Måste bara säga att jag blir mörkrädd när jag läser vissa inslag härinne, det tycks vara väldigt många som mer eller mindre avskyr sina styvbarn och helst såg att de inte fanns alls. Kan tala om att jag själv är ett "styvbarn" med en styvmamma som inte kan tåla vare sig mig eller syrran, därför har vi inte längre någon kontakt alls med vår pappa. Däremot hennes barn och deras gemensamma, de har hur bra som helst ihop som en familj. Kan lova att det känns när man själv inte är välkommen. Varken jag eller syrran har gjort något för att "förtjäna" det här, det var bara det att hon inte tålde att pappa hade haft ett liv innan han träffade henne. Skulle vilja be er att tänka på att styvbarnen faktiskt inte har bett om att hamna i den situationen de befinner sig, med en styvförälder som inte tycker om dom och kanske även styvsyskon. Det är inte alls lätt, det kan jag försäkra. Samtidigt vet jag att det är jättesvårt att ha styvbarn, det har jag själv och jag har alltid varit jättenoga med att de inte ska känna sig utanför på något sätt, och det önskar jag att fler styvföräldrar gjorde!
1
Jobbigt att va styvbarn.. Måste bara säga att jag blir mörkrädd när jag läser vissa inslag härinne, det tycks vara väldigt många som mer eller mindre avskyr sina styvbarn och helst såg att de inte fanns alls. Kan tala om att jag själv är ett "styvbarn" med en styvmamma som inte kan tåla vare sig mig eller syrran, därför har vi inte längre någon kontakt alls med vår pappa. Däremot hennes barn och deras gemensamma, de har hur bra som helst ihop som en familj. Kan lova att det känns när man själv inte är välkommen. Varken jag eller syrran har gjort något för att "förtjäna" det här, det var bara det att hon inte tålde att pappa hade haft ett liv innan han träffade henne. Skulle vilja be er att tänka på att styvbarnen faktiskt inte har bett om att hamna i den situationen de befinner sig, med en styvförälder som inte tycker om dom och kanske även styvsyskon. Det är inte alls lätt, det kan jag försäkra. Samtidigt vet jag att det är jättesvårt att ha styvbarn, det har jag själv och jag har alltid varit jättenoga med att de inte ska känna sig utanför på något sätt, och det önskar jag att fler styvföräldrar gjorde!
Fast det är ju för att få bukt med sina känslor som man vänder sig hit, för att få hjälp. Inte för att man tycker att det är OK att inte tycka om sina styvbarn. Men alla är människor och har ibland förbjudna känslor. Då är det väl bättre att man ser dem i vitögat och försöker få hjälp?
Jag tror ingen här inte fattar att det är jobbigt för barnen ibland. Sen får man ju här bara en liten, liten inblick i människors vardag. Allt är ju sällan svart eller vitt, men här skriver man ju det man tycker är jobbigt. Det behöver inte betyda att allt är negativt och att barnen mår dåligt alla gånger.
Jag vänder mig hit med mina problem med mina styvbarn. Det är skönt att få berätta hur man känner ibland, men det är ju inte så man känner alla dagar! Jag tycker att det är viktigt att inte skuldbelägga människor, istället stötta och få dem att försöka hantera sina känslor annorlunda. Det hjälper mer än att bara få dem att känns skam.
Jag tror också att många vänder ut och in på sig själva för att få allt att funka, men det är så många parametrar som kan ställa till problem. Som vi alla vet. De som skriver här tycker jag i i huvudsak är vettiga tänkande människor som vill det bästa för barnen.
2
Fast det är ju för att få bukt med sina känslor som man vänder sig hit, för att få hjälp. Inte för att man tycker att det är OK att inte tycka om sina styvbarn. Men alla är människor och har ibland förbjudna känslor. Då är det väl bättre att man ser dem i vitögat och försöker få hjälp?
Jag tror ingen här inte fattar att det är jobbigt för barnen ibland. Sen får man ju här bara en liten, liten inblick i människors vardag. Allt är ju sällan svart eller vitt, men här skriver man ju det man tycker är jobbigt. Det behöver inte betyda att allt är negativt och att barnen mår dåligt alla gånger.
