Jag måste skriva av mig lite.
För 3 år sedan dog vår Hugo, knappt 3 år gammal. Det skedde helt utan förvarning. Han fick en virusinfektion och var borta på några timmar. Vi har kämpat och kämpat för att komma tillbaks till livet och glädjen och tycker att vi lyckats ganska bra. Vi fungerar och vi tycker att vi oftast kan glädja oss åt att vi fick ha Hugo den tid vi hade och vi har lyckats göra hans liv större än hans död.
Och nu ligger hans storasyster (hon är 18 år) på hjärtintensiven med ett svårt hjärtfel som kunde kostat henne livet i onsdags. Hon har haft korta anfall med lång tid emellan och utretts av både neurolog och kardiolog, men man har inte hittat ngt på henne. Som sista utväg (mer en säkerhetsåtgärd) satte man in en dosa som mäter hjärtrytmen när hon får anfall. Hon fick den i mars och har inte haft en enda känning förrän den 3/8 och sedan kom det 3 anfall till tätt efter. Hon skulle bara in med sin dosa och kolla och blev inlagd direkt på hjärtintensiven och har bevakning dygnet runt. Om det anfall hon hade i onsdags hade varat 1-1,5 minut längre så hade hon förmodligen inte levt. Hon har fått diagnosen long-QT syndrome som är ett hjärtrytmrubbningsfel som orsakar svår syrebrist. Hon är utom fara nu, men måste ha dygnet-runt-bevakning av hjärtat tills hon förmodligen får en pacemaker.
När hon ringde i onsdags så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna. Jag var så chockad att jag fick hålla mig i väggarna när vi kom hem på kvällen. Jag hann att tänka "INTE EN GÅNG TILL!!!". Nu bara gråter jag och paniken slår mig gång på gång. Jag vet att hon är OK nu, men jag är inte alls OK själv. Självklart är Ronja rädd, trots att hon är lugn på ytan, men vi vet ju att även ett barn kan dö precis när som helst och med den erfarenheten kommer en del tankar.
Ja, jag ville bara skriva av mig lite. Det hjälper mig att samla mig och vara en stark mamma för Ronjas skull.
Tack för att ni lyssnar.
Kramar
Mia
I vårt Fotogalleri finns foton och filmer på Hugo och oss andra. Jag skriver också Mina reflektioner nästan varje dag. Välkommen in till www.momartens.se. Skriv gärna i vår gästbok!
1
Det höll på att hända igen! Jag måste skriva av mig lite.
För 3 år sedan dog vår Hugo, knappt 3 år gammal. Det skedde helt utan förvarning. Han fick en virusinfektion och var borta på några timmar. Vi har kämpat och kämpat för att komma tillbaks till livet och glädjen och tycker att vi lyckats ganska bra. Vi fungerar och vi tycker att vi oftast kan glädja oss åt att vi fick ha Hugo den tid vi hade och vi har lyckats göra hans liv större än hans död.
Och nu ligger hans storasyster (hon är 18 år) på hjärtintensiven med ett svårt hjärtfel som kunde kostat henne livet i onsdags. Hon har haft korta anfall med lång tid emellan och utretts av både neurolog och kardiolog, men man har inte hittat ngt på henne. Som sista utväg (mer en säkerhetsåtgärd) satte man in en dosa som mäter hjärtrytmen när hon får anfall. Hon fick den i mars och har inte haft en enda känning förrän den 3/8 och sedan kom det 3 anfall till tätt efter. Hon skulle bara in med sin dosa och kolla och blev inlagd direkt på hjärtintensiven och har bevakning dygnet runt. Om det anfall hon hade i onsdags hade varat 1-1,5 minut längre så hade hon förmodligen inte levt. Hon har fått diagnosen long-QT syndrome som är ett hjärtrytmrubbningsfel som orsakar svår syrebrist. Hon är utom fara nu, men måste ha dygnet-runt-bevakning av hjärtat tills hon förmodligen får en pacemaker.
När hon ringde i onsdags så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna. Jag var så chockad att jag fick hålla mig i väggarna när vi kom hem på kvällen. Jag hann att tänka "INTE EN GÅNG TILL!!!". Nu bara gråter jag och paniken slår mig gång på gång. Jag vet att hon är OK nu, men jag är inte alls OK själv. Självklart är Ronja rädd, trots att hon är lugn på ytan, men vi vet ju att även ett barn kan dö precis när som helst och med den erfarenheten kommer en del tankar.
Ja, jag ville bara skriva av mig lite. Det hjälper mig att samla mig och vara en stark mamma för Ronjas skull.
Tack för att ni lyssnar.
Kramar
Mia
Men Mia.. Herregud vad fruktansvärt. Jag ryser när jag läser dina ord. Att vara så nära att ännu förlora ett barn.
