Ni som själva har/har haft cancer eller har erfarenhet från närstående, har ni fått beskedet om cancer per brev?
Anledningen till att jag frågar är att min mamma igår efter en lång väntan fick svar på den biopsi hon gjorde. Vi anhöriga var inställda på att tumören i njuren var cancer, men det blev så definitivt för min mamma... Jag kan tillägga att jag är extra uppretad då de i samma brev inte erbjöd henne någon besökstid eller telefontid. Mamma fick i brevet endast veta att de inte kan ta emot henne under september. Idag ringde min pappa till avdelningen och senare blev han uppringd och fick besked om att de kan komma på fredag pga ett "återbud". Det är skönt att hon har fått en tid denna veckan, men trist att få det bemötandet från sjukvården. Hoppas ni andra har bättre erfarenheter?
Lycka är en resa inte en destination.
1
Cancerbesked per brev? Ni som själva har/har haft cancer eller har erfarenhet från närstående, har ni fått beskedet om cancer per brev?
Anledningen till att jag frågar är att min mamma igår efter en lång väntan fick svar på den biopsi hon gjorde. Vi anhöriga var inställda på att tumören i njuren var cancer, men det blev så definitivt för min mamma... Jag kan tillägga att jag är extra uppretad då de i samma brev inte erbjöd henne någon besökstid eller telefontid. Mamma fick i brevet endast veta att de inte kan ta emot henne under september. Idag ringde min pappa till avdelningen och senare blev han uppringd och fick besked om att de kan komma på fredag pga ett "återbud". Det är skönt att hon har fått en tid denna veckan, men trist att få det bemötandet från sjukvården. Hoppas ni andra har bättre erfarenheter?
Sånt här gör mig arg.. visserligen blev min mamma heller inte så bra behandlad men beskedet fick hon åtminstone inte per brev.
Jag har stor kritik till hur hon hade det mot slutet och hur hon blev behandlad . Men det är så hemskt så jag kan inte ta upp det här. Det är en lång historia.. och inte trevligt som sagt.
Hoppas din mamma har chans att kunna klara detta , hur som helst!
2
Sånt här gör mig arg.. visserligen blev min mamma heller inte så bra behandlad men beskedet fick hon åtminstone inte per brev.
Jag har stor kritik till hur hon hade det mot slutet och hur hon blev behandlad . Men det är så hemskt så jag kan inte ta upp det här. Det är en lång historia.. och inte trevligt som sagt.
Hoppas din mamma har chans att kunna klara detta , hur som helst!
Jag hoppas verkligen att ni kommer att bli erbjudna samtal med kurator.Det blev inte vi, och jag ångrar att inte jag åtminstone sökte den hjälpen för mig själv. Istället försökte jag bearbeta allt själv..gör inte det misstaget.
Kram och hoppas det inte är så illa. det behöver det ju inte vara, glöm inte det!
4
Jag hoppas verkligen att ni kommer att bli erbjudna samtal med kurator.Det blev inte vi, och jag ångrar att inte jag åtminstone sökte den hjälpen för mig själv. Istället försökte jag bearbeta allt själv..gör inte det misstaget.
Kram och hoppas det inte är så illa. det behöver det ju inte vara, glöm inte det!
att skicka ett sådant besked med brev? Nej, det anser jag nog faktiskt som ett riktigt grovt tjänstefel. Usch.. Egentligen så pass grovt att det borde anmälas. Men, man skall orka det också.
Tänker på dig.
kram
mamma till fyra
5
nää alltså att skicka ett sådant besked med brev? Nej, det anser jag nog faktiskt som ett riktigt grovt tjänstefel. Usch.. Egentligen så pass grovt att det borde anmälas. Men, man skall orka det också.
Vi funderar på att anmäla och syrran jobbar inom sjukvården... Det är ju nog jobbigt ändå med allt, men brevet gjorde mig faktiskt bara ARG!
Tack för ditt svar och jag försöker ta hand om mig. På jobbet ingår det handledning och där passar jag på att ibland "pysa" lite. Det är skönt att göra det och kollegorna är underbara, de orkar lyssna och fråga hur jag mår som anhörig mitt i allt detta.