Jag vänder mig hit med mina problem med mina styvbarn. Det är skönt att få berätta hur man känner ibland, men det är ju inte så man känner alla dagar! Jag tycker att det är viktigt att inte skuldbelägga människor, istället stötta och få dem att försöka hantera sina känslor annorlunda. Det hjälper mer än att bara få dem att känns skam.
Jag tror också att många vänder ut och in på sig själva för att få allt att funka, men det är så många parametrar som kan ställa till problem. Som vi alla vet. De som skriver här tycker jag i i huvudsak är vettiga tänkande människor som vill det bästa för barnen.
Jo, jag fattar att det är bra att få "skriva av" sig här ibland och jag ber om ursäkt om jag sårat eller skuldbelagt någon, det var verkligen inte min mening. Jag menar bara att man kanske ibland kan försöka se det ur barnets synvinkel, och jag hoppas ju verkligen att de flesta ändå gör det som du också är inne på. Men ibland blir jag som jag skrev nästan mörkrädd när man läser vissa inlägg här, men jag är nog kanske extra känslig eftersom jag som sagt själv är ett styvbarn. Jag vet ju också även att det inte är så lätt att ha styvbarn heller..
3
Jo, jag fattar att det är bra att få "skriva av" sig här ibland och jag ber om ursäkt om jag sårat eller skuldbelagt någon, det var verkligen inte min mening. Jag menar bara att man kanske ibland kan försöka se det ur barnets synvinkel, och jag hoppas ju verkligen att de flesta ändå gör det som du också är inne på. Men ibland blir jag som jag skrev nästan mörkrädd när man läser vissa inlägg här, men jag är nog kanske extra känslig eftersom jag som sagt själv är ett styvbarn. Jag vet ju också även att det inte är så lätt att ha styvbarn heller..
Men just detta snack kom till för att man ibland skulle få vara så ego att man fick "slippa" att se det ur barnens synpunkt.
Men för att ge en förståelse:
Om en mamma skriver på t.ex stora barn-snacket, vill sälja sitt barn billigt, spyr över den pestiga situationen, då får denna mamma ofta en hel del sympati från föräldrar som just då känner likadant, eller har känt och ofta med trösten att man får känna så ibland, det är naturligt och då kan det vara bra att kunna kräkas ur sig ibland.
Men ett exakt samma inlägg på t.ex styvföräldrar ger helt andra svar och denna stackars (för det mesta en kvinna) halshuggs med fotknölarna.
Denna t.ex kvinna kan behöver inte alls vara en orättvis kvinna, utan kan mycket väl vara en drömstyvmamma för sin partners barn.
Så jag tycker man får vara ego och ibland se saker bara ur ens egen synvinkel.
4
Men just detta snack kom till för att man ibland skulle få vara så ego att man fick "slippa" att se det ur barnens synpunkt.
Men för att ge en förståelse:
Om en mamma skriver på t.ex stora barn-snacket, vill sälja sitt barn billigt, spyr över den pestiga situationen, då får denna mamma ofta en hel del sympati från föräldrar som just då känner likadant, eller har känt och ofta med trösten att man får känna så ibland, det är naturligt och då kan det vara bra att kunna kräkas ur sig ibland.
Men ett exakt samma inlägg på t.ex styvföräldrar ger helt andra svar och denna stackars (för det mesta en kvinna) halshuggs med fotknölarna.
Denna t.ex kvinna kan behöver inte alls vara en orättvis kvinna, utan kan mycket väl vara en drömstyvmamma för sin partners barn.
Så jag tycker man får vara ego och ibland se saker bara ur ens egen synvinkel.
Som jag skrev förut menade jag verkligen inte att såra någon. Men det är svårt ibland när man läser här inne och ser vad vissa skriver om sina styvbarn, för jag hävdar fortfarande att barnen har ju inte bett om situationen de hamnat i. Och det är INTE lätt att inse att den ens pappa valt att leva med inte accepterar en och sånt känner man på sig, det lovar jag. Som du kanske läste i mitt inlägg är jag numera även styvförälder och det är inte alltid lätt heller, det vet jag minsann. Jag menar inte heller att styvbarnen ska få bete sig hur som helst så klart men avskyr man sina styvbarn så mycket som en del här skriver, kanske man ska ta sig en funderare på om förhållandet verkligen är värt att bygga vidare på.