Vet inte alls vad jag ska skriva, men förstår din oro och din panik. Skickar MASSOR med styrkekramar till dig. Skriv när du vill och orkar så vi får veta hur du och hon mår.
Kram/A-K
2
Men Mia.. Herregud vad fruktansvärt. Jag ryser när jag läser dina ord. Att vara så nära att ännu förlora ett barn.
Vet inte alls vad jag ska skriva, men förstår din oro och din panik. Skickar MASSOR med styrkekramar till dig. Skriv när du vill och orkar så vi får veta hur du och hon mår.
Jag har haft sådan panik efteråt för vad som kunde hänt att jag bara skakar inombords. Ja, man kan ju bara inte tänka sig att det skulle vara möjligt att det kan hända igen! Mina tankar säger hela tiden.. "vi hade tur denna gång som var på rätt sida av tiden". Förra gången gick det ju inte lika bra. Men min kropp fattar inte det ännu. Chocken var så stor. Min man är också helt skakad och gråter på jobbet. Jag rasar ihop en gång i halvtimmen. MEN jag måste tänka på att hon blir bra nu. De säger det! Att hon kommer att kunna leva helt normalt efter att hon fått pacemaker och medicin. Men många med detta svåra hjärtfel får bara ett enda anfall och det blir också deras sista. Jättemånga har tydligen dött i detta fast man inte vetat det. Många fall av plötsligt spädbarnsdöd kan också förmodligen förklaras med detta. Det är svårt att diagnostisera eftersom man inte ser i efterhand vad som hänt.
Men stort tack för att du svarade. Jag behöver älta. Ja, du vet!
Stora kramar.
Mia
I vårt Fotogalleri finns foton och filmer på Hugo och oss andra. Jag skriver också Mina reflektioner nästan varje dag. Välkommen in till www.momartens.se. Skriv gärna i vår gästbok!
3
Tack snälla Jag har haft sådan panik efteråt för vad som kunde hänt att jag bara skakar inombords. Ja, man kan ju bara inte tänka sig att det skulle vara möjligt att det kan hända igen! Mina tankar säger hela tiden.. "vi hade tur denna gång som var på rätt sida av tiden". Förra gången gick det ju inte lika bra. Men min kropp fattar inte det ännu. Chocken var så stor. Min man är också helt skakad och gråter på jobbet. Jag rasar ihop en gång i halvtimmen. MEN jag måste tänka på att hon blir bra nu. De säger det! Att hon kommer att kunna leva helt normalt efter att hon fått pacemaker och medicin. Men många med detta svåra hjärtfel får bara ett enda anfall och det blir också deras sista. Jättemånga har tydligen dött i detta fast man inte vetat det. Många fall av plötsligt spädbarnsdöd kan också förmodligen förklaras med detta. Det är svårt att diagnostisera eftersom man inte ser i efterhand vad som hänt.
Men stort tack för att du svarade. Jag behöver älta. Ja, du vet!
Stora kramar.
Mia
Förstår att det måste vara mycket känslor som kommer tillbaka. Att det påminner om när ni miste Hugo. Nu vet man ju hur snabbt livet kan förändras, det man tidigare bara hörde talas om är ens vardag nu och det är så fasansfullt att det inte finns ord för det.
Klart du har panik. Jösses, mitt hjärta började slå fortare bara jag läste vad du skrivit. Jag hoppas du kan ta till dig det de säjer till dig, att hon kommer klara sig, men förnuftet är en sak och hjärtat en annan. Våra mammahjärtan har brustit en gång redan och är så otroligt sköra att de inte klarar av mycket.
Jag tänker på er Mia och håller tummarna för er dotter.
Varama kramar/Anna-Karin
4
Förstår att det måste vara mycket känslor som kommer tillbaka. Att det påminner om när ni miste Hugo. Nu vet man ju hur snabbt livet kan förändras, det man tidigare bara hörde talas om är ens vardag nu och det är så fasansfullt att det inte finns ord för det.
Klart du har panik. Jösses, mitt hjärta började slå fortare bara jag läste vad du skrivit. Jag hoppas du kan ta till dig det de säjer till dig, att hon kommer klara sig, men förnuftet är en sak och hjärtat en annan. Våra mammahjärtan har brustit en gång redan och är så otroligt sköra att de inte klarar av mycket.
Jag tänker på er Mia och håller tummarna för er dotter.
Varama kramar/Anna-Karin
Så gulligt du skriver. Jag behöver bli hållen under armarna just nu!
Kramar tillbaks, jättehårt.
Mia
I vårt Fotogalleri finns foton och filmer på Hugo och oss andra. Jag skriver också Mina reflektioner nästan varje dag. Välkommen in till www.momartens.se. Skriv gärna i vår gästbok!
5
Åh Så gulligt du skriver. Jag behöver bli hållen under armarna just nu!
