Av allt jävla skitsnack så

[Förbannad hemmamamma]

måste det här vara det värsta någonsin: http://www.expressen.se/1.257836

Jag har kopierat av Linda Skugges text och kommenterat hennes intelligensbefriade åsikter om oss hemmamammor:


Eftersom man aldrig
får några vettiga svar från kvinnor som själva valt att stanna hemma med barnen och låter sig bli ekonomiskt beroende av sina män så la jag ut en hemmafru-enkät på min blogg. Svaren rasade in och alla skrev samma sak. Ja, de tror på fullaste allvar på livslång kärlek. De tycker det är okej att bli försörjd av en karl.

-Jag och min man har något som kallas för gemensam ekonomi, hört talas om det någon gång Linda Skugge??? Under mina hemmaår står maken för större delen av inkomsten, visst är det så men livet är längre än bara småbarnsåren, tro det eller ej! Och när jag väl börjar jobba igen ser vi det båda som självklart att han får ta på sig det mesta av vabbandet och det påverkar hans lön negativt medan jag då istället kan jobba på i lugn och ro. Då är det möjligt att JAG tjänar mer än honom vissa månader, stackars karl, då blir ju HAN enligt Linda Skugges synsätt försörjd av SIN FRU!! -

Och nej, de tänker inte så mycket på framtiden, det får "lösa sig" sen, när den dan kommer Hur kan man vara så naiv när det finns små barn med i bilden, små barn som snabbt växer och blir dyrare och dyrare i drift? Hur kan de riskera hela sina ekonomiska liv? De säger sig utgå från barnens bästa när de väljer att stanna hemma med dem. Men är barnens bästa verkligen att behöva leva på billig skitmat (som blir verklighet om mannen drar och enbart betalar det där lilla underhållet)?

-Så en kvinna som jobbar deltid som städerska , har sina barn på dagis och sedan blir lämnad av sin karl kan ge sina barn en mycket bättre uppväxt än en f.d hemmamamma som efter en eventuell skilsmässa kanske pluggar några år på högskolan för att sedan kunna jobba som t ex lärare???? Eller tror du på fullaste allvar att en hemmamamma som blir lämnad av sin karl bara sätter sig på arslet och låter soc försörja henne och hennes barn för resten av livet, knappast!! Skulle det hända mig så skulle jag ta tag i situationen och se till så att mina barn skulle få fortsätta leva i en trygg, harmonisk miljö och att de inte skulle behöva sakna det som de behöver ha i livet för att må bra. Och min man som då alltså skulle bli min exman skulle alldeles säkert ha samma syn på saken, även OM vi någon gång skulle skilja oss så inte fan försvinner han ur barnens liv för det!-

Dessutom handlar det
inte bara om att deras män skulle hitta en annan brud, männen kan ju dö eller de själva kan bli sjuka. Alla kan få en allvarlig sjukdom, den kan komma närsomhelst. Om man arbetar kan man även spara pengar till sina barn, hur kul är det för ett barn att ha noll kronor i startkapital när det fyller 18?

-Återigen så tar Linda Skugge för givet att man har mer pengar att röra sig med om man jobbar och har barnen på dagis, vilket inte alls behöver vara sanningen. Har man bara en deltidstjänst med taskig timpenning, långt att pendla (vilket betyder att familjen behöver en bil till med alla omkostnader som tillkommer för den), plus naturligtvis barnomsorgsavgiften så blir det nog inte någon större vinst. Och alla ensamstående mammor då, hur många av dem kan spara ihop till ett fett bankkonto till sina ungar?? Inte särskilt många förmodligen, då måste de ju vara jättedåliga mammor?! Eller??-

Hur kan hemmamammorna inte tänka på framtiden? Vill de jobba svart som städare när de är pensionärer? Snälla hemmamammor, sluta vara så naiva och börja använda hjärnan! Och tänk på barnens bästa!

-”Jobba svart som städare som pensionärer” *asg* Utav alla korkade kommentarer om hemmamammor så tar nog den priset. Allvarlig talat behöver man ingen utbildning längre för att få kalla sig journalist? Finns det inte längre några krav på att man som journalist ska vara saklig och objektiv, eller har det avskaffats helt och hållet??-

Det här gör man
när man är hemma med hemmafrumamma (jag vet av egen erfarenhet): Man ser på när mamma städar och tvättar, man blir en hejare på att städa och plocka ordning och ha det snyggt hemma. Man ser på när mamma lagar mat, man lär sig laga mat, man följer med och storhandlar, man hämtar och lämnar syskon, man leker ute ensam.

-Jahaja, så det är alltså bara hemmamammor som har hushållssysslor att ta hand om?! Barn till yrkesarbetande mammor har aldrig sett sin mamma laga mat, diska, tvätta, dammsuga…..eller? Och de mammorna gör det nog under betydligt större tidspress och stress än vad en hemmamamma gör som har mer tid på sig. Dessutom går inte hela dagarna åt till hushållssysslor, det finns väldigt mycket annat att göra också, som t ex. åka till öppnis, sticka till biblioteket, måla, leka med play-doh, lägga pärlplattor ,gå ut i skogen , åka till badstranden på sommaren och till pulkabacken på vintern, hälsa på kompisar och släkt(även yrkesarbetande mammor kan ju ha lediga dagar mitt i veckan beroende på arbete och då kan man passa på att hälsa på dem).-

Så här blir man när man är hemmabarn: man blir helt socialt inkompetent. Jag kunde inte hävda mig nån endaste gång under de tolv skolåren. Jag var fruktansvärt efter socialt och sjukligt blyg och hajade ingenting av det sociala spelet i skolan.

-Okej, så för att Linda Skugge har varit blyg som barn så ska ALLA hemmamammor få bära skulden för det, helt logiskt, verkligen…. Undra vem jag ska skylla på då? Jag har som yngst av fyra syskon varit den enda i syskonskaran som gått på dagis, mina äldre syskon var hemmabarn , men när jag var 2,5 år så började mamma plugga och då fick jag börja på dagis. Mina äldre syskon borde enligt Linda Skugge då vara ”helt socialt inkompetenta, fruktansvärt efter socialt och sjukligt blyga” medan jag då som hade TUREN att få gå på dagis, jag borde ha blivit världens mest utåtriktade och sociala person. FEEEEEEEEEL!!!!! Det är helt tvärtom, mina äldre syskon är väldigt utåtriktade och har alltid haft gott om kompisar, medan jag ”lyckliga dagisbarnet” har varit precis som Linda Skugge ” fruktansvärt efter socialt och sjukligt blyg” och det sitter i fortfarande kan jag tala om. Så vem ska jag då skylla på? Linda Skugge skyller sin blyghet på sin hemmavarande mor så då får väl jag skylla på barnomsorgen i Sverige och mina gamla dagisfröknar?!
Blyghet har inte ett förbannat dugg att göra med om man går på dagis eller inte, det sitter i den egna personligheten och det finns mängder av faktorer i livet som påverkar, vilket självförtroende man får och hur trygg man blir i sociala sammanhang.
Jag blir så jävla trött på alla korkade människor som på fullaste allvar tror att barn som går på dagis per automatik blir utåtriktade och sociala medan hemmabarn per automatik blir blyga och får svårt att fungera socialt. Resonerar man på det viset så gör man det väldigt enkelt för sig och slipper då bekvämt nog att se varje barn för den unika person som just det barnet är med egna behov och möjligheter i livet. -

[kmcb]

Jag tycker ofta att Linda Skugge drar på i 120 när hon ska behandla ett ämne och för det mesta håller jag med i ca 25% av det hon säger... och det stämmer ganska bra i den här artikeln också.

Jag tycker nämligen att hon har en stor poäng när hon pratar ekonomi och hur hemmaföräldrar (avsett kön) väljer att bli försörjd av en annan människa. Jag menar inte att det är omoraliskt att bli försörjd av en man eller kvinna men man sätter sig onekligen i en beroendeställning.

Den beroendesitsen gäller ju sedan hela livet för de flesta eftersom din pension beräknas på din livsinkomst och det ska till en väldigt hög privat pensionsinsättning varje månad för att täcka upp det man tappar i intjänade år och tjänstepension.

