Hej!
Jag har en omhändertagen son som blev placerad mot min vilja i en foster familj
som jag inte vet vem det är forfarande. Det var så fruktansvärt svårt att jag bröt
kontakten totalt med socialen. De bröt tystnadsplikten och jag förlorade förtroendet.
Då jag inte gick att kontakta eftersom jag var vårdnadshavaren så lämnade de
vårdnaden till foster familjen i våras, och nu vet jag ingenting. Får inga brev eller
samtal.Det är fruktansvärt grymt att göra på det här sättet, ett sånt litet barn
lever i symbios med sin mamma, men det tog ingen hänsyn till. Ej heller vad
jag kände, det var fruktansvärt och är fortfarande.Han blev slappoch lealös
vid omhändertagandet och det spekulerade dessa sociálsekreterarna,att det var
mitt fel, att det kunde beropåatthan slets från sin mamma till detta jour hem
tänkte det inte på. han blev släpad till en klinisk läkare för undersökning men de fann inga fel.
Han är fyra år och jag har kunna se på kort,att han är väldigt likt mig, men jag kaninte kontaktanågon, då detta gjordes mot min fria vilja.
Jag sökte en advokat och kom in på den här sajten.
Er Tillgivna
1
Omhändertagen 1 Månad. Hej!
Jag har en omhändertagen son som blev placerad mot min vilja i en foster familj
som jag inte vet vem det är forfarande. Det var så fruktansvärt svårt att jag bröt
kontakten totalt med socialen. De bröt tystnadsplikten och jag förlorade förtroendet.
Då jag inte gick att kontakta eftersom jag var vårdnadshavaren så lämnade de
vårdnaden till foster familjen i våras, och nu vet jag ingenting. Får inga brev eller
samtal.Det är fruktansvärt grymt att göra på det här sättet, ett sånt litet barn
lever i symbios med sin mamma, men det tog ingen hänsyn till. Ej heller vad
jag kände, det var fruktansvärt och är fortfarande.Han blev slappoch lealös
vid omhändertagandet och det spekulerade dessa sociálsekreterarna,att det var
mitt fel, att det kunde beropåatthan slets från sin mamma till detta jour hem
tänkte det inte på. han blev släpad till en klinisk läkare för undersökning men de fann inga fel.
Han är fyra år och jag har kunna se på kort,att han är väldigt likt mig, men jag kaninte kontaktanågon, då detta gjordes mot min fria vilja.
Jag sökte en advokat och kom in på den här sajten.
Jag vet exakt vad du går igenom! Men vi gick i socialens ledband, tills vi fick nog av kränkningarna. Då kontaktade vi Länsstyrelsen som hjälpte oss så vi fick hem vår son! Hoppas verkligen att advokaten kan hjälpa dig! Vet hur det känns att bli ifråntagen sitt barn, en obeskrivlig smärta, speciellt när man aldrig får veta vad man gjort för fel!
3
Jag vet exakt vad du går igenom! Men vi gick i socialens ledband, tills vi fick nog av kränkningarna. Då kontaktade vi Länsstyrelsen som hjälpte oss så vi fick hem vår son! Hoppas verkligen att advokaten kan hjälpa dig! Vet hur det känns att bli ifråntagen sitt barn, en obeskrivlig smärta, speciellt när man aldrig får veta vad man gjort för fel!
Jag blir så glad när jag läser vad du skriver.
Jag har skrivit till Länsstyrelsen för att jag inte kan prata med socialtjänsten angående mitt socialbidrag, men de gav mig inte rätt utan menar att jag
måste sköta detta själv. Nu har jag fått avslag på min ansökan till hyra och
uppehälle och jag riskerar att bli hemlös.
Jag har inte träffat ville sedan Barn och Ungdom tog honom 1 månad gammal.
Han är nu 4 år och tiden går så sanbbt, jag har tappat honom och mitt själv-
förtroende. Det är någon annan mamma som fick honom i sina armar.
Jag saknar honom oerhört dock.
Att skriva till Länsstyrelsen angående william har jag inte tänkt på, men jag
kan ju kanske försöka, advokaten tappade jag i första länsrätts förhandlingen.
