. Men ooooooh sa sköterskan. Det är ju jättedyrt med barn och ni har ju redan många.
Som om vi inte har tänkt på den biten och vad har hon med det att göra egentligen?
Min mamma samåkte med mig hem från stan och hela vägen satt hon och babblade om att nu är det nog dags för min man att sterilisera sig. Jag knep igen men kokade inombords.

Vad är det som sticker så i ögonen på folk? Vi har välskötta, glada, trevliga barn och vi tjänar tillräckligt bra med pengar och bor bra - det är ju inte så att vi lever på socialbidrag och skaffar barn av okunskap precis. Hade vi inte orkat med barnen eller känt att vi går miste om annat så hade vi ju inte gjort det här valet. Kanske vi en dag känner att vi är nöjda med de fyra vi har, kanske vi siktar på en liten femma...Det är ju vårt val!
Grrrrr!

[Miriam]

Jag verkligen beundrar er som orkar "skaffa" (ogillar det uttrycket) många barn! Det är så coolt tycker jag. Tänk att ni både vill, har råd och tid samt orkar med många barn, varför skulle ni inte ha dem då?

Själv skulle jag ha 3 barn, innan jag hade några. Sedan fick vi vårt första, och David var det lugnaste och finaste man kunde tänka sig men mamman, dvs jag, var ju helt förbi av överraskning och förskräckelse och fick småningom en depression. Så då var min målsättning att kanske, kanske någon gång orka med ett barn till. Och så fick vi Ella, betydligt "besvärligare" än David, men ack så mycket coolare jag var ;-)

Och nu är jag nöjd med två och ännu nöjdare med att jag idag klarat hela dagen själv med dem eftersom maken är ute på välförtjänt segling.

Verkligen trist att ni drabbas av sådana dumma kommentarer. Stå på er! Och lycka till med alla barnen ni har och det/de som ska komma!

[mallimell+3]

hur många / få barn man har, för "folk" verkar alltid ha åsikter / synpunkter på det oavsett!
Vi väntar en - tja i vårt fall var det väldigt oplanerat - gemensam trea. Och det har man fått höra, det att man avviker från "standard" (som antagligen är två barn? Och med två barn så är det ju "en av varje" som eftersträvas?). Och eftersom det är mannens fjärde barn så har han fått höra sig ett och annat bl.a på sitt jobb..
Men vi försöker inte bry oss, men det har varit tufft! Speciellt i början då jag själv var lite halvdepp för denna oplanerade graviditet och det var liksom en ytterligare börda att behöva tänka på vad "folk" skulle säga.
På mitt jobb, där jag var oerhört nervös innan jag vågade släppa "bomben" så blev det dock glädjande nog enbart positiva kommentarer. Däremot har man fått höra en del i vänskapskretsen, en kompis gick på om hur skönt det är att hon nu är smal och tränad och slipper vara gravid och tjock och fy vad det är skönt att vara förbi bebistiden, och vad skönt det är att kunna få tid på tu-man-hand och vad bra att ha två barn "det är liksom en var om man är två vuxna, ett barn till hade hamnat utanför", och hade hon blivit gravid igen hade det verkligen varit en KATASTROF, förstår verkligen att du är jättejätteledsen, fy vad tråkigt för dig.. osv osv..
Sånt man ville höra när man precis börjat smälta en oplanerad graviditet? Not!
Och detta var ifrån en (s.k?) vän till mig, hade det varit från en annan hade man kanske kunnat bita ifrån mera...

Och sen alla dumma kommentarer om att vi nu bara "måste få en pojke", det är nog det allra värsta. (förstår att du måste fått massvis av såna kommentarer också fast omvänt...) Och att "nu ska väl ändå någon av er sterlisera er?" den är inte heller kul att höra, även om vi planerar att göra just det..
usch, vilket långt svar så här på nattakvisten. Men jag blir så upprörd över att "folk" har åsikter om vars och ens privata val. Har vänner som av olika anledningar antingen själva valt att bara ha ett barn, eller av olika anledningar inte kan få fler än det enda barnet de har. Du skulle bara veta hur dumma kommentarer de kan få om det "själviska" i att bara ha ett barn osv osv.. Tror nästan det är ännu fler dumma kommentarer än vad vi "flerbarnsmammor" får! *suckar*

