Min kille med asperger börjar sexårs nästa höst. Vi håller på att kolla upp skolor redan nu och det blir ju inte lättare av att vi snart ska flytta från stan till hus.
De olika alternativen jag funderar på är:
Stor klass med sin kompis och med resurs i skola där vi bor nu
Liten klass med barn med olika svårigheter i skolan dit vi ska flytta
Aspergerklass i en skola en bit ifrån
Det är så otroligt svårt att veta vad som kommer att bli bäst. Jag skulle gärna vilja höra vad ni har för erfarenheter av liten-, stor- och aspergerklass och om ni har några tips och idéer.
1
Skola Min kille med asperger börjar sexårs nästa höst. Vi håller på att kolla upp skolor redan nu och det blir ju inte lättare av att vi snart ska flytta från stan till hus.
De olika alternativen jag funderar på är:
Stor klass med sin kompis och med resurs i skola där vi bor nu
Liten klass med barn med olika svårigheter i skolan dit vi ska flytta
Aspergerklass i en skola en bit ifrån
Det är så otroligt svårt att veta vad som kommer att bli bäst. Jag skulle gärna vilja höra vad ni har för erfarenheter av liten-, stor- och aspergerklass och om ni har några tips och idéer.
Spontant hade jag valt Aspergerklass, där vet jag det finns kunskap att ta hand om mitt barn och där finns andra barn med samma diagnos. Men det beror ju på, andra alternativ kan ju också bli bra. Det beror på hur barnet är och så och på kompisarna han kommer med och på lärarna han får och på så mycket mera............... Svårt
2
Spontant hade jag valt Aspergerklass, där vet jag det finns kunskap att ta hand om mitt barn och där finns andra barn med samma diagnos. Men det beror ju på, andra alternativ kan ju också bli bra. Det beror på hur barnet är och så och på kompisarna han kommer med och på lärarna han får och på så mycket mera............... Svårt
Hade jag haft möjlighet hade jag nog också valt en klass för barn med Aspergers eftersom de har kunkap. Men sedan beror det ju också på hur barngruppen ser ut och hur er son fungerar. Besök de olika verksamheterna och se hur de fungerar. Lycka till!
3
Hade jag haft möjlighet hade jag nog också valt en klass för barn med Aspergers eftersom de har kunkap. Men sedan beror det ju också på hur barngruppen ser ut och hur er son fungerar. Besök de olika verksamheterna och se hur de fungerar. Lycka till!
Det är så individuellt vilket stöd ditt barn behöver och vad skolan kan ge. Det alternativ jag skulle utesluta är liten klass för barn med olika svårigheter. AS-barnen behöver oftast ett helt annat stöd än barn med andra inlärningssvårigheter, koncentrationsstörningar etc. När min son ett kort tag gick i lilla gruppen för engelska blev han ett problem för gruppen. Hans intellektuella nivå var mycket högre än de andras och han började störa och irritera de andra barnen. Det viktigaste stöd som behövs är att läraren antingen själv har kunskap om AS eller har specialpedagogiskt stöd med denna kunskap. Min son kände aldrig social gemenskap på det sättet att det var värt att fortsätta kämpa i den vanliga skolan (gick i vanlig klass med resurs till och med halva åk 7), dottern tvärtemot, upplever social gemenskap och därför kämpar vi än så länge för att det skall fungera. Hade aldrig gått utan fantastiska lärare som accepterade att hon inte följde lärarens instruktioner utan gjorde som hon själv ville. Hon gick i åldersblandad 1-3:a vilket faktiskt underättade då inte alla gjorde samma sak samtidigt. Det kan å andra sidan försvåra för en del barn eftersom gruppen förändras varje år.
