Det lugnade ner sig ett par dagar för att nu har tatt fart igen.
Vår son har två gånger denna vecka smitit över staketet på dagis. Dock är det en annan pojke som varit den drivande kraften men det ursäktar inte Antes beteende.
Han stjäl oxå. Kryper upp på bänken i köket o stjäl godis fr vårt skåp. Sen smyger han undan o försöker äta det utan att vi ser det. Det kan vara godis, sockerbitar, tuggummi o annat. Sen skriks det så mkt så jag vet inte vad. Det är inte de där okontrollerade skriken som jag ibland hör andra barn utan mer skriks tillbaks till oss. Om jag ber honom om ngt som han först inte låssas höra o sen till slut vägrar han göra det istället då kan han skrika tillbaks till mig.Eller så börjar han gråta. På dagis låssas han ibland. Sen kan han klaga äver att ha ont ngnstans. Vi har försökt med att skicak in honom på rummet eller bära in honom på rummet men det funkar inte. Han går ut o drämmer igen dörren eller öppnar den för att skrika på oss. Eller sä börjar han bara att leka med ngt o så kommer han ut o säger förlåt o tror att allt ska vara bra igen. För att fem minuter senare göra om samma sak igen.
Ikväll fick jag spelet när han vägrade plocka undan i sitt rum. Till o med när jag sa att jag skulle komma o hjälpa honom bara han började så vägrade han. Så nu ligger alla leksaker i en svart sopsäck!
Vi ska absolut ringa till BVC o försöka komma i kontakt med psykologen där för just nu är det ohållbart. Jag kommer inte att klara detta. Jag skirker o dänger i dörrar för att undvika att jag gör ngt annat o jag ser ju att han tar efter. Det värsta är att lillasyster reagerar inte ens när viskriker. Hon är så van vid det att hon inte ens blinkar två gånger. Dessutom ser jag att hon tar efter mitt o Antes beteende. Det måste få ett slut.
Så tack alla för att ni ger mig så goda råd o stöttar oss!
Trotsiga barn del 2 Tack för alla råd o positiva uppbackningar nedan.
Det lugnade ner sig ett par dagar för att nu har tatt fart igen.
Vår son har två gånger denna vecka smitit över staketet på dagis. Dock är det en annan pojke som varit den drivande kraften men det ursäktar inte Antes beteende.
Han stjäl oxå. Kryper upp på bänken i köket o stjäl godis fr vårt skåp. Sen smyger han undan o försöker äta det utan att vi ser det. Det kan vara godis, sockerbitar, tuggummi o annat. Sen skriks det så mkt så jag vet inte vad. Det är inte de där okontrollerade skriken som jag ibland hör andra barn utan mer skriks tillbaks till oss. Om jag ber honom om ngt som han först inte låssas höra o sen till slut vägrar han göra det istället då kan han skrika tillbaks till mig.Eller så börjar han gråta. På dagis låssas han ibland. Sen kan han klaga äver att ha ont ngnstans. Vi har försökt med att skicak in honom på rummet eller bära in honom på rummet men det funkar inte. Han går ut o drämmer igen dörren eller öppnar den för att skrika på oss. Eller sä börjar han bara att leka med ngt o så kommer han ut o säger förlåt o tror att allt ska vara bra igen. För att fem minuter senare göra om samma sak igen.
Ikväll fick jag spelet när han vägrade plocka undan i sitt rum. Till o med när jag sa att jag skulle komma o hjälpa honom bara han började så vägrade han. Så nu ligger alla leksaker i en svart sopsäck!
Vi ska absolut ringa till BVC o försöka komma i kontakt med psykologen där för just nu är det ohållbart. Jag kommer inte att klara detta. Jag skirker o dänger i dörrar för att undvika att jag gör ngt annat o jag ser ju att han tar efter. Det värsta är att lillasyster reagerar inte ens när viskriker. Hon är så van vid det att hon inte ens blinkar två gånger. Dessutom ser jag att hon tar efter mitt o Antes beteende. Det måste få ett slut.
Så tack alla för att ni ger mig så goda råd o stöttar oss!
Stackare, det låter jättejobbigt, det är hemskt när man blir fullständigt handfallen och inte vet vad man ska ta till.
Funkar det att ta ett allvarligt samtal mellan fyra ögon med honom? Det har jag gjort med storasyster då och då (-så här kan vi inte ha det, vad tycker du att vi ska göra för att få trevligare mornar, middagar osv?) och det har alltid funkat. Lillebror har jag aldrig behövt ha några allvarssamtal med, han gör liksom som man säger.....
3
Stackare, det låter jättejobbigt, det är hemskt när man blir fullständigt handfallen och inte vet vad man ska ta till.
Funkar det att ta ett allvarligt samtal mellan fyra ögon med honom? Det har jag gjort med storasyster då och då (-så här kan vi inte ha det, vad tycker du att vi ska göra för att få trevligare mornar, middagar osv?) och det har alltid funkat. Lillebror har jag aldrig behövt ha några allvarssamtal med, han gör liksom som man säger.....
Usch, vad jobbigt ni har det. Bra att ni ringer psykologen för att få hjälp. Jag tror inte att Ante mår så bra av detta heller. Hoppas att det lugnar ner sig snart. Bamsekramar!
4
Usch, vad jobbigt ni har det. Bra att ni ringer psykologen för att få hjälp. Jag tror inte att Ante mår så bra av detta heller. Hoppas att det lugnar ner sig snart. Bamsekramar!
Bra att ni kan få vägledning så ni får ordning så snart som möjligt!
Vi märkte en drastisk förändring efter att vi införde nya rutiner så vi känner att vi är på rätt väg, även om vi har en del hinder kvar.
I går åt Hanna o jag frukost ihop och det var som att ha en väninna på besök, vi pratade om allt möjligt och hon svarade både fint och klokt på mina frågor... Jag var så stolt och lycklig!
5
Bra att ni kan få vägledning så ni får ordning så snart som möjligt!
Vi märkte en drastisk förändring efter att vi införde nya rutiner så vi känner att vi är på rätt väg, även om vi har en del hinder kvar.
I går åt Hanna o jag frukost ihop och det var som att ha en väninna på besök, vi pratade om allt möjligt och hon svarade både fint och klokt på mina frågor... Jag var så stolt och lycklig!
Hej, jag vill INTE låta som en supermorsa eller superpedagog men av min (lilla erfarenhet) så ställer jag/vi för höga krav på barn/elever...de förstår inte vad vi vill med våra frågor/uttryck och när man inte begriper blir man förvirrad och förtvivlad och visar det genom aggressivitet och genom tårar m.m
jag står fortfarande fast vid att tala så lite som möjligt när man förklarar, att använda bilder (och även tecken) eller att man ritar...att inte använda ordet DU, utan här kommer August...August ska lägga bilen i lådan, vad fint det blev på rummet....osv...
Massa kramar till dig och din familj, hoppas ni kommer på lösningen. nu ska jag visa August en bild på en tandborste så slipper jag JAGA honom en kvart mega kram/j
6
Hej, jag vill INTE låta som en supermorsa eller superpedagog men av min (lilla erfarenhet) så ställer jag/vi för höga krav på barn/elever...de förstår inte vad vi vill med våra frågor/uttryck och när man inte begriper blir man förvirrad och förtvivlad och visar det genom aggressivitet och genom tårar m.m
jag står fortfarande fast vid att tala så lite som möjligt när man förklarar, att använda bilder (och även tecken) eller att man ritar...att inte använda ordet DU, utan här kommer August...August ska lägga bilen i lådan, vad fint det blev på rummet....osv...
Massa kramar till dig och din familj, hoppas ni kommer på lösningen. nu ska jag visa August en bild på en tandborste så slipper jag JAGA honom en kvart mega kram/j
Hej igen!
Det blir säkert skönt för er att få prata med någon klok person som kan hjälpa er ur denna jobbiga situation - det är nog jobbigt för er allihop. Det kan vara bra att få konkreta råd hur man kan jobba till ex. med de här skriken. Här är några andra tankar från mig - fundera eller strunta i dem:
Det låter som en jobbig maktkamp som pågår. Han är fortfarande väldigt liten, och precis som Jeanette skrev tror jag att vi ofta har lätt att kräva lite mer än de orkar. Nu är jag antagligen lite förslappad då M är mitt tredje barn, men i den fasen hon är i nu - dvs. tappar humöret lätt för minsta lilla sak, stor och liten på samma gång - skulle jag inte kräva att hon plockade upp alla leksaker varje dag. Jag brukar be henne om hjälp, och om hon gör det får hon beröm, annars gör jag det själv.