5
Som jag skrev förut menade jag verkligen inte att såra någon. Men det är svårt ibland när man läser här inne och ser vad vissa skriver om sina styvbarn, för jag hävdar fortfarande att barnen har ju inte bett om situationen de hamnat i. Och det är INTE lätt att inse att den ens pappa valt att leva med inte accepterar en och sånt känner man på sig, det lovar jag. Som du kanske läste i mitt inlägg är jag numera även styvförälder och det är inte alltid lätt heller, det vet jag minsann. Jag menar inte heller att styvbarnen ska få bete sig hur som helst så klart men avskyr man sina styvbarn så mycket som en del här skriver, kanske man ska ta sig en funderare på om förhållandet verkligen är värt att bygga vidare på.
Det är din pappa som har ansvar för att få till en bra relation till dig, inte din styvmamma. Din styvmamma har rätt till sina känslor kring er, men det verkar inte som att din pappa har kunnat hantera hennes känslor på ett konstruktivt sätt där han tagit ansvar för er relation. Jag vill bara vädja till dig att börja jobba med dig själv och reda ut din relation till din pappa, för du kommer INGENSTANS om du ska gå och hata din styvmamma. Hon har med största sannolikhet gjort så gott hon har kunnat. Det är DIN PAPPA som inte har ansvar för kontakten med dig, att du inte kan se det är djupt tragiskt och bekämmande!
6
Det är din pappa som har ansvar för att få till en bra relation till dig, inte din styvmamma. Din styvmamma har rätt till sina känslor kring er, men det verkar inte som att din pappa har kunnat hantera hennes känslor på ett konstruktivt sätt där han tagit ansvar för er relation. Jag vill bara vädja till dig att börja jobba med dig själv och reda ut din relation till din pappa, för du kommer INGENSTANS om du ska gå och hata din styvmamma. Hon har med största sannolikhet gjort så gott hon har kunnat. Det är DIN PAPPA som inte har ansvar för kontakten med dig, att du inte kan se det är djupt tragiskt och bekämmande!
Du har nog inte sårat någon, du har bara hamnat i väldigt fel forum. Att din pappa inte kunde få till en god kärleksfull relation till dig är en naturligtvis en enorm sorg och någonting oförlåtligt, men det här är inte ett forum för styvbarn som blivit svikna av sina svaga pappor, utan ett forum för styvföräldrar.
7
Du har nog inte sårat någon, du har bara hamnat i väldigt fel forum. Att din pappa inte kunde få till en god kärleksfull relation till dig är en naturligtvis en enorm sorg och någonting oförlåtligt, men det här är inte ett forum för styvbarn som blivit svikna av sina svaga pappor, utan ett forum för styvföräldrar.
Så du tycker att man som styvförälder ska kunna bete sig hur illa som helst mot sina styvbarn då, och sen bara kunna säga att det är bioförälderns sak att se till att det funkar bra?? Min styvmamma har INTE rätt att avsky mig och syrran och utesluta oss ur familjen, så är det bara. Sen kan jag hålla med om att min pappa är en riktig toffel men det är en annan historia. Jag tycker att man även som styvförälder har ett ansvar för att man får en så bra relation som möjligt med sina styvbarn. Och jag hatar inte min styvmamma, jag tycker bara hon har varit och är fortfarande så fruktansvärt elak eftersom hon helt enkelt inte kan acceptera oss. Men du kanske tycker man har rätt att känna så som styvförälder eller?? F ö kan du vara lugn, jag tänker inte skriva mer här, iallafall inte om det här, men du kanske såg att jag även numer är styvmamma. Jag kan lova dig att JAG tar ansvar för mina styvbarn och min relation till dom, för jag vill att dom ska känna att de självklart hör till vår familj också. Uppenbarligen är det långt ifrån alla som känner så och det tycker jag är skrämmande.
