20
Jo... jag vet oxå att EDA kan ha possitiva effekter på både förloppet och för anknytningen, men för mig överväger ändå nackdelarna i normalfallet.
Då kan jag ju ändå tillägga att min första föddes med en EDA efter 30 timmars värkarbete, och sen tog det ytterligare 10 timmar innan jag var fullt öppen! Visst behövde jag den vilan, och jag fick värkstimulerande och hela baletten.
Dock tror jag att det är helt fel sätt att föda på, i alla fall för mig! Man missar vikten av en trygg och avslappnad mamma! En mamma som kan hantera värkarbetet utan tung bedövnign som påverkar henne och barnet, för det GÅR att föda utan bedövning!
Mina andra två är födda hemma, och det har påverkat mig possitivt på ett helt annat plan än att få en EDA! Jag kände mig trygg! Med andra hade jag knappt ont innan jag var fullt öppen! Sen låg hon vidöppet och fastnade eftersom hon var så stor, men det fixade BM till efter en hel del bök.
Andra hemförlossningen var helt upp och ner! Öppnade mig inte som jag skulle, fick överjävliga krystvärkar redan vid 6 cm och det fanns inte en chans att andas bort dem! Det här är helt klart det värsta jag varit med om, MEN man klarar det faktiskt utan en EDA om den inte finns att tillgå! (Och även om den finns att tillgå, så kan man ju inte räkna till 100% med att den fungerar så klockrent som man hoppas på, och vad gör man då?)
Självklart ska man ta EDA om man känner att man vill och behöver, inget tal om det! MEN jag vill oxå att man som födande kvinna ska vara medveten om riskerna och att man får en möjlighet att göra ett val! Inte bara få höra att EDA är fantastisk, och sen bli besviken om den inte tar som man hoppas, eller att man får svårt att krysta, spricker mycket eller behöver en sugklocka!
Jag tycker att EDA är en jättebra bedövning som man absolut ska ta om man känner att man behöver det! Särskilt om det drar ut väldigt på tiden eller om man är väldigt rädd efter tidigare förlossningar.
Men jag upplever att väldigt många vill ha den "i onödan" bara för att de vill vill slippa att ha ont, och enligt min erfarenhet finns det inga smärtfria förlossningar, utan då får man igen på nåt annat sätt...
Tycker öht. att hela disskussionen är väldigt svår att råda i, utan det jag önskar är egentligen att alla kvinnor var så trygga i sig själva och i valet av förlossningsplats och sällskap att de klarade att föda utan bedövningar för effekterna blir ofta negativa, både fysiskt och psykiskt!
Det som slår mig är den otroliga skillnaden mellan hemföderskors och sjukhusföderskors erfarenheter! De första är ofta väldigt possitiva, lugna harmoniska barn, pigga mammor som känner sig starka och slipper brista och blöda. Och sjukhusföderskorna vittnar ofta om kaos, stress, otrygghet, stora bristningar, att de känner sig överkörda och rädda.
Även om det sbsolut och självklart finns undantag, så är det i alla fall stora skillnader om man ser till antalet födslar! (då borträknat specialfall som prematurer och andra riskförlossningar så klart!)
Jag undrar så vad det beror på, och hur vi ska komma till rätta med det här!