Lycka är en resa inte en destination.
6
Hej... Vi funderar på att anmäla och syrran jobbar inom sjukvården... Det är ju nog jobbigt ändå med allt, men brevet gjorde mig faktiskt bara ARG!
Tack för ditt svar och jag försöker ta hand om mig. På jobbet ingår det handledning och där passar jag på att ibland "pysa" lite. Det är skönt att göra det och kollegorna är underbara, de orkar lyssna och fråga hur jag mår som anhörig mitt i allt detta.
...att din mamma inte hade det bra i slutet. Jag har jobbat mycket med palliativ vård och anser det vara minst lika viktigt som all annan sjukvård.
Tyvärr prioriteras det inte alla gånger. Där jag jobbade stängdes avdelningen pga tjafs "högre upp" och så får det bara inte gå till! Jag blev så upprörd att jag lämnade min anställning.
Sänder styrkekramar till dig!
Erid, stolt mamma till en Prinsessa 6 år och en Mini-Spindelman 5 år.
7
Beklagligt... ...att din mamma inte hade det bra i slutet. Jag har jobbat mycket med palliativ vård och anser det vara minst lika viktigt som all annan sjukvård.
Tyvärr prioriteras det inte alla gånger. Där jag jobbade stängdes avdelningen pga tjafs "högre upp" och så får det bara inte gå till! Jag blev så upprörd att jag lämnade min anställning.
Så får det bara inte gå till! Det ska naturligtvis vara muntligt besked, saklig info om framtid, behandlingsmöjligheter och erbjudande om psykologiskt stöd.
Detta är ett område jag brinner för men som jag tyvärr lämnat då det inte prioriteras.
Tänker på er...
Erid, stolt mamma till en Prinsessa 6 år och en Mini-Spindelman 5 år.
8
Ledsen för er skull... Så får det bara inte gå till! Det ska naturligtvis vara muntligt besked, saklig info om framtid, behandlingsmöjligheter och erbjudande om psykologiskt stöd.
Detta är ett område jag brinner för men som jag tyvärr lämnat då det inte prioriteras.
Mamma hade fått en ryggbedövning som fungerade bra. Hon låg då på onkologen. Men så blev det platsbrist där o mamma skickades då mot sin vilja till ett sjukhem för gamla dementa. Hon fick dela rum med en 95-årig tant som var mkt dement o låg o skrek hela nätterna. Andra dementa gick oroligt in o ut i hennes rum , de hade gått fel. Mammas epidural plockades bort för ingen kunde med att sköta den, av personalen. Hon fick direkt svåra smärtor, eftersom hennes ben gått av pga spridning till skelettet..Sista dagarna tog morfinet slut o de fick inte till rätt smärtlindring då de väl fick hem morfin. Jag hade då åkt runt till olika apotek. Att bo på sjukhem räknas ju som ett eget boende så jag fick i uppgift att skaffa fram morfin. Jag var så slut o nästan galen, av allt det här.. mådde dåligt i flera år efteråt.. tappade min mens, tappade hår, mm..tack f ör ditt svar..kram. jag trodde ju i min enfald att man hade rätt till en värdig död. Gud, vad naiv jag var!
10
Mamma hade fått en ryggbedövning som fungerade bra. Hon låg då på onkologen. Men så blev det platsbrist där o mamma skickades då mot sin vilja till ett sjukhem för gamla dementa. Hon fick dela rum med en 95-årig tant som var mkt dement o låg o skrek hela nätterna. Andra dementa gick oroligt in o ut i hennes rum , de hade gått fel. Mammas epidural plockades bort för ingen kunde med att sköta den, av personalen. Hon fick direkt svåra smärtor, eftersom hennes ben gått av pga spridning till skelettet..Sista dagarna tog morfinet slut o de fick inte till rätt smärtlindring då de väl fick hem morfin. Jag hade då åkt runt till olika apotek. Att bo på sjukhem räknas ju som ett eget boende så jag fick i uppgift att skaffa fram morfin. Jag var så slut o nästan galen, av allt det här.. mådde dåligt i flera år efteråt.. tappade min mens, tappade hår, mm..tack f ör ditt svar..kram. jag trodde ju i min enfald att man hade rätt till en värdig död. Gud, vad naiv jag var!
