Trots eller vantrivsel?

[vallesmamma]

Vi undrar om fler som fått hem sina barn känner igen detta? Vår son är 17 månader. Han var felaktigt familjehemsplacerad i nästan 6 månader. Han är klängig, ska klättra på allt, både inomhus och utomhus. Han vill förstöra allt han ser. Han river i tapeter, han försöker riva ner tavlor från väggarna! Han är hyperaktiv. Kan inte sitta stilla. Har ingen ro i kroppen.

Vad ska vi göra? Är det trots? Vantrivs han? Vi har förlorat 6 månader av hans utveckling. Det går inte att reparera!

Han skrattar mycket, vilket han inte gjorde på familjehemmet. Han kramas mycket. Det är i alla fall positivt! Han äter bra, men han kastar i sig maten. Han sover bra, men det tar lång tid att söva honom.

[anonymt namn]

Det kan ju vara en förståelig reaktion på det trauma som er familj har gått igenom. Det går säkert att reparera men det kommer nog att ta tid och det ställer krav på uthållighet från er föräldrar. Försök att ge honom stabilitet och trygghet genom en så strukturerad vardag som möjligt, att tillvaron blir förutsägbar för honom. Mycket närhet, visa att ni finns där för honom, att ni inte försvinner. Det låter fint att han inte drar sig undan från er och att han äter ordentligt. Lycka till och hoppas att det går bra för er!
Kram

[menar väl.]

i all välmening vallesmamma, du visar i din info vart du bor, bild på din son och vad han heter, tänk på att inte skriva ut så mycket personlig info om er när du skriver så självutlämnande uppgifter.

[försöker komma ihåg]

detta med att klättra på väggar klänga osv gjorde nog mitt oxå i 17-månadersåldern jag kommer ihåg en pilliighetsperiod så det är nog inget särskilt som jag kommer ihåg.

Som jag kommer ihåg gjorde jag på följande sätt men barn är väldigt olika allt funkar inte på samma sätt.

Små barn är aktiva att låta dom "springa av sig" utomhus är bra befinn er mycket utomhus och låt honom rusa av sig på nån stor grönyta, gärna med en kompis. Sover han mycket på dagen om ni har två har två sovstunder försök att dra ner till en sovstund per dag. Naturligtvis ska ni inte hålla honom vaken om han jättesömning men sömnstimulera inte mer än en gång om dagen .
Undvik att ge sockermat det gör små barn stirriga och pilliga.
Det är inget problem att han kastar sig i maten så gjorde mitt barn under en period och växte jättemycket det är mycket värre när barn inte äter.

När det gäller att söva på kvällen var ute på eftermiddag kom in när det kvällas starta en
kvällsrutin, kvällsmat sista blöjbytet. pyjamas och mysstund mellan pappa och mamma. Stäng av allt (dator,tv radio och stereo) ligg och mys dämpa ljus.
lek inte lekar av typen kittla på magen var mysiga men lugna och småtråkiga.


Jag har läst ditt tidigare inlägg och förstår att mormors/farmors-hjälp inte är så mycket att räkna med kanske. Försök att hitta någon "farmor" som kan hjälpa dig med fundering kring ditten och datten (något som jag tycker socialen skulle erbjudit er innan de började utreda bakom er rygg

[Ameyo]

Ingetdera.
Det är inte trots, inte vantrivsel.
Du skulle träffa min son
han har varit sån sen start *hehe*
Upptäckarglädje med ett uns av reaktion till det som hänt skulle jag säga.

Klart grabben reagerar.
Det är ju faktiskt inte det minsta konstigt. Mitt tips blir att kramas när han vill det, vara nära massor o lyssna på honom (jag menar både genom ord o kroppsspråk)

Vad gäller petandet o rivandet så har allt åkt upp en vånging hemma hos oss (iaf sånt vi är rädda om)

Kram på dig