Tyckte att han var mer på deras sida än min.
Tack för att du skrev detta till mig, det gjorde mig glad. Att det finns hopp!
Med Vänliga Hälsningar
från Villes Mamma
Inger
4
Tack för svar, valles mamma! 1/10-2007
Hej!
Jag blir så glad när jag läser vad du skriver.
Jag har skrivit till Länsstyrelsen för att jag inte kan prata med socialtjänsten angående mitt socialbidrag, men de gav mig inte rätt utan menar att jag
måste sköta detta själv. Nu har jag fått avslag på min ansökan till hyra och
uppehälle och jag riskerar att bli hemlös.
Jag har inte träffat ville sedan Barn och Ungdom tog honom 1 månad gammal.
Han är nu 4 år och tiden går så sanbbt, jag har tappat honom och mitt själv-
förtroende. Det är någon annan mamma som fick honom i sina armar.
Jag saknar honom oerhört dock.
Att skriva till Länsstyrelsen angående william har jag inte tänkt på, men jag
kan ju kanske försöka, advokaten tappade jag i första länsrätts förhandlingen.
Tyckte att han var mer på deras sida än min.
Tack för att du skrev detta till mig, det gjorde mig glad. Att det finns hopp!
Jag jobbar själv på socialtjänsten och har i mitt arbete själv varit med att ansöka om att omhändeta barn.
Det är flera saker du skriver som inte stämmer.
För det första är det inte enkelt att omhänderta barn, vilket det inte ska vara heller. Det är det största och värsta ingrepp man kan göra i ett barns liv, att ta det ifrån sina biologiska föräldrar.
När socialtjänsten gör bedömningen att det ändå är nödvändigt gör man en ansökan till Länsrätten, som är en domstol. Det är dem som ser om det finns lagstöd för ett omhändertagande och de som fattar beslutet, inte socialtjänsten.
Lagen om Vård av Unga är väldigt sträng och det ska mycket till för att man tar ett barn från föräldrarna. Man måste visa på stora brister hos en förälder, för att det ska göras. Och för att man ska vilja göra det.
Vi är inga onda människor på socialtjänsten som valt jobbet för att jävlas med alla och för att barnen ska lida. Tvärtom, vi jobbar för att vi vill att barn ska få ha det bra och få sina grundläggande behov tillgodosedda.
Ibland räcker tyvärr inte föräldrar till och det kan bero på olika saker, t ex svagbegåvning, missbruk, etc. Det är då ett tufft beslut att göra bedömningen att behöva ansöka om ett omhändertagande och inget man gör utan att ha på fötterna.
Målet är sedan att barnet ska tillbaka så snart som möjligt. Då barn behöver sina biologiska föräldrar så långt det går.
Socialtjänsten KAN INTE ta vårdnaden ifrån en förälder, som du skriver. Det kan bara en domstol göra utifrån en ansökan om vårdnadsöverflyttning. En sådan ansökan kan göras när ett barn tidigt blivit placarad och vuxit upp i en annan familj, och man anser att det är för barnets bästa att det får bo kvar där den alltid bott och känner sig trygg och hemma.
Att efter fyra år vilja slita upp ett barn, från det enda hem det känner till för bo hos en person den aldrig varit hos, kan inte jag se är till barnets bästa.
Smärtsamt för en förälder, absolut. Men barnets bästa måste alltid gå först.
Att som mamma släppa all kontakt med socialtjänsten och hålla sig borta efter ett omhändertagande var ett val du gjorde själv. Förstår att det var en fruktansvärt jobbig tid, men att då försvinna gjorde inte att du hamnade i bättre dager.
Kanske det bästa i dag vore att du istället söker hjälp att bearbeta den oerhörda traumatiska smärtsamma förlust du varit med om.
Om du har svår att förstå alla juridiska turer är mitt förslag att du söker upp en jurist för att få hjälp.
Vill du att socialtjänstens handläggning ska granskas för att se om du gjorde några fel för fyra år sedan, vänd dig till länsstyrelsen. De är den myndighet som granskar socialtjänstens handläggning.
Lycka till!
6
Jag jobbar själv på socialtjänsten och har i mitt arbete själv varit med att ansöka om att omhändeta barn.