Skulle det nu vara en sådan akut platsbrist på onkologen bör de leta efter plats på annan avd som kan sköta en EDA-pump.
Har ni ingen sjukhusansluten hemsjukvård där ni bor? Fast med tanke på det dåliga bemötande och usla vård din mamma fick kanske ingen ens informerade om det?
Jag har som sagt jobbat med palliativ vård och där är smärtlindring och ångestlindring prio ETT. Detta oavsett om patienten befinner sig hemma eller på avd.
Alla typer av smärt- och ångestlindring ges även i hemmen. Infusionspumpar i Port a Cath, CVK eller EDA används med fördel eftersom patienten då har kontinuerlig lindring, kan styra bolusdoser själv och på så sätt slippa smärtgenombrott.
Jag blev alldeles förfärad, detta borde anmälas men jag förstår också att man inte orkar mitt i allt.
Erid, stolt mamma till en Prinsessa 6 år och en Mini-Spindelman 5 år.
12
Nu blir jag riktigt upprörd!!! Detta var något av det värsta jag hört.
Skulle det nu vara en sådan akut platsbrist på onkologen bör de leta efter plats på annan avd som kan sköta en EDA-pump.
Har ni ingen sjukhusansluten hemsjukvård där ni bor? Fast med tanke på det dåliga bemötande och usla vård din mamma fick kanske ingen ens informerade om det?
Jag har som sagt jobbat med palliativ vård och där är smärtlindring och ångestlindring prio ETT. Detta oavsett om patienten befinner sig hemma eller på avd.
Alla typer av smärt- och ångestlindring ges även i hemmen. Infusionspumpar i Port a Cath, CVK eller EDA används med fördel eftersom patienten då har kontinuerlig lindring, kan styra bolusdoser själv och på så sätt slippa smärtgenombrott.
Jag blev alldeles förfärad, detta borde anmälas men jag förstår också att man inte orkar mitt i allt.
Jag orkade anmäla det. Till någon patientnämnd.. det var inte den vanliga som man anmäler till ,minns inte namnet nu. Men jag fick inget svar. Efter ett år ringde jag och frågade hur det gått med min anmälan. Då fick jag svaret att de inte hittade igen min anmälan. Då gav jag upp, orkade inte. Men jag skrev en insändare i lokaltidningen som väckte en enorm uppmärksamhet, kunde inte drömma om att folk skulle bli såå upprörda. Det var t om en läkare som ringde upp mig. Han tyckte det var fruktansvärt. Han är onkolog o specialist på palliativ vård. Och vet du vad han sa? Jo, att när min mamma hade dött så blev han uppringd av sjukhemmets föreståndare. Han fick åka till sjukhemmet och ha flera samtal med de som hade vårdat min mamma, för de mådde så oerhört dåligt..
Usch.. det här är några år sedan nu ,men det svider ännu..det är inte bara saknaden, utan tankarna på hur det hela gick till. Tack för ditt svar!
13
Jag orkade anmäla det. Till någon patientnämnd.. det var inte den vanliga som man anmäler till ,minns inte namnet nu. Men jag fick inget svar. Efter ett år ringde jag och frågade hur det gått med min anmälan. Då fick jag svaret att de inte hittade igen min anmälan. Då gav jag upp, orkade inte. Men jag skrev en insändare i lokaltidningen som väckte en enorm uppmärksamhet, kunde inte drömma om att folk skulle bli såå upprörda. Det var t om en läkare som ringde upp mig. Han tyckte det var fruktansvärt. Han är onkolog o specialist på palliativ vård. Och vet du vad han sa? Jo, att när min mamma hade dött så blev han uppringd av sjukhemmets föreståndare. Han fick åka till sjukhemmet och ha flera samtal med de som hade vårdat min mamma, för de mådde så oerhört dåligt..
Usch.. det här är några år sedan nu ,men det svider ännu..det är inte bara saknaden, utan tankarna på hur det hela gick till. Tack för ditt svar!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
