Har inte varit inne här på länge. Vårt fokus har varit att få en så bra start som möjligt för våra numera fyra barn. Till vår stora förvåning var det en liten kille som bodde där inne. Efter flera nätter med luriga värkar som kom och gick bestämde han sig till slut för att den tredje september var en bra dag att födas till. Förlossningen var lång och segdragen. Efter fem timmars starka värkar som dock var ganska oregelbundna var jag bara 6 centimeter öppen. Barnmorskan beslöt då att det var dags att ta hål på hinnorna för att det skulle bli något resultat. Jag velade ett tag då jag vet att det blir så mycket intensivare när man gör det, men fick till sist ge med mig eftersom jag började vara så slut efter flera jobbiga nätter plus långdraget värkarbete. Från det att de tog hål på hinnorna till prinsen var ute tog bara 20 minuter-men det kändes som längre tid.... Hur som helst gick allt bra och minnena av det jobbiga börjar redan bli sådär härligt suddiga. Istället tar minnena av det obeskrivligt lyckliga ögonblick då man får sitt barn i famnen ta över. När han precis var ute och jag hörde hans första skrik sa jag något om "Lilla gumman"... Då log barnmorskan och frågade om jag inte skulle se efter vad det blev. Och så höll han (ja det var en manlig barnmorska) upp vår lilla kille! Självklart förstod jag väl innerst inne att det ju faktiskt kunde bli en kille men jag var så inställd på att det skulle bli en fjärde tjej eftersom allt kändes så bekant under graviditeten. Nu är vi alla förtrollade och förundrade över vår lilla prins Oliver som vi väntat på så länge. Systrarna kan inte se sig mätta på honom och vill knappt lämna huset för ett ögonblick utan att lillebror är med. Själv känner jag bara en översvallande lycka och en stor ödmjukhet att vi än en gång fått uppleva den högsta lyckan som det ju faktiskt innebär att få ett barn och att han var frisk och att allt gick så bra. Jag känner mig ännu mer övertygad om att könet är totalt oväsentligt´, varje barn är ett mirakel och en gåva och att vi nfått fyra friska barn det överträffar allt. Se´n känns det ju plötsligt så självklart att det var just Oliver som skulle komma till oss-hur kunde vi för ett ögonblick tro att det skulle kunna vara någon annan?! Jag tillhör ju den lyckliga skara som mår väldigt bra under graviditeten (förutom tröttheten och illamåendet i början) så jag kan också sakna min enorma mage och känna en viss tomhet då jag inte har den att lägga handen på...men å´andra sidan finns ju lillprinsen nästan hela tiden i famnen..
Ett jättegrattis till alla er som fått era små och lycka till ni som fortfarande väntar-ni har det bästa framför er!!!!
Kram ise
Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen.
1
Lillprinsen kom den 3/9... Har inte varit inne här på länge. Vårt fokus har varit att få en så bra start som möjligt för våra numera fyra barn. Till vår stora förvåning var det en liten kille som bodde där inne. Efter flera nätter med luriga värkar som kom och gick bestämde han sig till slut för att den tredje september var en bra dag att födas till. Förlossningen var lång och segdragen. Efter fem timmars starka värkar som dock var ganska oregelbundna var jag bara 6 centimeter öppen. Barnmorskan beslöt då att det var dags att ta hål på hinnorna för att det skulle bli något resultat. Jag velade ett tag då jag vet att det blir så mycket intensivare när man gör det, men fick till sist ge med mig eftersom jag började vara så slut efter flera jobbiga nätter plus långdraget värkarbete. Från det att de tog hål på hinnorna till prinsen var ute tog bara 20 minuter-men det kändes som längre tid.... Hur som helst gick allt bra och minnena av det jobbiga börjar redan bli sådär härligt suddiga. Istället tar minnena av det obeskrivligt lyckliga ögonblick då man får sitt barn i famnen ta över. När han precis var ute och jag hörde hans första skrik sa jag något om "Lilla gumman"... Då log barnmorskan och frågade om jag inte skulle se efter vad det blev. Och så höll han (ja det var en manlig barnmorska) upp vår lilla kille! Självklart förstod jag väl innerst inne att det ju faktiskt kunde bli en kille men jag var så inställd på att det skulle bli en fjärde tjej eftersom allt kändes så bekant under graviditeten. Nu är vi alla förtrollade och förundrade över vår lilla prins Oliver som vi väntat på så länge. Systrarna kan inte se sig mätta på honom och vill knappt lämna huset för ett ögonblick utan att lillebror är med. Själv känner jag bara en översvallande lycka och en stor ödmjukhet att vi än en gång fått uppleva den högsta lyckan som det ju faktiskt innebär att få ett barn och att han var frisk och att allt gick så bra. Jag känner mig ännu mer övertygad om att könet är totalt oväsentligt´, varje barn är ett mirakel och en gåva och att vi nfått fyra friska barn det överträffar allt. Se´n känns det ju plötsligt så självklart att det var just Oliver som skulle komma till oss-hur kunde vi för ett ögonblick tro att det skulle kunna vara någon annan?! Jag tillhör ju den lyckliga skara som mår väldigt bra under graviditeten (förutom tröttheten och illamåendet i början) så jag kan också sakna min enorma mage och känna en viss tomhet då jag inte har den att lägga handen på...men å´andra sidan finns ju lillprinsen nästan hela tiden i famnen..
