Efter att ha bott utomlands ett tag har jag sett internationella skilsmässor i bekantskapskretsen, och vissa av dem utvecklar sig till rätt dramatiska och traumatiska historier när det också blir barnkidnappning av. Nu vill jag ha lite proffsig amatörhjälp att analysera företeelsen - så, sätt igång och kommentera, gärna!
Statistiskt sett är det (den västerländska) mamman som helt sonika tar med sig barnen hem till sitt eget hemland, utan att ens reflektera över att hon kanske gör något straffbart. Kidnappande fäder är ofta från mellanöstern och nordafrika och då blir det nästan alltid tidningsrubriker av det, trots att mammorna kidnappar sina barn dubbelt så ofta som män.
Statistiken säger också (om kvinnan) att hon återvänder hem pga det bättre sociala nätverket i hemlandet och för språkets skull och att hon har varit hemmafru och tagit hand om den dagliga vården av familjen i det främmande landet, medan mannen drar in pengarna. I hennes hemland förväntar hon sig att hon lättare kan ordna med sin försörjning.
Om mannen säger statistiken att han återvänder till sitt hemland för att han är arbetslös, han har levt i en familj med traditionella könsroller, inte har något socialt nätverk eller för att han känner sig diskriminerad.
(Om ni frågar mej så beskrivs precis samma känsla av utanförskap, men med två olika sätt att beskriva det - det handlar om folk som efter en separation inte känner att de är tillräckligt integrerade i det nya landet och att språket kan vara ett problem, de har inga jobb, utan tror att de lättare kan tjäna pengar i hemlandet, och de lever i traditionella familjer).
Många av de återvändande, kidnappande kvinnorna klagar högljutt över anklagelserna om kidnappning, för de ser sig själva som den Viktiga Föräldern - och kan inte förstå att det finns lagar som tvingar dem tillbaka till det landet de bodde i för att där gå igenom skilsmässa och vårdnadstvist. Det verkar ofta som om de har allvarliga symptom av det heliga moderskapssyndromet, och tycker därför att det är en mors rätt att göra som hon vill med barnet. Och när en enstaka Egyptisk far gör ungefär samma sak, blir det ramaskri.
Varför blir det så här? Varför gör man skillnad på man och kvinna, svensk, västerländsk och utländsk? Vad skulle krävas för att få stopp på detta? Vad beror "det heliga moderskapssyndromet" på?
1
Internationell barnkidnappning (Även på Feminism)
Hej!
Efter att ha bott utomlands ett tag har jag sett internationella skilsmässor i bekantskapskretsen, och vissa av dem utvecklar sig till rätt dramatiska och traumatiska historier när det också blir barnkidnappning av. Nu vill jag ha lite proffsig amatörhjälp att analysera företeelsen - så, sätt igång och kommentera, gärna!
Statistiskt sett är det (den västerländska) mamman som helt sonika tar med sig barnen hem till sitt eget hemland, utan att ens reflektera över att hon kanske gör något straffbart. Kidnappande fäder är ofta från mellanöstern och nordafrika och då blir det nästan alltid tidningsrubriker av det, trots att mammorna kidnappar sina barn dubbelt så ofta som män.
Statistiken säger också (om kvinnan) att hon återvänder hem pga det bättre sociala nätverket i hemlandet och för språkets skull och att hon har varit hemmafru och tagit hand om den dagliga vården av familjen i det främmande landet, medan mannen drar in pengarna. I hennes hemland förväntar hon sig att hon lättare kan ordna med sin försörjning.
Om mannen säger statistiken att han återvänder till sitt hemland för att han är arbetslös, han har levt i en familj med traditionella könsroller, inte har något socialt nätverk eller för att han känner sig diskriminerad.
(Om ni frågar mej så beskrivs precis samma känsla av utanförskap, men med två olika sätt att beskriva det - det handlar om folk som efter en separation inte känner att de är tillräckligt integrerade i det nya landet och att språket kan vara ett problem, de har inga jobb, utan tror att de lättare kan tjäna pengar i hemlandet, och de lever i traditionella familjer).
Många av de återvändande, kidnappande kvinnorna klagar högljutt över anklagelserna om kidnappning, för de ser sig själva som den Viktiga Föräldern - och kan inte förstå att det finns lagar som tvingar dem tillbaka till det landet de bodde i för att där gå igenom skilsmässa och vårdnadstvist. Det verkar ofta som om de har allvarliga symptom av det heliga moderskapssyndromet, och tycker därför att det är en mors rätt att göra som hon vill med barnet. Och när en enstaka Egyptisk far gör ungefär samma sak, blir det ramaskri.
Varför blir det så här? Varför gör man skillnad på man och kvinna, svensk, västerländsk och utländsk? Vad skulle krävas för att få stopp på detta? Vad beror "det heliga moderskapssyndromet" på?
Men är det verkligen så förvånande...samma fenomen har du ju i vilken vårdnadstvist som helst..mellan 2 svenskar. i svenska samhället har mamman ett försprång rent psykologiskt i alla instanser....skulle pappan vilja annat så måste han bevisa motsatsen.
2
Men är det verkligen så förvånande...samma fenomen har du ju i vilken vårdnadstvist som helst..mellan 2 svenskar. i svenska samhället har mamman ett försprång rent psykologiskt i alla instanser....skulle pappan vilja annat så måste han bevisa motsatsen.
Jag tycker att mamman har större rätt till barnen generellt sett. Medan det finns kulturer (muslimer i arabvärlden) som tycker att pappan har företräde. Det är jättesvårt att bringa rättvisa i sådana här fall för det handlar om flera nationaliteter och länder som är inblandade. Folk rör först till det och sen ska det bli rätt? Nästan omöjligt är det. Och att sen prata om det på individuell nivå och inte bara generellt så måste man se till en hel mängd faktorer. Familjen i sig, barnens födelseplats, relationer till släkten, barnens ålder och önskan, var familjen bott och bor och hur länge, vilka språk barnen talar, var de känner sig hemma och vart ska föräldrarna flytta och till vad...
Det som du benämner det heliga moderskapssyndromet skulle jag säga är kvinnans instinkt alltsedan man blev gravid med barnet, man tänker ta hand om sitt barn intill sista andetaget. Jag ser inget konstigt i det. Det konstiga är människor som skaffar barn i de mest dåliga och omöjliga förhållanden och sen (försent) försöker rätta till det hela. Om alla vore vuxna och mogna så skulle ingen alls behöva lida. Folk är ansvarslösa och tänker sig inte för ordentligt, så jag tycker det är fel att vinkla den här debatten ur ett "moderskapssyndrom" där man ifrågasätter vem som har mest rätt till barnen. Tänk om man istället kunde planera lite bättre och försöka lite mer så att sånt här inte skulle behöva hända.
3
Jag tycker att mamman har större rätt till barnen generellt sett. Medan det finns kulturer (muslimer i arabvärlden) som tycker att pappan har företräde. Det är jättesvårt att bringa rättvisa i sådana här fall för det handlar om flera nationaliteter och länder som är inblandade. Folk rör först till det och sen ska det bli rätt? Nästan omöjligt är det. Och att sen prata om det på individuell nivå och inte bara generellt så måste man se till en hel mängd faktorer. Familjen i sig, barnens födelseplats, relationer till släkten, barnens ålder och önskan, var familjen bott och bor och hur länge, vilka språk barnen talar, var de känner sig hemma och vart ska föräldrarna flytta och till vad...
