Särskolan

[wildhearts]

Peppa mig! Hjälp mig ta ett beslut som jag inte vill behöva ta. Inför högstadiestarten finns det inget alternativ för dottern utom särskolan. Hur ska jag kunna göra något positivt av detta? Så det trots allt gagnar henne när hela min kropp skriker att det måste finnas andra alternativ. Usch vad det känns tungt nu.

jag har insett att vi i alla fall behöver besöka den tilltänkta skolan. Jag vill besöka den under en lektion för att bekanta mig både med personal och elever. Får man göra det tror ni eller måste det bli efter skoltid?

[victoria]

jag tycker du ska prata med skolan och förklara hur du tänker och känner. du får säkert komma dit. lycka till

[samiralva]

Skolverket? Specialpedagogiska institutet? Finns det inte mer hjälp att krama ut från dem?

Läsa på särskola, men med vanlig skolplan, och sedan kanske hitta ett internat för gymnasiet?

Finns det Hällsboklass igen, som hon skulle kunna gå i?

Jag tänker på er,
kram

[Malla]

en rimlig önskan att få besöka verksamheten. Tror du inte att det går bra ifall du förklarar hur du känner dig?
Finns det verkligen ingen annan lösning? Samiralva nämnde Hällsboskolan och det kan ju bara ett alternativ. Finns det ingen kommun hyfsat nära som har någon verksamhet som skulle passa? Kan inte den kommun ni bor i ordna en liten grupp? För det måste ju finnas barn med andra svårigheter som har behov av detta? Vad säger Skolverket om att kommunen inte kan ordna hennes skolgång? Vågar du vara offentlig så kan du ju alltid kontakta lokalpressen så kanske de nappar på kommunens oförmåga och ovilja och skriver om er "historia"? Har du kontaktat tjejerna inom språkstördprojektet och bett om hjälp? De har kanske någon idé om vad och hur du ska göra.
Vi håller på att försöka ordna inför gymnasiet nu och har som du tusen frågor och inga svar. Vi tror dock att det på något vis löser sig. Vi har hjälp både av personalen på dotterns skola och av resursteamet här i kommunen. Vad det sedan kan leda till återstår att se.
Tappa inte sugen och lycka till!

[samiralva]

Hej!
Får din dotter gå ett tionde år i grundskolan? Jag uppfattade det som att den möjligheten finns på er skola.

[wildhearts]

Jag ska kontakta skolan och så ska vi försöka komma dit på ett besök. Vi kanske ändrar inställning efteråt. Det viktigaste är ju trots allt att det blir bra för dottern.

[wildhearts]

Efter hennes autism diagnos så tror jag inte skolverket ställer större krav än att det ska finnas särskola att tillgå. Rätta mig gärna om jag har fel
Sen att autism diagnosen trots allt är hennes minsta problem i blandningen med språkstörningen och antagligen dyslexin har inget med saken att göra.

Det jag måste kolla upp innan vi går vidare är fortsättningen. Vad kommer en inskrivning på särskolan att göra för henne. Finns säkert både negativa och positiva delar. Det viktiga är att de inte kommer som en överaskning efteråt.

Hällsboskolan är ett alternativ, men veckopendling tar otroligt mycket emot tycker jag. Min lilla Plutta ska inte behöva bo borta

Tack för dina tankar. Det värmer att veta att ni finns någonstans i cyberrymden

[Malla]

det gör hon. Vi fick ansöka om det hos vår hemkommun som godkände utan protest

[wildhearts]

Den större grannkommunen har en språkklass och dit har vi tidigare sökt men inte kommit med pga att vi har tillhört fel kommun. Trycket är så stort att de i första hand tittar på kommuntillhörighet och i andra hand på elevens behov.

Personal på autismteamet tycker att kommunen ska titta på en annan lösning än särskolan och säger precis som du att det måste finnas även andra barn som behöver den hjälpen.
Jag som har legat på både skola och politiker sedan 4-5 år tillbaka börjar tappa sugen. Vår kommun ser det som en särskiljning att låta barn gå i mindre specialklasser.

Vår andra grannkommun tar tag i sina problem tidigt och har haft väldigt bra fungerande klasser med t ex Asperger. Eftersom de har arbetat så metodiskt och bra så är inte behovet av specialklasserna alls så stort på högstadiet utan dessa ungdomar går nu i ordinarie klass och "tankar" bara i den mindre gruppen vid enstaka tillfäller.

