kommer domen för min mamma. Berg-och-dalbanan har branta backar och jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. Att dessutom försöka sköta ett krävande jobb, två underbara barn osv gör att man känner sig lite ynklig minst sagt. Jag kan inte minnas att jag varit såhär trött - ser ut och känner mig som ett vrak.....
Denna väntan är hemsk - jag vet att många av er härinne vet vad jag pratar om.
Att skuggan på lungan - stor som en femkrona - är lungcancer är väl ganska klart. Enda dagen tänker jag att - det MÅSTE vara positivt - en solitär, ingen spridning, operation, frisk. Nästa dag tänker jag - det är säkert katastrofbesked eftersom de inte ens velat ge någon form av indikation från PET/CT röntgen som skall visa på om det finns en spridning. Om den inte visar en spridning - varför skulle man inte bara kunna säga det.....? De skall absolut vänta tills de fått besked även från bronkoskopin och gjort en samlad bedömning med rekommendation om ev operation/behandling.
Ååååh vad det är jobbigt!! Mamma försöker hålla modet uppe, men jag märker att hon är otroligt nervös - förståeligt nog. Jag skulle bara vilja fly till ett varmt land, vila upp mig och glömma alltihopa. Har fått jobbigt eksem i hårbotten och på kroppen, klåda i ögonen (ser ut som jag gråtit och knappt sovit på hela natten...), blodtrycksfall osv och trots att jag lägger mig vid 21-22-tiden är jag heeelt slut.
Förlåt att jag låter så negativ och jag vet att det finns fantastiska människor härinne som har det sju resor värre, men det är bara sån terapi att bara få skriva av sig lite....
Kram
1
Om en vecka och en dag kommer domen för min mamma. Berg-och-dalbanan har branta backar och jag känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. Att dessutom försöka sköta ett krävande jobb, två underbara barn osv gör att man känner sig lite ynklig minst sagt. Jag kan inte minnas att jag varit såhär trött - ser ut och känner mig som ett vrak.....
Denna väntan är hemsk - jag vet att många av er härinne vet vad jag pratar om.
Att skuggan på lungan - stor som en femkrona - är lungcancer är väl ganska klart. Enda dagen tänker jag att - det MÅSTE vara positivt - en solitär, ingen spridning, operation, frisk. Nästa dag tänker jag - det är säkert katastrofbesked eftersom de inte ens velat ge någon form av indikation från PET/CT röntgen som skall visa på om det finns en spridning. Om den inte visar en spridning - varför skulle man inte bara kunna säga det.....? De skall absolut vänta tills de fått besked även från bronkoskopin och gjort en samlad bedömning med rekommendation om ev operation/behandling.
Ååååh vad det är jobbigt!! Mamma försöker hålla modet uppe, men jag märker att hon är otroligt nervös - förståeligt nog. Jag skulle bara vilja fly till ett varmt land, vila upp mig och glömma alltihopa. Har fått jobbigt eksem i hårbotten och på kroppen, klåda i ögonen (ser ut som jag gråtit och knappt sovit på hela natten...), blodtrycksfall osv och trots att jag lägger mig vid 21-22-tiden är jag heeelt slut.
Förlåt att jag låter så negativ och jag vet att det finns fantastiska människor härinne som har det sju resor värre, men det är bara sån terapi att bara få skriva av sig lite....
Jag känner med er för vad ni får gå igenom nu. Vi väntar också på svar angående min mammas tumör i levern. Hon är opererad och allt har gått bra, men nu ska tumören analyseras. Svaret ska komma nu i dagarna och man kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag skulle helst vilja gömma oss allihop och låtsas som om det inte finns...vill inte ha nåt svar... Styrkekramar till er...
2
Jag känner med er för vad ni får gå igenom nu. Vi väntar också på svar angående min mammas tumör i levern. Hon är opererad och allt har gått bra, men nu ska tumören analyseras. Svaret ska komma nu i dagarna och man kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag skulle helst vilja gömma oss allihop och låtsas som om det inte finns...vill inte ha nåt svar... Styrkekramar till er...
Tack - jag skall hålla tummarna för er också - hoppas verkligen att det blir ett så bra besked som det bara går!! Massa styrkekramar tillbaka till dig och din mamma och familj
3
Tack - jag skall hålla tummarna för er också - hoppas verkligen att det blir ett så bra besked som det bara går!! Massa styrkekramar tillbaka till dig och din mamma och familj
Det är fruktansvärt att vara i denna sits. Jag vet exakt vad du går igenom. Jag har aldrig mått så dåligt som den tiden min mamma var sjuk..tappade hår, min mens försvann, jag fick ständiga infektioner, och var dödstrött. Och inte kunde jag sova,vaknade och såg hennes magra kropp framför mig. Varje morgon ringde jag till onkologen där hon låg, och frågade hur hon haft det under natten. Ibland sa sklterskan att hon hade gråtit mycket, varit ledsen för att hon måste lämna oss alla, och barnbarnen, som hon avgudade.
