5-års-monster?!
_0209 Septemberbarn
  1. Medlem sedan
    Feb 2000
    #1

    5-års-monster?!

    Nu är jag rejält less på det här! Kan man säga upp sig som mamma?!?

    Ida har alltid varit bestämd och haft humör, men nu är det löjligt! Vi bråkar om precis ALLT hela tiden!

    Hon kan inte låta bli saker, även om hon vet att hon inte får. Pillar sönder datorn, hoppar i soffan och slänger alla kuddar på glovet, ritar på väggar och möbler, klipper sitt och syskonens hår, river fram allt och går och tar saker i kylskåpet! Sen när det är dags att röja, eller man ber henne om hjälp med något säger hon bara "nej" eller "jag vill inte" eller "det är tråkigt, det får du göra"! Envisas man då så skriiiiiker hon bara rakt ut! Sparkas, slåss, ljuger och beter sig!
    Nattnignen en vanlig dag tar flera timmar, för hon vill inte sova, och då låter hon bli...

    Jag vet inte hur mycket mer jag orkar faktiskt! På dagis och hos andra sköter hon sig hur fint som helst! Är trevlig, hjälpsam osv. men hemma är det bara nej, nej, nej, skrik och bråk! *gah*

    Hur har ni andra det?
    Var dig själv, det finns redan så många andra!

  2. 1
    5-års-monster?! Nu är jag rejält less på det här! Kan man säga upp sig som mamma?!?

    Ida har alltid varit bestämd och haft humör, men nu är det löjligt! Vi bråkar om precis ALLT hela tiden!

    Hon kan inte låta bli saker, även om hon vet att hon inte får. Pillar sönder datorn, hoppar i soffan och slänger alla kuddar på glovet, ritar på väggar och möbler, klipper sitt och syskonens hår, river fram allt och går och tar saker i kylskåpet! Sen när det är dags att röja, eller man ber henne om hjälp med något säger hon bara "nej" eller "jag vill inte" eller "det är tråkigt, det får du göra"! Envisas man då så skriiiiiker hon bara rakt ut! Sparkas, slåss, ljuger och beter sig!
    Nattnignen en vanlig dag tar flera timmar, för hon vill inte sova, och då låter hon bli...

    Jag vet inte hur mycket mer jag orkar faktiskt! På dagis och hos andra sköter hon sig hur fint som helst! Är trevlig, hjälpsam osv. men hemma är det bara nej, nej, nej, skrik och bråk! *gah*

    Hur har ni andra det?
  3. Medlem sedan
    Jun 2002
    #2

    Vi har det jobbigt,

    fast det går i perioder.Jag tror det beror på att jag är hemma med J varje dag medans hans pappa jobbar borta och bara är hemma på helgerna.Det kan göra mig tokig hur han kan tjata hål i huvvet på mig medans Stefans ord är lag (oftast).
    Han får inga utbrott som din dotter och jag har varit hård med att tjatar man och beter sig illa i affären,ja då lämnar vi korgen eller vagnen och åker hem.Sen har det som tur var aldrig gått så långt.
    Har du pappan hemma eller är du själv med barnen?
    Nattningen har jag så dåligt samvete för.....J har vägrat somna själv och jag fick sitta och sjunga och läsa till jag blev hes nästan varje kväll.Sedan en kväll när jag var helt slut så la jag honom i min säng och satte på en film....på den vägen är det. Det var så skönt att bara lägga honom där och sedan gå och göra vad som hels och jag hade så mycket tid över! När han somnat,tar oftast inte längre än 30 min så bär jag in honom i sin säng.Har han inte somnat efter 30 min så stänger jag av TV:n och jag kliar honom på ryggen en stund tills han somnat.
    Jag vet att jag inte ska lära honom att somna vid Tv: men när kvällen kommer och det är dax för sängen så är jag för trött och det blir en genväg....
    Men tuill mitt försvar vill jag bara tillägga att ett par ggr i veckan så är det sång och saga i hans säng.
    ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ ~~~~~~~~~~~~
    Meningen med livet är att ge någon annans liv en mening
  4. 2
    Vi har det jobbigt, fast det går i perioder.Jag tror det beror på att jag är hemma med J varje dag medans hans pappa jobbar borta och bara är hemma på helgerna.Det kan göra mig tokig hur han kan tjata hål i huvvet på mig medans Stefans ord är lag (oftast).
    Han får inga utbrott som din dotter och jag har varit hård med att tjatar man och beter sig illa i affären,ja då lämnar vi korgen eller vagnen och åker hem.Sen har det som tur var aldrig gått så långt.
    Har du pappan hemma eller är du själv med barnen?
    Nattningen har jag så dåligt samvete för.....J har vägrat somna själv och jag fick sitta och sjunga och läsa till jag blev hes nästan varje kväll.Sedan en kväll när jag var helt slut så la jag honom i min säng och satte på en film....på den vägen är det. Det var så skönt att bara lägga honom där och sedan gå och göra vad som hels och jag hade så mycket tid över! När han somnat,tar oftast inte längre än 30 min så bär jag in honom i sin säng.Har han inte somnat efter 30 min så stänger jag av TV:n och jag kliar honom på ryggen en stund tills han somnat.
    Jag vet att jag inte ska lära honom att somna vid Tv: men när kvällen kommer och det är dax för sängen så är jag för trött och det blir en genväg....
    Men tuill mitt försvar vill jag bara tillägga att ett par ggr i veckan så är det sång och saga i hans säng.
  5. Medlem sedan
    Jan 2002
    #3
    Julius är alldeles ljuvlig just nu, faktiskt! Han hanterar livet med dess glädje, sorg och besvikelser med jämnmod.
    Men sex-åringen lär ju vara jobbig, en riktig liten tonåring, med konstiga rädslor och humör.
    Kanske är det läge att ta fram "handböckerna" igen: Juul, Wahlgren och allt vad de heter, och läsa på igen :-)
    Susanne
  6. 3
    Julius är alldeles ljuvlig just nu, faktiskt! Han hanterar livet med dess glädje, sorg och besvikelser med jämnmod.
    Men sex-åringen lär ju vara jobbig, en riktig liten tonåring, med konstiga rädslor och humör.
    Kanske är det läge att ta fram "handböckerna" igen: Juul, Wahlgren och allt vad de heter, och läsa på igen :-)
    Susanne
  7. Medlem sedan
    Feb 2000
    #4

    Ja...

    jag springer nog ut i förrådet och letar reda på Juul-böckerna bums innan jag får ett sammanbrott!

    Kanske det är en för tidig 6-årsfas då? Eller en väldigt sen 3-årstrots! Eller så äe hon bara född med ett jä*la himör
    Var dig själv, det finns redan så många andra!

  8. 4
    Ja... jag springer nog ut i förrådet och letar reda på Juul-böckerna bums innan jag får ett sammanbrott!

    Kanske det är en för tidig 6-årsfas då? Eller en väldigt sen 3-årstrots! Eller så äe hon bara född med ett jä*la himör
  9. Medlem sedan
    Mar 2002
    #5
    Jo, tjata kan hon ju...
    "Mammaaa..." argh, det skär i mig ibland när det kommer! Jag brukar säga att mina öron trillar av om hon tjatar mer. Det har väl hjälpt någon gång, men mest hjälper det mig själv att säga något till henne om att jag faktiskt tycker att det är jobbigt. Jag är också ganska hård på att tjat inte leder någonvart. Tjatar hon i affärer kan jag helt klart släppa allt och gå ut och åka hem.
  10. 5
    Jo, tjata kan hon ju...
    "Mammaaa..." argh, det skär i mig ibland när det kommer! Jag brukar säga att mina öron trillar av om hon tjatar mer. Det har väl hjälpt någon gång, men mest hjälper det mig själv att säga något till henne om att jag faktiskt tycker att det är jobbigt. Jag är också ganska hård på att tjat inte leder någonvart. Tjatar hon i affärer kan jag helt klart släppa allt och gå ut och åka hem.
  11. Lota m Frida o Oa
    #6
    fel signatur! (imt)
  12. 6
    fel signatur! (imt)
  13. Medlem sedan
    Dec 2001
    #7
    Precis så har vi det - fast med Emilia (3-åringen). Hon är ett minimonster av stora mått nu *suck*.
    Isabelle har mer hamnat i tidig 6-års "kris". Hon fräser, vägrar svara, är sur, stökar ner, slänger igen sin dörr mm. Det är verkligen som att ha en tonåring hemma, hon är rent utsagt otrevlig att vara med just nu. Just nu känns vårt hem som en mindre krigszon ibland med en massa sura miner och bråk konstant. Och om 3 månader kommer det ju en bebis också så tålamod lär man ju behöva en hel del extra av även framöver.
  14. 7
    Precis så har vi det - fast med Emilia (3-åringen). Hon är ett minimonster av stora mått nu *suck*.
    Isabelle har mer hamnat i tidig 6-års "kris". Hon fräser, vägrar svara, är sur, stökar ner, slänger igen sin dörr mm. Det är verkligen som att ha en tonåring hemma, hon är rent utsagt otrevlig att vara med just nu. Just nu känns vårt hem som en mindre krigszon ibland med en massa sura miner och bråk konstant. Och om 3 månader kommer det ju en bebis också så tålamod lär man ju behöva en hel del extra av även framöver.
  15. Medlem sedan
    Nov 2001
    #8
    Hanna är också väldigt lätt att ha att göra med. Fast hon har nästan alltid varit så att man kan antingen resonera med henne eller kollra bort henne genom att prata om något annat. Lina däremot är en annan femma. Hon fyllde tre i måndags och nu kan man ju äntligen skylla på treårstrots iallafall men sanningen är att hon har haft ett jäkla temperament sedan hon föddes. Hon kan bli så arg så det är bara att passa sig när det brakar loss för då flyger det saker omkring henne...
  16. 8
    Hanna är också väldigt lätt att ha att göra med. Fast hon har nästan alltid varit så att man kan antingen resonera med henne eller kollra bort henne genom att prata om något annat. Lina däremot är en annan femma. Hon fyllde tre i måndags och nu kan man ju äntligen skylla på treårstrots iallafall men sanningen är att hon har haft ett jäkla temperament sedan hon föddes. Hon kan bli så arg så det är bara att passa sig när det brakar loss för då flyger det saker omkring henne...

Liknande trådar

  1. Jag=ett monster!?
    By mippan in forum _0807 Julibarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-02-24, 14:17
  2. PMS-monster?
    By sensommarbarn in forum _0807 Julibarn
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-01-04, 18:40
  3. Vår son är ett monster
    By Star* in forum Småbarn
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-05-28, 18:12
  4. monster?
    By ~Trixie~ in forum _0309 Septemberbarn
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2006-05-12, 09:35
  5. Monster!
    By Ronya med 3 in forum Försöker bli med barn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-04-14, 22:19
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar