Skrivet: 2007-08-14, 21:11
#1
Ensam hemma
En lite moralisk fråga - osäker på om detta är rätt forum men peka om mig annars...
Jag bor i hus (i ett väldigt lugnt område) och har barnen varannan vecka. De är relativt stora (10 och 12) och klarar sig ganska bra på egen hand tex när de är lediga från skolan. De vet att de alltid kan ringa mig på mobben och jag tar mig alltid hem på max 10 minuter om det kniper.
Har på senare tid träffat en mycket trevlig tjej som jag spenderar en stor del av min "lediga" vecka tillsammans med. Barnen känner henne relativt väl så det handlar inte om något smusslande.
Tidvis har jag tagit en kvällspromenad med min tjej medan barnen ligger ska somna. Detta har de varit helt OK med - de kan som sagt ringa om det kniper. I realiteten somnar de alltid och sover hela natten utan problem.
Nu till det lilla dilemmat: Ett par gånger har dessa promenader gått lite överstyr - dvs vi har hamnat hemma hos henne (you fill in the blanks). Jag ser dock alltid till att vara hemma innan de ska vakna - tjejen stiger upp tidigt pga sitt jobb om det är vardag på på helgen är det ju knappast något problem. (Det händer även att hon sover över hos mig, men det är smidigare hos henne eftersom hon inte har några andra hemma normalt.)
Frågan är: Borde jag känna mer ångest för detta än jag gör? Jag undviker helst att tala om att jag inte är hemma medan de sover eftersom det skulle göra dem oroliga i vad jag anser vara "onödan".