Nej, jag njuter iallafall nu väldigt och ser fram emot denna bebis. Tror faktiskt detta kommer bli min mysigaste bebistid med denna lilla/lille, det känns faktiskt så.. För tjejerna leker så bra nu och har varann osv så någon avundsjuka eller "punktmarkering" tror jag att jag kommer att slippa.. bara gos alltså!
Och hoppas du njuter till fullo av din lilla prinsessa, och att du kanske får uppleva ännu fler barn om du så önskar. Beundrar faktiskt dig och Carola mfl. som vågar, orkar och vill få många barn, ni är väl de sanna idolerna här anser jag!

äsch, och "folk" ja, de som fäller dumma kommentarer.. tja de är nog bara avundsjuka? Eller rentutav dumma?
(för jag tycker jag är avundsvärd som snart kommer vara hemma på heltid och mysa med en liten bebis, så roligt att ha något att se fram emot mitt i tråkiga november liksom...)
kram på dig!

[Zinita]

Ja ibland undrar man har folk inget bättre för sig än att klaga och lägga sig i andra människors liv?

När jag väntade Saga och Nora och vi först berättade att vi skulle få tvillingar fick vi av all släkt och vänner 1 grattis! av vad kan det vara 15-20pers så fick vi 1grattis! Resten var bara ojanden, som om det skulle hjälpa mig???
Sedan fick vi veta att vi skulle ju inte hoppas på att de var enäggs (vilket vi fick veta i v.16 att de med 90%sannolikhet var) och att vi naturligtvis hoppades på enav varje (kön då alltså). För att inte tala om alla idiot kommentarer man fått genom dessa fyra år om hur jobbigt det måste vara och svarar man nejdå eller liknande så får man tillbaka att jo men det måste det vara! Så inte ens det verkar jag ha koll på??
Inte blev det bättre när jag blev gravid igen, denna gången 2grattis, varav ett var från samma par som grattade till tvillingarna och det andra var från ett par vi lärde känna under första graviditeten)Hej Pernilla ). Ingen av de andra sa ett knyst! Istortsett ingen var intresserad av att komma och titta på henne när hon föddes heller och nu när släkten på min sida träffas så är det knappt någon som ser henne möjligtvis för att påpeka att hon är lik mig, alla ser bara hennes kusinbarn Alice som är jämngammal och så hennes systrar talas det ju om för helt plötsligt så är alla experter på autism och känner jättemånga med autistiska barn...att alla barn är olika oavsett om de har funktionshinder eller inte verkar inte alls nå fram utan jag får veta hur det är, hur man gör och hur det kommer gå visst är det underbart när man inte har den blekaste aning själv?

Och vet du vad...vi har siktat in oss på en eventuell 4 iallafall men när tjejerna är lite större och alla tre klarar sig lite själva eller åtminstone två av dem vi har ju lite att göra för att nå dit men om ett par år kanske...och nog för att jag skulle bli överlycklig för en pojke så skulle jag bli salig för en liten prinsessa till så det så!

Och de kommer fortsätta lägga sig i så det man kan göra är nog hitta ställen (som detta forum) där man kan spy galla över det och sedan skaka av sig det till nästa gång det är vad jag gör

[Linni]

Ja konstigt nog så tycker jag att det har blivit svårare och svårare att outa mig som gravid, för varje barn vi väntat. Första barnet skrek jag ut till allt och alla (utom pappa som det fick lindas in för och jag gjorde det inte ens själv *s*) och det kändes sååå kul och självklart. Alla grattade och på BB kom i stort sätt alla vi kände och hälsade på. Älskade att få visa upp vårat underverk och tiden där var så mkt roligare med massa besök!

Ingen av våra fyra barn har ju visserligen varit helt planerad... Eller ja, alla har ju varit planerade men inte förrän några år senare egentligen *S*. Så dom har slinkit in i våran familj några år tidigare än vad vi från början hade tänkt. Men än så länge har vi iaf inte kännt att det räcker med barn. Denna fjärde gång för mig, så känner jag för första gången att det kanske kanske kan tänkas vara sista gången... men långt ifrån säkert. Mer troligt är att jag nog vill ha en liten till.
Sambon tar det nog mer som det kommer... Blir det så blir det ungefär! Men visst hade det varit kul att planera en liten bebis också. Verkligen försöka tillverka och en och vänta på att den ska bli till osv.

Har faktiskt inte fått så jättemånga dumma kommentarer men visst hör man ibland "Ska ni befolka världen?" (Ja, vi försöker göra så gott vi kan brukar jag svara) "Räcker det inte nu?" "Är ni nöjda sen?" (Det vet man aldrig. Kanske vill vi ha fler barn om något/några år. Eller så känner vi att det räcker! Finns ingen anledning att sitta och säga hur vi känner i framtiden, för det vet vi bara då!)

Och när Ronja kom, så sa en av läkarna som var där och kollade till henne... efter att ha frågat vilket barn i ordningen det var, vad vi hade därhemma osv. "Att nu måste ju lyckan vara fulländad då... med en liten flicka!!" Att det ska komma från en läkare!! Det gjorde mig arg. Jag som dessutom helst hade fått en kille, om valet hade varit mitt! Sen att jag fick glädjen i att få en dotter, var lika bra det förstås... men hade jag haft valet, så hade det blivit en kille till. Var ju så nöjd med den lille killen jag hade hemma och kände att en till samma lika hade fulländat mig totalt.

När jag skulle kläcka den här graviditeten för min pappa den här gången (ja det är lite svårt fortfarande, även om det är lättare än första gången), så mailade jag ett långt mail och skrev att han säkert inte förstod men att vi var sååå glada och lyckliga och trivdes med våran stora familj. Hade dessutom spenderat en veckas semester på Kanarieöarna tillsammans i typ v14, utan att lyckas få ur mig att jag var gravid. Lät ju bli att både sola och bada för att slippa visa min redan tydligt putande mage!!!
Förklarade att jag ju alltid hade velat ha många barn... och att det kanske berodde på att jag vuxit upp utan syskon själv. Eller kanske inte...

Pappa ringde upp mig någon dag senare och grattade faktiskt! Och sen sa han att det är inte förstår, utan snarare att man inte förstår hur vi orkar!! Och så var han förstås oroad över min karriär och utbildning osv. Men på det stora hela så tog han det jättebra... Kanske har han kommit en bit på väg iaf!!! :0)

Håller iaf med om att många fäller på tok för många dumma kommentarer, även om jag tycker att vi är relativt skonade mot vad jag hört andra. Det som känns tråkigast är att bristen på engagemang minskar för varje barn... :0/ Men det kan man ju inte göra så mkt åt antar jag!

Är jätteglad att barnen kommit så tätt som dom gjort och tror absolut att någon däruppe såg det rätta för oss, bättre än vad vi själva gjorde! :0) Är så otroligt tacksam över att vi fått äran att kunna få så många barn, som dessutom är någolunda friska och krya! :0)

Självklart kan man förundras över hur andra klarar, orkar och vill vissa saker. Men själv så skulle jag aldrig komma på tanken att kommentera det med något negativt, utan snarare fråga och undra i så fall. Av rent intresse för att veta mer!!!

Och att könet skulle ha och göra med när man slutar skaffa barn, verkar ju heldumt! Aldrig att jag skulle skaffa fler barn bara för att få en viss sort. Det finns ju inga garantier för att det blir "rätt" sort någongång!

Många barn är toppen tycker jag :0) Oavsett om det är killar eller tjejer!

[Bettina T]

Usch blir så arg bå alla människor som måste bry sig om hur många barn man ska skaffa eller inte skaffa. Först reagerade folk på att jag var för ung för att skaffa barn. Ung? 21 år är väl helt normalt och sen när vi skaffa tredje så var det som vi hade ett helt fotbollslag. Många ansåg att jag hade ju en pojke och en flicka och varför skaffa fler. Om jag hade föjlt "lagen" om två barn hade inte Jessica funnits. Jag kan tänka mig reaktionen om jag skulle skaffa en fjärde.Min kompis har valt att inte skaffa några barn alls. Jag tycker det är hennes val och respekterar det men det gör inte hennes omgivning.Jag kan inte fatta att folk bryr sig om ni skaffar en femte barn det är ju ert val. Ofta har de sin egen nom med två barn varken mer eller mindre för då är man passar man inte in i normen.

[Carola m 8]

Oh
Tackar tackar, det är trevligt att nån tycker att man är beundransvärd
Det kan man leva på i de stunder när man deppar över den obefintliga pensionen man kommer att tvingas leva på i framtiden
Å andra sidan har jag kommit fram till att skit samma om jag får en kass pension, det är NU jag får leva precis exakt det liv jag vill, och jag är så nöjd

Måste säga att din "väninna" faktiskt lät rätt taskig när hon gick på sådär....nånstans anar jag en liten avundsjuka från hennes sida?
Hon kanske djupt inne skulle vilja vara i din sits men vågar inte ta steget?
Jaja, tur att DU är glad för din oplanderade bebbe, du vet väl att det sägs att det är just de oplanerade barnen som skänker mest glädje?

[Carola m 8]

"Och vilken sekt är ni med i?"
Det har jag fått höra själv men även en bekant till oss fick den frågan när hon nämnde att hon kände en familj som väntade sitt sjunde barn,alltså vi..."Vilken sekt tillhör dom?"

Jaaaaa, vad ska man svara på sånt då?

Håller med alla här ovanför, jag har hört alla kommentarerna tilll leda, och jag kan inte förstå hur folk orkar låta så negativa?

I vårt fall tror nog många att vi jagar en son till....och enl. ul ligger det en tös i magen
Skulle det vara en gosse så tror nog folk att vi är "klara"...

Jessica - tvillingar ÄR ju skitjobbigt..för ALLA ANDRA det vet ju både du och jag, men hur kan det då komma sig att så många tvillingföräldrar gärna skulle få två igen?
Folk verkligen tappar hakar när jag berättar om hur otroligt besviken jag faktiskt blev över att Novalie var ensam bebis i magen, de kan inte förstå hur man kan vilja ha dubbelt upp igen, de kan öht inte förstå hur man väljer att få fler barn efter tvillingar

Alla var i princip övertygade om att Trixie var en olycka i arbetet, det är nog den graviditet vi fått mest beklaganden, och hon var sååå planerad, även om tidpunkten på året var rätt kass, precis som denna gången så vi upprepade ju den kassa timingen
Mannen jobbar ju som allra, allra mest aug-december och har otroligt svårt att vara ledig. Jobbar i familjeföretag och allt som han inte gör..det blir inte gjort.. Det är bara han och hans mamma så det finns liksom ingen annan..

Jag vet inte vad som sticker folk i ögonen med många barn...men nåt är det ju!
Ofta säger folk till mig att "Hur orkar du? Jag skulle aldrig orka med mer än 2 barn"
Men då kanske mina barn är trevligare att ha att göra med än deras?? Eller?
Mer väluppfostrade kanske??
För JAG är nog inte varken mer eller mindre människa än de flesta andra

Jag avskyr att städa, jag hatar att plocka upp efter ungarna, jag får frispel på alla skor man snubblar på i hallen, jag tycker det är trist att laga mat, jag kan få värsta utbrotten på att jag inte får sitta i lugn och ro på toa en enda sekund....men skillnaden på ett två eller sex barn tycker jag inte är nåt att tala om!

När jag ursäktar mitt stökiga hem för folk säger de att jo...men du har ju sex barn....ja det har jag ju, men jag lovar...det såg värre ut hemma hos oss INNAN vi fick barn öht

Precis som Linni sa (var det väl?) så tycker jag att det har blivit jobbigare för varje graviditet att att berätta att vi ska ha en till, sist nu så kändes det jättejobbigt och jag gruvade mig från det positiva beskedet till nångång i v. 18-19 när i princip de flesta visste
Och jag är ju själaglad själv över att få uppleva detta mirakel igen!!!!

För mig är barn en gåva, och jag hoppas att jag kan få uppleva det åtminstone en gång till efter denna...börjar ju närma mig den ålder när det oundvikligen tar slut på den fertila perioden(fyller 38 i år) och så tror jag att min kära man faktiskt är mer än nöjd med de vi har,eller jag vet ju att han är det
Men jag hoppas som sagt på att min övertalningsförmåga vinner ännu en gång
Kanske...för vem vet, jag kanske känner mig helt klar efter denna gången??