Det är flera saker du skriver som inte stämmer.
För det första är det inte enkelt att omhänderta barn, vilket det inte ska vara heller. Det är det största och värsta ingrepp man kan göra i ett barns liv, att ta det ifrån sina biologiska föräldrar.
När socialtjänsten gör bedömningen att det ändå är nödvändigt gör man en ansökan till Länsrätten, som är en domstol. Det är dem som ser om det finns lagstöd för ett omhändertagande och de som fattar beslutet, inte socialtjänsten.
Lagen om Vård av Unga är väldigt sträng och det ska mycket till för att man tar ett barn från föräldrarna. Man måste visa på stora brister hos en förälder, för att det ska göras. Och för att man ska vilja göra det.
Vi är inga onda människor på socialtjänsten som valt jobbet för att jävlas med alla och för att barnen ska lida. Tvärtom, vi jobbar för att vi vill att barn ska få ha det bra och få sina grundläggande behov tillgodosedda.
Ibland räcker tyvärr inte föräldrar till och det kan bero på olika saker, t ex svagbegåvning, missbruk, etc. Det är då ett tufft beslut att göra bedömningen att behöva ansöka om ett omhändertagande och inget man gör utan att ha på fötterna.
Målet är sedan att barnet ska tillbaka så snart som möjligt. Då barn behöver sina biologiska föräldrar så långt det går.
Socialtjänsten KAN INTE ta vårdnaden ifrån en förälder, som du skriver. Det kan bara en domstol göra utifrån en ansökan om vårdnadsöverflyttning. En sådan ansökan kan göras när ett barn tidigt blivit placarad och vuxit upp i en annan familj, och man anser att det är för barnets bästa att det får bo kvar där den alltid bott och känner sig trygg och hemma.
Att efter fyra år vilja slita upp ett barn, från det enda hem det känner till för bo hos en person den aldrig varit hos, kan inte jag se är till barnets bästa.
Smärtsamt för en förälder, absolut. Men barnets bästa måste alltid gå först.
Att som mamma släppa all kontakt med socialtjänsten och hålla sig borta efter ett omhändertagande var ett val du gjorde själv. Förstår att det var en fruktansvärt jobbig tid, men att då försvinna gjorde inte att du hamnade i bättre dager.
Kanske det bästa i dag vore att du istället söker hjälp att bearbeta den oerhörda traumatiska smärtsamma förlust du varit med om.
Om du har svår att förstå alla juridiska turer är mitt förslag att du söker upp en jurist för att få hjälp.
Vill du att socialtjänstens handläggning ska granskas för att se om du gjorde några fel för fyra år sedan, vänd dig till länsstyrelsen. De är den myndighet som granskar socialtjänstens handläggning.
Jag förstår att det är jättetufft för dig, verkligen. Men ett barn blir inte omhändertaget om det inte finns anledning och samhället ska alltid se till barnets bästa och i detta fall har de tyckt att någon annan bör ta hand om ditt barn av olika anledningar. Det är inte enkelt att omhänderta ett barn och det är svårt att hitta familjer som kan ta hand om ett barn, så det görs inte på lösa grunder utan det finns oftast flera anledningar till omhändertagandet. Det är för ditt barns bästa även om det är fruktansvärt för dig. Jag hoppas det löser sig för dig och ditt barn.
7
Jag förstår att det är jättetufft för dig, verkligen. Men ett barn blir inte omhändertaget om det inte finns anledning och samhället ska alltid se till barnets bästa och i detta fall har de tyckt att någon annan bör ta hand om ditt barn av olika anledningar. Det är inte enkelt att omhänderta ett barn och det är svårt att hitta familjer som kan ta hand om ett barn, så det görs inte på lösa grunder utan det finns oftast flera anledningar till omhändertagandet. Det är för ditt barns bästa även om det är fruktansvärt för dig. Jag hoppas det löser sig för dig och ditt barn.