Kramar tillbaks, jättehårt.
Mia
Kära Mia .. mina ord de räcker inte till.. men de högg verkligen i mitt hjärta nu ordentligt av vad du skrivit.. de är ju så livet är oberäkligt och de har vi här ine fått erfare på olika sätt men ändå lika...men att de skall hända igen på ens stora barn .. ("springer in å ger min dotter 15 år en stor kram) ..blir ju tårögd av skräck.. jo livet är ju så här... man vet aldrig vad vi får. Jag mår illa av att höra kardiolog hjärtfel osv .. gabriel har ju de å jag bara kräks.. vill helst blunda för de samtidigt vet jag att de är ju bra att de funnit de så tidigt på honom så de kan göra något i framtiden på honom.. han har en förträgning....(liten sådan) men jag har som sagt var inga ord förutom att ge mina tankar å kramar till dig här... tänker på er..Kram Åsa
6
Kära Mia .. mina ord de räcker inte till.. men de högg verkligen i mitt hjärta nu ordentligt av vad du skrivit.. de är ju så livet är oberäkligt och de har vi här ine fått erfare på olika sätt men ändå lika...men att de skall hända igen på ens stora barn .. ("springer in å ger min dotter 15 år en stor kram) ..blir ju tårögd av skräck.. jo livet är ju så här... man vet aldrig vad vi får. Jag mår illa av att höra kardiolog hjärtfel osv .. gabriel har ju de å jag bara kräks.. vill helst blunda för de samtidigt vet jag att de är ju bra att de funnit de så tidigt på honom så de kan göra något i framtiden på honom.. han har en förträgning....(liten sådan) men jag har som sagt var inga ord förutom att ge mina tankar å kramar till dig här... tänker på er..Kram Åsa
Är jätteviktiga för mig. Jag känner en sån stor chock och kroppen liksom gungar inombords. De säger att hon hade tur som kom in och nu blir hon bra. Men jag är så rädd, så rädd. Vår stora tjej som gått igenom så mycket redan. Varför skulle detta drabba henne? Inte riktigt klokt! Jag är så trött, så trött, så utmattad......
Tack för dina vänliga ord och tankar
Allt går när man har vänner!
Kram
Mia
I vårt Fotogalleri finns foton och filmer på Hugo och oss andra. Jag skriver också Mina reflektioner nästan varje dag. Välkommen in till www.momartens.se. Skriv gärna i vår gästbok!
7
Dina ord Är jätteviktiga för mig. Jag känner en sån stor chock och kroppen liksom gungar inombords. De säger att hon hade tur som kom in och nu blir hon bra. Men jag är så rädd, så rädd. Vår stora tjej som gått igenom så mycket redan. Varför skulle detta drabba henne? Inte riktigt klokt! Jag är så trött, så trött, så utmattad......
Tack för dina vänliga ord och tankar
Allt går när man har vänner!
Kram
Mia
Ojojoj! Förstår din panikkänsla, när det gäller sjukhus o tron på att "de fixar" kan vara tilltygad efter era erfarenheter med Hugo. Jag håller tummarna för er dotter o skickar kramar till dig!
--------------------------------------------
Azza, mamma t Alfred f/d-01 + 3 till
8
Ojojoj! Förstår din panikkänsla, när det gäller sjukhus o tron på att "de fixar" kan vara tilltygad efter era erfarenheter med Hugo. Jag håller tummarna för er dotter o skickar kramar till dig!
--------------------------------------------
Azza, mamma t Alfred f/d-01 + 3 till
Hej Mia .. Ja de är så jobbigt att få denna tyngd de förstår jag.. Jag har ju den med Gabriel även om han mår bra så vet jag någonstans att han har sitt fel....Å de här att läkarna säger att vilket tur att ni kom in å att de kommer att bli bra... vad vet dom igentligen.. jo att läget är stabilt men allt kan hända.. å denna tunga gugningarna i kroppen finns de ingen som kan ta bort inte ens vi här inne eller några läkare .. de JAG kan göra är att finnas vid din sida här inne..å ge mina ord å tankar ..å de hoppas jag att du känner att jag gör ...För när man mist ett barn redan så är man ju sååå "J...la" rädd att de ska hända igen innan man själv dör .. å de vill man helst undvika.. men jag finns här Mia .. ut med känslorna vi stöttar.. så gott de går .. Håller mina tummar för er.. å ge dottern en viskning i örat från mig kämpa hjärtat...Kram Åsa
10
Hej Mia .. Ja de är så jobbigt att få denna tyngd de förstår jag.. Jag har ju den med Gabriel även om han mår bra så vet jag någonstans att han har sitt fel....Å de här att läkarna säger att vilket tur att ni kom in å att de kommer att bli bra... vad vet dom igentligen.. jo att läget är stabilt men allt kan hända.. å denna tunga gugningarna i kroppen finns de ingen som kan ta bort inte ens vi här inne eller några läkare .. de JAG kan göra är att finnas vid din sida här inne..å ge mina ord å tankar ..å de hoppas jag att du känner att jag gör ...För när man mist ett barn redan så är man ju sååå "J...la" rädd att de ska hända igen innan man själv dör .. å de vill man helst undvika.. men jag finns här Mia .. ut med känslorna vi stöttar.. så gott de går .. Håller mina tummar för er.. å ge dottern en viskning i örat från mig kämpa hjärtat...Kram Åsa
Mia,
Så fruktansvärt för er och för Ronja. Skönt att det gick bra. Det e svårt att veta vad man ska skriva till dej, förstår hur j-a hemskt det måste varit för er alla! Skickar massor med kramar till dej och även till Ronja att hon snabbt tillfrisknar.
Kramkram Jenni
11
Mia,
Så fruktansvärt för er och för Ronja. Skönt att det gick bra. Det e svårt att veta vad man ska skriva till dej, förstår hur j-a hemskt det måste varit för er alla! Skickar massor med kramar till dej och även till Ronja att hon snabbt tillfrisknar.
Kramkram Jenni
Fy Farao!!!
Vet inte alls vad jag ska skriva, men visst är det så att för oss som redan är drabbade av att förlora ett barn så är det vår värsta mardröm att drabbas igen! Och en väldigt levande mardröm också tyvärr, för vi vet ju hur det ÄR och hur det KÄNNS. Det är inget man behöver fantisera om utan man VET. Kan också få panik vid tanken, och då har det inte ens varit i närheten...
Kan inte annat än att ge dig en jätte-jättestor KRAM och försöka ge dig all styrka jag har att erbjuda!
Håller tummarna att allt nu går bra också framåt, och lättnadens tårar rinner för att du/ni hittills haft en sån TUR denna gång, till skillnad från när ni förlorade Hugo...
Många kramar och tankar till er!
/Camilla
mamma till *Tilde* -00 och Nova -02
12
Fy Farao!!!
Vet inte alls vad jag ska skriva, men visst är det så att för oss som redan är drabbade av att förlora ett barn så är det vår värsta mardröm att drabbas igen! Och en väldigt levande mardröm också tyvärr, för vi vet ju hur det ÄR och hur det KÄNNS. Det är inget man behöver fantisera om utan man VET. Kan också få panik vid tanken, och då har det inte ens varit i närheten...
Kan inte annat än att ge dig en jätte-jättestor KRAM och försöka ge dig all styrka jag har att erbjuda!
Håller tummarna att allt nu går bra också framåt, och lättnadens tårar rinner för att du/ni hittills haft en sån TUR denna gång, till skillnad från när ni förlorade Hugo...
Många kramar och tankar till er!
/Camilla
mamma till *Tilde* -00 och Nova -02
Hej! Kan inte föreställa mig vad du går igenom men jag vet vilken fruktansvärd sorg du redan haft och förstår din skräck och panik! Själv såg jag igår hur ett barn blev påkört och blev svårt skadad, låg alldeles stilla på gatan. Vi kom körande strax efter olyckan och jag blev helt skakad, bara grät efteråt och tänkte dels på föräldrarna till detta barnet och dels på mina egna barn och hur skört livet är. Jag har inte lyckats få veta hur det gick för barnet men har bett tusen böner om att allt gick bra....
Min Frida (knappbarnet jag har du vet) har ju varit nära döden ett par gånger och den paniken är ohygglig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan mina barn (förstås!!) och att jag miste Emanuel är en sorg som jag kommer att leva med alltid...
Svammel svammel oj vad jag svamlar... Vill bara skicka dig en hälsning och en kram egentligen!!!
*kraaaam*
Ann
mamma till Fanny -99, Emanuel f/d -01 och Frida -02
15
Hej! Kan inte föreställa mig vad du går igenom men jag vet vilken fruktansvärd sorg du redan haft och förstår din skräck och panik! Själv såg jag igår hur ett barn blev påkört och blev svårt skadad, låg alldeles stilla på gatan. Vi kom körande strax efter olyckan och jag blev helt skakad, bara grät efteråt och tänkte dels på föräldrarna till detta barnet och dels på mina egna barn och hur skört livet är. Jag har inte lyckats få veta hur det gick för barnet men har bett tusen böner om att allt gick bra....
Min Frida (knappbarnet jag har du vet) har ju varit nära döden ett par gånger och den paniken är ohygglig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan mina barn (förstås!!) och att jag miste Emanuel är en sorg som jag kommer att leva med alltid...
Svammel svammel oj vad jag svamlar... Vill bara skicka dig en hälsning och en kram egentligen!!!
*kraaaam*
Ann
mamma till Fanny -99, Emanuel f/d -01 och Frida -02
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