4
Det är så individuellt vilket stöd ditt barn behöver och vad skolan kan ge. Det alternativ jag skulle utesluta är liten klass för barn med olika svårigheter. AS-barnen behöver oftast ett helt annat stöd än barn med andra inlärningssvårigheter, koncentrationsstörningar etc. När min son ett kort tag gick i lilla gruppen för engelska blev han ett problem för gruppen. Hans intellektuella nivå var mycket högre än de andras och han började störa och irritera de andra barnen. Det viktigaste stöd som behövs är att läraren antingen själv har kunskap om AS eller har specialpedagogiskt stöd med denna kunskap. Min son kände aldrig social gemenskap på det sättet att det var värt att fortsätta kämpa i den vanliga skolan (gick i vanlig klass med resurs till och med halva åk 7), dottern tvärtemot, upplever social gemenskap och därför kämpar vi än så länge för att det skall fungera. Hade aldrig gått utan fantastiska lärare som accepterade att hon inte följde lärarens instruktioner utan gjorde som hon själv ville. Hon gick i åldersblandad 1-3:a vilket faktiskt underättade då inte alla gjorde samma sak samtidigt. Det kan å andra sidan försvåra för en del barn eftersom gruppen förändras varje år.
AS-klass känns ju bra förstås, men det jag känner mig lite orolig för där är att man kanske inte får samma möjlighet att träna sina sociala förmågor. Om alla har samma problematik kanske man inte får nån uppfattning om vad som är "normalt".
Jag tycker att min kille upplever social gemenskap. Han leker med andra barn, men helst bara en åt gången och mest med sin älskade bästis. Kommer han att få ett socialt umgänge i en AS-klass?
Jag har oxå hört från andra att små klasser med blandade "problem" kan vara en nackdel, precis som du skriver.
Ååååh vad det är svårt att vara mamma!!
5
AS-klass känns ju bra förstås, men det jag känner mig lite orolig för där är att man kanske inte får samma möjlighet att träna sina sociala förmågor. Om alla har samma problematik kanske man inte får nån uppfattning om vad som är "normalt".
Jag tycker att min kille upplever social gemenskap. Han leker med andra barn, men helst bara en åt gången och mest med sin älskade bästis. Kommer han att få ett socialt umgänge i en AS-klass?
Jag har oxå hört från andra att små klasser med blandade "problem" kan vara en nackdel, precis som du skriver.
Jag tror också att liten grupp med olika svårigheter är det sämsta alternativet. Om vanlig klass är bättre än Asperger-klass är ju svårt att svara på när man inte känner individen i fråga. Om klassen är hyfsat liten och lärarna är duktiga kan det ju fungera med vanlig klass.
Vad gäller social träning tror jag inte på "normalisering". Man samspelar bäst med likasinnade. En med Asperger i normalklass kan ju bli alltför udda för att komma in i gemenskapen. I en AS-klass är det nog enklare att våga ta kontakt. Man har samma "språk" och förmodligen många gemensamma intressen.
Normala blir de aldrig men de kan fungera mycket bra om de får göra det på sitt sätt. Vår idé om vad som är trevlig och social samvaro stämmer kanske inte alls med vad de tycker är trevligt.
6
Social träning Jag tror också att liten grupp med olika svårigheter är det sämsta alternativet. Om vanlig klass är bättre än Asperger-klass är ju svårt att svara på när man inte känner individen i fråga. Om klassen är hyfsat liten och lärarna är duktiga kan det ju fungera med vanlig klass.
Vad gäller social träning tror jag inte på "normalisering". Man samspelar bäst med likasinnade. En med Asperger i normalklass kan ju bli alltför udda för att komma in i gemenskapen. I en AS-klass är det nog enklare att våga ta kontakt. Man har samma "språk" och förmodligen många gemensamma intressen.
Normala blir de aldrig men de kan fungera mycket bra om de får göra det på sitt sätt. Vår idé om vad som är trevlig och social samvaro stämmer kanske inte alls med vad de tycker är trevligt.
I en AS-klass kommer de att aktivt träna på social samverkan. Åtminstone gjorde de det i Vildhästens skola. Lärarna är medvetna om att behovet finns, och de avsätter tid till det. T.o.m. lektionstimmar som enbart är vikta för social träning och livskunskap.
Dessutom är det som Alma* säger, man samagerar inte om man inte är en i gänget... Vildhästen gick i en vanlig klass med elevassistent i lågstadiet, just för att få härma normala barn, vilket fick till följd att hon var ensam hela tiden. Lärde inte något av någon. När hon sedan började i en AS-skola umgicks hon med sina klasskamrater, som alla hade samma sociala samverkansproblem. Mycket mer träning på den sociala biten, och en mycket gladare Vildhäst!