Dessutom är ju arbetsmarknaden ganska brutal just nu och har man inte ett jobb från början är det väldigt svårt att söka sig ett nytt jobb. Har du då dessutom stannat hemma ett antal år (3-5-9) så blir det ju svårare och svårare att ta sig tillbaka till arbetslivet.

[jade]

I det stora hela håller jag med Lindaom det hon skriver.
Sen var det en enkät hon hade till hemmamammor där dom svarade själva att dom inte tänkte så mycket på framtiden osv. Hur sant det är för alla hemmamammor är en annan sak.
Linda har en tendens till att överdriva men visst finns det en poäng i det hon skriver.

[Anonym]

...något av de större ljusen. Men det var ju inget nytt. Hon _lever _faktiskt på att vara korkad och få igång folk med sitt dravel - hur konstigt det än må låta...

[kmcb]

Nu måste jag fråga vad ditt inlägg la till debatten - förutom att du fick spy lite på Linda Skugge... och det har ungefär ingenting med snackämnet för/emot förskolan (eg. för/emot vårdnadsbidrag).

Bemöt innehållet eller håll med innehållet - men att bara hacka på en person känns lite onödigt.

[Marmelad]

Jag håller helt med i det du skriver *för lat för att skriva själv*

[tango]

Ja, just det där sista (tuff arbetsmarknad) tycker jag är nagot som kvinnor ofta beaktar för lite när de gör sin "matematik" vad gäller huruvida det "lönar" sig att jobba resp. vem som skall ta mest föräldraledighet.

[mortillsju]

I grund och botten tycker jag Linda Skugge har rätt i mycket av det hon skriver. Hon skriver ju lite provocerande så det är lätt att bara se det och inte till sakfrågan.

Jag har själv varit hemmamamma i många år och mitt pensionsbesked är inget att skratta åt kan jag säga. Mer än kanske fnittra lite hysteriskt åt i så fall. Jag tror säkert min arbetande exmakes ser betydligt bättre ut. Det är jag som tagit hela ekonomiska smällen av mitt hemmammameliv och det rekommenderar jag ingen (och ja vi hade gemensam ekonomi). Kanske måste jag städa svart....troligt blir det så.

Klart blir det mycket hushållsarbete som hemma mamma. Klart att hemmabarn har mindre sociala kontakter med andra barn. Varför förneka detta? Jag säger inte att dagis är toppen. Men hemmalivet är inte alltid toppen heller. Jag tror inte LInda menar att hemmabarn är blyga, mer att de inte har övat upp färdigheter som behövs i grupp. Och det tycker jag stämmer rätt så bra. Mina hemmabarn har absolut visat dessa tendenser även om jag varit mycket mån om att gå på Öppna förskolan, Mulle etc. De av mina barn som varit på dagis under senare delen av förskoleålderna har haft det mycket lättare på detta planet. Inget märkligt tycker jag och inget man behöver bli provocerad av.

[Anonym]

Det förutsätter ju att det är ett bra dagis i så fall, med bra personal som bryr sig.

Jag vet dom som tvärtom har blivit mobbade redan på dagis, och kommit in i ett utanförskap redan där. Som sedan har fortsatt genom skolåren. Personalen har inte haft tid eller ork, eller bagatelliserat problemen, eller bara inte brytt sig...

[Anonym]

Dessutom låter det konstigt att dina barns problem skulle ha berott på frånvaron av dagis, när de hade så många syskon att leka med.

Dagis är ju en mycket ny företeelse. Om det som du (och Skugge) säger skulle stämma, så skulle nästan alla människor som är födda i början av 60-talet och tidigare vara socialt inkompetenta enstöringar. För då var ju nästan alla hemma. (Men med flera syskon än idag, i de allra flesta fallen.)

Samt större delen av _hela_ befolkningen i nästan hela världen...

