8
En person? Det är OK om du skriver Heihachi. Tråkigt att min åsikt gör dig illamående, men det är inte underligt - frågan väcker starka känslor hos mig också, och inte alla är av konstruktiv och resonerande art. Jag klassar mig däremot inte som sjuk p g a det.
"Att jämställa" är en bra formulering - implicerar att det finns en del kvar att göra innan de är ekvivalenta. Inte ens i mitt huvud är det precis samma sak - men det är lika _illa_ (eller värre).
Våldtäkt är våldtäkt (vad nu det betyder; inte ens lagvrängarna verkar vara säkra, tyvärr) och Våldsfaderskap är något helt annat; jag kan gå med på det utan problem. Men, som sagt, graden av kränkning, och övergreppets allvarlighet, är lika eller om möjligt ännu värre/större.
Om jag lite mer konstruktivt försöker rota i argumenten FÖR att det är OK att den ena föräldern-in-spe säger "Kör!" och den andra säger "Stopp!", och det därför blir ett barn (eller fler!) satt till världen, kan det se ut såhär:
1) Det är olagligt med abort.
- Det verkar ju fungera mycker bra i länder där lagen finns, eller?
2) Livet är heligt; eller åtminstone människoliv.
- Det finns inte en organism på planeten som inte lever på andras liv och död. Om man stipulerar att bara människans liv är heligt har vi en annan sits - en där män kan tvinga kvinnor att genomföra oönskade graviditeter; det verkar i mina ögon heller inte bra.
3) Mannen får skylla sig själv, han visste att det kunde bli barn när han satte in den.
- Argumentet är barnsligt (sic!); som jag sade nedan, i vilka andra situationer i livet där vi har en praktiskt möjlighet att ändra ett livsavgörande beslut på laglig väg, nöjer vi oss med motivationen "Men du sa ju 'ja' förut!" som förklaring till att vi blir utsatta för övergrepp, kränkta och belagda med en livslång belastning? Tänk: "Du _sa_ ju att du älskade mig, och lovade mig evig trohet, men nu *ändrar* du dig? Det _får_ du inte - jag *tvingar* dig att älska mig och vara gift med mig! Dessutom skall vi ha sex minst två gånger i veckan." Det verkar inte så bra det heller, tycker jag - tur att vi inte har det så, längre.
Till det senaste stycket skulle jag också vilja lägga en fråga, nämligen - Hur ser det kontrakt ut, som jag skall tvinga kvinnan skriva på, innan vi har sex? Det där, där det står att hon går med på att göra de sexuella övningarna X, Y och Z, men inte A, O och U; vidare, att om det eventuellt börjar spira liv, så skall det tas avslutas innan det gått för långt. Är alltså den åsikt en del verkar försäkta här, att i exakt samma ögonblick jag har samlag med en kvinna, så avhändar jag mig rätt att ha en åsikt om vad som sker med min egen arvsmassa?
Jag gissar att det inte skulle bli så mycket nuppat i landet, då, om sådana kontrakt skulle behövas dagligen.
Strategin verkar vara glasklar : jag startar ett bioteknikbolag med en monstruös rättsavdelning, där jag (likt andra bolag) erbjuder att ta patent på arvsmassa (DNA/RNA-sekvenser). Om någon använder min arvsmassa mot min vilja, stämmer jag dem in i stenåldern. Funkar inte det, skaffar jag en "Extralegal Department" som driver in... skulder... på andra sätt.
Nej, vänta, det där har vi ju prövat på medeltiden! Det var inte bra då heller.
4) Skulle det vara OK att ensidigt kunna avsäga sig faderskap, då? Helt, fullständigt och legalt bindande tills helvetet fryser?
- Det verkar drastiskt, och skulle förmodligen missbrukas.
I mina ögon verkar sammanfattning av argumentationen för kvinnans rätt i frågan vara att "Det skulle mannen ha tänkt på innan"; ett argument som verkar mycket mycket svagt för mig, i sammanhanget. Om man drar det till sin spets i samhället i övrigt/stort, skulle det innebära en återgång till sakers tillstånd såsom de var för många hundra år sedan.
Det vill vi inte.