Så vanlig som möjlig?

[ds-mamma]

Har de senaste dagarna pratat med andra föräldrar som har barn med särskilda behov.De har/har haft sina barn i grundskolan. De flesta poängterar verkligen att de gått i vanlig skolan, de lever ett vanligt liv bland "normala" osv. Varför räknas man inte till det helt vanliga livet om man går i särskola ? MItt barn går i särskola, jobbar på flitigt och är jätteduktig. Lever i en vanlig familj och har och lever ett vanligt liv. Ändå räknas det inte som det av andra föräldrar. Man får en fnysning och en blick som gör att man känner sig som mindre vetande. Trots att jag gör det bästa för mitt barn!!!

Hellre att jag låter mitt barn vara bland de bästa i klassen i särskolan än de sämsta i grundskolan. Självförtroendet är i topp hela tiden, ingen i klassen känner sig sämst. Alla är vinnare, alla är värda någonting och alla är duktiga. Lärarna är mästare på att få eleverna att känna sig världsbäst och att de ska uppmuntra varandra.

Jag tycker faktiskt att en del föräldrar beter sig nedvärderande åt barn med särskilda behov bara för att de inte går i grundskolan, skrämmande. Det är bara prat om att allt ska vara så vanligt som möjligt. Vad är det för fel på att träffa andra med funktionshinder tex? Det verkar många tycka att man ska undvika för dom har inget att tillföra till deras barn, alltså kan de inte vara draghjälp. Ett skrämmande resonemang tycker jag.

[Anonym ds-mamma]

Och hur beter du dig själv nu? Drar alla föräldrar till barn som går i grundskolan över en kam!

Och bara för att ditt barn kan vara bäst i klassen i en särskoleklass så innebär det inte att han/hon lär sig mer där än i grundskolan. Och vad vet du om det finns barn i särskoleklassen som känner sig dåliga? Mitt barn går i grundskolan och är inte duktigast i klassen men mitt barn trivs och mår bra där. Skulle aldrig få för mig att skriva ett sånt inlägg som du gör fast omvänt då! Tror att varje förälder är kompetent att välja en skola som passar deras barns behov sen om det blir en grunskola eller en särskola är liksom inte så viktigt!

Själv resonerar vi som så att vårt barn behöver draghjälp, vårt barn har liksom ingen egen motor och den bästa hjälpen för detta får vårt barn från barn som inte har samma problem. Tänk dig ett flygplan med två motorer som inte fungerar! Bättre med ett plan med en motor som kan driva den andra i så fall! Men skulle vårt barn inte trivas eller ha det bra i grunskolan skulle jag antingen se mig om efter en annan grundskola (om problemen inte går att lösa i den skola mitt barn går i idag) eller så kanske en särskola.

Vi vill gärna att vårt barn ska träffa andra funktionshindrade barn likväl som icke funktionshindrade, vi försöker att inte kategorisera dessa grupper utan tycker att alla ska kunna mötas på samma ställe i alla flesta fallen!

[anonymt namn]

att de föräldrar med ds-barn - i alla fall de som syns/hörs mest - har en tråkig attityd mot de föräldrar som valt särskola åt sina barn.
Att man inte vill det bästa för sitt barn är en vanlig anklagelse eller så skakas det på huvudet åt oss som helt enkelt inte vet bättre.

Varför kan man inte bara acceptera att inte alla barn är likadana och inte har samma behov? Underligt.

[liag]

Jag håller helt med dig FAST jag är en av dem som inte tycker om särskolan så som den är idag.
Jag är en av dem som vill att det ska vara 1 särskola där alla ska få den hjälp de behöver.
Nu är det inte så och när jag ska välja skola för mitt barn med DS så ska jag välja den skola som är bäst för henne. Sedan om det blir vanlig skola eller särskola har helt med hur skolorna ser ut där jag bor och vad lärare och rektor vill ge min dotter för stöd och utbildning.
Min dotter ska gå i en skola där man ställer krav på barnen och där man lär sig skriva, läsa räkna och allt annat som man lär ut till barn i hennes ålder.

Jag blir faktiskt arg på de personer som ser ner på de föräldrar som sätter sina barn i särskola och tycker att de gör fel och hela tiden hänvisar till rättigheten att gå i vanlig skola.
Nu ser ju inte värkligheten ut så som lagen är skriven.
Men jag ska i alla fall försöka låta mitt barn gå i vanlig skola men jag kommer inte att tycka det är ett nederlag att byta till särskola om behov finns.

Vad jag tycker ska inte gå ut över min dotters trygghet och utbildning.

(och jag ”skiter” i att vara anonym för alla mina stavfel och konstiga formuleringar gör nog att de flesta vet vem som skrivit det ändå).

Kram på er alla, jag som är hemma med Agnes som har öroninflammation (för 6 gången detta år), Linnéa (DS tjejen) hon är på dagis och lever loppan.

[liag]

ska vara 1 skola. Så ska det stå.... inte särskola.

