Skrivet: 2007-09-20, 20:53
#1
Hoppsan,jag har fått en bebis!
Jajmensan, så är det!
Efter att ha mått som en prinsessa hela graviditeten, inte haft några som helst problem, ingen foglossning som jag haft rätt ont av tidigare gånger, inga sammandragningar inga förvärkar, så plötsligt i fredags em fick jag en blödning.
Hade tagit det extremt lugnt hela dagen, för vi var bara hemma och hade besök på fm och sen sov jag tom lite mitt på dagen! När jag skulle sätta igång och börja stöka runt här på em så kände jag hur det rann till och funderade på om det var vatten, men nä, det var säkert flytningar, jag vet att jag kunnat ha mer av det på slutet de andra gångerna.
Gick på toa och det var blod!
Ihh!
Insåg ju att jag var tvungen att åka in, och så blev det. Maken ringdes hem, och min pappa ringdes hit.
Bebisen mådde bra visade ctg, ultraljud visade på en pigg bebis med huvudet ner, och gynundersökningen visade på sluten omogen cervix.
Varifrån jag blödde kunde de inte se och därför blev jag kvar på förlossningen.
Mannen var tvungen att åka hem och ta hand om barnen så jag blev kvar alldeles solokvist, supertrist.
Fick ligga med ctg några timmar men allt var ok så de kopplade bort under natten, men jag skulle vara sängliggande förutom toabesök.
Dagen efter gjordes en ny ctg som var fin, och en ny gynundersökning.
Nu blödde jag inte mkt men det rann vatten ist, och jag blev upplagd på avdelning, de ville sätta igång senast söndag.
Jaha, jag fick inte lämna avdelningen och hade inget att göra förutom att läsa skvallertidningar och sova
Vila upp dig nu, sa de.
Det kördes ctg mellan varven och de lyssnade med vanlig doppler åxå, och tempade mig för att upptäcka en ev. infektion.
Söndag och det var tokfullt på förlossningen, så efter att ha väntat på besked om ev igångsättning halva dagen beslöts det att det blev på måndag morgon ist OM jag inte fick spontana värkar.
Tjena, tänkte jag, det kommer aldrig att hända.
Här ligger ju jag och bara vilar...hemma ränner man ju runt och gör saker.
Hade en timmes regelbundna sammandragningar som faktiskt gjorde ont på lördag kväll, men så fort jag sa till personalen så slutade de
Lika på morgonen på måndag, hade små korta sammandragningar som gjorde ont ,och jag fick andas lite för att orka med dem, men var sur och bedömde dem som pinvärkar för de kändes inte alls som riktiga.
Sa inte ens till personalen
Kl. 10.00 kom en supertrevlig kvinnlig läkare och skulle känna hur mogen/omogen cervix var, och därifrån bedömma vilken igångsättningsmetod som skulle användas.
Hon utgick från att det skulle vara helt slutet och jag med, så döm om vår förvåning när hon kände ett huvud långt ner och öppet 4-5cm!
- Du kan åka ner på förlossningen och föda barn nu, sa hon
Och det gjorde jag
Filar på förlossningsberättelsen så den kommer snart!!
Men fort gick det!
Väl nere på förlossningen så stannade de små sammandragningarna av ett tag, för att sen börja om, och då j-klar hände det saker
Jobbiga onda värkar blev det 12.15 och bebisen föddes 12.44!
Så en halvtimme typ, tog det denna gång...eller fyra dagar beroende på hur man vill räkna
En pytteliten dotter blev det, minst av alla våra barn, tom tvillingarna.
Och med en väldig massa sjuor om kring sig, lyssna bara:
Lovelia heter hon, föddes 17 september 2007,som barn nummer sju, i sal sju, hon var 47 cm lång och vägde 2770g.
Föddes i v. 38+0, tidigast av alla barnen med, tvillingarna kom 38+2.
Jag var pigg som en mört både före och efter förlossningen, fick höra det hela tiden att det var nästan oförskämt att se så pigg och fräsch ut när man har sex barn/precis fött det sjunde
Veckans samtalsämne, från högsta överläkare till undersköterskorna
Kul att vara bäst på något
Vi fick stanna kvar iom det långa vatten avgången, för infektions obs.
Sen var det ju det här med hjärtat...
De hörde extraslag på läkarkollen, och beslöt sig för ett EKG, det var " inte helt invändningsfritt" så vi fick åka i idag för ett ultraljud hjärta.
När läkaren pratade med oss innan undersökningen så sa han att extraslagen var inget att bry sig om, däremot så visade ekgt på en ev avvikelse så därför ville de kolla så att hjärtat var som det skulle.
När han sa så så blev jag superorolig!
När de kopplade på en saturationsmätare ( visar hur man syresätter sig) och den visade på 82-84, där det ska vara över 95,då var tårarna nära.
Sen fick de ordning på den och den var helt ok, men jag var stressad som tusan, och när apparaten hängde sig och personalen lämnade rummet tillfälligt då föll tårarna.
Maken var kollugn. Men jag vet som jag sagt förr, för mkt.
De kollade igenom hela hjärtat och pulsådror kors och tvärs, det tog lång tid, men lilla skruttan sov så gott.
Att hon är så liten kan ju tyda på hjärtfel så jag var så orolig.
Men...!! Läkaren kom in och berättade att hjärtat är helt friskt!!!
Åhh,vilken lättnad, jag bara skakade och tårarna trillade
Så nu är hon godkänd från det!
Däremot är hon på väg att bli gul så vi ska in igen för koll av det.
Stannade på väg hem och köpte små fjuttkläder i strlk 40+44, så nu har hon nåt hon inte drunknar i
Kan säga att när förra barnet vägde 4,5 kg och denna lilltös väger idag 2,5kg, så är skillnaden enorm!
Nu ligger hon här i famnen och snusar gott, luktar underbart och är så fin!
Hon är tre dagar gammal, vi har varit hemma sen i tisdags em, och förhoppningsvis så är alla andra prover ok.
I går var vi på barnvagnspromenad med nya vagnen, en Babytravel tvillingjogger, kalasbra!
Återkommer med förlossningsberättelse sen
Carola med Jordan 090902, Lovelia 0709, Trixie 05,Novalie 03,Robert&Corrinda 00, Patricia 95, Janelle 94
Ännu en bebis väntas komma i sommar
Bloggar här:
http://blogg.mama.nu/familjenannorlunda/
