Ni som redan varit med en gång

[paerla]

Är lite nyfiken hur ni ser på graviditet, småbarnsliv och föräldraledighet osv nu - jämfört med då. Vad har blivit bättre? Sämre? Vad är annorlunda?

Jag tänker på allt möjligt från kostrekommendationer under graviditeten, stödstrumpor, bvc och barnmatsburkar, till blöjor, pappadagar och smärtlindring. Skillnader? Likheter?
Och även era allmänna reflektioner kring småbarnslivet som lite äldre mamma.

Orkar ni svara på en sån här omfattande fråga? Jag är nyfiken och går i funderingarnas tider! Nya maken har inga barn, medan jag har två sedan tidigare. Han vill så gärna, och jag har hållit emot ... men jag vet inte, kanske ändå. Så kom igen, ge mig en bild av vad jag har att vänta mig.

[azza]

Kan inte direkt jämföra sånt eftersom jag "bara" har små biologiska barn. (har haft tonåriga fosterbarn i oxå)

Men som pepp kan jag säga att jag träffade flera som var i din sits när jag var på BB för ca en månad sedan Jättekul när deras stora barn kom på besök. Å vilka "assistenter" jmf med mina "huliganer" haha! Och väldigt nöjda mammor o _lyckliga_ pappor!!!

[paerla]

Åh, det låter mysigt. Kan väl säga att 15-åringen här är inte så happy about att ev bli storebror igen ... milt uttryckt Möjligt att det ändrar sig iofs. Tack för ditt svar!

[~Trixie~]

Saker som jag upplevt bättre:

*Förlossning och BB. Mycket mer flexibelt nu än då. Man lyssnar mer på mamman/paret.

*Blöjorna är bättre, suger upp mer helt enkelt.

*Dagis är MYCKET billigare idag. 1280kr är maxtaxan hos oss just nu!

*Fler föräldradagar och högre ersättning på garantidagarna.

Min personliga reflektion är att jag är MYCKET lugnare nu och tar mig mer tid att njuta av föräldrarollen. När jag var yngre hade jag mer sug efter att gå ut på krogen med vänninorna t ex. Jag känner mig mer erfaren och trygg helt enkelt. Min sambo, som inte hade barn tidigre, har tyckt att det varit jätteskönt med min kunskap om hormonprickar, kolikskrik och annat barnrelaterat.

Kort sagt jag tyckte att det var underbart att bli förälder igen, även om jag inte längtade efter det innan.

[~Trixie~]

Min, dåvarande, 11 åring skrek "NEJ" när vi berättade att jag var med barn. Började nästan gråta och jag förstod inte varför. Men vartefter graviditeten fortskred så längtade mina 2 äldre barn allt mer efter bebisen. Nu är det aldrig snack om annat än att dom älskar sin lillebror, även om han kan (i deras ögon) vara rätt jobbig ibland.

[paerla]

Tusen tack, det var fint lobbat för en ny bebisvända Kanske i alla fall.
Väldigt roligt att få ta del av dina reflektioner!

[Ganza]

Min då 14-årige son var den som reagerade mest negativt när jag väntade barn förra året. Alla andra jublade.

I dag är storgrabben den som tar hand om lillan allra mest, de älskar varandra enormt mycket, fantastiskt att se. Han har 100 bilder av henne i sin mobil och alla hans telefgonljud är ljud från henne

Allt är smdigare i dag jämfört att få barn för 15 år sen. Jag har en otroligt massa hjälp hemma av storsyskonen.

Dessutom är man mycket coolare och lugnare som mamma och man kan njuta mer av bebisen. Med första barnet hade jag så många principer och föreställningar om hur allt skulle vara - det är borta nu tack och lov. Och bebisen är lugnare och mer harmonisk än vad sdtorgrabben var som bebis.

Jag skulle inte bli förvånad om det kommer en till innan jag blir för gammal.

[paerla]

Och där blev jag lite våt i ögonvrån. Låter fint med syskonkärleken!

[~Trixie~]

Dom är rätt mysiga dom där stora syskonen, eller hur? Det kan man faktiskt också sätta upp på plussidan:barnvakt.

Jag skulle absolut kunnat tänkt mig en till men nu känner jag mig lite för gammal.

[Ganza]

Och hur gammal är du då - om frågan tillåts?

[Malla]

erfarenhet jag(eller rättare sagt vi) fått med de fem stora är inget jobbigt med de små. Vi tar det lugnt och njuter och inser att småbarnstiden är kort
Mödra- och barnhälsovårt är mindre pekpinnar och mer diskussion, tycker jag. Sedan haglar det mer "varningar" i medierna men de kan man ju ignorera På förskolorna är det fler barn men kostnaden är nästan ingenting mot förr.
Samhället i stort är dock lite mindre barntillåtande och barn anses mer skulle vara där man ska vara. Det är lite mer av attityden att barn är jobbiga och stökiga. De ska helst ses men inte höras. Kanske en följd av att allt fler väntar allt längre med barn?
Vad det gäller förlossningar så var trenden mer mot det naturliga när jag fick mina första barn. Nu upplever jag det mer som att det slår över mot det medicinska och en massa smärtlindring och annat. När vi var på rundvandring på BB verkade den bm som visade runt utgå från att alla vill ha ryggbedövning, lustgas med mera.
Fast hur det är runt omkring spelar egentligen inte så stor roll om ens egen familj fungerar och man vet hur man vill ha det. Då kan man strunta i alla råd med mera

Hur som helst ser vi våra små som en bonus

[~Trixie~]

fråga alltså. Jag fyller 44 senare i år.

[Ganza]

Ja, du ser ju ut som 34 på bilden...

[paerla]

Och när jag läser ditt inlägg känns det som att jag inte förstår vad jag håller på och velar om egentligen Tack för ditt svar, jättekul att läsa!
En sak som förvånar mig är det du skriver om en mindre barntillåtande attityd i samhället. Man skulle kanske tro att det hade blivit tvärtom. Intressant.

[~Trixie~]

tack! Det är en sån liten bild så det syns väl inte så bra skulle jag tro.

[Eir & barnen]

Allt ät bättre nu än förr Kort svar, är trött i dag

[paerla]

Kort och koncist Budskapet gick fram!