8
Så du tycker att man som styvförälder ska kunna bete sig hur illa som helst mot sina styvbarn då, och sen bara kunna säga att det är bioförälderns sak att se till att det funkar bra?? Min styvmamma har INTE rätt att avsky mig och syrran och utesluta oss ur familjen, så är det bara. Sen kan jag hålla med om att min pappa är en riktig toffel men det är en annan historia. Jag tycker att man även som styvförälder har ett ansvar för att man får en så bra relation som möjligt med sina styvbarn. Och jag hatar inte min styvmamma, jag tycker bara hon har varit och är fortfarande så fruktansvärt elak eftersom hon helt enkelt inte kan acceptera oss. Men du kanske tycker man har rätt att känna så som styvförälder eller?? F ö kan du vara lugn, jag tänker inte skriva mer här, iallafall inte om det här, men du kanske såg att jag även numer är styvmamma. Jag kan lova dig att JAG tar ansvar för mina styvbarn och min relation till dom, för jag vill att dom ska känna att de självklart hör till vår familj också. Uppenbarligen är det långt ifrån alla som känner så och det tycker jag är skrämmande.
Tillägg till det jag skrev förut: Det som är allra mest tragiskt och beklämmande är styvföräldrar som inte kan acceptera att den nya de träffat har haft ett liv innan henne/honom, och jag kan tala om för dig att jag GIVETVIS är förbannad även på min pappa för jag tycker han är en riktig toffel som jag skrev innan. Men kom inte och påstå att man som styvförälder får bete sig hur illa som helst mot styvbarnen!!
9
Tillägg till det jag skrev förut: Det som är allra mest tragiskt och beklämmande är styvföräldrar som inte kan acceptera att den nya de träffat har haft ett liv innan henne/honom, och jag kan tala om för dig att jag GIVETVIS är förbannad även på min pappa för jag tycker han är en riktig toffel som jag skrev innan. Men kom inte och påstå att man som styvförälder får bete sig hur illa som helst mot styvbarnen!!
Det är ingen här som anser att man har rätt att bete sig illa mot sin partners barn. Se detta snack som en ventil att få ut sin frustation, att det är här man kan ventilera sina förbjudna känslor, att känna att man kanske inte är ensam med dessa.
Kanske din pappas fru hade varit lättare att umgås med ifall hon hade haft en säkerhetsventil.
Men inte att förglömma, det finns alltid människor som beter sig illa, en del möter man i arbetet, en del som svärföräldrar, en del som ens förälders partner och en del som ens egna föräldrar eller i familjen för övrigt.
Jag kan nog säkert säga att 99% av dom som skriver här vill ha en bra relation med sin partners barn, men av olika skäl fungerar det inte alla gånger, det kan bero på ex, som ställer till det, det kan bero på ens partner, det kan bero på att personkemin mellan barn och vuxen skär sig, det kan helt enkelt vara att barnet är otrevlig (ja, det finns även barn med en otrevlig personlighet utan dålig uppfostran, med bra kärleksfulla föräldrar) och sedan kan det även bero på den vuxna själv (ja, det finns manipulerande falska vuxna av båda könen).
Att sedan ibland veta att man inte har en enda reträttplats där man kan få må dåligt, ens arbetsplats fungerar inte, där arbetar man, ens hem fungerar inte, för där är det en eller flera barn som man inte riktigt kan vara grinig och sur mot (ens egna barn accepterar bättre att ens föräldrar har griniga och sura dagar), det är påfrestande. Att hela tiden är tvingad att ha en fasad utåt, även om man vill strypa hela världen plus en själv och inte ens i sitt eget hem släppa fasaden, det är inte lätt alla gånger
10
Det är ingen här som anser att man har rätt att bete sig illa mot sin partners barn. Se detta snack som en ventil att få ut sin frustation, att det är här man kan ventilera sina förbjudna känslor, att känna att man kanske inte är ensam med dessa.
Kanske din pappas fru hade varit lättare att umgås med ifall hon hade haft en säkerhetsventil.
Men inte att förglömma, det finns alltid människor som beter sig illa, en del möter man i arbetet, en del som svärföräldrar, en del som ens förälders partner och en del som ens egna föräldrar eller i familjen för övrigt.