Jag tror aldrig hon skulle kunna motstå att öppna ett skåp om hon visste att där fanns godis t.ex. Att ett barn gör det tolkar jag mer som att nyfikenheten är stor, liksom frestelsen. Göm på annat ställe eller lås skåpet - självkontrollen är inte stor hos en treåring, och att de går i skåpen är troligen inte tecken på något karaktärsfel, inte heller öppet trots.
När jag hamnat i onda cirklar och bara bråkat med något av barnen, har det ibland fungerat att under en period behandla barnet som ett par år yngre än det är. Lägre krav, mycket omsorg och beröm. M som flera gånger om dagen surar eller ligger och vrålar av ilska leker kattunge eller bebis med mig varje dag, coh det tror jag visar hennes behov av att få vara väldigt liten igen. Hon är torr, har börjat på stora avdelningen, är så duktig och kan en så massa saker - men vem orkar vara duktig hela tiden? Det är hemma vi släpper ut vår trötthet och våra dåliga sidor.
De här låtsassmärtorna och ev rymningarna tror jag kanske kan vara att han har "ont i uppmärksamheten" som en vän brukar säga. Lillasyster finns ju också och konkurrerar.
Mitt oprofessionella råd är att släppa lite på kraven - utom att markera att han inte får slå er eller skrika för mycket (men man kan säga det lugnt och gå därifrån i stället för att trappa upp det hela) och sen bara gödsla med uppmärksamhet, kramar och busiga skratt. Plus förstås tala med bvc om hur ni jobbar med det som kan behövas.
Ni när jättebra föräldrar som ser att ni behöver få hjälp att hjälpa era barn och bryta onda cirklar. Ni kommer säkert att lyckas vända detta tillsammans.
7
Hej igen!
Det blir säkert skönt för er att få prata med någon klok person som kan hjälpa er ur denna jobbiga situation - det är nog jobbigt för er allihop. Det kan vara bra att få konkreta råd hur man kan jobba till ex. med de här skriken. Här är några andra tankar från mig - fundera eller strunta i dem:
Det låter som en jobbig maktkamp som pågår. Han är fortfarande väldigt liten, och precis som Jeanette skrev tror jag att vi ofta har lätt att kräva lite mer än de orkar. Nu är jag antagligen lite förslappad då M är mitt tredje barn, men i den fasen hon är i nu - dvs. tappar humöret lätt för minsta lilla sak, stor och liten på samma gång - skulle jag inte kräva att hon plockade upp alla leksaker varje dag. Jag brukar be henne om hjälp, och om hon gör det får hon beröm, annars gör jag det själv.
Jag tror aldrig hon skulle kunna motstå att öppna ett skåp om hon visste att där fanns godis t.ex. Att ett barn gör det tolkar jag mer som att nyfikenheten är stor, liksom frestelsen. Göm på annat ställe eller lås skåpet - självkontrollen är inte stor hos en treåring, och att de går i skåpen är troligen inte tecken på något karaktärsfel, inte heller öppet trots.
När jag hamnat i onda cirklar och bara bråkat med något av barnen, har det ibland fungerat att under en period behandla barnet som ett par år yngre än det är. Lägre krav, mycket omsorg och beröm. M som flera gånger om dagen surar eller ligger och vrålar av ilska leker kattunge eller bebis med mig varje dag, coh det tror jag visar hennes behov av att få vara väldigt liten igen. Hon är torr, har börjat på stora avdelningen, är så duktig och kan en så massa saker - men vem orkar vara duktig hela tiden? Det är hemma vi släpper ut vår trötthet och våra dåliga sidor.
De här låtsassmärtorna och ev rymningarna tror jag kanske kan vara att han har "ont i uppmärksamheten" som en vän brukar säga. Lillasyster finns ju också och konkurrerar.
Mitt oprofessionella råd är att släppa lite på kraven - utom att markera att han inte får slå er eller skrika för mycket (men man kan säga det lugnt och gå därifrån i stället för att trappa upp det hela) och sen bara gödsla med uppmärksamhet, kramar och busiga skratt. Plus förstås tala med bvc om hur ni jobbar med det som kan behövas.
Ni när jättebra föräldrar som ser att ni behöver få hjälp att hjälpa era barn och bryta onda cirklar. Ni kommer säkert att lyckas vända detta tillsammans.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