Ett jättegrattis till alla er som fått era små och lycka till ni som fortfarande väntar-ni har det bästa framför er!!!!
Kram ise
Grattis till Oliver.
Skönt att allt gick bra trots att det tog lång tid.
Va vägde er prins? Längd? Så han har bara systrar? Roligt med en son nu då?
Vi väntar vårat andra barn, 13 dagar kvar till BF, har en pojk som är född januari 2004, så det vore ju roligt att få en tjej. Men det spelar ju naturligtvis ingen roll så länge bebis är frisk.
Mina 2 graviditeter har varit som dag och natt, sååå olika, så det ska bli spännande att se vem som är i min mage
Ha det jättebra och sköt om er.
Kram.
2
Grattis till Oliver.
Skönt att allt gick bra trots att det tog lång tid.
Va vägde er prins? Längd? Så han har bara systrar? Roligt med en son nu då?
Vi väntar vårat andra barn, 13 dagar kvar till BF, har en pojk som är född januari 2004, så det vore ju roligt att få en tjej. Men det spelar ju naturligtvis ingen roll så länge bebis är frisk.
Mina 2 graviditeter har varit som dag och natt, sååå olika, så det ska bli spännande att se vem som är i min mage
Ha det jättebra och sköt om er.
Kram.
Vad häftigt med en manlig BM. Har faktiskt aldrig hört talas om det förut. Har funderat några gånger på om dom verkligen finns... och det gör dom alltså! :0)
Skönt att allt gick bra tillslut, även om det var långdraget. Det är ju inte alltid så att det blir lättare för varje gång, även om alla verkar tyckas tro det. Eller ja, för min del så tycker jag att jag har lärt mig att hantera värkarna otroligt mkt bättre för varje gång. Värkarna i sig är inte så hemskt längre. Men utdrivningsskedet är pest och pina tycker jag... ända fram tills man får upp det lilla livet på sin mage :0) Åååå vad det är underbart!!!
Ett varmt grattis till er alla ännu en gång!
5
Stort grattis till son och lillebror!!! :0)
Vad häftigt med en manlig BM. Har faktiskt aldrig hört talas om det förut. Har funderat några gånger på om dom verkligen finns... och det gör dom alltså! :0)
Skönt att allt gick bra tillslut, även om det var långdraget. Det är ju inte alltid så att det blir lättare för varje gång, även om alla verkar tyckas tro det. Eller ja, för min del så tycker jag att jag har lärt mig att hantera värkarna otroligt mkt bättre för varje gång. Värkarna i sig är inte så hemskt längre. Men utdrivningsskedet är pest och pina tycker jag... ända fram tills man får upp det lilla livet på sin mage :0) Åååå vad det är underbart!!!
Åh, grattis! Vad fint du skriver, jag känner precis igen känslan att det är så självklart direkt att det var just det barnet man skulle få. Hur kunde jag bara inbilla mig att det skulle kunna vara nån annan? Häftigt. Stort grattis igen!
8
Åh, grattis! Vad fint du skriver, jag känner precis igen känslan att det är så självklart direkt att det var just det barnet man skulle få. Hur kunde jag bara inbilla mig att det skulle kunna vara nån annan? Häftigt. Stort grattis igen!