Vår son omhändertogs utan att Länsrätten var inblandad. Först när vi tog hem vår son eftersom det var en sk. frivillig placering under hot om LVU, fick Länsrätten en ansökan från soc. Men soc. drog sig ur under förhandlingen, så rätten kunde inte fastslå någon dom. Men de poängterade att det var en frivillig placering, men soc. lät oss inte få hem vår son ändå! Först när Länsstyrelsen blev inkopplad, så avslutades den sk. "frivilliga" placeringen!
8
Vår son omhändertogs utan att Länsrätten var inblandad. Först när vi tog hem vår son eftersom det var en sk. frivillig placering under hot om LVU, fick Länsrätten en ansökan från soc. Men soc. drog sig ur under förhandlingen, så rätten kunde inte fastslå någon dom. Men de poängterade att det var en frivillig placering, men soc. lät oss inte få hem vår son ändå! Först när Länsstyrelsen blev inkopplad, så avslutades den sk. "frivilliga" placeringen!
Ni vet inte vad denna mamma går igenom! Ni vet inte heller hur det känns att bli anklagad att må psykiskt dåligt av soc. när man har friskintyg från både psykolog och läkare! Ni vet inte hur det känns att stånga sig blodig mot socialen när de vägrar lyssna, vägrar läsa intyg! Ni vet inte hur ont det gör att se någon annan ta hand om ens eget barn! Ni vet inte hur kämpigt det är att gång på gång fråga soc. om varför vår son omhändertogs och aldrig få svar! Månaderna gick och soc. gjorde ingenting! Vi bönade och bad om att få veta varför, men fick inget svar!
9
Ni vet inte vad denna mamma går igenom! Ni vet inte heller hur det känns att bli anklagad att må psykiskt dåligt av soc. när man har friskintyg från både psykolog och läkare! Ni vet inte hur det känns att stånga sig blodig mot socialen när de vägrar lyssna, vägrar läsa intyg! Ni vet inte hur ont det gör att se någon annan ta hand om ens eget barn! Ni vet inte hur kämpigt det är att gång på gång fråga soc. om varför vår son omhändertogs och aldrig få svar! Månaderna gick och soc. gjorde ingenting! Vi bönade och bad om att få veta varför, men fick inget svar!
Jag har läst det du skrivit förut och vad du skriver nu.
Jag vet inte var du bor, men för mig är det helt osannolikt att detta kan vara sant.
Det är alltså inte juridiskt möjligt att ett barn är omhändertagen utan att Länsrätten har fattat beslutet. Det är bara länsrätten som kan det. Socialtjänsten kan bara göra ett omedelbart omhändertagande i en vecka, sedan måste Länsrätten fastställa det.
Du skriver att det var en s.k frivillig placering, det är inte ett omhändertagande. Ett omhändertagande är alltid enligt lagen om LVU, dvs tvångslagen. Om er son var frivilligt placerad måste ni ha på något sätt ha gått med på det.
Socialtjänsten kan ha sagt att de kommer att ansöka om ett LVU om ni inte går med på det frivilligt och då kan man som förälder "välja", att gå med på en placering utan tvång, eller chansa att socialtjänsten ansöker om LVU i Länsrätten med förhoppning att Länsrätten inte går på socialtjänstens linje.
Om nu socialtjänsten drog sig ur förhandlingen när den väl kom till Länsrätten så att det inte blev någon dom, var väl det bra för er. Då slapp ni ett LVU. Om det gick så långt till Länsrätten, måste ni haft en advokat. Om socialtjänsten ändå inte lät er få hem ert barn, vilket jag inte förstår hur det skulle kunna ske, men om nu så är fallet. Fick ni ingen juridisk hjälp av er advokat?
Om det du skriver är sant har ni haft en helt makalös otur med handläggningen av ert ärende och det är bara att beklaga. Detta får inte ske och jag har ALDRIG efter att ha jobbat på socialtjänsten i många år ens hört talas om något liknande då det inte är rätt juridiskt.
Det jag skulle önska är bara att du skulle kunna öppna dina ögon och se att alla fall inte är som ditt. Att alla människor inte är drabbade och att socialtjänsten inte gör fel i alla fall. Du är ett stort undantag. Socialtjänsten ansöker inte om LVU om det inte finns starka skäl och då gör man det utfrån vad som är bäst för barnet.