[Liho]

Jag är en sadan som förstör mina barn enl Linda Skugge. Mitt pensionssparande har inte med det hela att göra-jag kommer att klara mig utmärkt MEN..i var kommun kostar en dagisplats 850kronor/DAG och fritids 480 kronor/DAG(ja det är det vi faktiskt skulle fa betala). Vi har tre barn, tva i skola/fritidsalder, ett i dagisalder. Är det alltsa sa att alla barn som bor i andra länder blir förstörda(eftersom alla länder inte har subventionerad barnomsorg sa en förälder är hemma)?

Hon är inte smart, LS.

[mortillsju]

Jag vet inte om Linda sa att barnen var socialt inkompetenta. Men jag har inte sagt det. Och det tycker jag inte.Inte heller skrev jag något om mina barns problem. För så har jag inte uppfattat mina barn utan som att de har haft lättare och svårare för olika saker.

Dock tror jag att man måste titta till tid och rum. Till den sociala kontexten. Hur samhället ser ut. I vårt samhälle tror jag att barn som befunnit sig på förskola har lättare i skolan sedan. På gott och ont. För som du läst är jag nyanserad. Jag funderar, tror inte jag sitter inne med någon sanning.

Och 60-talets samhälle såg annorlunda ut än det vi har idag. Likså andra kulturers samhällen. Men att det skulle vara nåt naturligt med en mamma som är hemma och passa barn motsätter jag mig. Så ser det bara ut i rika i-länder, Ingen annan stans. Där jobbar kvinnor, liksom de gjorde i Sverige förr. Ibland med småbarnen med sig på ryggen. Ibland är de hemma själva, ibland med ett större syskon , ibland med en äldre släkting. Så som det varit här en gång.

Men häret och nuet ser annorlunda ut. Kraven på barn/ungdomar är annorlunda och med bakgrund av det har jag funderat.

För mig har valet av barnomsorg varit oerhört viktigt. Ska inte jag ta hand om barnen måste de gå på riktigt bra förskolor. Jag har valt privata alternativ där jag tyckt mig se ett större engagemang hos personalen. Viktigt för mig.

[Anonym]

Nej, hon är verkligen inte smart!

Jag tycker alltid att det är så konstigt när folk som har fått en hyfsad utbildning och kommit upp lite i åren, ändå inte har några geografiska eller historiska referensramar.

Utan det låter alltid: "det som är inne precis här i Sverige och precis just nu är det enda möjliga och rätta sättet. Allting annat är skadligt".

[Anonym]

Ja, och den livsstilen - när familjer levde på självhushåll på sina egna gårdar, och alla hjälpte till efter förmåga för familjens behov - var förmodligen den naturligaste och sundaste.

Dagens modell när de vuxna är på sina arbetsplatser där de arbetar för någon annan, medan barnen befinner sig på en institution och de gamla på en annan, är ett skolrecept för känslan av alienation, isolering och meningslöshet...

[LiZ.]

..nyanserat i alla fall. I andra länder är det inte alls självklart att barnen ska ga pa förskola. Där vi bor gör de flesta inte det före 5-ars alder, da börjar det lekis vilket är obligatoriskt(för att förbereda inför skolan). Det LS pratar om är ju den svenska förskolan(alltsa "dagis")och nu är det ju allmän förskola fran 4ar eller hur?! Somjag har förstatt det väljer de flesta föräldrar, även hemmaföräldrar, att lata barnen ga sina timmar da. Jag har svart att se hur man kan dra slutsatsen att barn blir förstörda av att inte vara där före 4ars alder...tycker det räcker med att läsa alla debatter om stora barngrupper, barn som tappas bort, blöjor som inte byts.. Jag är varken för eller emot förskola-jag har bara gjort det val som passar oss(och vara barn). När utländska forskare visar pa resultat att sma barn inte gynnas av att vara pa förskola da blir det ramaskri-men att trampa pa hemmaföräldrar är OK för de gar ända emot strömmen. Jag förstar de som väljer/maste välja förskola, jag förstar de som väljer att inte ha förskola. Jag respekterar det. LS verkar dock vara trangsynt-men det kanske beror pa att hon var ett hemmabarn? ;-D Eller kanske är det hennes personlighet??

