Mkt stökig 4-åring

[Ledsen mamma]

Väljer att vara anonym - hoppas det är ok.

Har en snart 4-årig kille (aug 03) med 5-årig storebror.

De senaste veckorna har 4-åringen uppvisat ett beteende som är bortom allt vi sett förut.

Vi har varit lediga snart 6 veckor, varav de 4 första borta från hemmet, och de 2 sista hemma. I ca 3 veckor har han varit som förbytt, primärt mot mig, men även mot storebror och i viss mån mot sin pappa.

Så snart han tycker ngt går emot honom slåss han, fräser så spottet flyger och kastar grejor. Vi hamnar i konflikt säkert 10 ggr per dag, och jag hittar inte ett sätt att hantera det på.

Jag har provat att prata med honom, bara hålla och tala lugnande, låta honom sitta i källartrappan, "stäng ut" honom på verandan, skällt ut honom, hotat med indragna roligheter, så gott som allt utan att gå till handgripligheter. Det tär på framförallt mig, men även storebror känner av lillebrors humör. Pappa har endast varit hemma 1 v på sem och helgerna, i övrigt har han jobbat, så han är inte lika drabbad.

Någon som sitter i samma sits, och kan berätta vad ni gör för att hantera, samt ge mig något lugnande ord om att det snart går över??

[Ledsen mamma]

Kan tillägga att om han är hos kompisar, far/morföräldrar eller annan släkting uppför han sig precis som han gjorde förut - dvs utan utbrott, etc. Det är bara när han är hemma som detta sker.

I skrivande stund har dock han, storebror och jämnårig kusin lekt tillsammans i 2 timmar och inte tillstymelse till utbrott.

[Katya]

Hej och Lugn-det går över! Just 4 årsåldern verkar vara en rejäl "trotsålder", vår (nu lugna, tills nästa "trotsålder"... ) 5 åring var ruskig hon också det året....

Vi fick ett tips fån förskolepsykologen, som vi "haffade" en dag på dagis. Det låter som en rätt hård metod, men funderar man på den lite , kan man se att den ger stor trygghet och att man inte lämnar barnet åt sina känslor, utan hjälper barnet igenom känslovirrevarret...

Så här gjorde vi:

. talade lugnt om; Att spottas ( sparkas, rymma iväg, etc etc...) är inte ok . Antingen lugnar du dig, eller går vi undan och du sitter hos mig tills du är lugn.

Sedan följde vi det. Jag eller min sambo tog vår superarga tjej i famnen, bar henne till hennes rum, satte oss på sängen, med henne i famnen. Sedan höll jag henne tills hon lugnade sig. Jag frågade då och då; kan vi prata nu? När hon slutligen var lugn berätta jag hur mycket jag älskade HENNE, men ogillade sparkarna. Och berättade att varje gång hon gjorde detta, skulle vi gå undan och sitta tillsammans tills hon blev lugn.

Jag kan säga att, som du vet, är det svårt att hålla en vild, arg och hysterisk 4 åring, men man får använda armar och ben. Det gäller att "hålla ihop" all känslor som spretar iväg och hitta en fysisk gräns. Detta är jobbigt för dig som vuxen, innan du kommit in i det, man känner sig som en barnmisshandlare. Men- du lämnar aldrig ditt barn, du utför en kontrollerad handling och slipper säga okontrollerade saker, barnet känner att du tar över frustrationen som han bär och- efteråt blir barnet så utmattad att du lugnt och stilla kan berätta reglerna i familjen. Se till att "skiljas som vänner- allt är förlåtet!"

.Kom ihåg att alltid ge en förvarning innan du bär iväg ditt barn. Han måste få en chans att tänka efter. Men bara EN gång, aldrig tomma hot!!!

Efter ett antal gånger kommer din pojke inte att slåss med näbbar och klor för att komma loss, utan bara gråter eller är arg i knät. men det blir några jobbiga gånger först.