Skulle du hellre vilja att socialtjänsten aldrig mer omhändertog något barn utifrån vad som hänt din familj.
Dvs. låta barn till missbrukare, till utvecklingsstörda, barn som blir grovt misshandlade, sexuellt utnyttjade av sina föräldrar. Skulle du vilja att de måste bo kvar hos sina föräldrar.
Försök att förstå att de barn som blir omhändertagande (kanske med undantag av ditt barn) är barn som faktiskt far illa. Tycker du att samhället ska svika dem barnen?
Många barn som idag är vuxna vittnar om hemska barndomar, där socialtjänsten inte omhändertog dem och undrar idag som vuxna varför de fick bo kvar i misären och eländet.
Så när du slåss för föräldrar rätt att till varje pris behålla sina barn eller hämta hem barn som aldrig har bott hos sina biologiska föräldrar - tänk då på vilka liv dessa barn får och vad de måste vara med om.
Det är inte lätt och inte tacksamt att jobba på socialtjänsten. Man jobbar för att barn ska ha det bra, men vad vi än gör får vi kritik.
Antingen gör vi ingenting och skiter i barnen, eller så omhändertar vi barn utan anledning. Är man någorlunda normalsmart, förstår man att det inte kan vara sant. Men det är en tråkig nidbild av jobbat som massmedia älskar att vältra sig i.
Tråkigt om dina erfarenheter är sanna, för då har ni råkat ut för något som inte ska vara möjligt. Försök bara att inte blanda ihop dina känslor över vad som hände er, men hur det ser ut i andra familjer. Det kanske döljer sig en enorm misär eller annat ofungerande som gör att det är nödvändigt att barnen måste placeras.
Det är inte bara föräldrar som har rätt till sina barn, barn har också rätt att slippa sina föräldrar om de far illa i sina hem...
11
Jag har läst det du skrivit förut och vad du skriver nu.
Jag vet inte var du bor, men för mig är det helt osannolikt att detta kan vara sant.
Det är alltså inte juridiskt möjligt att ett barn är omhändertagen utan att Länsrätten har fattat beslutet. Det är bara länsrätten som kan det. Socialtjänsten kan bara göra ett omedelbart omhändertagande i en vecka, sedan måste Länsrätten fastställa det.
Du skriver att det var en s.k frivillig placering, det är inte ett omhändertagande. Ett omhändertagande är alltid enligt lagen om LVU, dvs tvångslagen. Om er son var frivilligt placerad måste ni ha på något sätt ha gått med på det.
Socialtjänsten kan ha sagt att de kommer att ansöka om ett LVU om ni inte går med på det frivilligt och då kan man som förälder "välja", att gå med på en placering utan tvång, eller chansa att socialtjänsten ansöker om LVU i Länsrätten med förhoppning att Länsrätten inte går på socialtjänstens linje.
Om nu socialtjänsten drog sig ur förhandlingen när den väl kom till Länsrätten så att det inte blev någon dom, var väl det bra för er. Då slapp ni ett LVU. Om det gick så långt till Länsrätten, måste ni haft en advokat. Om socialtjänsten ändå inte lät er få hem ert barn, vilket jag inte förstår hur det skulle kunna ske, men om nu så är fallet. Fick ni ingen juridisk hjälp av er advokat?
Om det du skriver är sant har ni haft en helt makalös otur med handläggningen av ert ärende och det är bara att beklaga. Detta får inte ske och jag har ALDRIG efter att ha jobbat på socialtjänsten i många år ens hört talas om något liknande då det inte är rätt juridiskt.
Det jag skulle önska är bara att du skulle kunna öppna dina ögon och se att alla fall inte är som ditt. Att alla människor inte är drabbade och att socialtjänsten inte gör fel i alla fall. Du är ett stort undantag. Socialtjänsten ansöker inte om LVU om det inte finns starka skäl och då gör man det utfrån vad som är bäst för barnet.
Skulle du hellre vilja att socialtjänsten aldrig mer omhändertog något barn utifrån vad som hänt din familj.
Dvs. låta barn till missbrukare, till utvecklingsstörda, barn som blir grovt misshandlade, sexuellt utnyttjade av sina föräldrar. Skulle du vilja att de måste bo kvar hos sina föräldrar.
