Vad klarar era 7-åringar?

[anonym]

Hejsan!
Jag har just hittat till denna underbara hemsida, där man kan få prata om allt sådant som man undrat över i sin ensamhet.

Jag är varannanhelg-plastmamma till en liten kille på 7år, som börjar 2:a klass nu.
Pojkens pappa och jag har varit tillsammans i snart 4 år, vi har bott ihop nästan lika länge. Jag har inte fått lägga mig i mycket vad gäller regler och uppfostran, och jag har tyckt att det är lite jobbigt, då jag har en massa åsikter. Men min sambo har alltid försökt att vara extra snäll mot sin son, de få dagar i månaden han är hos oss, vilket man ju kan förstå! Så det har inte varit mycket tillsägelser eller regler, han har fått gå och lägga sig sent på kvällarna och så.

Men nu till min fråga:
vad klarar era 7-åringar av?

Den här killen är nu så disträ, han svarar inte när man pratar med honom, man kan fråga 10ggr om han vill ha juice i sitt glas på morgonen, men inget svar.
Han har jättesvårt att bestämma sig, det kan ta en timme innan han kläcker ur sig vad han är sugen på.
Att barn har svårt att bestämma sig är väl i sig normalt, men att de inte ens kan svara tycker jag är ett märkligt beteende. Eller?
Vi kan fråga: vad brukar du äta till frukost hemma hos mamma då? , eftersom inget verkar gå ner hos oss, då svarar han att han inte vet. Så formulerar jag om frågan; vad åt du igår till frukost? Då minns han inte det heller.

Han klarar inte av att bära något med sig, är det normalt?
T.ex. en drickflaska eller en långärmad tröja.
Igår skulle han till farmor och sova över, så klev vi ur bilen, vi stod ca 2min och väntade utanför bilen innan han själv fick fart och kom ut. Då skulle han bara gå iväg, så frågade jag "har du allting nu?" ja det hade han, trots att han haft tröjan brevid sej i bilen. "men tröjan då?" frågade jag, då tog han den å sen gick han ifrån bilen, utan att stänga bildörren. Är detta normalt för alla 7-åringar? Är de såhär tankspridda ? Finns det något bra knep man kan ta till?

Jag tror att det hela har börjat när han var liten, hans mamma kommer från Kina, en helt annan kultur än vad vi har i Sverige, han fick aldrig vara delaktig i saker, utan är van att bli uppassad. När jag får barn själv, så vet jag att jag kommer göra mina barn delaktiga i vardagsbestyr som att laga mat, duka, baka, tvätta osv. För visst är det väl så att barn mår bra av lite utmaningar, det får dem att växa och känna sig duktiga och behövda?

De gånger vi försöker få honom att ta sin tallrik till diskbänken och skölja av den, så går det otroligt långsamt och han ser mer ut som en 5åring i motoriken, enligt mig.

Snälla kom med tips och råd! Jag är i stort behov att få lufta mina funderingar, då min pojkvän inte riktigt bryr sig om problemen, han tycker att hans son är felfri.

[Martina med B+V+G]

Ja,min 7-åring är nog ganska ofta så tankspridd även om han är en smart kille utan problematik alls.
Att inte komma ihåg vad man ätit igår eller i skolan samma dag är inte alls ovanligt här.Verkar inta vara så viktigt för honom att det är värt att läggas på minnet.Att han inte vet saker får vi ofta som svar på frågor typ vad han brukar göra mm.mm.Man får ständigt påminna om att ifrån att ta bort tallriken från bordet till att stänga dörren mm.mm.Detta är nog helt normalt för åldern .Något bra knep har jag inte tyvärr mer än att förr eller senare så börjar noh påminnelserna göra verkan och de kommer ihåg själva.
Håller med om att barn behöver få känna sig viktiga och behövda och växer i takt med att de får ansvar.
Motorik hon 7-åringar kan vara så otroligt olika .Vår 5-åriga tjej klarar lättare att hantera kniv och gaffel t ex än vad vår 7-åriga kille gör men i allt annat är han ju mycket mer utvecklad.En del hänger nog på var intresset ligger.Svårt för mig dock att veta om din pojkväns kille är sent utvecklad i motoriken.
För mig låter han annars som en ganska vanlig 7-åring.Regler och rutiner skulle jag annars vilja säga ÄR viktigt för barn.Det får dem att känna trygghet även om de inte alltid tycker det är så kul.Vad fint att du bryr dig så mycket om den här killen.Svårt när du är bekymrad men inte din pojkvän.
Martina med B+V+G

[MiaJ]

Välkommen hit!
Mia heter jag, och jag har hållit till här sedan hösten -99 då jag var gravid med nr 1.

Nu har jag tre döttrar 7, 6 och 3 år

Min dotter som är 7 är ganska snabb och kvick i allt hon gör och tänker, och det händer med en rasande fart, men det du beskriver om din sambos 7-åring är väldigt likt min 6-åring

Vet även att tjejernas kusin som är 7,5 år och kille stämmer väldigt mycket överens på "din" kille. Mycket drömmar.. disträ och svarar inte alltid på tal.

Jag tror det är typiskt för barn som är i den här åldern att lägga krutet på annat än att hjälpa till/lyssna och agera på instruktion.
MEN jag tycker absolut inte man ska vara slapphänt, så det är toppen-bra att du som reserv-morsa rycker in och talar din sambo till rätta.
För lever man i ett förhållande och är bonus förälder så anser jag att man har EXAKT lika stor rätt att få fram sin åsikt och säga vad man anser är rätt och fel.

Min 6 och 7 åring bor inte med sin pappa, utan det är 3-åringens pappa som finns här hemma, och det skulle aldrig falla mig in att neka honom att uppfostra mina stora tjejer.

A och O är regler och rutiner, barn VILL ha det och mår bäst av det!

Kramar från Mia

[Susan]

Min Adamgosse (8 i december) är en dagdrömmare (precis som mamma). Han kan i rätt situation vara lika disträ som du beskriver. Han kan liksom "koppla bort", och då oftast om han känner sig stressad. Han är mycket mer om sig och kring sig när han känner sig bekväm. Jag är exakt likadan själv. I situationer där jag inte tror på mig själv är jag värdelös tom. på de enklaste uppgifter. Med fortsatt givande av kärlek, instruktioner och ffa. tålamod kanske han så småningom kan hålla bättre reda på sig.

[Viktoria m5underbara]

Först av allt skulle jag nog vilja säga att pappan inte alls ska vara "extrasnäll" när pojken bor hos er. Som delaktig förälder behöver även han (och du om ni tänker leva tillsammans) uppfostra barnet. Prata igenom med mamman vilka regler som gäller där, vad han brukar få till frukost, när han ska lägga sig etc etc. Håll på reglerna även när han är hos er. Barn behöver lära sig att ta ansvar och inte bara ihop med ena föräldern.
Ang. tankspriddhet tycker jag nog att det verkar rätt normalt. Även barn som varit väldigt "närvarande" och ordentliga i yngre ålder kan i denna åldern hamna i en period av mycket tänkande, drömmande och plötsligt bli extra klumpiga.
Av våra fyra barn är den äldste (som fyller 8 i feb) den som spiller mest vid matbordet just nu. Han är smart och långt fram i skolan, men kan leta efter sin mössa när han har den på huvudet. Den biten brukar gå över :-)