7
snabb kommentar...
I en AS-klass kommer de att aktivt träna på social samverkan. Åtminstone gjorde de det i Vildhästens skola. Lärarna är medvetna om att behovet finns, och de avsätter tid till det. T.o.m. lektionstimmar som enbart är vikta för social träning och livskunskap.
Dessutom är det som Alma* säger, man samagerar inte om man inte är en i gänget... Vildhästen gick i en vanlig klass med elevassistent i lågstadiet, just för att få härma normala barn, vilket fick till följd att hon var ensam hela tiden. Lärde inte något av någon. När hon sedan började i en AS-skola umgicks hon med sina klasskamrater, som alla hade samma sociala samverkansproblem. Mycket mer träning på den sociala biten, och en mycket gladare Vildhäst!
Håller med Alma och Vildmärren. Gullan behöver inte samma social träning utan klarar sig så pass bra i sin vanliga klass där hon upplever att hon har kompisar och på något sätt är "en i gänget". (Hon behöver dock samma träning som de andra barnen i att vårda sitt språk, hmf.) Hon blev bjuden på tjejmiddag för någon vecka sedan och gick glatt dit. I Bertils skola tränar de verkligen på socialt samspel, skolan har resurser att ta tag i allting och han mår så oerhört mycket bättre där. Men han upplevde ett stort utanförskap i den vanliga skolan. Det fanns INGEN på hans sociala eller intellektuella niva. Nu har visserligen inte fått någon bästis i sin nya skola. Han upplever själv att han i vissa fall har något "mindre" AS än sina kompisar där. Kan t.ex. bero på att han inte är lika datorkunnig som de. Han säger bara "jag fattar inte vad ni pratar om" när de går i gång på programmering och sånt. Men han snackar med många barn och tycker att skolan är rolig.
8
Håller med Alma och Vildmärren. Gullan behöver inte samma social träning utan klarar sig så pass bra i sin vanliga klass där hon upplever att hon har kompisar och på något sätt är "en i gänget". (Hon behöver dock samma träning som de andra barnen i att vårda sitt språk, hmf.) Hon blev bjuden på tjejmiddag för någon vecka sedan och gick glatt dit. I Bertils skola tränar de verkligen på socialt samspel, skolan har resurser att ta tag i allting och han mår så oerhört mycket bättre där. Men han upplevde ett stort utanförskap i den vanliga skolan. Det fanns INGEN på hans sociala eller intellektuella niva. Nu har visserligen inte fått någon bästis i sin nya skola. Han upplever själv att han i vissa fall har något "mindre" AS än sina kompisar där. Kan t.ex. bero på att han inte är lika datorkunnig som de. Han säger bara "jag fattar inte vad ni pratar om" när de går i gång på programmering och sånt. Men han snackar med många barn och tycker att skolan är rolig.
Det låter som ni rekommenderar AS-klass framför liten klass med blandade problem. Känns alltid skönt att höra vad andra med verkliga erfarenheter tycker.
Det som skär i mitt hjärta är att sonen absolut vill gå i samma skola som sin bästis. "Om jag byter skola är jag rädd att jag ska glömma min älskade vän", säger han. Samtidigt som jag tror att han skulle ha svårt i en stor vanlig klass, så vill jag inte ta ifrån honom det sociala umgänge som han har idag.
9
Det låter som ni rekommenderar AS-klass framför liten klass med blandade problem. Känns alltid skönt att höra vad andra med verkliga erfarenheter tycker.
Det som skär i mitt hjärta är att sonen absolut vill gå i samma skola som sin bästis. "Om jag byter skola är jag rädd att jag ska glömma min älskade vän", säger han. Samtidigt som jag tror att han skulle ha svårt i en stor vanlig klass, så vill jag inte ta ifrån honom det sociala umgänge som han har idag.
