Mians svar En enkät som passar ett nostagilmonster som jag.. och tänka sig, jag fällde inte en tår vilket är en prestation när det gäller mig
Har detta året blivit som ni förväntade er?
-Både ja och nej. För visst trodde jag att det skulle bli helt underbart men jag kunde ändå inte förställa mig den otroliga lycka och tillfredsställelse som jag känner när jag tittar på min son.
Någon stund (förutom när de föddes) som ni minns speciellt?
-Så många! När jag fick presentera honom för min mamma, när storasyskonen kom och hälsade på första gången på bb, när jag la honom till bröstet första gången, vår underbara julafton tillsammans och mycket mycket mera!
Vad är det bästa med att vara mamma åt en oktoberbebis?
-Att han finns! Att han blev till mot alla odds! Knappt jag tror det är sant än. Tänk att han blev till och att jag fick föda honom och nu får vi leva tillsammans med honom, vilken ynnest! Det allra största i mitt liv!
Vad kan er oktoberbebis som snart ettåring?
-Gå ut med möbler, gå 10-20 steg på egen hand, rusa genom lägenheten med sin läragå-vagn, klättra i och ur läragå-vagnen, gå ner från soffan och vår säng med fötterna före, klappa händerna, vinka, peka, starta dammsugaren, peta i sig lite mat själv med sked (även om mycket hamnar brevid) säga bovfe (vovve), lala (lampa) dä (troligen vad är det?), baba (pappa), aaaaa (när han ropar på storasyskonen), au (katt, mjau), nane (banan), hej, heda (hejdå).. och så skrika högt i falsett om han inte får som han vill
Och så klart en massa mer som jag inte kommer på just nu.
Hur tror ni nästa år kommer se ut för er oktoberbebis?
-TänK så mycket som ligger framför! Språkutvecklingen kommer explodera, han kommer lära sig att klättra och springa överallt, vara en pina för sina syskon, och fortsätta vara den gåva han är för oss. Kanske hinner han börja dagis. Jag ser verkligen fram mot att fortsätta uppleva livet tillsammans med honom!