Försök att förstå att de barn som blir omhändertagande (kanske med undantag av ditt barn) är barn som faktiskt far illa. Tycker du att samhället ska svika dem barnen?
Många barn som idag är vuxna vittnar om hemska barndomar, där socialtjänsten inte omhändertog dem och undrar idag som vuxna varför de fick bo kvar i misären och eländet.
Så när du slåss för föräldrar rätt att till varje pris behålla sina barn eller hämta hem barn som aldrig har bott hos sina biologiska föräldrar - tänk då på vilka liv dessa barn får och vad de måste vara med om.
Det är inte lätt och inte tacksamt att jobba på socialtjänsten. Man jobbar för att barn ska ha det bra, men vad vi än gör får vi kritik.
Antingen gör vi ingenting och skiter i barnen, eller så omhändertar vi barn utan anledning. Är man någorlunda normalsmart, förstår man att det inte kan vara sant. Men det är en tråkig nidbild av jobbat som massmedia älskar att vältra sig i.
Tråkigt om dina erfarenheter är sanna, för då har ni råkat ut för något som inte ska vara möjligt. Försök bara att inte blanda ihop dina känslor över vad som hände er, men hur det ser ut i andra familjer. Det kanske döljer sig en enorm misär eller annat ofungerande som gör att det är nödvändigt att barnen måste placeras.
Det är inte bara föräldrar som har rätt till sina barn, barn har också rätt att slippa sina föräldrar om de far illa i sina hem...
Hej igen! Vi blev lurade av vår advokat i rätten där vi hamnade efter att vi tagit hem vår son eftersom det var en frivillig placering. Det var då soc. gjorde ett omedlebart omhändertagande. I rätten gick det bra, men eftersom advokaten rått oss att samtycka till fortsatt placering, så tog soc. tillbaka sin LVU. Advokaten sade sedan att vi nog kunnat vunnit! Soc. kränkte oss. påstod att vi mådde dåligt. trots intyg från läkare och psykolog! Vår son utvecklades som han skulle när han bodde hemma. Ändå tog soc. honom och vägrade låta oss få honom tillbaka! Vi hade upprepade möten då vi frågade soc. varför vår son skulle vara placerad. Vi fick höra att vi hade omsorgsbrister, ändå utvecklades vår son, har alltid varit före sin ålder. BVC berömde honom! Jag vet att soc. inte alltid gör fel, men tycker att de borde alltid hjälpa de barn som verkligen far illa!
13
Hej igen! Vi blev lurade av vår advokat i rätten där vi hamnade efter att vi tagit hem vår son eftersom det var en frivillig placering. Det var då soc. gjorde ett omedlebart omhändertagande. I rätten gick det bra, men eftersom advokaten rått oss att samtycka till fortsatt placering, så tog soc. tillbaka sin LVU. Advokaten sade sedan att vi nog kunnat vunnit! Soc. kränkte oss. påstod att vi mådde dåligt. trots intyg från läkare och psykolog! Vår son utvecklades som han skulle när han bodde hemma. Ändå tog soc. honom och vägrade låta oss få honom tillbaka! Vi hade upprepade möten då vi frågade soc. varför vår son skulle vara placerad. Vi fick höra att vi hade omsorgsbrister, ändå utvecklades vår son, har alltid varit före sin ålder. BVC berömde honom! Jag vet att soc. inte alltid gör fel, men tycker att de borde alltid hjälpa de barn som verkligen far illa!
Men de sociala myndigheterna tar ju inte ett barn från dens mamma utan anledning, kanske kan misstag ske, men det är ju barnets bästa som är det viktigaste. Jag förstår att man som förälder kanske inte kan se det men soc är på barnets sida och vissa barn måste bli omhändertagna. Jag är ledsen om ni blivit illa bemötta och felaktigt behandlade. Men tror du det alltid är det bästa att ett barn stannar hos sina föräldrar? även när föräldrarna inte tar bra hand om barnet? jag är glad att soc finns och tar om hand barn som far illa.