[bastet]

du liag! Kunde inte låta bli att göra ett litet undantag från mitt icke-skrivande här. =)
Själv har jag sen länge gett upp skoldebatten, men vill säga att vi på vår hemort har en särskola som är det du efterlyser - tack o lov. Plus ett annat alternativ på rimligt pendlingsavstånd.

Sen hoppas jag att ni lever loppan för dagispengarna!
Kram från oss!

[Ulla05]

Till viss del kan jag hålla med. Men det viktigaste är nog trots allt att försöka strunta i vad andra säger. Man gör ju det man tycker är det bästa för sitt barn. Linnea har flera aktiviteter tillsammans med andra funktionshindrade kompisar och dom har jättekul ihop. Det ser jag inget konstigt med alls.

[liag]

Oj tack, vad gulligt!
Jag har ännu inte varit i den särskola vi har i Årsta men enligt rykten och en som jag pratar med på bussen ibland så är denna skola bra. Men jag måste ju se det med egna ögon.

[nikki73]

Jag tycker nog att båda sidorna är lika goa när det gäller den här frågan. Själv har vi valt att låta vår dotter gå i vanlig klass och det just för att vår särskola ser ut som den gör och för att vi känner att vår dotter mår bra av och utvecklas bäst av att gå i en vanlig grundskoleklass. Hade vår särskola sett annorlunda ut hade kanske vårt val varit annorlunda jag vet inte. Jag har många gånger fått försvara mitt val inför andra föräldrar till just DS-barn och fått höra att min dotter inte skulle ha det bra där hon är, att vi gör detta för VÅR skull (suckar) och att vi inte ska tro att vår dotter är bättre än någon annan (nej och inte sämre heller givetvis) att vi inte skulle acceptera hennes handikapp, osv...........

Jag har själv aldrig (vad jag kan minnas) sagt något liknande till föräldrar som gjort ett annat val än vi! Jag tror nämligen att alla vi föräldrar är kompententa på att välja just det som är det bästa för just våra barn. Sen om det är särskola eller grundskola spelar liksom mindre roll. Jag gör det som jag tror passar mitt barn bäst och hoppas att andra förstår att det inte på något vis är enklare att ha barnet i grundskolan, det gör inte barnet mindre handikappat, det gör inte barnet mer "vanligt" snarare tvärtom så känner man sig ju lite udda på föräldrarmöten odyl MEN mitt barn trivs! Hon är en i gänget! Visst inte fullt ut men hur hade det varit på vår särskola? 10 elever mellan 12 och 17 år FEM av dessa har inget talat språk! Hur givande skulle det varit för vår dotters talutveckling? Träffade hennes gamla specialpedagog från dagistiden idag som var på skolan i ett annat ärende och hon var väldigt imponerad av Emma och då speciellt hennes talade språk! *S*

Tycker att du med ditt inlägg själv skapar lite av det bråk som kanske förekommer mellan särskolefärldrar och grundskoleföräldrar. Varför kan vi inte bara acceptera att vi gjort olika val, val som vi tror är det bästa för våra barn? Och sen är det stor spridning på barn med Downs syndrom också, allt från att de inte ens har någon utvecklingstörning till grav utvecklingstörning (men det vanligaste är väl att de har lindrig till måttlig utvecklingstörning)

[nikki73]

Men du om några år kommer du också bli sedd som den som inte accepterar din dotters handikapp, som vill att din dotter ska vara vanlig och som låter din dotter få vara sämst i klassen.......... Jag tror tyvärr att du kommer få höra många fler tråkiga kommentarer än de som väljer särskola för sina ds-barn! Tråkigt men sant! Eller så har folk förstått då att det inte alls behöver finnas någon klyfta mellan oss föräldrar oavsett om våra barn går i särskola eller grundskola utan att vi alla gör det som vi tror är det bästa för våra barn oavsett vilken skolform vi väljer!

Vår Emma går ju i grundskolan idag fullt inkluderad. Det tror jag inte hon kommer göra hela sin skoltid. Men just nu fungerar det bra, Emma trivs och vi är nöjda med hennes undervisning och med hennes utveckling som faktiskt är enorm! Mycket mycket bättre än vi vågade hoppas på!

Lycka till med skolval i framtiden så länge man gör det man vet är bäst för sitt barn så kan man vara nöjd!

Kram till dig med

(trist med ÖI är det inte dags för rör då? Det fick både Emma och Lucas och ÖI försvann då som ett brev på posten höll jag på att säga *S*)

[liag]

Ja vi får se vad som händer.

Agnes ska i dec reducera halsmandlarna och ta bort polyper. Öronläkaren tror inte rör kommer fixa Agnes problem för hon får ont i örat efter förkylningar och öronläkaren tror detta har med stora polyper och hennes stora halsmandlar (som inte är i närheten av vad Linnéa hade).
Tyvärr tror jag det inte kommer att gå lika lätt för Agnes som det gjort för Linnéa. Agnes är en ganska bestämd dam som man inte "sätter" sig på i första taget och hon kommer att vara sur som en riktig ”surgurka” både innan och efter Op.
Men hon ser fram mot denna Op för hon var så avis på Linnéa nu när hon gjorde sin Op.