Jag kan nog säkert säga att 99% av dom som skriver här vill ha en bra relation med sin partners barn, men av olika skäl fungerar det inte alla gånger, det kan bero på ex, som ställer till det, det kan bero på ens partner, det kan bero på att personkemin mellan barn och vuxen skär sig, det kan helt enkelt vara att barnet är otrevlig (ja, det finns även barn med en otrevlig personlighet utan dålig uppfostran, med bra kärleksfulla föräldrar) och sedan kan det även bero på den vuxna själv (ja, det finns manipulerande falska vuxna av båda könen).
Att sedan ibland veta att man inte har en enda reträttplats där man kan få må dåligt, ens arbetsplats fungerar inte, där arbetar man, ens hem fungerar inte, för där är det en eller flera barn som man inte riktigt kan vara grinig och sur mot (ens egna barn accepterar bättre att ens föräldrar har griniga och sura dagar), det är påfrestande. Att hela tiden är tvingad att ha en fasad utåt, även om man vill strypa hela världen plus en själv och inte ens i sitt eget hem släppa fasaden, det är inte lätt alla gånger
Självklart har man som styvmamma ett ansvar att förbättra sin relation till sina styvbarn. Ett sätt att göra det är att ge uttryck för sina starka negativa känslor i ett forum som det här t ex. I det här forumet är det inte så att vi hjälper varandra att vara så elaka vi kan mot styvbarn. Tvärt om så är filosofin att om man kan få ge utlopp för känslorna i ett forum, och få stöd och hjälp i de innersta känslorna av avsky och allt vad det kan vara, så kanske känslorna inte i lika stor utsträckning behöver riktas mot styvbarnen. Det hade kanske varit bättre om din styvmamma skrivit om sina känslor i ett forum, så hon fått utlopp för dom där istället för att låta dom få fritt spelrum mot dig. För övrigt så är det så att jag dessvärre är av exakt den åsikten att din styvmamma har rätt till sina känslor, och att det inte är hennes ansvar att få till en bra relation. Det är din pappas ansvar. Han skulle ha ställt krav på hur hon skulle vara med dig. Det är jättehemskt att han inte tagit det ansvaret, verkligen. Om du skulle börja bete dig illa mot din mans barn, har inte barnens pappa då ett ansvar att förhindra att sina biologiska barn att fara illa?
11
Självklart har man som styvmamma ett ansvar att förbättra sin relation till sina styvbarn. Ett sätt att göra det är att ge uttryck för sina starka negativa känslor i ett forum som det här t ex. I det här forumet är det inte så att vi hjälper varandra att vara så elaka vi kan mot styvbarn. Tvärt om så är filosofin att om man kan få ge utlopp för känslorna i ett forum, och få stöd och hjälp i de innersta känslorna av avsky och allt vad det kan vara, så kanske känslorna inte i lika stor utsträckning behöver riktas mot styvbarnen. Det hade kanske varit bättre om din styvmamma skrivit om sina känslor i ett forum, så hon fått utlopp för dom där istället för att låta dom få fritt spelrum mot dig. För övrigt så är det så att jag dessvärre är av exakt den åsikten att din styvmamma har rätt till sina känslor, och att det inte är hennes ansvar att få till en bra relation. Det är din pappas ansvar. Han skulle ha ställt krav på hur hon skulle vara med dig. Det är jättehemskt att han inte tagit det ansvaret, verkligen. Om du skulle börja bete dig illa mot din mans barn, har inte barnens pappa då ett ansvar att förhindra att sina biologiska barn att fara illa?
Nej. Det är klart att man som förälder har det yttersta ansvaret för sin relation med sina barn.
Men det går inte att som vuxen person i ett barns liv helt frånsäga sig allt ansvar för omgivningen och strunta i hur barn som finns i ens närhet mår.
Jag kan inte som vuxen människa bete mig hur som helst och styra och ställa i min familj och sen försöka peka på att det i alla fall är min sambos ansvar att se till att relationen med hans barn fungerar. Han får ansvara för sin del, absolut, men jag måste ansvara för mina handlingar och hur de påverkar min omgivning.
12
Nej. Det är klart att man som förälder har det yttersta ansvaret för sin relation med sina barn.
Men det går inte att som vuxen person i ett barns liv helt frånsäga sig allt ansvar för omgivningen och strunta i hur barn som finns i ens närhet mår.