Svårt att säga utan att veta hur din son fungerar och svårt även om jag hade vetat det. Är ju heller inte någon expert men vi håller också på och funderar fram och tillbaka kring vad som blir bäst för vår son.
*Hur ser klassen ut? Antal, struktur?
*Personal, har de erfarenhet av AS och/eller är de postivt inställda att lära sig?
*Finns det någon resurs som stöd?
*Finns det möjlighet att gå ifrån, tex till ett litet rum?
Besök de olika skolalternativen och känn in atmosfären, lycka till!
12
Svårt att säga utan att veta hur din son fungerar och svårt även om jag hade vetat det. Är ju heller inte någon expert men vi håller också på och funderar fram och tillbaka kring vad som blir bäst för vår son.
*Hur ser klassen ut? Antal, struktur?
*Personal, har de erfarenhet av AS och/eller är de postivt inställda att lära sig?
*Finns det någon resurs som stöd?
*Finns det möjlighet att gå ifrån, tex till ett litet rum?
Besök de olika skolalternativen och känn in atmosfären, lycka till!
Eftersom det är sexårs vi pratar om så skulle jag gissa att det han ev missar om det inte funkar hinner han ta igen, rent kunskapsmässigt alltså. Men du fick bra råd av majbarn, be att få åka dit och kolla!
13
Eftersom det är sexårs vi pratar om så skulle jag gissa att det han ev missar om det inte funkar hinner han ta igen, rent kunskapsmässigt alltså. Men du fick bra råd av majbarn, be att få åka dit och kolla!
Hm, jo, på sitt eget sätt. På dagis deltog hon oftast i leken men valde själv att gå undan och lägga pussel när hon behövde vara ifred. Är en härlig tjej som kunde leka kill-lekar med grabbarna iklädd rosa fe-kläder. Det var liksom fe-spö och svärd samtidigt. I nuv ålder har hon själv reflekterat att hennes humor nog är för drastisk för de flesta tjejer. Något "socialt" som INTE funkade redan från dagis var samlingen. Var hon öht med så satt hon med ryggen mot. Det handlar mycket om att hon själv skall ta initiativet, då kan hon synas och höras mycket men det går inte om ngn försöker tvinga henne. Hon upplever nog en social gemenskap på plats under dagen men frågar aldrig efter kompisar på fritiden. Hon trivs väldigt bra med sig själv och har mycket stort behov av att vara ifred. Hon medicinerar med anti-depp och det gör henne mindre känslig i fråga om att tåla andra. Hon blir alltså inte lika lättstörd och lättirriterad. Sen har vi jobbat en hel del med sociala spelregler så klart. Man måste inte säga allt man tycker, hur man kan såra andra etc. Hon har numer t.ex. insikt om att hon inte skall reta tjejen i klassen som är hästtjej med att "mmm vad gott med hästkött..." Pga sin begåvning så har hon en viss status i klassen trots allt, hon är en tjej som man gärna vill ha med i sitt lag på frågesport. Hon tecknar också jättebra. Jag vill bara tillägga till denna lååånga text att klasskompisarna har varit sjysta mot henne och de flesta accepterar att hon är "speciell" och försvarar henne inför andra. När det har varit ngn som retat henne har det tagits upp direkt av ansvariga inom skolan.
14
Hm, jo, på sitt eget sätt. På dagis deltog hon oftast i leken men valde själv att gå undan och lägga pussel när hon behövde vara ifred. Är en härlig tjej som kunde leka kill-lekar med grabbarna iklädd rosa fe-kläder. Det var liksom fe-spö och svärd samtidigt. I nuv ålder har hon själv reflekterat att hennes humor nog är för drastisk för de flesta tjejer. Något "socialt" som INTE funkade redan från dagis var samlingen. Var hon öht med så satt hon med ryggen mot. Det handlar mycket om att hon själv skall ta initiativet, då kan hon synas och höras mycket men det går inte om ngn försöker tvinga henne. Hon upplever nog en social gemenskap på plats under dagen men frågar aldrig efter kompisar på fritiden. Hon trivs väldigt bra med sig själv och har mycket stort behov av att vara ifred. Hon medicinerar med anti-depp och det gör henne mindre känslig i fråga om att tåla andra. Hon blir alltså inte lika lättstörd och lättirriterad. Sen har vi jobbat en hel del med sociala spelregler så klart. Man måste inte säga allt man tycker, hur man kan såra andra etc. Hon har numer t.ex. insikt om att hon inte skall reta tjejen i klassen som är hästtjej med att "mmm vad gott med hästkött..." Pga sin begåvning så har hon en viss status i klassen trots allt, hon är en tjej som man gärna vill ha med i sitt lag på frågesport. Hon tecknar också jättebra. Jag vill bara tillägga till denna lååånga text att klasskompisarna har varit sjysta mot henne och de flesta accepterar att hon är "speciell" och försvarar henne inför andra. När det har varit ngn som retat henne har det tagits upp direkt av ansvariga inom skolan.