Känner att jag inte riktigt vet vad jag vill förmedla, men hoppas att det inte låter alltför knasigt
Hur som helst Viktoria, låt dig inte slås ner i skorna av folks dumma kommentarer utan satsa ni på er femma om det är vad ni vill!!

Lycka till

[Monica med 3]

Det är då konstigt att folk alltid ska tycka så mycket om allt. Tänk om alla kunde sköta sig själva.
Jag har en vän som inga barn har, inte frågar jag henne stup i kvarten om hon inte ska skaffa barn. Jag lär ju märka om det blir så.

Carola vad roligt med en tös i magen. Jag har tappat begreppet så jag måste fråga nrä är det dags, är det i höst?

Jag tycker det är härligt med de som skaffar många barn oavsett om det är 3 eller 6 barn. Jag är nöjd med våra 3 helvilda barn. Tur de sover om nätterna.

[Linni]

Jag kan verkligen förstå folk som TROR att dom inte skulle orka eller klara av mer än två. Minns när jag väntade tvåan, som kom lite tightare än planerat... och jag förstod inte alls hur det skulle kunna gå bra. Träffade en granne som berättade att hon hade tre täta och jag var helt begistrad och förundrad över att man faktiskt kunde klara av det *s*.
När tvåan kom, så var det inte så märkvärdigt. Visst... någon vecka att aklimatisera sig till den nya rollen. Men sen så flöt det på rätt bra. Tätisar... jobbigt?? Varför då? Det klart att det varit tjaffs och bråk och trassel och krig... Det är jobbigt! Men inte jobbigare än vad jag tyckte att det var när min älskade lilla etta låg och gnydde och jag bara hade honom. Då var ju minsta lilla gny som en hel jordbävning typ!
Sen när trean kom, även hon mkt tidigare än planerat... så trodde jag ju nästan att vi skulle gå under som familj *skratt*. Men ut kom hon och halkade in som en given del redan från första dan.

Själv känner jag bara att ribban höjs. Jag känner inte att det känns jobbigare med tre barn (plus bonusen då) än med ett. Det är bara skillnad på NÄR jag känner att det känns jobbigt. Förut så var det katastrof (som sagt) när enda barnet grät några minuter. Nu reagerar jag knappt om bara ett barn gråter lite *s*.

Det som känns jobbigare, som har ändrats med antalet barn tycker jag... det är aktiviteterna. Jag går inte jättegärna på en finare restaurang med mina små vildar. Med en liten trollig unge och två vuxna så kunde jag göra det. Neo var med oss överallt! På restauranger, bio, krogen, vänner, fester osv. Jag släpar inte så gärna runt på tre småbarn på samma sätt som jag gjorde med ett!
Och sen att vi börjar att inte få plats tillsammans numer. I kryssningshytter, hotellrum, sittplatser på tåg osv. Det är lite trist, då jag är sån som helst är tillsammans med alla jämt *S*.
Och det är svårare med barnvakt förstås! Men det är inte omöjligt! Det går ju faktiskt att dela upp dom också... Krävs lite mer planering bara! :0)

Så nu inför fyran så känner jag mig kolugn och räknar blint med att han (ja vi har för första gången kikat vad det är) smälter in i våran familj utan trassel! Och jag tror inte att det kommer bli jättemkt jobbigare heller! Vi ser ju alla fram emot lillebror och längtar som bara den! Varför skulle det innebära något jobbigt kan man undra???

Måste iofsig erkänna att jag faktiskt har svårt att förstå hur man kan välja ett liv utan barn. Eller om man nu har ett barn... hur kan man inte vilja ha fler?? Men alla måste ju ändå få göra sina val, oavsett om man förstår dom eller inte!!!

[Carola m 8]

De säger att det ska bli bebis sista september
Å andra sidan sas det 12 oktober först...och å andra sidan igen så vill mannen absolut ha bebis den 18 september för då hade han en liiiiten lucka där han kunde klämma in en förlossning

Men den lär väl komma när den är klar misstänker jag, som tidigast har jag fått i v. 38+2(Robban&Corrinda) som senast v. 41+6(Trixie)

Och jag vågar inte lita på ul, med oddsen för en kille är ju rätt låga, men man kan ju bli överraskad

Jag frågar inte heller folk som inga barn har när det är dags, för tänk så många det är som verkligen kämpar för att bli gravida men inte blir det!
Usch så man kan såra.

Ha det gott

[Zinita]

Jo det är nog så...vi sticker nog lite för mycket i ögon. Vi vill ju vara annorlunda och tror att det gör oss till bättre än dem och mer värda eller hur?

Men visst är det som så att vad man får höra för kommentarer säger mer om de man får dem ifrån än de säger om en själv, bara jobbigt att komma ihåg det ibland

[Ansan m A&T]

Först måste jag bara säga... Det är helt otroligt vad folk kan kläcka ur sig!!! Visst förstår jag att andra människor kan tycka att det verkar "mycket", "jobbigt" eller så att ha fler barn än 2-3, som ju verkar vara "normen". MEN även om de tycker så, finns det ingen som helst anledning att säga det till den som själv har valt att ha fler (eller färre) barn. Det är korkat, rent ut sagt. Lite samma sak som att det verkar vara fritt fram att kommentera en kvinnas vikt när hon är gravid, hur ofta hon ammar sitt barn (eller förfasa sig om hon inte ammar). Det är verkligen konstigt hur illa och faktiskt verkligt ouppfostrat som normalt sett civiliserade och trevliga människor tycker sig ha rätt att bete sig ibland.

Apropå många barn, så hittade jag den här artikeln på Aftonbladets hemsida idag.
http://www.aftonbladet.se/vss/forald...134801,00.html

Lycka till med din barnaskara, oavsett om den blir större eller inte!!!

[Jillsan med A O & M]

Ja, det är ju upp till föräldrarna i fråga hur många barn dom vill ha. Om man känner att man hinner med alla barn, orkar rent mentalt (det är ju en del jobb...) och har råd så visst varför inte skaffa fler barn? Men det är synd att folk ska komma med en massa dumma kommentarer...

[gabbiz]

Ibland kan jag bli full i skratt när jag läser sådana här trådar. Jag kan också bli helt sjukt irriterad på folk som lägger sig i och totalt taktlöst frågar eller kommenterar andra människors privata val.

Men så tänker jag (lite som Monica här ovan, som skriver att hon nog skulle märka om det blev något barn för hennes väninna..) på hur pinsamma, sorgliga och löjliga de människorna är. Som om DERAS åsikt om hur många barn vi vill ha skulle ha någon som helst inverkan på hur många det i slutändan blir? "Nu tycker jag faktiskt att ni har för många barn, nu får ni sterilisera er." Svar: "Jahaaa.. Tänker du så? Ja, det kanske du har rätt i. Vi har kanske tillräckligt många barn nu då, om du tycker det. Jag ska boka en tid genast.."

Man gör väl bara bort sig själv om man kommer med oombedda åsikter om folks privatliv? Jag tycker att alla människor ska sträcka ordentligt på sig när sånt händer och le och svara: "Vilken otroligt intressant synpunkt. Om vi någonsin tvivlar på vår egen förmåga att fatta beslut ska vi ta ditt förslag under övervägande. Tack, hej." Vad svarar de på den typen av avspisning? De måste ju fatta att man hånar dem?

Härligt att ni trivs med ert föräldraskap och njuter av både de barn ni har och av tanken på fler. Jag tycker att ert hem verkar vara fullt av liv och kärlek och värme.

Kram!

[Pugini]

Stå på dig.... eller vad jag ska säga. folk kan komma med de mest märkliga kommentarer men du får försöka låta bli att bry dig.

[Gisela]

Visst är det "underbart" vad andra kan och vet bäst! Helt otroligt vilka friheter folk tar sig och tycker att de har rätt att lägga sig i. Det är ofta likadant när man "bara" har ett barn. Typ: Han blit fruktansvärt bortskämd, Barn behöver syskon etc.

Stå på dig och skaffa arton stycken om ni känner och orkar med det!

Styrkekramar.