Det som du benämner det heliga moderskapssyndromet skulle jag säga är kvinnans instinkt alltsedan man blev gravid med barnet, man tänker ta hand om sitt barn intill sista andetaget. Jag ser inget konstigt i det. Det konstiga är människor som skaffar barn i de mest dåliga och omöjliga förhållanden och sen (försent) försöker rätta till det hela. Om alla vore vuxna och mogna så skulle ingen alls behöva lida. Folk är ansvarslösa och tänker sig inte för ordentligt, så jag tycker det är fel att vinkla den här debatten ur ett "moderskapssyndrom" där man ifrågasätter vem som har mest rätt till barnen. Tänk om man istället kunde planera lite bättre och försöka lite mer så att sånt här inte skulle behöva hända.
"kvinnans instinkt alltsedan man blev gravid med barnet, man tänker ta hand om sitt barn intill sista andetaget. Jag ser inget konstigt i det. "
Bra skrivet!
Om man är sambo är det mamman som automatsikt får vårdnaden om barnet i Sverige, om mamman inte begär gemensam vårdnad.
Det finns även män som tycker att barn tillhör mer mamman. De vet att mamman tar mest hand om barnen och likväl har deras mammor också tagit hand om dem mest när de var små. De ser inget konstigt i det heller.
Sedan så finns de män som är svartsjuka, hänsynslösa och vill ha makt över barnen, fast de inte gjort särskilt mycket för barnen, inte ens ammat, burit dem i sin livmoder eller fött barnen!
Pappor borde samarbeta med mammorna och vilja barnens bästa, vilket ju så blir, om det får bo med mamman i Sverige. Sedan är det så att i många arabiska länder så är kroppslig/psykisk bestraffning av barn vanlig utav hela släkten och hedermord...
Vem har fött barnet och gått genom eventuella komplikationer under graviditeten och förlossningen? Ammat? Läxor? För ett barn betyder en mamma väldigt mycket. För de allra flesta av oss vare sig vi var flicka eller pojke så älskade/älskar vi vår mamma mycket, mer än pappa faktiskt, nu menar jag inte att vi inte älskar våra pappor (vilket också kan hända att vi faktiskt inte älskar papporna), men det handlar om olika kärlek till föräldrarna. Föräldrar ska komplettera varandra och har olika uppgifter (t ex pojken gillar spela fotboll med pappa och gillar baka med mamma) när det gäller barnen, inget konstigt i det heller. Barnen kan behöva sin pappa mer, särskilt sönerna när de blir tonåringar och för dessa söner är det väldigt viktigt att se pappan behandla sönernas mamma väl, oavsett om föräldrarna är ihopa eller separerade.
Vem tar hand om barnen mest i de allra flesta fall, även inom barnomsorg?
Visst, det finns extrema fall där mamman är misshandlare av barn och då kan det vara bra om barnet får bo hos pappan om han inte är misshandlare, missbrukare, eller annat hemskt. En kärleksfull pappa och ett tryggt hem är viktigt för barnet.
4
Man o kvinna olika uppgifter "kvinnans instinkt alltsedan man blev gravid med barnet, man tänker ta hand om sitt barn intill sista andetaget. Jag ser inget konstigt i det. "
Bra skrivet!
Om man är sambo är det mamman som automatsikt får vårdnaden om barnet i Sverige, om mamman inte begär gemensam vårdnad.
Det finns även män som tycker att barn tillhör mer mamman. De vet att mamman tar mest hand om barnen och likväl har deras mammor också tagit hand om dem mest när de var små. De ser inget konstigt i det heller.
Sedan så finns de män som är svartsjuka, hänsynslösa och vill ha makt över barnen, fast de inte gjort särskilt mycket för barnen, inte ens ammat, burit dem i sin livmoder eller fött barnen!
Pappor borde samarbeta med mammorna och vilja barnens bästa, vilket ju så blir, om det får bo med mamman i Sverige. Sedan är det så att i många arabiska länder så är kroppslig/psykisk bestraffning av barn vanlig utav hela släkten och hedermord...
Vem har fött barnet och gått genom eventuella komplikationer under graviditeten och förlossningen? Ammat? Läxor? För ett barn betyder en mamma väldigt mycket. För de allra flesta av oss vare sig vi var flicka eller pojke så älskade/älskar vi vår mamma mycket, mer än pappa faktiskt, nu menar jag inte att vi inte älskar våra pappor (vilket också kan hända att vi faktiskt inte älskar papporna), men det handlar om olika kärlek till föräldrarna. Föräldrar ska komplettera varandra och har olika uppgifter (t ex pojken gillar spela fotboll med pappa och gillar baka med mamma) när det gäller barnen, inget konstigt i det heller. Barnen kan behöva sin pappa mer, särskilt sönerna när de blir tonåringar och för dessa söner är det väldigt viktigt att se pappan behandla sönernas mamma väl, oavsett om föräldrarna är ihopa eller separerade.
Vem tar hand om barnen mest i de allra flesta fall, även inom barnomsorg?
Visst, det finns extrema fall där mamman är misshandlare av barn och då kan det vara bra om barnet får bo hos pappan om han inte är misshandlare, missbrukare, eller annat hemskt. En kärleksfull pappa och ett tryggt hem är viktigt för barnet.
Tillägg:
När barnen blir sjuka är det också oftast mamman som tar hand om barnen. Oftast är det mammor som lagar mat åt barnen.
De allra flesta barn älskar sina mammor väldigt mycket, vilket kan vara svårt för vissa män förstå, kanske för att de aldrig älskade sin egen mamma...
Så låt oss säga: Om pappan eller mamman kidnappar sitt barn, vem ska barnet hata utav dessa två? Barnet kommer hata pappan, som kidnappade barnet ifrån sin mamma (om inte mamman är misshandlaren på riktigt. Det finns pappor som ljuger att mamman är misshandlare, för att få ha barnen helt för sig själva). Så till alla pappor: Vill ni inte bli hatade av era barn, för att vara på den säkra sidan, så kidnappa inte era barn ifrån deras mammor! Om barnen ser, att ni är snälla mot deras mammor och barnen, när ni är separerade från mamman då kommer barnen älska er också! Allt blir mycket bättre då!
En beskyddande och instinktsfull mamma som kidnappar sitt barn ifrån pappan, blir inte hatad av barnet.
Mammor är som fåglarna, som beskyddar sina ungar under vingarna om fara inträffar.
5
Tillägg:
När barnen blir sjuka är det också oftast mamman som tar hand om barnen. Oftast är det mammor som lagar mat åt barnen.
De allra flesta barn älskar sina mammor väldigt mycket, vilket kan vara svårt för vissa män förstå, kanske för att de aldrig älskade sin egen mamma...
Så låt oss säga: Om pappan eller mamman kidnappar sitt barn, vem ska barnet hata utav dessa två? Barnet kommer hata pappan, som kidnappade barnet ifrån sin mamma (om inte mamman är misshandlaren på riktigt. Det finns pappor som ljuger att mamman är misshandlare, för att få ha barnen helt för sig själva). Så till alla pappor: Vill ni inte bli hatade av era barn, för att vara på den säkra sidan, så kidnappa inte era barn ifrån deras mammor! Om barnen ser, att ni är snälla mot deras mammor och barnen, när ni är separerade från mamman då kommer barnen älska er också! Allt blir mycket bättre då!