[Marmelad]

Tillåt mig protestera - det har väl aldrig varit så att familjer uteslutande levt i självhushåll på sina egna gårdar? Hört talas om gruvor, järnbruk, skogsbruk, statare, slavar, brukssamhällen, industriella revolutionen, tjänstehjon, drängar osv osv osv? Inget unikt för dagens samhälle skulle jag säga...

[kmcb]

Självhushåll på egna gårdar - tror du verkligen att det varit en verklighet för alla familjer i Sverige när vi var bönder en gång i tiden? Det var ju långt ifrån alla som ägde sin jord... drängar och pigor gick från gård till gård redan i mycket tidig ålder. Dessutom var det ingen ovanlighet att barn fick klara sig själva hemma från tidiga år för att båda föräldrarna var på jobb många, många timmar.

[kmcb]

Men nu skrev Skugge just om Sverige där det finns ett val. Det är väl ganska känt fenomen annars att man i andra länder hamnar i en hemmasituation när man får barn för att man inte kan välja... men då får man ju dessutom den trista ekonomin som Skugge beskriver.

Men en fördel för de barn som är hemma i andra länder är kanske att det finns andra barn hemma att socialisera sig med i lekparken eller liknande. Eftersom vi fått det system vi har i Sverige där båda föräldrar jobbar och barnen är på förskolan så finns det väldigt få barn att leka med om man är hemma... och då är det lätt att hamna i ett läge där man inte lär sig att leka med andra...

[Barn före jobb!!]

Kan bara säga att jag håller med dig helt o hållet! Skönt att höra någon annan som reagerar på människor som svartmålar alla som frivilligt väljer att vara med sina barn på heltid även om det innebär en förlust av inkomst.
JAG tänker så här:
Vad är viktigare för mig än mina barn? Ingenting!
Är småbarnsåren för alltid? Nej!

Ingenting i livet går att garantera, inte ens att jag ska tjäna pengar i massor om jag lämnar bort mina barn på dagis.

Såå...jag o min man har 2 småbarn, han arbetar heltid, jag bara 1 dag/vecka för att bidra till vår GEMENSAMMA ekonomi. Båda är vi nöjda med att barnen alltid har någon av sina föräldrar i närheten.

För oss är det viktigare än alla pengar i världen!!!

[Mamma Erik]

Tja, jag tycker nog att Linda har många poänger, att påstå att hon är ointelligent eller så, säger nog mer om den som skriver än om Linda.
Eftersom jag, som jag skrivit innan, är uppvuxen i en släkt (på mammas sida, min farmor var en hunsad, och då menar jag hunsad, hemmafru som var fullständigt beroende av min farfar, inget föredöme i mina ögon) där kvinnor i minst 4 generationer har haft egen förvärvsinkomst. Min mormors mor levde i en "bullerbyidyll", men hade likväl ett arbete för att fembarnsfamiljen skulle gå ekonomiskt runt, trots mycket självhushållning.
Att på ett eller annat sätt bidra till familjens utkomst har varit det absolut vanligaste, det har bara varit under några få år (jämfört i historien) då kvinnor har haft lyxen att vara hemma med sina barn på heltid, det är som någon skriver. Det har funnits få självförsörjande bönder, många var torpare som betalade sin hyra för torpet genom dagsverken (kvinnorna hade t.ex mjölkningen).
De flesta av svenskarna tog nog tjänst på ett eller annat sätt.
Det var egentligen efter första världskriget hemmafruarna började komma i arbetarklassen, borgarna och adeln hade väl kvinnor som inte arbetade (men var inte heller hemmafruar).
De få kvinnor som var hemma med barnen innan dess hade garanterat ett extraknäck, för inbilla inte mig att man kunde försörja en hel familj på en industriarbetarlön under 1800-talet (speciellt när delar betalades ut i form av brännvin)
Om någon vill vara hemma, det är ert val, men var medveten om att det kan kosta längre fram i form av en väldigt låg pension och numera kan man inte heller räkna med sin makes/sambos pension som man kunde förr (mamma fick t.ex ta över en hel del av pappas ATP-poäng när han dog)