Det var en hemsk tid. Det som var så tokigt var att jag inte hade någon som helst hjälp eller stöd av kurator eller dylikt.. så sök STÖD, för din egen skull..
Nu får vi ju hoppas på det bästa för din mamma, det finns faktiskt de som överlever även lungcancer!
4
Det är fruktansvärt att vara i denna sits. Jag vet exakt vad du går igenom. Jag har aldrig mått så dåligt som den tiden min mamma var sjuk..tappade hår, min mens försvann, jag fick ständiga infektioner, och var dödstrött. Och inte kunde jag sova,vaknade och såg hennes magra kropp framför mig. Varje morgon ringde jag till onkologen där hon låg, och frågade hur hon haft det under natten. Ibland sa sklterskan att hon hade gråtit mycket, varit ledsen för att hon måste lämna oss alla, och barnbarnen, som hon avgudade.
Det var en hemsk tid. Det som var så tokigt var att jag inte hade någon som helst hjälp eller stöd av kurator eller dylikt.. så sök STÖD, för din egen skull..
Nu får vi ju hoppas på det bästa för din mamma, det finns faktiskt de som överlever även lungcancer!
Skriv av dig när du vill! Det ÄR fruktansvärt jobbigt både att vara den som har drabbats av en svår sjukdom och att vara anhörig... Min mamma är mitt i processen och medicinerar sedan en månad. Jag känner igen mig oerhört mycket i det du skriver; om tröttheten, om att orka med barn och jobb, om diverse krämpor som man själv får. (Jag har t.ex. aldrig varit så här infektionskänslig själv som jag har varit sedan juni då mamma fick sitt besked.) Jag tror att man måste hitta ett sätt att få ur sig allt det tunga och jobbiga man bär på. Jag är inte så bra på att prata om mina egna känslor, men bättre på att skriva ned vad jag känner (och det gör jag sedan juni). Sköt om dig så gott du kan och visst vore det skönt med lite semester från allt det man inte kan komma ifrån. *styrkekramar*
Lycka är en resa inte en destination.
5
*styrkrekramar* Skriv av dig när du vill! Det ÄR fruktansvärt jobbigt både att vara den som har drabbats av en svår sjukdom och att vara anhörig... Min mamma är mitt i processen och medicinerar sedan en månad. Jag känner igen mig oerhört mycket i det du skriver; om tröttheten, om att orka med barn och jobb, om diverse krämpor som man själv får. (Jag har t.ex. aldrig varit så här infektionskänslig själv som jag har varit sedan juni då mamma fick sitt besked.) Jag tror att man måste hitta ett sätt att få ur sig allt det tunga och jobbiga man bär på. Jag är inte så bra på att prata om mina egna känslor, men bättre på att skriva ned vad jag känner (och det gör jag sedan juni). Sköt om dig så gott du kan och visst vore det skönt med lite semester från allt det man inte kan komma ifrån. *styrkekramar*
känner med er - att vänta på svar tär så enormt. Jag själv väntar på svar efter operationen, får veta på måndagen vad de hittade. Jag försöker tränga ut min oro och dela tiden med saker att göra, hjälper lite grann. Styrkehälsningar!!
6
Hej känner med er - att vänta på svar tär så enormt. Jag själv väntar på svar efter operationen, får veta på måndagen vad de hittade. Jag försöker tränga ut min oro och dela tiden med saker att göra, hjälper lite grann. Styrkehälsningar!!
Tack alla ni underbara för allt fint stöd och det ni delar med er av erfarenheter. Det är så skönt att höra att det inte är konstigt att man mår så fruktansvärt dåligt. Denna trötthet håller på att ta kol på mig - var hos läkaren och förutom en massa konstiga krämpor jag har (irriterade ögon, sår i näsan, eksem, ont i magen etc) så har jag även ett väldigt lågt blodtryck (85/60) som tydligen är ett tecken på stress och som orsakar en väldig trötthet. Det känns ju bara så sjukt - det är ju inte jag som är sjuk..... Tack igen alla ni! Stora kramar Maria
7
Tack alla ni underbara för allt fint stöd och det ni delar med er av erfarenheter. Det är så skönt att höra att det inte är konstigt att man mår så fruktansvärt dåligt. Denna trötthet håller på att ta kol på mig - var hos läkaren och förutom en massa konstiga krämpor jag har (irriterade ögon, sår i näsan, eksem, ont i magen etc) så har jag även ett väldigt lågt blodtryck (85/60) som tydligen är ett tecken på stress och som orsakar en väldig trötthet. Det känns ju bara så sjukt - det är ju inte jag som är sjuk..... Tack igen alla ni! Stora kramar Maria
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