Jag kan inte som vuxen människa bete mig hur som helst och styra och ställa i min familj och sen försöka peka på att det i alla fall är min sambos ansvar att se till att relationen med hans barn fungerar. Han får ansvara för sin del, absolut, men jag måste ansvara för mina handlingar och hur de påverkar min omgivning.
Men att ha rätt till sina känslor är ju inte på något sätt samma sak som att man har rätt att uttrycka dem på vilket sätt man vill. Sen när blev vuxna människor utan ansvar för hur deras handlingar och agerande påverkar omgivningen?
Det är ingen som kan förbjuda någon att känna eller tänka på ett visst sätt, men sina handlingar måste man ta ansvar för, oavsett om man är bioförälder eller styvförälder.
13
Men att ha rätt till sina känslor är ju inte på något sätt samma sak som att man har rätt att uttrycka dem på vilket sätt man vill. Sen när blev vuxna människor utan ansvar för hur deras handlingar och agerande påverkar omgivningen?
Det är ingen som kan förbjuda någon att känna eller tänka på ett visst sätt, men sina handlingar måste man ta ansvar för, oavsett om man är bioförälder eller styvförälder.
Fast jag tror faktiskt inte att 99% av alla som skriver här verkligen vill ha en bra relation med sina styvbarn, åtminstone är de inte beredda att lägga den energin det kan kräva på att få till den relationen.
När man då läser inlägg om hur hemska och omöjliga styvbarnen är och hur lite man vill att de ska vara i hemmet och sen ser svar som i princip går ut på att "ja mina styvbarn är också hemska" så är det väldigt väldigt svårt att se vad gott som kommer ur det.
Att KÄNNA olika saker är en sak, men att lägga över ansvaret för sina känslor på andra, må det vara exet eller barnen eller svärmor, är något helt annat och definitivt inte en väg vidare.
14
Fast jag tror faktiskt inte att 99% av alla som skriver här verkligen vill ha en bra relation med sina styvbarn, åtminstone är de inte beredda att lägga den energin det kan kräva på att få till den relationen.
När man då läser inlägg om hur hemska och omöjliga styvbarnen är och hur lite man vill att de ska vara i hemmet och sen ser svar som i princip går ut på att "ja mina styvbarn är också hemska" så är det väldigt väldigt svårt att se vad gott som kommer ur det.
Att KÄNNA olika saker är en sak, men att lägga över ansvaret för sina känslor på andra, må det vara exet eller barnen eller svärmor, är något helt annat och definitivt inte en väg vidare.
"Men just detta snack kom till för att man ibland skulle få vara så ego att man fick "slippa" att se det ur barnens synpunkt."
Det där är över huvud taget inte sant. Detta snack kom till för att styvföräldrar ska kunna ventilera saker med andra styvföräldrar. Och som bekant så finns det lika många åsikter om hur man ska se på saker som det finns styvföräldrar, så vi är flera stycken som faktiskt hävdar att man måste se på saken ur barnets synvinkel också.
Jämförelsen med stora-barnsnacket håller inte heller. Jag har aldrig sett ett inlägg där någon tex beskriver sitt barn (bio- eller styv) som mesig och outhärdlig eller annat förbli okommenterat. Det finns sätt att uttrycka sig på som är olämpliga oavsett om det handlar om ens egna biobarn eller styvbarn.
15
"Men just detta snack kom till för att man ibland skulle få vara så ego att man fick "slippa" att se det ur barnens synpunkt."
Det där är över huvud taget inte sant. Detta snack kom till för att styvföräldrar ska kunna ventilera saker med andra styvföräldrar. Och som bekant så finns det lika många åsikter om hur man ska se på saker som det finns styvföräldrar, så vi är flera stycken som faktiskt hävdar att man måste se på saken ur barnets synvinkel också.
Jämförelsen med stora-barnsnacket håller inte heller. Jag har aldrig sett ett inlägg där någon tex beskriver sitt barn (bio- eller styv) som mesig och outhärdlig eller annat förbli okommenterat. Det finns sätt att uttrycka sig på som är olämpliga oavsett om det handlar om ens egna biobarn eller styvbarn.
