Skrivet: 2007-08-10, 21:20
#1
ÄÄÄntligen!! Jag har en bebis!
Ja, nu har våran lille pojk, Alve, äntligen fötts!Det får bli ett ganska långt inlägg, jag passar på medan han sover.
Efter ännu en natt med några timmars klena sammandragningar, som sedan avstannade, kände jag mig lite missmodig (över 2 dygn sedan vattenavgång). Men jag pratade med mina bm (som är så urbra på att peppa) och sedan kändes det lite bättre. Ännu bättre kändes det när jag lite senare började känna små sammandragningar igen vid 10-tiden. De var inte särskilt starka, men de kändes både i ryggen och fram och jag värmde en vetekudde som jag lade på ryggen. Skönt! Sammandragningarna blev både längre och starkare så när klockan började bli mot 12 gick jag in i duschen en stund och sedan tänkte jag ringa bm och tala om att det äntligen hände grejer!
12.20 steg jag ur duschen och försökte ta mig till sovrummet, där P hade gjort iordning sängen med plastad frotté, tagit fram dricka, TENS, vetekudde och lite annat som kan behövas. Men på den korta stunden hade värkarbetet blivit så kraftigt att jag svårligen tog mig in till sängen. P och jag hjälptes åt med TENS:en men det var jättesvårt, värkarna kom tätt och jag mådde illa som f-n (var barnet kanhända redan vid spinae? Nä, det var väl ändå inte möjligt?). Jag ringde min bm 12.40 och hon skulle åka direkt. Skönt!
En timme senare rullade värkarna in tätt, tätt, knappt en minut emellan. P och jag har ett kanonbra samarbete, han värmde vetekuddar, hjälper mig att andas, och så använder vi en teknik med mottryck som hjälper mig att slappna av. Sedan sade han en grej som just då kändes så komisk, nämligen att han påminner mig om att jag borde gå och kissa! hur sjutton skulle jag öht kunna ta mig någonstans just då? Jag inser att jag är i övergångsskedet med täta, täta värkar och så börjar jag få krystkänsla i slutet av varje värk. Så jag säger att jag inte tror att jag hinner kissa och sedan väser jag åt P att han skall ringa och kolla var bm är och hon är på vår gata! BRA! klockan är 13.55 och min kropp har börjat krysta på de kraftfulla impulserna. P måste klippa av mig trosorna, för det är omöjligt att klä av sig! (rätt lustigt såhär i efterhand)
När klockan är 14 kommer bm in och hon liksom hoppar upp i sängen och nu finns det ju ingen återvändo. Barnet är på väg ut och det gör så ont, så ont! Jag följer med kroppen och brummar/vrålar fram riktiga urljud. Jag ligger på sidan och barnet kommer ner så fint, men guuud vad smärtsamt det är och spänner i vävnaderna. Bm håller emot mellangården och håller in svanskotan åt mig. Så känner jag hur huvudet är på väg ut och otroligt nog kan jag med vilje sluta krysta så huvudet får glida ut av sig själv, *ajajaj.* I nästa värk kommer kroppen och sedan är han äntligen här! Klockan är 14.21. Han är superfin (förstås), rosig med mörkt hår och täckt med ett tjockt lager fosterfett. Otroligt nog så visar det sig att endast den yttre fosterhinnan hade brustit då i tisdags natt, så han föds med hel hinna över huvudet. Vi ser genast att det är en Alve!
Vi väntar tills navelsträngen slutat pulsera, vilket tar ett tag. P får klippa denna gång. Moderkakan kommer ut utan problem och är hel och fin. Jag har inte fått ens en ytlig liten bristning ("helt intakt" som bm uttryckte sig). Sedan kommer vår andra bm! Hon hann inte fram den här gången, men det gick ju bra ändå. Så småningom väger vi och mäter: 3770 g, 51 cm, 35,5 cm i huvudomfång. Sprutan med K-vitamin struntar vi i, även denna gång. Han får förresten Apgar 10,10,10.
P ringer våra barn, som är hos kusinerna och de blir jätteglada för att lillebror äntligen kommit ut! Vi myser i sängen och jag ammar. Bm kollar Alves blodgrupp och konstaterar att han är rh-positiv, vilket betyder anti-D-spruta för mig. Jag tar mig upp och duschar och kissar. Vad tomt det känns i magen. Den långa väntan är över och nu är det bara min mage igen.
Jag är så otroligt tacksam och glad att allt gick så bra och att jag fick föda mitt barn hemma även denna gång. Både P och jag är helt betagna i den lille och kan liksom inte fatta att vi är så lyckligt lottade att just detta lilla barn kom till oss!
Kram kram! Från en väldigt glad och lycklig Spirella
