Tillbaka framför datorn, lugn & ro, glada och trevliga kollegor, svåra frågor som "vad ska jag äta för gott idag", toabesök utan argt barn hängande på dörren, aircondition, tid att känna sparkande bebis i magen... SEMEEEEESTER!
Får nästan dåligt samvete, men efter träffen hos Johanna ungefär (dvs semestervecka 1) så kom Hanna in i sin 3-årstrots, och den är inte nådig! Alla regler, respekt, vanor BORTA! Vi är slut, kaputt, nere för räkning. Ingen romantik öht, veckan i hyrd stuga avbröts två dagar tidigare för bråka kan vi lika gärna göra hemma (typ). Emellanåt är hon den fantastiska, underbara unge vi känner från tidigare såklart men ibland undrar man om huvudet ska börja snurra a là exorcisten av ilska. Förstår var de fick idén till den filmen föresten... ;-)
Lägg till en vecka av den värsta förkylning jag någonsin haft + tandvärk i en av mina visdomständer (inflammation i hela vänstra munhålan). Ensam med Hanna då maken var tvungen att jobba 7-20 hela första veckan och helgen... Akut tandisbesök. Så fick kattan tumörer på magen som fick opereras bort, självklart bästa att ta det när man hade tid, dvs på semestern...
Sen la bilen av igår så den står och tickar pengar på verkstan som verkar ha tid att kolla den (tror och hoppas jag). Min man fick bogsera mig o Hanna då vi var på väg för att handla mat, lite jobbigt för honom då han precis har blivit magsjuk (och ska vara hemma ensam med H i två veckor...)
Så, det ÄR skönt att vara tillbaka i "selen" igen.
Fast jag saknar min lilla tös ändå, såklart :-)
Vad har ni hittat på?
1
Back to work :-) Tillbaka framför datorn, lugn & ro, glada och trevliga kollegor, svåra frågor som "vad ska jag äta för gott idag", toabesök utan argt barn hängande på dörren, aircondition, tid att känna sparkande bebis i magen... SEMEEEEESTER!
Får nästan dåligt samvete, men efter träffen hos Johanna ungefär (dvs semestervecka 1) så kom Hanna in i sin 3-årstrots, och den är inte nådig! Alla regler, respekt, vanor BORTA! Vi är slut, kaputt, nere för räkning. Ingen romantik öht, veckan i hyrd stuga avbröts två dagar tidigare för bråka kan vi lika gärna göra hemma (typ). Emellanåt är hon den fantastiska, underbara unge vi känner från tidigare såklart men ibland undrar man om huvudet ska börja snurra a là exorcisten av ilska. Förstår var de fick idén till den filmen föresten... ;-)
Lägg till en vecka av den värsta förkylning jag någonsin haft + tandvärk i en av mina visdomständer (inflammation i hela vänstra munhålan). Ensam med Hanna då maken var tvungen att jobba 7-20 hela första veckan och helgen... Akut tandisbesök. Så fick kattan tumörer på magen som fick opereras bort, självklart bästa att ta det när man hade tid, dvs på semestern...
Sen la bilen av igår så den står och tickar pengar på verkstan som verkar ha tid att kolla den (tror och hoppas jag). Min man fick bogsera mig o Hanna då vi var på väg för att handla mat, lite jobbigt för honom då han precis har blivit magsjuk (och ska vara hemma ensam med H i två veckor...)
Så, det ÄR skönt att vara tillbaka i "selen" igen.
Fast jag saknar min lilla tös ändå, såklart :-)
Ja, jisses det är faktiskt skönt att vara tillbaka. Lillebror hade dock sin värsta (hitills!) trotsperiod i våras, det skulle bråkas om ALLT och krånglas med ALLT, inget gick lätt. I början av semstern blev han riktigt rar igen och vi glömde nästan bort hur jobbig han varit men samtidigt som vi hälsade på mina föräldrar så var arg-trollet tillbaka och det är inget roligt att bråka i en liten stuga, speciellt inte med ännu en generation som vet exakt hur allt ska göras och som ALDRIG upplevt något liknande med de egna barnen.....
Nu har dock Lillebror blivit trevlig igen och då läser jag att den riktiga trotsåldern ska infinna sig vid 3 1/2 för små pojkar....... Det är kanske bara att huka igen...
Hur mår magen? Vad säger nu Hanna?
2
Ja, jisses det är faktiskt skönt att vara tillbaka. Lillebror hade dock sin värsta (hitills!) trotsperiod i våras, det skulle bråkas om ALLT och krånglas med ALLT, inget gick lätt. I början av semstern blev han riktigt rar igen och vi glömde nästan bort hur jobbig han varit men samtidigt som vi hälsade på mina föräldrar så var arg-trollet tillbaka och det är inget roligt att bråka i en liten stuga, speciellt inte med ännu en generation som vet exakt hur allt ska göras och som ALDRIG upplevt något liknande med de egna barnen.....