/Lena

[anne h]

Har de senaste dagarna pratat med andra föräldrar som har barn med särskilda behov.De har/har haft sina barn i grundskolan. De flesta poängterar verkligen att de gått i vanlig skolan, de lever ett vanligt liv bland "normala" osv. Varför räknas man inte till det helt vanliga livet om man går i särskola ? MItt barn går i särskola, jobbar på flitigt och är jätteduktig. Lever i en vanlig familj och har och lever ett vanligt liv. Ändå räknas det inte som det av andra föräldrar. Man får en fnysning och en blick som gör att man känner sig som mindre vetande. Trots att jag gör det bästa för mitt barn!!!

Hellre att jag låter mitt barn vara bland de bästa i klassen i särskolan än de sämsta i grundskolan. Självförtroendet är i topp hela tiden, ingen i klassen känner sig sämst. Alla är vinnare, alla är värda någonting och alla är duktiga. Lärarna är mästare på att få eleverna att känna sig världsbäst och att de ska uppmuntra varandra.

Jag tycker faktiskt att en del föräldrar beter sig nedvärderande åt barn med särskilda behov bara för att de inte går i grundskolan, skrämmande. Det är bara prat om att allt ska vara så vanligt som möjligt. Vad är det för fel på att träffa andra med funktionshinder tex? Det verkar många tycka att man ska undvika för dom har inget att tillföra till deras barn, alltså kan de inte vara draghjälp. Ett skrämmande resonemang tycker jag.

Var har du varit för att få höra sånt från flera föräldrar och vad är det för ålder på de barnen? För jag har inte råkat på annat än nyfikenhet när folk frågar var min son går och jag säger grundskola. De frågar hur det går, jag berättar, mer än så är det inte. Finns ingen anledning att slå ner på andra för att de inte valt som jag.


Mitt barn går i grundskolan, han är "sämst" i klassen, men vad gör det? Han trivs i alla fall ypperligt där. _HAN_ ser sig inte som "sämst" eller de andra som "bättre", han ser sig och de andra som klasskompisar. -och precis som du skriver så är självförtroendet på topp.
Vad säger att han inte skulle vara "sämst" även i Särskolan? Vad säger att han ens skulle fått kompisar där? För att de har en utvecklingsstörning? För att det kanske finns någon mer med DS där?


Numer har jag faktiskt träffat på allt fler föräldrar till barn med DS som ångrar att de inte ens testade grundskolan när de hade chansen, starkt av dem att erkänna det!
Men det var deras val, ingen annan kan välja åt varesig dig, mig eller någon annan, var och en måste välja själv och sedan hoppas på att det valet var det rätta för _just_det_ barnet.



Det bästa med att ha valt Grundskolan nu, vet ni vad det är? Det är att den dag min son kanske behöver Särskolan så finns den där, han är alltid välkommen dit, det är inget vi för tid och evighet tackat nej till.

[ds-mamma]

Ber om ursäkt. Det här var tydligen en öm tå att kliva på. Det var inte meningen heller att skryta över mitt barn. Har förstått att det gör man inte här. Jag vet att mitt barn lär sig det dom ska och klasskamraternas föräldrar har talat om vad deras barn tycker om sin skola och hur de trivs.
Mitt barn behöver också draghjälp och får det även i särskolan. Ska se till att dra mig härifrån inget vidare ställe att vara på inser jag.

[Anonym]

Du lyckas formulera dig mycket bättre än vad jag gjorde. Jag har insett att jag gjorde misstaget att berätta lite för mycket om mitt barn också.

[ds-mamma]

Du resonerar väldigt klokt tycker jag. Så hade nog även jag resonerat om jag hade hittat en bra grundskola i närheten, men det fanns inte. Stackars din tjej som har öroninflammationer så ofta.

[ds-mamma]

Javisst underlättar det för en själv om man struntar i vad andra säger. Men ibland är det inte så lätt. Får skylla på att jag hade en dålig dag igår och vill ösa ur mig.

[ds-mamma]

Jag vill inte skapa något bråk alls och lägger ner resonemanget. Kul att höra om din dotter.

[liag]

Jag tycker inte du ska lämna denna sida eller oss andra DS föräldrar.
Jag tycker du ska vara kvar här och skriva om dit barn och dina tankar.

Sedan tycker jag det är super roligt att höra om alla barns framgångar och också svårigheter för det lär man sig mycket på och hur man läser de hela.
Allt är ju inte en dans på rosor med våra DS barn och inte med dem utan DS heller.
Än så länge har allt gått bra med Linnéa (DS tjejen) och våra problem nu är Agnes.

Så var kvar här du och skriv om ditt barn och dina tankar.

[ds-mamma]

Tack det var snällt sagt. Återgår nog till att mer vara en aktiv läsare så länge.

[ds-mamma]

Var jag har varit? Har träffat några föräldrar som har barn med särskilda behov, sen så klart på nätet. Åldern är skolåldern ca 6-9 år. Jag tycker bara att det är trist att ens ds-barn helst ska vara så vanligt som möjligt.