En beskyddande och instinktsfull mamma som kidnappar sitt barn ifrån pappan, blir inte hatad av barnet.
Mammor är som fåglarna, som beskyddar sina ungar under vingarna om fara inträffar.
Jag håller med dej Lorena om att mycket elände skulle undvikas om folk var lite mer ansvarsfulla och kanske tänkte efter före. Anledningen till att jag tar upp frågan med synen på föräldraskap i internationella familjer, har att göra med att en stor del av de kidnappande mammorna faktiskt argumenterar utifrån termer av att mamman automatiskt har rätt till sina barn och pappan är bara ett bihang som man kan klara sig utan. Jag har big time problem med den här synen, för jag får det inte att gå ihop. Till att börja med, för att undvika alla ev missförstånd – jag säger inte att man och kvinna är samma och lika. Jag förnekar inte att kvinnan föder barn och ammar, eller att män i allmänhet är större och starkare än kvinnor.
MIN Mammas svar tycker jag är ett typexempel i den här klassen – hur tänkte du MIN Mamma när du drog in läxläsning som något typiskt kvinnligt i debatten??? Och jag tycker att det är rätt så givet att mamman tar hand om sjuka barn så länge samhället är ojämlikt och kvinnors lön är lägre än männens, och kvinnors karriärer aktas som mindre viktiga än männens. Likadant är det med att kvinnor tar hand om barnen, rent generellt – det är inget biologiskt, av Gud givet fenomen, i mina ögon. Det är ett val vi gör av hävd och ekonomiska hänsyn. Bland annat.
Dessutom har olika syskon olika preferenser när det gäller sina föräldrar, och det är SAMSPELET mellan far och mor som är viktigt i uppfostran. Båda föräldrar behövs, genomgående.
För övrigt finns det statistik som visar att det är mammorna som ljuger om misshandlandande fäder för att få ha barnen helt för sig själva. I fall av internationell barnkidnappning är förekomsten av PAS förhållandevis hög, hos mödrarna.
6
Jag håller med dej Lorena om att mycket elände skulle undvikas om folk var lite mer ansvarsfulla och kanske tänkte efter före. Anledningen till att jag tar upp frågan med synen på föräldraskap i internationella familjer, har att göra med att en stor del av de kidnappande mammorna faktiskt argumenterar utifrån termer av att mamman automatiskt har rätt till sina barn och pappan är bara ett bihang som man kan klara sig utan. Jag har big time problem med den här synen, för jag får det inte att gå ihop. Till att börja med, för att undvika alla ev missförstånd – jag säger inte att man och kvinna är samma och lika. Jag förnekar inte att kvinnan föder barn och ammar, eller att män i allmänhet är större och starkare än kvinnor.
MIN Mammas svar tycker jag är ett typexempel i den här klassen – hur tänkte du MIN Mamma när du drog in läxläsning som något typiskt kvinnligt i debatten??? Och jag tycker att det är rätt så givet att mamman tar hand om sjuka barn så länge samhället är ojämlikt och kvinnors lön är lägre än männens, och kvinnors karriärer aktas som mindre viktiga än männens. Likadant är det med att kvinnor tar hand om barnen, rent generellt – det är inget biologiskt, av Gud givet fenomen, i mina ögon. Det är ett val vi gör av hävd och ekonomiska hänsyn. Bland annat.
Dessutom har olika syskon olika preferenser när det gäller sina föräldrar, och det är SAMSPELET mellan far och mor som är viktigt i uppfostran. Båda föräldrar behövs, genomgående.
För övrigt finns det statistik som visar att det är mammorna som ljuger om misshandlandande fäder för att få ha barnen helt för sig själva. I fall av internationell barnkidnappning är förekomsten av PAS förhållandevis hög, hos mödrarna.
Jag har själv gjort samma reflexion flera ganger. Jag tror att det dels härstammra ur "det heliga moderskapssyndromet" som du nämner men även ur xenophobi, dvs kvinnan ser sin egen kultur som överlägsen mannens.
Svart att veta hur man skall hantera problemet. Media spelar ju en betydande roll i dessa fall men att hoppas att de skulle ta mer ansvar är nog en utopi.
7
Jag har själv gjort samma reflexion flera ganger. Jag tror att det dels härstammra ur "det heliga moderskapssyndromet" som du nämner men även ur xenophobi, dvs kvinnan ser sin egen kultur som överlägsen mannens.
Svart att veta hur man skall hantera problemet. Media spelar ju en betydande roll i dessa fall men att hoppas att de skulle ta mer ansvar är nog en utopi.
Vi är nog alla till mans benägna att se den egna kulturen som överlägsen och vi bär nog alla med oss föreställningar om att modern är den primära föräldern, så det är inte alltför konstigt att de delarna finns med. Men, min stora aha-upplevelse är ju att vi ALLA tycker att vår egen kultur är den bästa och tryggaste för våra barn (javisst, det finns undantag - här generaliserar jag friskt för att kunna fortsätta retoriken) - och att det inte finns någon av oss som har rätt. Samtidigt så är könsrollerna också påverkade av kultur, samhälle och ekonomi - och om man då också lägger skillnaden mellan länder, så är det som bäddat för förvirring och olika åsikter.
Intressant också med media - för de tar nästan bara upp när muslimska män kidnappar barnen. De stärker hela rättsmedvetandet, som säger att det är självklart att svenska kvinnors barn ska få bo i trygga Sverige efter en skilsmässa, även om barnen kanske t o m är uppvuxna med hela familjen i Långtbortistan. Om man ser på det så, så har vi inte rört oss så hemskt långt bort från andan i Västgötalagen där det gavs ett lägre straff om man slog ihjäl en smålänning än en västgöte
Ibland undrar jag om det inte vore bra om internationella par skulle bli informerade om hur lagarna funkar vid internationella skilsmässor och vårdnadstvister, och att det inte bara är att åka hem med barnen när förhållandet strandar. T ex vid inskrivning i det nya landet, eller då internationella par får barn - att folkbokföringen automatiskt ger en broschyr, eller så.
8
Vi är nog alla till mans benägna att se den egna kulturen som överlägsen och vi bär nog alla med oss föreställningar om att modern är den primära föräldern, så det är inte alltför konstigt att de delarna finns med. Men, min stora aha-upplevelse är ju att vi ALLA tycker att vår egen kultur är den bästa och tryggaste för våra barn (javisst, det finns undantag - här generaliserar jag friskt för att kunna fortsätta retoriken) - och att det inte finns någon av oss som har rätt. Samtidigt så är könsrollerna också påverkade av kultur, samhälle och ekonomi - och om man då också lägger skillnaden mellan länder, så är det som bäddat för förvirring och olika åsikter.
Intressant också med media - för de tar nästan bara upp när muslimska män kidnappar barnen. De stärker hela rättsmedvetandet, som säger att det är självklart att svenska kvinnors barn ska få bo i trygga Sverige efter en skilsmässa, även om barnen kanske t o m är uppvuxna med hela familjen i Långtbortistan. Om man ser på det så, så har vi inte rört oss så hemskt långt bort från andan i Västgötalagen där det gavs ett lägre straff om man slog ihjäl en smålänning än en västgöte
Ibland undrar jag om det inte vore bra om internationella par skulle bli informerade om hur lagarna funkar vid internationella skilsmässor och vårdnadstvister, och att det inte bara är att åka hem med barnen när förhållandet strandar. T ex vid inskrivning i det nya landet, eller då internationella par får barn - att folkbokföringen automatiskt ger en broschyr, eller så.