Som sagt - vi känner förundran och gränslös lycka över att det blev en prins, men jag kan ärligt säga att känslorna hade varit lika överväldigande över en fjärde flicka. Det stora ligger inte i barnets kön utan i det oerhörda mirakel som varje nyfött barn faktiskt innebär. Men omgivningen är definitivt lugnad nu när det kommit en liten kille, det är som att de tror att vi innerst inne önskade oss en pojke. Han vägde 3840 gram och var 51 centimeter lång och var söt som socker. Lycka till själv när det är dags!
Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen.
10
Hej... Som sagt - vi känner förundran och gränslös lycka över att det blev en prins, men jag kan ärligt säga att känslorna hade varit lika överväldigande över en fjärde flicka. Det stora ligger inte i barnets kön utan i det oerhörda mirakel som varje nyfött barn faktiskt innebär. Men omgivningen är definitivt lugnad nu när det kommit en liten kille, det är som att de tror att vi innerst inne önskade oss en pojke. Han vägde 3840 gram och var 51 centimeter lång och var söt som socker. Lycka till själv när det är dags!
...de finns. De manliga barnmorskorna alltså. Nej, för mig har det inte blivit lättare. Eller trean kändes det som om om jag hade viss kontroll, fram till slutskedet iallafall . Men denna gång var lurig, man kan ju tycka att fyran borde ramla ut av sig själv liksom , men icke sa nicke. Jag har dessutom fått sy några stygn varje gång, så min kropp tycks återhämta sig och glömma varje gång.... Däremot kan jag känna en viss trygghet i att veta att jag faktiskt överlever även om det faktiskt inte känns så precis i slutet... Den här gången sa jag faktiskt till min man att jag skulle skriva ett stort j-kla plakat när jag kom hem. Där skulle det stå "ALDRIG MER!!!", detta skulle han visa mig varje gång jag började längta efter en liten för att påminna mig om hur jobbigt det faktiskt är att föda barn . Men som vanligt bleknar minnet av exakt hur jobbigt det var mer och mer för varje dag. Men denna gång var nog med all sannolikhet den sista-men det hade det varit även om jag hade haft en drömförlossning.
Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen.
16
Jo... ...de finns. De manliga barnmorskorna alltså. Nej, för mig har det inte blivit lättare. Eller trean kändes det som om om jag hade viss kontroll, fram till slutskedet iallafall . Men denna gång var lurig, man kan ju tycka att fyran borde ramla ut av sig själv liksom , men icke sa nicke. Jag har dessutom fått sy några stygn varje gång, så min kropp tycks återhämta sig och glömma varje gång.... Däremot kan jag känna en viss trygghet i att veta att jag faktiskt överlever även om det faktiskt inte känns så precis i slutet... Den här gången sa jag faktiskt till min man att jag skulle skriva ett stort j-kla plakat när jag kom hem. Där skulle det stå "ALDRIG MER!!!", detta skulle han visa mig varje gång jag började längta efter en liten för att påminna mig om hur jobbigt det faktiskt är att föda barn . Men som vanligt bleknar minnet av exakt hur jobbigt det var mer och mer för varje dag. Men denna gång var nog med all sannolikhet den sista-men det hade det varit även om jag hade haft en drömförlossning.
Ja, känslan är obeskrivlig. Ögonblicklig kärlek-det är som om känner varandra redan-lite som-jamen där är du ju vännen. Äsch svårt att sätta ord på...
Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen.
19
Tack... Ja, känslan är obeskrivlig. Ögonblicklig kärlek-det är som om känner varandra redan-lite som-jamen där är du ju vännen. Äsch svårt att sätta ord på...
...visst är det så! Varje barn är fantastiskt, unikt. Pojke eller flicka-känns främmande för mig att det skulle spela roll. Däremot funderar jag mer över hur barnet kommer att bli, dess personlighet.
Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen.
20
Jamen... ...visst är det så! Varje barn är fantastiskt, unikt. Pojke eller flicka-känns främmande för mig att det skulle spela roll. Däremot funderar jag mer över hur barnet kommer att bli, dess personlighet.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Roligt med en son nu då?
, men icke sa nicke. Jag har dessutom fått sy några stygn varje gång, så min kropp tycks återhämta sig och glömma varje gång.... Däremot kan jag känna en viss trygghet i att veta att jag faktiskt överlever även om det faktiskt inte känns så precis i slutet... Den här gången sa jag faktiskt till min man att jag skulle skriva ett stort j-kla plakat när jag kom hem. Där skulle det stå "ALDRIG MER!!!", detta skulle han visa mig varje gång jag började längta efter en liten för att påminna mig om hur jobbigt det faktiskt är att föda barn