: Var LUGN hela tiden, tappa inte tålamodet. Akta dig för, och parera sparkar, men bli inte arg, säg bara bestämt; nej, lugn, schhhh.... eller något annat lugnande.

.ställ in dig på att det kan ta en halvtimme, minst, första gången, men det blir snabbt bättre.

. Vi planerade också in mamma o pappa -tid och gav vår tjej ca 15 min var, varje dag. Under denna tid fick vår tjej bestämma aktivitet och vi kunde mötas i något glatt och positivt. Vi tänkte också på att ge mycket beröm och positiv uppmärksamhet.

Detta hjälpte oss mycket, men detta, att gå iväg och "hålla", gjorde vi naturligtvis inte vid alla "småbråk" eller vanligt gnäll, utan då flickan verkligen gick överstyr och inte gick att nå. Vanliga småkonflikter behövs ju och jag tror att barn måste få visa känslor, vara arga och "bära sig åt" hemma . Men ibland blir det ju ohållbart och då tyckte i alla fall vi att detta var en bra metod.

Jag tycker att du verkar vara en jättebra mamma och jag vet hur kämpigt det är med ett argt, trotsande barn... Lycka till, Kram!

[J.M76]

Jag har en dotter som är född December -03 och även hon är som förbytt. Lite beror säkert på att hon fått en lillasyster i April men humöret som du skriver om och antalet utbrott/konflikter per dag har vi minst lika många av.
Jag har - som du - provat det mesta: försökt diskutera utbrotten och ilskan, sitta på kökssoffan tills hon lugnat ner sig, in på sitt rum och skrika där tills hon lugnat ner sig. Inget hjälper. Försöker jag prata bort ilskan skriker hon bara ännu mer, försöker jag erbjuda kram skriker hon osv.
Och mestadels av ilskan får jag ta eftersom jag är mammaledig med lillasyster. Hjälpen är väl de futtiga 15 timmar med barnomsorg/vecka då jag kan ägna mig åt lillasyster.
När hon är hos dagmamman, med farmor/mormor så är hon hur lugn o fin o glad som helst......

Tyvärr har jag inga råd att ge....men så att du vet så är du inte ensam om detta.

Massor av styrkekramar till dig =)

[anonymt namn]

Jösses så trevligt att läsa om någon som har det likadant!! Ett tag undrade vi nästan om det var något fel på henne faktiskt. Grannarna som har mindre barn undrar ju vad det är frågan om då flickan (född juli 2003) öppnar fönstret i sitt rum och gallskriker ut på gatan när hon blivit förvisad till sitt rum pga dåligt uppförande.

[Aquafemina]

att när jag läser att ni "låta honom sitta i källartrappan, "stäng ut" honom på verandan, skällt ut honom, hotat med indragna roligheter" blir jag riktigt illa berörd.
Hotat med att dra in roligheter har jag säkert gjort ett antal gånger men sitta i källartrappan? Stängt ut honom på verandan? Skärpning! Så får man inte göra. Det händer att vi låter våra barn gå in på sitt rum som ligger precis intill kök/vardagsrum men aldrig med stängd dörr utan den är helt öppen. Jag eller pappan går in strax efter eller tillsammans med barnet och pratar om saken och säger att han är välkommen ut när han lugnat sig/slutat slå/skrika eller vad det nu handlar om.

Det är en jobbig ålder din son är i och man får försöka göra det bästa, lyssna, vara uppmärksam och lyhörd. Kanske hitta på saker med bara honom och du själv. Det går över. Ett tips är att läsa "Lotsa barn" av Lars H Gustafsson. Styrkekramar från mig.

[Aquafemina]

och ditt tips ska jag ta till mig.

[Ledsen mamma]

Jag vet att det jag gör inte är bra, men när man är desperat och har provat alla "normala" metoder, så har det inte funnits några alternativ.

Vad gäller källartrappan ligger dörren dit precis bredvis köket, och vi har således befunnit oss på varsin sida av dörren.

Verandan/entren ligger skyddat under tak och är även den i anslutning till köket.