Vår kommun gör istället tvärtom. Väljer att ignorera problemmet tills det inte längre går och har du bara särskolan att erbjuda.
Hade det inte varit för våra andra barn och för våra arbeten så hade jag inte tvekat en sekund med att flytta.

Jag har redan varit offentlig och skrivit både insändare i lokaltidningen och skrivit till lokalpolitiker. Tyvärr har det inte hjälpt mer än att människor har blivit tjuriga och det har blivit svårare med kontakterna.

"Tjejerna" har jag inte varit i kontakt med. Tack för idén
Hoppas det löser sig med gymnasiet för er del.

[anne h]

Här får man besöka särskolan under icke-lektionstid, när barnen gått hem. Kolla lokaler, träffa lärare.
Jag ville besöka dem under tiden eleverna var där och se hur de är mot barnen osv, men icke. Kändes inte som om det var något alternativ överhuvudtaget, när det var så hemligt alltihop, ville se var mitt barn skulle gå innan jag skrev in honom där.

[wildhearts]

Det har jag fattat är det vanligaste här omkring också. Jag ska i alla fall ringa och kolla. Hur har ni löst det med sonen?

[Katah]

Du visste väl att om hon följer särskolans läroplan är det väldigt begränsad sedan med gymnasieval.

Vilken läroplan är realistiskt för henne? Hur fixar hon matte och faktainlärning? Kan de hjälpa med inläst läromedel ?

Hfa /eller asperger betyder långt ifrån särskola, även om de för vissa barn/ungdomar kan vara den bästa lösnngen:
Har hon Hfa eller autismdiagnos ?

[wildhearts]

Hej Katah!

Hon har en autismdiagnos, men teamet var väldigt oense när det gällde diagnosen. Några ville bara sätta autistiska drag medan andra ville ha en hel autismdiagnos. De hade stora problem att se vad som var språkstörningen och vad som var autism.

Jag tror att vi alla (som inte har med pengar att göra) tycker att varken den vanliga skolan eller särskolan är ett riktigt bra alternativ men som du säkert vet sedan tidigare så har vi inget annat att välja på.

Jag vet att det är väldigt begränsat till gymnasiet, men får hon ingen annan hjälp än vad hon får nu i skolan så lär hon ändå aldrig ha möjlighet att välja något annat än IV-programmet när hon kommer till gymnasiet.

Det är så jobbigt när man faktiskt måste tänka betydligt längre fram. Hennes vuxna liv är beroende av vad vi väljer. Önskar att jag likt skolan kan tänka kortsiktigt och bara tänka att högstadiet måste lösas först och främst.

När det gäller hennes inlärning så har hon väldigt stora problem. Hon kan inte följa åldersmässigt i något annat än bild, slöjd och gymnastik. Det är språkstörningen som sätter käppar i hjulen för henne. Eftersom hon inte läser ännu så måste hon på något sätt få det uppläst, och eftersom hon har så svårt med språkförståelsen så måste texten vara förenklad och någon måste sitta med och återkopla för att se så hon förstår det hon hör.

Önskar att man i alla fall kunde plocka bort någon svårighet för henne
Kombinationen grav språkstörning/autism/läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) är ingen höjdare även om man är normalbegåvad.

[Katah]

För mig låter det som om en vanlig skola skulle vara för tufft för henne, inget uppmuntrande.
Jag vet inte som skulle hänt om hon skulle fått adekvat hjälp från början...

Hur är det med henner utvecklings nivå ( IQ) jag vet att det säger inte allt, men ger en fingervisning förstås..

Jag vet att du är ruskigt kunnig själv med allt detta,men vill ändå bolla lite.

Man vill ju inte sänka ribban för sina barn i onödan utan vill att de ska nå nya mål och hitta sin plats i värden och känna att de har lyckats.
Frågan är då svårt när man som föräldrer måste sätta ribban för sitt barn, jag förstår precis att du funderar.
Om läsningen har inte lossnat än på sexan (?) har hon svårt med inlärningen när så mycket kommer skriftligt och spårkförståelsen är begränsad och man behöver många upprepningar för att stoftet skulle fastna.
Tror du själv att hon skulle kunna känna sig motiverat att jobba i en särskolegrupp, eller skulle hon känna att hon inte platsar in där riktigt ?

[Evaa]

Hej

Våran son har börjat tredje klass nu på grundsärskolan!!!

För oss och han är det de bästa vi gjort. Vi fick naturligtvis fara och hälsa på först vi föräldrar med en specpedagog som följde oss,vi fick information,titta på lokalerna träffa personalen mm.
Jättebra!!
Sen följde vi våran pojke han gick 2 provdagar i veckan halva vt-07.Nu på ht började han alla dagar i veckan på grundsär.

Han har redan utvecklats massor fått bättre självförtroende,blivit luggnare och tryggare och betydligt gladare.

Vi ångrar bara att vi inte tog detta beslut tidigare Nu får han verkligen känna sig duktig.
Kram och Lycka Till
PS Självklart ska ni få hälsa på före!!!

[anne h]

Det blev grundskola, han går nu i andra klass och utvecklas i sin takt, betydligt långsammare än de andra i klassen, ändå är han en i klassen, ingen räknar ut honom. Egen ass 100 av tid i skola/fritids, vilket är/var en förutsättning för detta. Skönt när man som förälder numer FÅR välja skola.
Däremot valde jag inte den närmaste skolan (400 m bort) utan tog den som ligger 4 km bort (så jag kör själv dit och hämtar hem honom) pga att "vår" skola, den närmaste, inte är bra, den adnra är superb, detta pga olika personal och rektor.


Detta var det bästa val vi kunde göra, känner jag, vi fick jättebra stöd av rektor vilket är en förutsättning för att det alls ska fungera. Att vi sedan fick världens bästa assistent till sonen gjorde väl sitt till. Tyvärr har hon just sagt upp sig.. :'( Hur ska vi kunna få en lika bra/bättre? Finns nog ingen sådan...

[wildhearts]

Hur det hade kunnat vara med rätt start från början vill jag inte tänka på
Tyckte ändå jag var tidig med första logopedbesöket vid 2-års ålder. Vet inte hur många gånger jag har hört: -Det är det många barn som inte kan, när jag har försökt förklara min oro för skolan.

Hennes utvecklingsnivå är skiftande beroende på vem som har gjort utredningen (!) Enligt skolpsykologens 2 utredningar under ett spann på 5 år så här hon normalbegåvad på den högre delen av skalan på allt utan språket där hon ligger på särskolenivå. Hälsboskolans utredning vid 9 års ålder visade på normalbegåvning på allt utan språket. Den sista utreningen som AT gjorde visar att hon nu är ett gråzonsbarn. Fortfarande normalbegåvad på allt utan språket men att hon ändå har sjunkit i testerna.

Att dottern skulle passa in i gruppen tror jag säkert. Hon tycker att hon passar in i sin nuvarande grupp också. Jag tror inte hon tänker eller jämför sig så. Hon är uppvuxen med att vi alla är olika och ingen är sämre eller bättre än den andra.

Här ligger problemmet hos mig det erkänner jag
jag blir arg på kommunen som inte har några alternativ utan kan köra på sitt race utan att någon ändring sker och samtidigt är jag rädd att hon blir mer handikappad av särskolan än hon redan är. Det är säkert helt fel tänkt, men jag vet hur en del personal på mitt tidigare jobb sänkte nivån hellre än höjde den.

Dotterns problem ligger i skolan inte utanför den. Hon är den av våra barn som jag har mest förtroende för att kunna ta ansvar t ex. Hennes "normala" syskon är inte i närheten.

[wildhearts]

Vad kul att det har gått så bra för er son!
Har han också språkliga svårigheter? Hur mycket hjälp får han med det i så fall?

[Evaa]

Hej
ja det är alltid det viktigaste att det känns bra som förälder att man valt det man tror att barnen ska må bäst av.

Som förälder är det verkligen inte roligt att sätta sitt barn i särskolan.Detta antagligen att man har en stämpel på den och att man inte vill att ens barn ska vara så annorlunda så de inte kan gå i en vanlig skola.

Han fick lite hjälp på sin skola de drog in assistenten mm sen så ju äldre ett barn blir ju mer märker den att den inte är lika duktig som jämnåriga och det förstör ju deras självförtroende att alltid vara sämst i det mesta man gör...

Våran son är också väldigt klok och pålitlig och social fungerar super med andra jämnåriga och vuxna mm så man kan inte märka att han är annorlunda så. Hans största problem är att han har svårt att läsa,skriva, behöver lugnt runt om för att koncentrera sig och att automatiken inte fungerar som den ska..

Det positva med särskolan som jag känner att han får utvecklas i sin egen takt med sina förutsättningar då kommer hela han att må bra och även vi..