Det blev ett något rörigt svar, så jag försöker göra huvudpoängerna lite tydligare.
Förekomma är bättre än att förekommas: alla internationella par som ägnar sig åt barnalstring borde bli informerade om att det inte går att utan vidare permanent ta med sig barnen hem till hemlandet. Om mammorna bara skulle vara medvetna om det skulle mycket vara vunnet. Sedan är det också mycket viktigt att fortsätta kommunicera vuxet med varandra, gärna genom samarbetssamtal och dylikt. Samarbeta, istället för att söka strid vid en separation, med andra ord.
Däremot tycker jag att MIN Mammas hela inlägg förklarar precis vad jag menar med moderskapssyndrom. Mammorna är självklart bättre lämpade föräldrar, rakt av, papporna ska förvisso finnas någonstans, men helst i bakgrunden, eftersom man inte riktigt kan lita på dem - många av dem är misshandlande otäckingar också. Mammorna är biologiskt lämpade till att föda barn, amma OCH läsa läxor med barnen. Och för att övergå till att den egna kulturen automatiskt är bättre, så råkar barnen automatiskt ut för misshandel och andra missförhållanden om de bor någonstans i arabvärlden.
MIN Mamma missar hela poängen - att många saker som vi kanske ser som självklara i familjeliv, i själva verket inte är biologiska och självklara, utan egna val som betingas av socioekonomiska och kulturella förhållanden. Och eftersom alla länder har lite olika socioekonomiska och kulturella förhållanden har parterna medvetet eller omedveten olika förväntningar och sätt att tänka. Detta kanske går att överbrygga så länge förhållandet är OK, men vid konflikt så kommer det inte längre att gå att limma ihop de två sätten att se på familjen.
Dessutom kommer mamman ju att mer eller mindre tvingas jobba efter en skilsmässa, och då tappar ju argument som bygger på henne som hemmafru också sin validitet. Att en familj har valt att mamman ska vara hemma, t ex pga hon tjänar mindre och det rent ekonomiskt är bättre att hon är hemma, gör förstås att hon tillbringar mer tid hemma och på så sätt lär känna barnen bättre. Men är hon därigenom bättre lämpad? Skulle inte mannen också lära känna barnen på samma sätt om situationen var den omvända? Varför skulle mannen vara bättre lämpad att jobba och mindre lämpad som förälder? Han har antagligen bara inte haft chansen.
Och som sagt, i reaktion mot vad MIN Mamma säger om fäder som ljuger om misshandlande mödrar, så är det fastlagt att det i verkligheten är tvärtom. I hög grad, dessutom - det är förhållandevis många mammor som tar till sådana knep vid internationella vårdnadstvister för att säkra den egna tillgången till barnen och sätta pappan ur spel, vilket jag tycker är ytterst oroande.
9
Det blev ett något rörigt svar, så jag försöker göra huvudpoängerna lite tydligare.
Förekomma är bättre än att förekommas: alla internationella par som ägnar sig åt barnalstring borde bli informerade om att det inte går att utan vidare permanent ta med sig barnen hem till hemlandet. Om mammorna bara skulle vara medvetna om det skulle mycket vara vunnet. Sedan är det också mycket viktigt att fortsätta kommunicera vuxet med varandra, gärna genom samarbetssamtal och dylikt. Samarbeta, istället för att söka strid vid en separation, med andra ord.
Däremot tycker jag att MIN Mammas hela inlägg förklarar precis vad jag menar med moderskapssyndrom. Mammorna är självklart bättre lämpade föräldrar, rakt av, papporna ska förvisso finnas någonstans, men helst i bakgrunden, eftersom man inte riktigt kan lita på dem - många av dem är misshandlande otäckingar också. Mammorna är biologiskt lämpade till att föda barn, amma OCH läsa läxor med barnen. Och för att övergå till att den egna kulturen automatiskt är bättre, så råkar barnen automatiskt ut för misshandel och andra missförhållanden om de bor någonstans i arabvärlden.
MIN Mamma missar hela poängen - att många saker som vi kanske ser som självklara i familjeliv, i själva verket inte är biologiska och självklara, utan egna val som betingas av socioekonomiska och kulturella förhållanden. Och eftersom alla länder har lite olika socioekonomiska och kulturella förhållanden har parterna medvetet eller omedveten olika förväntningar och sätt att tänka. Detta kanske går att överbrygga så länge förhållandet är OK, men vid konflikt så kommer det inte längre att gå att limma ihop de två sätten att se på familjen.
Dessutom kommer mamman ju att mer eller mindre tvingas jobba efter en skilsmässa, och då tappar ju argument som bygger på henne som hemmafru också sin validitet. Att en familj har valt att mamman ska vara hemma, t ex pga hon tjänar mindre och det rent ekonomiskt är bättre att hon är hemma, gör förstås att hon tillbringar mer tid hemma och på så sätt lär känna barnen bättre. Men är hon därigenom bättre lämpad? Skulle inte mannen också lära känna barnen på samma sätt om situationen var den omvända? Varför skulle mannen vara bättre lämpad att jobba och mindre lämpad som förälder? Han har antagligen bara inte haft chansen.
Och som sagt, i reaktion mot vad MIN Mamma säger om fäder som ljuger om misshandlande mödrar, så är det fastlagt att det i verkligheten är tvärtom. I hög grad, dessutom - det är förhållandevis många mammor som tar till sådana knep vid internationella vårdnadstvister för att säkra den egna tillgången till barnen och sätta pappan ur spel, vilket jag tycker är ytterst oroande.
Jag hade ocksa det där med info till internationella familjer i tankarna men sedan funderade jag pa hur och när man skulle fa fram den. Tänker pa min egen situation där vi är fran tva olika länder, gifte oss i Sverige och fick barn i ett tredje land. Din ide om att ge info när man far barn känns som en rimlig tidpunkt.
10
Jag hade ocksa det där med info till internationella familjer i tankarna men sedan funderade jag pa hur och när man skulle fa fram den. Tänker pa min egen situation där vi är fran tva olika länder, gifte oss i Sverige och fick barn i ett tredje land. Din ide om att ge info när man far barn känns som en rimlig tidpunkt.
Att moderskap skulle vara en social eller ekonomisk företeelse kan jag INTE hålla med om. För mig och de flesta andra mammor är moderskapet en medfödd (biologisk om du vill) egenskap. Vi har det in i sista gen att skydda barnen till just sista andetaget, speciellt när de är små. Jag skulle inte vara mindre mammig om jag var rik och kunde anställa tre nannies i skift för det skulle jag aldrig göra ändå, i så fall skulle jag inte vilja ha barn överhuvudtaget. Att vara mamma är för de flesta helt naturligt och har inget med samhällssystemet att göra. Det är beklagligt när man tror att alla småbarnsmammor vill ha barnen i omsorg och arbeta. I Sverige saknas valfrihet, och valfrihet att vara MAMMA. Paradoxalt har ändå Sverige ett av världens längst betalda mammaledigheter.
Sen tror jag att skrivaren min mamma talar utifrån sin synvinkel där hon tänker på att kvinnan lämnar ett dåligt (våldsamt) förhållande vilket också ofta är sant även om inte alltid.
Pappor är viktiga men om man inte kan komma överens vid skilsmässa och man måste välja mamma ELLER pappa för småbarn så tycker jag att mamman är viktigare. Det blir annorlunda när barnen är större. Det är som ett naturfolk sa: Mamma sköter om barnen när de är små, ser till att de växer och pappan tar vid när barnen är större och "tar upp dem på berget för att se världen".
Naturligtvis finns familjer där pappan är "som en mamma" men det hör till undantagen.
Och alla pappor har chansen som du uttrycker det, att vara bra pappor, varje dag. Precis som mammorna är och kan vara bra mammor varje dag. Men hur förklarar man att en del pappor vill vara bra pappor först när skilsmässan står för dörren? Det är ganska mycket försent då.
Att föräldrar tar till alla knep för att få vårdnaden om sina barn är förståeligt men det är inte förståeligt att nedvärdera mammornas roll på bekostnad av papporna. Pappor är vad de är och i livet får man ofta (om än inte alltid) vad man förtjänar. En bra förälder ställer inte till världens jättekonflikt för det går ut över barnen. Och föräldrar som vill umgås med sina barn klipper inte med den andra föräldern utan orsak. Många gånger är handlar det om par med stora problem och olösliga konflikter som går ut över barnen. Pappor är inte oskyldiga och värnlösa, och de kan inse med kärlek och tålamod att om barnen är små så kanske de kan etablera en god relation där de senare kan få barnen hos sig - genom kärlek och inte tvång. Barn är inga ägodelar. Finns det kärlek så räcker den också vid en separation.
Papporna måste själva arbeta till sig sin del av rättigheterna genom gott exempel. Vi kvinnor har redan "förstaplats" genom vårt beteende som föräldrar genom årtusenden och det finns inget vi tänker ge bort. Pappor ska ta sin del, som pappor, för pappor och mammor är inte samma sak. Och mammornas välförtjänta "förstaplats" är inget som man kan ge i present. Och pappornas del är inget som påverkar det som mammor är. De spelar på egen planhalva, och vad de gör på sin planhalva kan inte mammorna komma och peta i. Eller ska vi vara där och städa och domdera också? Väx upp.
11
Att moderskap skulle vara en social eller ekonomisk företeelse kan jag INTE hålla med om. För mig och de flesta andra mammor är moderskapet en medfödd (biologisk om du vill) egenskap. Vi har det in i sista gen att skydda barnen till just sista andetaget, speciellt när de är små. Jag skulle inte vara mindre mammig om jag var rik och kunde anställa tre nannies i skift för det skulle jag aldrig göra ändå, i så fall skulle jag inte vilja ha barn överhuvudtaget. Att vara mamma är för de flesta helt naturligt och har inget med samhällssystemet att göra. Det är beklagligt när man tror att alla småbarnsmammor vill ha barnen i omsorg och arbeta. I Sverige saknas valfrihet, och valfrihet att vara MAMMA. Paradoxalt har ändå Sverige ett av världens längst betalda mammaledigheter.
Sen tror jag att skrivaren min mamma talar utifrån sin synvinkel där hon tänker på att kvinnan lämnar ett dåligt (våldsamt) förhållande vilket också ofta är sant även om inte alltid.
Pappor är viktiga men om man inte kan komma överens vid skilsmässa och man måste välja mamma ELLER pappa för småbarn så tycker jag att mamman är viktigare. Det blir annorlunda när barnen är större. Det är som ett naturfolk sa: Mamma sköter om barnen när de är små, ser till att de växer och pappan tar vid när barnen är större och "tar upp dem på berget för att se världen".
Naturligtvis finns familjer där pappan är "som en mamma" men det hör till undantagen.
Och alla pappor har chansen som du uttrycker det, att vara bra pappor, varje dag. Precis som mammorna är och kan vara bra mammor varje dag. Men hur förklarar man att en del pappor vill vara bra pappor först när skilsmässan står för dörren? Det är ganska mycket försent då.
Att föräldrar tar till alla knep för att få vårdnaden om sina barn är förståeligt men det är inte förståeligt att nedvärdera mammornas roll på bekostnad av papporna. Pappor är vad de är och i livet får man ofta (om än inte alltid) vad man förtjänar. En bra förälder ställer inte till världens jättekonflikt för det går ut över barnen. Och föräldrar som vill umgås med sina barn klipper inte med den andra föräldern utan orsak. Många gånger är handlar det om par med stora problem och olösliga konflikter som går ut över barnen. Pappor är inte oskyldiga och värnlösa, och de kan inse med kärlek och tålamod att om barnen är små så kanske de kan etablera en god relation där de senare kan få barnen hos sig - genom kärlek och inte tvång. Barn är inga ägodelar. Finns det kärlek så räcker den också vid en separation.
Papporna måste själva arbeta till sig sin del av rättigheterna genom gott exempel. Vi kvinnor har redan "förstaplats" genom vårt beteende som föräldrar genom årtusenden och det finns inget vi tänker ge bort. Pappor ska ta sin del, som pappor, för pappor och mammor är inte samma sak. Och mammornas välförtjänta "förstaplats" är inget som man kan ge i present. Och pappornas del är inget som påverkar det som mammor är. De spelar på egen planhalva, och vad de gör på sin planhalva kan inte mammorna komma och peta i. Eller ska vi vara där och städa och domdera också? Väx upp.
Eftersom det nu inte verkar (enligt er) vara nån vidare skillnad på mammor och pappor så förstår jag inte alls varför det finns män och kvinnor och varför män och kvinnor har skillnader i fråga om fysik, biologi och psyke?
Ta det nyfödda barnet från mamman och du ska få se på en mammas lejonklor. Och jaga sen den där pappan som inte ens vill betala underhåll. Det finns massor med skillnader mellan män och kvinnor och småbarn hör ihop med sina föräldrar och i brist på två föräldrar så är mamma bäst.
En broschyr... vad skulle det hjälpa? Folk känner till dessa regler redan, men i paniken skiter man i dem och återvänder "hem" till tryggheten.
Det är nedvärderande att ställa familjeförhållandena och barnens behov i rasistiskt ljus. Att diskutera att man är emot muslimska män och för trygga Sverige. De svenska kvinnor som har barn med muslimska män är inte rasister. Och vad samhället i övrigt anser om muslimska män är inte relevant.
Modern är den primära föräldern, det är inget kulturellt. Mannen är nödvändig men kvinnan överger aldrig sina barn så som män tyvärr ofta gör. Det förekommer över hela världen i alla religioner och samhällssystem. Men att mannen anser barnen vara sina ägodelar som man kan ta ifrån sin mamma för att lämna i hemlandet hos farmor och tjocka släkten - det är kulturellt.
Det finns många bottnar i detta ämne, men aldrig att det får gå ut över mammornas alldeles utmärkta jobb som de gör. Mammor är fantastiska. Och männen kan vara det om de också vill. Varsågod.
12
Eftersom det nu inte verkar (enligt er) vara nån vidare skillnad på mammor och pappor så förstår jag inte alls varför det finns män och kvinnor och varför män och kvinnor har skillnader i fråga om fysik, biologi och psyke?