14
Men de sociala myndigheterna tar ju inte ett barn från dens mamma utan anledning, kanske kan misstag ske, men det är ju barnets bästa som är det viktigaste. Jag förstår att man som förälder kanske inte kan se det men soc är på barnets sida och vissa barn måste bli omhändertagna. Jag är ledsen om ni blivit illa bemötta och felaktigt behandlade. Men tror du det alltid är det bästa att ett barn stannar hos sina föräldrar? även när föräldrarna inte tar bra hand om barnet? jag är glad att soc finns och tar om hand barn som far illa.
Men varför tror du de tog ert barn om ni inte hade gjort något fel alls? varför skulle de vilja göra det? jag tror de gjorde det som var mest rätt mot ert barn och det är prio ett för dem. Det måste vara jättehårt för er men de vill ju inte jäklas. Kanske är det inte alltid man ser det själv, jag vet inte men jag är säker på att det inte med enkelhet de omhändertar barn.
15
Men varför tror du de tog ert barn om ni inte hade gjort något fel alls? varför skulle de vilja göra det? jag tror de gjorde det som var mest rätt mot ert barn och det är prio ett för dem. Det måste vara jättehårt för er men de vill ju inte jäklas. Kanske är det inte alltid man ser det själv, jag vet inte men jag är säker på att det inte med enkelhet de omhändertar barn.
Jag har tappat självförtroendet för hjälpare dessvärre! I våras lämnade socialtjänsten
in en ansökan om att foster hemmet skulle få vårdnaden, vilket senare fastställdes
av tingsrätten, i dagarna har foster föräldern gjort en ansökan om underhåll, som
ska betalas av mig.
Jag såg på tvn igår ( go kväll stockholm) och där var en en intervju med ordförande
för föreningen styvbarn, hon hadde själv vuxit upp i ett fosterhem, med konstanta
övergrepp. Jag tänkte, när hon sa att det värsta var tystnaden. Som förälder har
jag också skrämts till en tystnad, att kunna kontrollera hur han har det eller om han
får det som han ska ha, vågar jag inte. Hur ska jag hantera detta?, jag är så förnedrad!
Med hälsningar från Inger
16
Klaga? Ja! Nej! Eller? Hej Valles mamma!
Jag har tappat självförtroendet för hjälpare dessvärre! I våras lämnade socialtjänsten
in en ansökan om att foster hemmet skulle få vårdnaden, vilket senare fastställdes
av tingsrätten, i dagarna har foster föräldern gjort en ansökan om underhåll, som
ska betalas av mig.
Jag såg på tvn igår ( go kväll stockholm) och där var en en intervju med ordförande
för föreningen styvbarn, hon hadde själv vuxit upp i ett fosterhem, med konstanta
övergrepp. Jag tänkte, när hon sa att det värsta var tystnaden. Som förälder har
jag också skrämts till en tystnad, att kunna kontrollera hur han har det eller om han
får det som han ska ha, vågar jag inte. Hur ska jag hantera detta?, jag är så förnedrad!
Läs jättegärna min blogg: http://metrobloggen.se/jsp/public/in...ticle=19.97805
Vår son fick komma hem för gott och allt funkar jättebra, som innan han togs! Han äter bra, gjorde han innan vi hamnade på utredningshem! Varför gjordes ingen utredning i vårt hem? Soc. har erkänt sitt misstag genom att lägga ner helt utredningen!
18
Läs jättegärna min blogg: http://metrobloggen.se/jsp/public/in...ticle=19.97805
Vår son fick komma hem för gott och allt funkar jättebra, som innan han togs! Han äter bra, gjorde han innan vi hamnade på utredningshem! Varför gjordes ingen utredning i vårt hem? Soc. har erkänt sitt misstag genom att lägga ner helt utredningen!
men vallesmamma, hur vet du att hennes barn har blivit omhändertaget på fel grunder? vill inte du barns bästa? för du måste ju också inse att det finns föräldrar som inte kan ta hand om sina barn även om ett fel begicks i ditt fall.
20
men vallesmamma, hur vet du att hennes barn har blivit omhändertaget på fel grunder? vill inte du barns bästa? för du måste ju också inse att det finns föräldrar som inte kan ta hand om sina barn även om ett fel begicks i ditt fall.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