Min ettagluttare går i vanlig klass och det går bra. Än så länge.
Men då var det en klass där han gått med de flesta sedan tre års ålder, och "de nya barnen" liksom kommit in tre åt gången, typ.
Skulle vi flytta nu, vet jag inte om vi skulle försöka få in honom i AS-klass eller normalklass. Det fungerar bra i normalklassen nu, men det beror både på att han är så väl inarbetad i barngriuppen och på framför allt en superlärare (må hon aldrig sluta!).
Själv har jag en del tendenser "åt det autistiska". När jag började mellanstadiet flyttade jag. Min gamla bästis ansåg jag fortfarannde vara min bästis tills jag gick i sexan och vi höll kontakten, bland annat som brevvänner. (Mina nya klasskamrater umgicks jag i praktiken inte alls med utanför skoltid, förutom på födelsedagskalas och så).
Om ni beslutar er för att han inte ska gå i samma skola som sin vän, så hjälp honom att hålla kontakten! Det går och det är värt det.
15
Min ettagluttare går i vanlig klass och det går bra. Än så länge.
Men då var det en klass där han gått med de flesta sedan tre års ålder, och "de nya barnen" liksom kommit in tre åt gången, typ.
Skulle vi flytta nu, vet jag inte om vi skulle försöka få in honom i AS-klass eller normalklass. Det fungerar bra i normalklassen nu, men det beror både på att han är så väl inarbetad i barngriuppen och på framför allt en superlärare (må hon aldrig sluta!).
Själv har jag en del tendenser "åt det autistiska". När jag började mellanstadiet flyttade jag. Min gamla bästis ansåg jag fortfarannde vara min bästis tills jag gick i sexan och vi höll kontakten, bland annat som brevvänner. (Mina nya klasskamrater umgicks jag i praktiken inte alls med utanför skoltid, förutom på födelsedagskalas och så).
Om ni beslutar er för att han inte ska gå i samma skola som sin vän, så hjälp honom att hålla kontakten! Det går och det är värt det.
Min första tanke och önskan var att han skulle få gå med sin kompis och de flesta andra på dagis. Men tyvärr tillhör han inte den skolan ens idag. Jag ringde skolan som övriga kommer att hamna i och jag kan ju säga att de inte lät så välvilliga till att ta in nån som inte tillhörde upptagningsområdet och dessutom skulle behöva extra stöd.
Vanlig klass känns bara aktuellt om han kan få gå där hans dagisgrupp kommer att gå. Habilitering tyckte att han skulle börja där vi flyttar, så att han kan få kompisar i området......känns ibland som dom inte riktigt fattar, det kanske inte kommer att finnas några kompisar...
16
Min första tanke och önskan var att han skulle få gå med sin kompis och de flesta andra på dagis. Men tyvärr tillhör han inte den skolan ens idag. Jag ringde skolan som övriga kommer att hamna i och jag kan ju säga att de inte lät så välvilliga till att ta in nån som inte tillhörde upptagningsområdet och dessutom skulle behöva extra stöd.
Vanlig klass känns bara aktuellt om han kan få gå där hans dagisgrupp kommer att gå. Habilitering tyckte att han skulle börja där vi flyttar, så att han kan få kompisar i området......känns ibland som dom inte riktigt fattar, det kanske inte kommer att finnas några kompisar...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