Ta det nyfödda barnet från mamman och du ska få se på en mammas lejonklor. Och jaga sen den där pappan som inte ens vill betala underhåll. Det finns massor med skillnader mellan män och kvinnor och småbarn hör ihop med sina föräldrar och i brist på två föräldrar så är mamma bäst.
En broschyr... vad skulle det hjälpa? Folk känner till dessa regler redan, men i paniken skiter man i dem och återvänder "hem" till tryggheten.
Det är nedvärderande att ställa familjeförhållandena och barnens behov i rasistiskt ljus. Att diskutera att man är emot muslimska män och för trygga Sverige. De svenska kvinnor som har barn med muslimska män är inte rasister. Och vad samhället i övrigt anser om muslimska män är inte relevant.
Modern är den primära föräldern, det är inget kulturellt. Mannen är nödvändig men kvinnan överger aldrig sina barn så som män tyvärr ofta gör. Det förekommer över hela världen i alla religioner och samhällssystem. Men att mannen anser barnen vara sina ägodelar som man kan ta ifrån sin mamma för att lämna i hemlandet hos farmor och tjocka släkten - det är kulturellt.
Det finns många bottnar i detta ämne, men aldrig att det får gå ut över mammornas alldeles utmärkta jobb som de gör. Mammor är fantastiska. Och männen kan vara det om de också vill. Varsågod.
Inte vet jag hur du menar. Vi har olika bakgrund hos oss, men båda har svenska pass, och vi har barn födda i tredje land men deras nationalitet går efter föräldrarnas (inte landet de är födda i) så egentligen finns få problem för de flesta om man följer lagen. Problemet är att man har andra ursprungsland med släktingar kvar i och dit kanske den ena föräldern vill föra barnen och de "försvinner".
Att ge information om var barn ska bo på grund av födelseplats vid eventuell skilsmässa är praktiskt både svårgenomförbart och smaklöst. De flesta är medvetna om att man inte kan föra barn över landsgränser hursomhelst utan den andra förälderns medgivande. Så ett till informationsblad i ämnet tror jag skulle ha liten effekt på folks personliga problem.
13
Inte vet jag hur du menar. Vi har olika bakgrund hos oss, men båda har svenska pass, och vi har barn födda i tredje land men deras nationalitet går efter föräldrarnas (inte landet de är födda i) så egentligen finns få problem för de flesta om man följer lagen. Problemet är att man har andra ursprungsland med släktingar kvar i och dit kanske den ena föräldern vill föra barnen och de "försvinner".
Att ge information om var barn ska bo på grund av födelseplats vid eventuell skilsmässa är praktiskt både svårgenomförbart och smaklöst. De flesta är medvetna om att man inte kan föra barn över landsgränser hursomhelst utan den andra förälderns medgivande. Så ett till informationsblad i ämnet tror jag skulle ha liten effekt på folks personliga problem.
Vem är det egentligen som ska växa upp om man avslutar med en så låg och löjlig fras? Jag har väl ändå inte sagt att någon ska vara och städa och domdera någonstans? Vad är det med dej, Lorena?
Själva det biologiska mödraskapet, är just det - biologiskt. Hur vi sedan väljer att indela vår tid och vårt familjeliv har ALLT att göra med sociala och ekonomiska förhållanden. Om kvinnor skulle tjäna mer än männen, kan du räkna med med att det i hög utsträckning skulle bli så att männen skulle vara hemma och kvinnorna på jobben.
Visst - "finns det kärlek, så finns den även vid en separation". MEN - en mycket hög andel av de kidnappande mödrarna skär av kontakten mellan barn och fäder helt och fullt, vid en barnkidnappning till annat land. Och det finns alltså heller inget som tyder på att fäderna har förtjänat denna behandling genom att vara misshandlande, dåliga fäder.
Och som du själv säger - det kanske blir annorlunda när barnen blir större. Ska mamman ha rätt att ensidigt bestämma att barnets behov när det blir större ska negligeras? Anser du att det är pappan som automatiskt ska ha vårdnaden om skilsmässan sker i den åldern?
För övrigt finns valfriheten i Sverige också - det kanske bara är mindre socialt accepterat. Precis som det är mindre accepterat i andra länder att gå ut och arbeta eller ha barnen på dagis, när man är mamma. Det finns då ingen lag som förbjuder hemmafruar i Sverige. Om du däremot menar att det faktiskt lönar sig för kvinnor att arbeta i Sverige eftersom barntillsynen inte är så förskräckligt dyr, så har du rätt. Men...vad är det då som styr valet av familjesituation, om inte familjens ekonomi???
14
Vem är det egentligen som ska växa upp om man avslutar med en så låg och löjlig fras? Jag har väl ändå inte sagt att någon ska vara och städa och domdera någonstans? Vad är det med dej, Lorena?
Själva det biologiska mödraskapet, är just det - biologiskt. Hur vi sedan väljer att indela vår tid och vårt familjeliv har ALLT att göra med sociala och ekonomiska förhållanden. Om kvinnor skulle tjäna mer än männen, kan du räkna med med att det i hög utsträckning skulle bli så att männen skulle vara hemma och kvinnorna på jobben.
Visst - "finns det kärlek, så finns den även vid en separation". MEN - en mycket hög andel av de kidnappande mödrarna skär av kontakten mellan barn och fäder helt och fullt, vid en barnkidnappning till annat land. Och det finns alltså heller inget som tyder på att fäderna har förtjänat denna behandling genom att vara misshandlande, dåliga fäder.
Och som du själv säger - det kanske blir annorlunda när barnen blir större. Ska mamman ha rätt att ensidigt bestämma att barnets behov när det blir större ska negligeras? Anser du att det är pappan som automatiskt ska ha vårdnaden om skilsmässan sker i den åldern?
För övrigt finns valfriheten i Sverige också - det kanske bara är mindre socialt accepterat. Precis som det är mindre accepterat i andra länder att gå ut och arbeta eller ha barnen på dagis, när man är mamma. Det finns då ingen lag som förbjuder hemmafruar i Sverige. Om du däremot menar att det faktiskt lönar sig för kvinnor att arbeta i Sverige eftersom barntillsynen inte är så förskräckligt dyr, så har du rätt. Men...vad är det då som styr valet av familjesituation, om inte familjens ekonomi???
Jag förnekar inte skillnader mellan män och kvinnor, i synnerhet inte biologiskt och fysiskt sett. Psyket är däremot också i hög grad påverkat av omgivningsfaktorer och där ser jag egentligen inte så stora skillnader, om jag ska vara ärlig.
Så, om broschyrer inte löser problemet - hur hade du tänkt lösa problemet då? Genom att lagstifta om mödrars rätt (plikt) att vara hemma med barnen, tjäna mindre om de jobbar för att säkerställa att de ska vara hemma, se till att barntillsynen blir dyrare och se till att flickors skolgång blir kortare, eftersom de ändå bara ska bli hemmafruar?
Förlåt att jag raljerar, men helt seriöst - hur vill du få bukt med problemet? Är problemet i dina ögon att det finns folk som inte håller med om att mamman är den primära föräldern och alltid bör ta hand om barnen?