Men är det inte ett rätt bra sätt att få uttrycka sina känslor, huruvida de skrivande lägger energi eller inte vet vi inget om, det kanske är ett inlägg som gör att de klarar av vara en vettig vuxen resten av dagen och i mina ögon är det ett helt OK sätt.
16
Men är det inte ett rätt bra sätt att få uttrycka sina känslor, huruvida de skrivande lägger energi eller inte vet vi inget om, det kanske är ett inlägg som gör att de klarar av vara en vettig vuxen resten av dagen och i mina ögon är det ett helt OK sätt.
Uttryckte mig lite knäppt, men nog har jag sett inlägg, förvisso med lite humor, där man säljer sitt barn för lägsbjudande, jag har sett inlägg där man har varit rätt frustrerad över sitt barn, kanske inte kallat det mesig, men absolut inte beskrivit sitt barn i positiva termer.
17
Uttryckte mig lite knäppt, men nog har jag sett inlägg, förvisso med lite humor, där man säljer sitt barn för lägsbjudande, jag har sett inlägg där man har varit rätt frustrerad över sitt barn, kanske inte kallat det mesig, men absolut inte beskrivit sitt barn i positiva termer.
Visst kan det vara bra att uttrycka sina känslor, men det är knappast vettigt i längden att bejaka sina negativa känslor mot ett barn som man faktiskt lever med.
18
Visst kan det vara bra att uttrycka sina känslor, men det är knappast vettigt i längden att bejaka sina negativa känslor mot ett barn som man faktiskt lever med.
Ja, du får ursäkta men jag kan faktiskt inte fatta hur man kan tycka att man som styvförälder tydligen har "rätt till sina negativa känslor" som då t ex min styvmor. Jag hävdar med bestämdhet att känner man att man bara inte kan tycka om sina styvbarn så får man ta sig en allvarlig funderare om man ska fortsätta förhållandet överhuvudtaget. Men du kanske tycker det är helt ok att göra som hon gjorde, se till att vi blir totalt uteslutna ur deras familj? Sen tycker jag också i och för sig att man som bioförälder har största ansvaret att barnen mår bra, men bara för det kan ju inte styvföräldern få bete sig hur illa som helst. Nu skulle jag aldrig komma på tanken att bete mig illa mot min mans barn, men om det nu ändå hände, så visst, han har ett ansvar men jag måste ju isåfall också ta ansvar för att de mår bra. När man läser vissa inlägg här, så blir man ju minst sagt mörkrädd, vissa säger ju rakt ut att de avskyr sina styvbarn och en del vill inte att de ska komma överhuvudtaget och tycker att familjen funkar bättre när styvbarnet/barnen inte är där. Stackars barn säger jag bara.. Därmed inte sagt att styvbarnen får bete sig hur som helst heller givetvis men det är ju ändå styvföräldern som är den vuxna. Eller som iallafall ska föreställa vara det..
19
Ja, du får ursäkta men jag kan faktiskt inte fatta hur man kan tycka att man som styvförälder tydligen har "rätt till sina negativa känslor" som då t ex min styvmor. Jag hävdar med bestämdhet att känner man att man bara inte kan tycka om sina styvbarn så får man ta sig en allvarlig funderare om man ska fortsätta förhållandet överhuvudtaget. Men du kanske tycker det är helt ok att göra som hon gjorde, se till att vi blir totalt uteslutna ur deras familj? Sen tycker jag också i och för sig att man som bioförälder har största ansvaret att barnen mår bra, men bara för det kan ju inte styvföräldern få bete sig hur illa som helst. Nu skulle jag aldrig komma på tanken att bete mig illa mot min mans barn, men om det nu ändå hände, så visst, han har ett ansvar men jag måste ju isåfall också ta ansvar för att de mår bra. När man läser vissa inlägg här, så blir man ju minst sagt mörkrädd, vissa säger ju rakt ut att de avskyr sina styvbarn och en del vill inte att de ska komma överhuvudtaget och tycker att familjen funkar bättre när styvbarnet/barnen inte är där. Stackars barn säger jag bara.. Därmed inte sagt att styvbarnen får bete sig hur som helst heller givetvis men det är ju ändå styvföräldern som är den vuxna. Eller som iallafall ska föreställa vara det..
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