Hotat med indragna roligheter - ja, häromdagen skulle vi åka till ett lekställe barnen tycker om. Lillkillen fick 5-6 utbrott innan klockan var 10, och i det läget sa jag till båda att vi tyvärr inte kunde åka för att jag inte vill vara med om liknande när vi är bland folk. Stora killen blev ledsen, lilla killen fortsatte, och stora killen frågade då om inte lillebror kunde vara hos x och y, där han alltid uppför sig. Sagt och gjort, hotet blev verklighet och lillebror fick inte följa med.

Det har varit lugnare idag, men fortf får han extrema utbrott. Har hittills besinnat mig och satt mig avskiljt med honom tills han lugnat ned sig, och alltså inte tagit till något av de andra sätt jag "tillämpat" sedan hela cirkusen började.

/ledsen mamma

[Aquafemina]

av dig, att du satt dig med honom avskiljt tills han lugnat ned sig. Fortsätt så och kom ihåg att det går över, jag lovar Man blir desperat ibland och gör fel saker men då får man försöka stanna upp och ändra sig. Och att dela på sig eller faktiskt låta han vara hemma om det inte funkar är ju inte heller fel. Man måste ju tänka på storebror så att det inte går ut över honom mer än nödvändigt. Det tycker jag ni löste jättebra. Det ÄR svårt det här och vi tappar alla tålamodet ibland. Glöm inte att du är den allra bästa mamman för dina barn.

[Ledsen mamma]

Tack!

Trots att klockan bara är 10.30 måste jag säga att dagen idag har artat sig riktigt bra - bara ett mindre utbrott än

[Annika m M&V]

.... som jag ska följa en del. Men mitt största problem är när jag är ensam med barnen. Jag kan då inte bara gå iväg med snart fyraåringen för jag har en snart tvååring här hemma också. Vet inte hur jag ska hantera situationen då!

[Melodie]

Det kunde varit jag som skrev det här!! Här hemma har vi det precis likadant och jag känner snart att det tar knäcken på mig!! Min syster påpekar dessutom att ingen av hennes 6 barn har någonsin ens varit i närheten så jobbiga som min son är och jag känner mig helt förtvivlad....vad Skönt att det finns fler...det kanske är som det ska vara i allafall då :-)

[Katya]

Hej! Vår minsting, nu två, var dryga ett då "stormarna" var
som värst...jag var liksom du ofta ensam med båda.

Vår lillsmula fick helt enkelt vara med på utbrotten. jag bestämde mig för att ilskan nog inte var så farlig ( bara högljudd och sprattlig...).

Så jag sa till lillan att storasyster var arg och att vi skulle gå och lugna oss. Sedan fick lilla syster titta på, då jag brottades med storasyster och sa; ingen fara, det blir bra! Det gäller att ha en lugn, cool yta, haha!

Om du är trygg och lugn, kommer syskonet att se att du har allt under kontroll, hur jobbig storasyskonet än är!

Kram o lycka till!

[Ledsen mamma]

Nu har det hänt saker!! Barnen började på dagis förra fredagen, och sedan dess har utbrotten varit lätträknade. Jag har fått en ny lillskrutt! Han är glad och sprallig när han kommer hem från dagis, och vi har knappt sagt ett "ont" ord till varandra. Några smärre utbrott, men inte alls som det var när jag skrev ursprungsinlägget.

Kanske var det 6 veckor av dygnet-runt-samvaro som satte spår även hos honom??

/inte fullt så ledsen mamma, längre

[J.M76]

Vi har samma sak med flickan =) Tänk så tråkiga vi måste vara ;-)

[En medmänniska]

Gud va bra tips. Har med rinnande tårar suttit och läst om alla som har arga 4-5-åringar. Har själv en arg son som jag många gånger undrat vad vi gör för fel med. Tack för bra tips och för att ni alla delar med er så att man vet att man inte är ensam!!!
Ser genast en ljusare framtid... KRAM