Tyvärr har du fel i ditt antagande att "alla" vet att man inte får ta med sig sina barn hem till hemlandet vid en separation. En mycket stor del av de mammor som kidnappar sina barn hade faktiskt inte en susning. DÄRFÖR tror jag inte på att det skulle vara bortkastat med information. Formen på informationen kan däremot diskuteras.
Jag hävdar heller inte att svenska kvinnor som har barn med muslimska män skulle vara rasister. Däremot hävdar jag att nästan alla som lever i internationella förhållanden, eller som lever utomlands, ofta jämför länderna och att jämförelsen nästan alltid faller ut till hemlandets fördel. Min gissning är att detta fenomen visar sig extra starkt hos de som anser att de måste tillbaka till sitt hemland för att kunna bygga sig en framtid.
Du går på (och det gör för övrigt jag med, till viss del) samma grej i dina 5 sista meningar. Du säger själv att det är kulturellt, men tycker inte att det är bra som männen gör som ser barnen som sina ägodelar etc etc... Saken är ju den att man i de kulturerna kanske ser med förskräckelse på hur en ensamstående mamma utan den vidare familjen ska ta hand om ett barn, och kanske jobba dessutom, och allt utan den ack så viktige fadern. Vem är det som säger vem som har rätt?
För övrigt pratar jag egentligen om västerländska par - och där är det nästan alltid mamman som kidnappar från ett västerländskt land till ett annat. Anledningen till separationen är samma som i vilka andra separationer som helst, relationen kraschar av någon anledning och det har inte oftare än vanligt att göra med misshandel och så.
I Sverige och resten av västvärlden är det denna typ av barnkidnappning som är den vanligaste och därför ser jag den som den relevantaste också.
Fäder, som inte ens vill betala underhåll för sitt barn är kanske inte heller så intresserade av delad vårdnad heller och då är det ju enkelt för kvinnan att helt lagligt ta med sig barnet hem om förhållandet tar slut - eller?
15
Jag förnekar inte skillnader mellan män och kvinnor, i synnerhet inte biologiskt och fysiskt sett. Psyket är däremot också i hög grad påverkat av omgivningsfaktorer och där ser jag egentligen inte så stora skillnader, om jag ska vara ärlig.
Så, om broschyrer inte löser problemet - hur hade du tänkt lösa problemet då? Genom att lagstifta om mödrars rätt (plikt) att vara hemma med barnen, tjäna mindre om de jobbar för att säkerställa att de ska vara hemma, se till att barntillsynen blir dyrare och se till att flickors skolgång blir kortare, eftersom de ändå bara ska bli hemmafruar?
Förlåt att jag raljerar, men helt seriöst - hur vill du få bukt med problemet? Är problemet i dina ögon att det finns folk som inte håller med om att mamman är den primära föräldern och alltid bör ta hand om barnen?
Tyvärr har du fel i ditt antagande att "alla" vet att man inte får ta med sig sina barn hem till hemlandet vid en separation. En mycket stor del av de mammor som kidnappar sina barn hade faktiskt inte en susning. DÄRFÖR tror jag inte på att det skulle vara bortkastat med information. Formen på informationen kan däremot diskuteras.
Jag hävdar heller inte att svenska kvinnor som har barn med muslimska män skulle vara rasister. Däremot hävdar jag att nästan alla som lever i internationella förhållanden, eller som lever utomlands, ofta jämför länderna och att jämförelsen nästan alltid faller ut till hemlandets fördel. Min gissning är att detta fenomen visar sig extra starkt hos de som anser att de måste tillbaka till sitt hemland för att kunna bygga sig en framtid.
Du går på (och det gör för övrigt jag med, till viss del) samma grej i dina 5 sista meningar. Du säger själv att det är kulturellt, men tycker inte att det är bra som männen gör som ser barnen som sina ägodelar etc etc... Saken är ju den att man i de kulturerna kanske ser med förskräckelse på hur en ensamstående mamma utan den vidare familjen ska ta hand om ett barn, och kanske jobba dessutom, och allt utan den ack så viktige fadern. Vem är det som säger vem som har rätt?
För övrigt pratar jag egentligen om västerländska par - och där är det nästan alltid mamman som kidnappar från ett västerländskt land till ett annat. Anledningen till separationen är samma som i vilka andra separationer som helst, relationen kraschar av någon anledning och det har inte oftare än vanligt att göra med misshandel och så.
I Sverige och resten av västvärlden är det denna typ av barnkidnappning som är den vanligaste och därför ser jag den som den relevantaste också.
Fäder, som inte ens vill betala underhåll för sitt barn är kanske inte heller så intresserade av delad vårdnad heller och då är det ju enkelt för kvinnan att helt lagligt ta med sig barnet hem om förhållandet tar slut - eller?
Väx upp ska de pappor göra som tycker att de måste ta nåt från mammorna för att bli bra pappor. De har sitt eget ansvar över sitt föräldraskap. Mamma finns inte som hindrar manne ifrån att vara en bra pappa.
Ekonomi, ekonomi. Mycket styrs av pengar, men inte allt. Dessutom finns orsaker till att männen tjänar mer, även om det är marginellt nuförtiden, men det finns inte pengar som skulle få mammor att lämna sina barn ifrån sig. Det finns däremot BRIST på pengar som får mammor att lämna sina barn ifrån sig.
Jag upplever att hur det delas upp i familjer handlar mest om vad bägge parter trivs bäst med. Vem vill jobba och hur mycket. Resten ordnar man. Många offrar gärna inkomster för att kunna vara mera hemma när barnen är små.
För mig är det konstigt att blanda ihop kärlek och pengar.
Och vad gäller vem som ska vara vårdnadshavare av barnen vid skilsmässa tycker jag att det generellt bör gå till mamman när barnen är små, men att det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till i det individuella fallet. Och man bör underlätta för pappor att hålla kontakt med sina barn.
16
Väx upp ska de pappor göra som tycker att de måste ta nåt från mammorna för att bli bra pappor. De har sitt eget ansvar över sitt föräldraskap. Mamma finns inte som hindrar manne ifrån att vara en bra pappa.
Ekonomi, ekonomi. Mycket styrs av pengar, men inte allt. Dessutom finns orsaker till att männen tjänar mer, även om det är marginellt nuförtiden, men det finns inte pengar som skulle få mammor att lämna sina barn ifrån sig. Det finns däremot BRIST på pengar som får mammor att lämna sina barn ifrån sig.
Jag upplever att hur det delas upp i familjer handlar mest om vad bägge parter trivs bäst med. Vem vill jobba och hur mycket. Resten ordnar man. Många offrar gärna inkomster för att kunna vara mera hemma när barnen är små.
För mig är det konstigt att blanda ihop kärlek och pengar.
Och vad gäller vem som ska vara vårdnadshavare av barnen vid skilsmässa tycker jag att det generellt bör gå till mamman när barnen är små, men att det finns en mängd faktorer att ta hänsyn till i det individuella fallet. Och man bör underlätta för pappor att hålla kontakt med sina barn.
Jag tycker inte om när man med ekonomiska medel försöker styra folk. Så dina förslag om ekonomiska åtgärder lämnar jag därhän. Det idealiska vore om samhället var jämställt. Lika behandling av flickor och pojkar och kvinnor och män men att det fanns total valfrihet. Så om mamman eller pappan stannar hemma med barn så är deras löner ändå lika, om ingen vill stanna hemma så finns dagis. Och den som stannar hemma skulle ändå tjäna ihop pension. Vad är så farligt med att få välja själva?
Att styra än hit och än dit i krokiga slingervägar, ett år gör vi såhär och sen tvärtom så att det jämnar ut sig i längden, drabbar enskilda hårt. Man styr i praktiken folks privatliv genom ekonomiska ingrepp. Skrämmande. Man borde arbeta enbart för total jämlikhet. Och det betyder att den som stannar hemma om den vill det med småbarn skulle ha samma status som den som arbetar. För det är ingen semester att ha sitt eget "dagis" hemma.
17
Jag tycker inte om när man med ekonomiska medel försöker styra folk. Så dina förslag om ekonomiska åtgärder lämnar jag därhän. Det idealiska vore om samhället var jämställt. Lika behandling av flickor och pojkar och kvinnor och män men att det fanns total valfrihet. Så om mamman eller pappan stannar hemma med barn så är deras löner ändå lika, om ingen vill stanna hemma så finns dagis. Och den som stannar hemma skulle ändå tjäna ihop pension. Vad är så farligt med att få välja själva?
Att styra än hit och än dit i krokiga slingervägar, ett år gör vi såhär och sen tvärtom så att det jämnar ut sig i längden, drabbar enskilda hårt. Man styr i praktiken folks privatliv genom ekonomiska ingrepp. Skrämmande. Man borde arbeta enbart för total jämlikhet. Och det betyder att den som stannar hemma om den vill det med småbarn skulle ha samma status som den som arbetar. För det är ingen semester att ha sitt eget "dagis" hemma.
Väx upp ska de pappor göra som tycker att de måste ta nåt från mammorna för att bli bra pappor. De har sitt eget ansvar över sitt föräldraskap. Mamma finns inte som hindrar manne ifrån att vara en bra pappa..
Här går våra meningar isär. Gå t ex in med det sista påståendet på exempelvis Enskild/gemensam vårdnad-snacket, så får du se så många mammor det faktiskt finns som vill hindra pappan från att utöva sitt faderskap. Och jag har inte talat om några pappor som ska ta något ifrån mammor. Alla har sitt eget ansvar för sitt föräldraskap.
Ekonomi, ekonomi. Mycket styrs av pengar, men inte allt. Dessutom finns orsaker till att männen tjänar mer, även om det är marginellt nuförtiden, men det finns inte pengar som skulle få mammor att lämna sina barn ifrån sig. Det finns däremot BRIST på pengar som får mammor att lämna sina barn ifrån sig.
Återigen förenklar du, det finns även brist på pengar som får mammor att stanna hemma. Tror du verkligen att alla hemmafruar i Holland (där jag bott och som är ett av de länderna i Europa med procentuellt flest hemmafruar) stannar hemma bara för att de vill? Det har inget med att göra att kvinnolöner är låga och dagiskostnader höga (räkna ca 12000kr/barn och månad för heltidsdagisplats).
18
Väx upp ska de pappor göra som tycker att de måste ta nåt från mammorna för att bli bra pappor. De har sitt eget ansvar över sitt föräldraskap. Mamma finns inte som hindrar manne ifrån att vara en bra pappa..
Här går våra meningar isär. Gå t ex in med det sista påståendet på exempelvis Enskild/gemensam vårdnad-snacket, så får du se så många mammor det faktiskt finns som vill hindra pappan från att utöva sitt faderskap. Och jag har inte talat om några pappor som ska ta något ifrån mammor. Alla har sitt eget ansvar för sitt föräldraskap.
Ekonomi, ekonomi. Mycket styrs av pengar, men inte allt. Dessutom finns orsaker till att männen tjänar mer, även om det är marginellt nuförtiden, men det finns inte pengar som skulle få mammor att lämna sina barn ifrån sig. Det finns däremot BRIST på pengar som får mammor att lämna sina barn ifrån sig.
Återigen förenklar du, det finns även brist på pengar som får mammor att stanna hemma. Tror du verkligen att alla hemmafruar i Holland (där jag bott och som är ett av de länderna i Europa med procentuellt flest hemmafruar) stannar hemma bara för att de vill? Det har inget med att göra att kvinnolöner är låga och dagiskostnader höga (räkna ca 12000kr/barn och månad för heltidsdagisplats).
Naturligtvis beror de holländska mammornas dåliga situation på ekonomin om det nu är som du berättar men jag sa att det ska inte vara så att folks privatliv styrs av pengar. Ekonomi som är styrd så att folk inte har valfrihet är dåligt. Jag sa att det borde vara jämställt och jämlikt, att både mäns och kvinnors insatser är lika värda.
Sen finns det väl kvinnor som du säger som är emot papporna men det är väl inget generellt - att kvinnor inte vill att männen ska kunna vara bra pappor? Det kan jag för mitt liv inte tro. Det är att nedvärdera mammor.
19
Naturligtvis beror de holländska mammornas dåliga situation på ekonomin om det nu är som du berättar men jag sa att det ska inte vara så att folks privatliv styrs av pengar. Ekonomi som är styrd så att folk inte har valfrihet är dåligt. Jag sa att det borde vara jämställt och jämlikt, att både mäns och kvinnors insatser är lika värda.
Sen finns det väl kvinnor som du säger som är emot papporna men det är väl inget generellt - att kvinnor inte vill att männen ska kunna vara bra pappor? Det kan jag för mitt liv inte tro. Det är att nedvärdera mammor.
Jag tycker att du tar i lite väl mycket - jag tycker nämligen inte att det är att nedvärdera mammor om man påpekar att det finns de som inte är reko. Om du argumenterar på det viset så har du själv sågat alla pappor vid knäna med dina olika påståenden om pappor och då undrar jag varför man får vara nedvärderande om pappor men inte om mammor.
Jag ser ingen motsatsställning i att ett barn har en bra pappa och en bra mamma - det är roller som går in i varandra och är både överlappande och kompletterande. (Vilket det är med alla relationer, på det hela taget)
Och ja, i en perfekt värld borde vi ha fullkomlig valfrihet och jämlikhet och borde det inte finnas vårdnadstvister för att folk tog mer ansvar i sina relationer, både när de fortfarande funkar och när de tar slut. Vi ska inte sluta eftersträva dessa ideal, men vi måste också ta itu med de problem som uppstår nu då världen inte ännu är perfekt.
20
Jag tycker att du tar i lite väl mycket - jag tycker nämligen inte att det är att nedvärdera mammor om man påpekar att det finns de som inte är reko. Om du argumenterar på det viset så har du själv sågat alla pappor vid knäna med dina olika påståenden om pappor och då undrar jag varför man får vara nedvärderande om pappor men inte om mammor.
Jag ser ingen motsatsställning i att ett barn har en bra pappa och en bra mamma - det är roller som går in i varandra och är både överlappande och kompletterande. (Vilket det är med alla relationer, på det hela taget)
Och ja, i en perfekt värld borde vi ha fullkomlig valfrihet och jämlikhet och borde det inte finnas vårdnadstvister för att folk tog mer ansvar i sina relationer, både när de fortfarande funkar och när de tar slut. Vi ska inte sluta eftersträva dessa ideal, men vi måste också ta itu med de problem som uppstår nu då världen inte ännu är perfekt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
