Skrivet: 2007-08-23, 08:14
#1
"Planerade" älskade Leo 8/8!
Jag vill gärna berätta om min förlossning som genomfördes med planerat snitt 8/8 BB Stockholm, Danderyds Sjukhus. Det är en smula långt, men jag hoppas att det kan vara till nytta för er som funderar över snitt. Läste mycket på detta snack innan. Det var nämligen med vånda jag valde planerat snitt, eftersom jag senast lade mig på operationsbordet med panik i blicken för akutsnitt. Nu med facit i hand är jag nöjd med mitt beslut.
Inskrivning 1/8:
Vi hälsas välkomna av eldsjälen Gudrun Abascal (BM) som går igenom alla rutiner och vi får se en film om förslossningsdagen. Både jag och min man är omskakade eftersom vi återupplever det mer dramatiska snittet med vårt första barn. Jag bryter ihop inför doktorn som skall utföra snittet och berättar om mina rädslor. Känslor som inte är bearbetade. Hon är fullt förstående och säger precis det jag behöver höra för att lugna mig. Hon är SUVERÄN!!!
Förberedelser 7/8:
Jag myser hela morgonen med min 4 åriga blivande Storasyster och vi två åker sen och shoppar med följande målsättning: Köpa present till Lillebror från storasyster, egen resväska samt Storsysterpresent: Två "princess" örhängen (bling-bling) med clips (supersvårt att hitta fina örhängen med clips!!) Hon är redo att bli storasyster (hett tips no 1!)
Efter att ha ätit en god grillmiddag och lämnat storasyster till farmor för natten, äter jag och min man en massa goda saker innan min fasta vid midnatt. Sist färdigställer jag en CD med musik som skall spelas under hela operationen, med alla mina favvolåtar, de som jag blir glad av att höra, men som samtidigt är lugnande som "Woman" med John Lennon och "Gröna små äpplen" med Monica Z. (hett tips no 2!)
Somnar vid 01:30. Sover 1 timma i stöten.
Förlossningen 8/8:
Är på BB Stockholm kl. 07:00, nyduschad och förväntansfull. Byter om till klassisk förlossningsklädsel. Så snygga strumpor Gudrun undersöker mig och magen och hon fnissar åt lilleman som är fullt rörlig, om än i rätt position. Det fullkomligt stormar om magen när hon rör den!
07:30 kör de oss till operation. Jag börjar känna mig nervös. De sätter på min skiva som inleds med Marie Fredrikssons ”Så skimrande var aldrig havet”. Dropp sätts. Min man sitter vid min sida. Alla pratar med mig om vad som sker. Narkosläkaren kommer in för spinalbedövningen. Nu kommer jag till punkten jag fruktat mest. (Vid min första förlossning satte de epiduralen fel, efter 3 försök, och fruktansvärd smärta, även om spinalen satt ordentligt.) Jag blundar. Lyssnar på musiken. Michael Bublé ”You and I” Känner några tårar leta sig ner för kinden. Ser på narkossköterskan som lugnt klappar min hand. Den sitter som en smäck! Oron minskas ju mer bedövningen breder ut sig.
08:00 Operatörerna kommer in. Nu drar det ihop sig. Snittet lägges. Gudrun säger: Åh det är så spännande! Det är nära nu! Jag blundar. Hör slurpet av fostervattnet som sugs och känner hur de ruckar min kropp. Och då kommer skriket. Det underbara första skriket som känns ända in i själens djupaste vrå och som får tiden att stanna. Jag frågar min man: -Är det en pojke? Jag vågar fortfarande inte tro ultraljudet. Ja, det är det, svarar han, och Gudrun visar honom innan hon lägger honom på mitt bröst. Jag känner någonting varmt och blött som strilar ner längs axlarna och utbrister ”Han kissar!” Min man klipper navelsträngen och i bakgrunden hör jag återigen musiken. Det är Westlifes ”Flying without wings” och sannerligen, 08:13 8 augusti, 2007, svävade jag på moln. Leo var äntligen hos mig!
Eftervården:
Allt är ok med mitt snitt, Leo ammar från första stund och jag är uppe på fötterna och duschar vid 17-tiden samma dag. Känns helt OK och jag känner mig så fräsch som man kan bli så nära inpå operation. Har dock problem att få ordning på muskulaturen i bäckenet och kan inte kissa själv. Får tömmas några gånger efter långa försök på toaletten. Inte roligt! Dessutom får jag fruktansvärt ont i höger lunga och axel och efter en ångestladdad natt då jag befarat propp, punkterad lunga mm. så får jag det lugnande beskedet att det är lite blod som irriterar diafragman och att det ger dessa symptom via nerver i axeln. Skumt, men skönt att veta att det är ofarligt och övergående även om det gör sjukt ont!
Leo ammar som han aldrig gjort annat och när han börjar bli gul så ammar han sig redo för hemfärd efter 2 nätter. Jag får OK-stämpel för att kisseriet funkar för min del och smärtan har avtagit i axeln. Nu åker vi och hämtar storasyster!!!
(PS.Jag fick infektion i livmodern som upptäcktes av en slump i samband med PKU-provet. Då man är snittad och smärtlindrad kan det vara svårt att upptäcka symptom. Jag reagerade på avslagets lukt och odling togs dag 6 från livmodern, vilket visade en infektion och jag fick antibiotika. Hett tips no 3: Var vaksam på allt som känns obehagligt eller ofräscht, fråga om allt du undrar över, så att det kan behandlas i tid!)