Nu har dock Lillebror blivit trevlig igen och då läser jag att den riktiga trotsåldern ska infinna sig vid 3 1/2 för små pojkar....... Det är kanske bara att huka igen...
Hur mår magen? Vad säger nu Hanna?
Ja, vi hade ju en vända med Hanna när hon var 2,5 år och jag trodde i min dumhet att det var hennes 3-årskris... detta liknar ingenting!
vet hur det är med den generationen, min svärmor informerade mig vid ett besök häromveckan att hennes TRE pojkar minsann ALDRIIIIIG hade en enda kris, de var såå snälla så. Det är nog flickelaterat sa hon. Jag som alltid nickar snällt normalt käftade emot och sa att utan kriser/utvecklingsfaser skulle de itne bli normala människor av dem så jag HOPPAS att de gått igenom dem! Hon blev lite paff :-) På vägen hem berättade min man att om han tog det minsta i ton mot sin (ensamstående) mamma när han var liten fick han sig en lusing och sen var det gråta ensam i sängen som gällde... vilket sorgligt alternativ. Då blev jag stolt över att han ändå har det tålamodet och förståelsen som han har med vår lilla tös/monster. Kan inte vara lätt när man inte har något att reatera till...
Hoppas ni slipper huka er mer, man får så ont i ryggen ;-)
Bara bra med magen, bebisen är livlig och spararkar mest hela tiden. Det känns lite sorgligt att inte veta könet den här gången så jag kämpar mot Slösa för att inte lägga 900 på ett UL :-)
3
Ja, vi hade ju en vända med Hanna när hon var 2,5 år och jag trodde i min dumhet att det var hennes 3-årskris... detta liknar ingenting!
vet hur det är med den generationen, min svärmor informerade mig vid ett besök häromveckan att hennes TRE pojkar minsann ALDRIIIIIG hade en enda kris, de var såå snälla så. Det är nog flickelaterat sa hon. Jag som alltid nickar snällt normalt käftade emot och sa att utan kriser/utvecklingsfaser skulle de itne bli normala människor av dem så jag HOPPAS att de gått igenom dem! Hon blev lite paff :-) På vägen hem berättade min man att om han tog det minsta i ton mot sin (ensamstående) mamma när han var liten fick han sig en lusing och sen var det gråta ensam i sängen som gällde... vilket sorgligt alternativ. Då blev jag stolt över att han ändå har det tålamodet och förståelsen som han har med vår lilla tös/monster. Kan inte vara lätt när man inte har något att reatera till...
Hoppas ni slipper huka er mer, man får så ont i ryggen ;-)
Bara bra med magen, bebisen är livlig och spararkar mest hela tiden. Det känns lite sorgligt att inte veta könet den här gången så jag kämpar mot Slösa för att inte lägga 900 på ett UL :-)
Jo du det där har jag också slängt ur mig, att man BÖR nog gå igenom dessa trotsfaser, till en fullständigt oförstående äldre generation, "sådana barn fanns inte på den tiden". Antingen tror jag att dom glömt alternativt haft det som din sambo....
Inte ska du sörja att du inte vet könet, du vet väl att det är som att öppna julklapparna i förväg, det är ju DET som är spännande. Har du någon aning?
4
Jo du det där har jag också slängt ur mig, att man BÖR nog gå igenom dessa trotsfaser, till en fullständigt oförstående äldre generation, "sådana barn fanns inte på den tiden". Antingen tror jag att dom glömt alternativt haft det som din sambo....
Inte ska du sörja att du inte vet könet, du vet väl att det är som att öppna julklapparna i förväg, det är ju DET som är spännande. Har du någon aning?
Intressant! Jag var helt inne på "glömt" men det är klart att det kan och säkert är så att hon blivit likadant behandlad!
Jag vore himla förvånad o det inte är en pojke, har känt det starkt sedan första början. Men ibland har jag drömt att det blev en flicka och då vaknar jag alltid lika förvånad med insikten att jag ju faktiskt inte VET att det är en pojke. Inte kört än liksom ;-)
5
Intressant! Jag var helt inne på "glömt" men det är klart att det kan och säkert är så att hon blivit likadant behandlad!
Jag vore himla förvånad o det inte är en pojke, har känt det starkt sedan första början. Men ibland har jag drömt att det blev en flicka och då vaknar jag alltid lika förvånad med insikten att jag ju faktiskt inte VET att det är en pojke. Inte kört än liksom ;-)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
