Uppochner!
_0708 Augustibarn
  1. Medlem sedan
    Jan 2007
    #1

    Uppochner!

    Oj va allt verkligen känns som en känslomässig berg-o-dalbana just nu, man har ju läst o hört om alla hormoner som spökar, men gu jag vet inte var jag har mitt huvud just nu!

    Ena stunden är jag överlycklig o så nöjd och glad över hela situtionen, hur fin Ted är och hur underbar Johan är. Men samtidigt har jag ångest och känner en klump i halsen titt som tätt, kan inte beskriva det rikigt, jag är så HIMLA OROLIG över allting.. är rädd för att Ted ska göra illa sig, må dåligt, bli sjuk, äta för mycket/för litet, sätta i halsen eller att han helt enkelt inte är nöjd... men för det mesta är han ju nöjd, han äter hela tiden och skriker inte mycket, mest gnyr..

    Jag känner ibland att det är plågsamt att ha det i tankarna hela tiden och mår så dåligt över att jag vet att så här kommer det vara, man kommer oroas resten av livet!! Ahh känner mycket nu att jag vill att tiden ska gå fort nu och att han kan bli lite större, lite mindre ömtålig!

    Gu det känns bara som jag svamlar.. ahh vill bara att klumpen i halsen ska försvinna, att jag får lite lugn o ro.. när ska detta gå över??
    Stolt mamma till Ted -07 & Charlie -09
    http://ida-h.blogspot.com/
  2. 1
    Uppochner! Oj va allt verkligen känns som en känslomässig berg-o-dalbana just nu, man har ju läst o hört om alla hormoner som spökar, men gu jag vet inte var jag har mitt huvud just nu!

    Ena stunden är jag överlycklig o så nöjd och glad över hela situtionen, hur fin Ted är och hur underbar Johan är. Men samtidigt har jag ångest och känner en klump i halsen titt som tätt, kan inte beskriva det rikigt, jag är så HIMLA OROLIG över allting.. är rädd för att Ted ska göra illa sig, må dåligt, bli sjuk, äta för mycket/för litet, sätta i halsen eller att han helt enkelt inte är nöjd... men för det mesta är han ju nöjd, han äter hela tiden och skriker inte mycket, mest gnyr..

    Jag känner ibland att det är plågsamt att ha det i tankarna hela tiden och mår så dåligt över att jag vet att så här kommer det vara, man kommer oroas resten av livet!! Ahh känner mycket nu att jag vill att tiden ska gå fort nu och att han kan bli lite större, lite mindre ömtålig!

    Gu det känns bara som jag svamlar.. ahh vill bara att klumpen i halsen ska försvinna, att jag får lite lugn o ro.. när ska detta gå över??
  3. Medlem sedan
    Sep 2003
    #2
    Jadu, den där ångesten kommer du att ha med dig resten av ditt liv nu.
    Det går inte att svara på när det hela ska lugna sig lite. Det är ju så personligt. Jag får små anfall av oro för Edwin, med jämna mellanrum. Han har alltid varit så självständig så han har lixom bevisat att jag inte behöver oroa mig. Men det kommer över en mellan varven ändå.
    Det blir bättre när det hela blivit vardag och rutinerna sitter.

    Kram!
  4. 2
    Jadu, den där ångesten kommer du att ha med dig resten av ditt liv nu.
    Det går inte att svara på när det hela ska lugna sig lite. Det är ju så personligt. Jag får små anfall av oro för Edwin, med jämna mellanrum. Han har alltid varit så självständig så han har lixom bevisat att jag inte behöver oroa mig. Men det kommer över en mellan varven ändå.
    Det blir bättre när det hela blivit vardag och rutinerna sitter.

    Kram!
  5. Medlem sedan
    Feb 2007
    #3
    Darling, jag säger bara en sak, små barn-små bekymmer, stora barn-stora bekymmer.... Välkommen in i gänget

    Kram
  6. 3
    Darling, jag säger bara en sak, små barn-små bekymmer, stora barn-stora bekymmer.... Välkommen in i gänget

    Kram
  7. Medlem sedan
    Jul 2006
    #4

    Jag får det i vågor

    när det gäller Adam. Men jag känner precis igen det du beskriver. Låter man de tankarna löpa iväg så slutar dte med att man sitter inne insvept i ett duntäcke hela dagarna med sin guldklimp och så kan man inte ha det.

    Saker kommer att hända, olyckor och sjukdomar, det är bara att inse. Du är inte mer än människa och kan bara göra så mycket för att hjälpa lilla Ted, men han behöver absolut dig och pappa!

    Just nu är jag inne i en liknande orosperiod men inte för lilla Linnéa utan för storebror... Han är så snabb och duktig på att klättra nu, bättre än han egentligten är, så här blir det många 'bang' om dagen... I helgen uppstod blodvite i munnen 2 gånger! Så min största oro nu är 'vad gör jag om han slår sig ordentligt och jag har en ätande/skrikande lillasyster i famnen'? Känns ju som om man inte kan komma fram till honom snabbt nog om något skulle hända.

    Oron lägger sig med tiden, försök tänka rationellt. Dessutom kommer Ted överträffa dina vildaste fantasier om vad och hur mycket han tål/klarar av. De är fantastiska på det sättet våra barn!

    **styrkekram**
    Tidigare "Vovven med Adam" med 2 valpar:
    Prinsen Adam 060425 och prinsessan Linnéa 070818
  8. 4
    Jag får det i vågor när det gäller Adam. Men jag känner precis igen det du beskriver. Låter man de tankarna löpa iväg så slutar dte med att man sitter inne insvept i ett duntäcke hela dagarna med sin guldklimp och så kan man inte ha det.

    Saker kommer att hända, olyckor och sjukdomar, det är bara att inse. Du är inte mer än människa och kan bara göra så mycket för att hjälpa lilla Ted, men han behöver absolut dig och pappa!

    Just nu är jag inne i en liknande orosperiod men inte för lilla Linnéa utan för storebror... Han är så snabb och duktig på att klättra nu, bättre än han egentligten är, så här blir det många 'bang' om dagen... I helgen uppstod blodvite i munnen 2 gånger! Så min största oro nu är 'vad gör jag om han slår sig ordentligt och jag har en ätande/skrikande lillasyster i famnen'? Känns ju som om man inte kan komma fram till honom snabbt nog om något skulle hända.

    Oron lägger sig med tiden, försök tänka rationellt. Dessutom kommer Ted överträffa dina vildaste fantasier om vad och hur mycket han tål/klarar av. De är fantastiska på det sättet våra barn!

    **styrkekram**
  9. Medlem sedan
    Jan 2007
    #5
    Tack för svar, ni är så goa,.. känns bra att vara "välkommen i klubben" Jag älskar att vara mamma känner jag, oron får jag väl stå ut med helt enkelt!
  10. 5
    Tack för svar, ni är så goa,.. känns bra att vara "välkommen i klubben" Jag älskar att vara mamma känner jag, oron får jag väl stå ut med helt enkelt!
  11. Medlem sedan
    Feb 2007
    #6
    Oj oj oj vad jag känner igen mig.. det va precis som att läsa mina egna tankar. För mig är oron värst på kvällarna har svårt att äta då för att jag blir helt orolig i magen. Hoppas att man i alla fall vänjer sig lite och precis som du skriver hoppas jag att det blir bättre när de blir lite större även om den här första tiden är väldigt mysig.

    kram på dig
  12. 6
    Oj oj oj vad jag känner igen mig.. det va precis som att läsa mina egna tankar. För mig är oron värst på kvällarna har svårt att äta då för att jag blir helt orolig i magen. Hoppas att man i alla fall vänjer sig lite och precis som du skriver hoppas jag att det blir bättre när de blir lite större även om den här första tiden är väldigt mysig.

    kram på dig

Liknande trådar

  1. Livet är uppochner...
    By Sharp in forum _99/00 Vinterbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2008-09-18, 21:00
  2. Min värld är uppochner
    By bibbi_ in forum Ordet är fritt
    Svar: 15
    Senaste inlägg: 2008-01-31, 22:47
  3. Uppochner humör
    By annot in forum _0712 Decemberbarn
    Svar: 4
    Senaste inlägg: 2007-04-22, 20:17
  4. Vänt uppochner på dygnet
    By Åkervindan in forum Singelmingel
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2006-05-18, 22:52
  5. Nu är allt uppochner! *gnälligt*
    By fialerso in forum _0602 Februaribarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-01-30, 11:28
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar