Känner mig ensam

[CaspersMommi]

Hej allesammans!
Jag är 21, ock ska få mitt första barn i månadsskiftet Arpil/maj, jag är överlycklig och bara njuter av att märka hur magen växer. Men som många andra mammor kanske känner ibland har jag också känt mig ledsen. En del har säkert bara varit hormorner so "spökar". men jag har kommit på att jag känner mig ensam, utsatt.
Sambon är underbar på alla sätt, men han är också man, och känner inte och tänker inte på alla saker jag gör.
Tex:
*Ingen i min bekantskapskrets väntar barn, jag bor på liten ort där jag inte känner några eftersom jag flyttade till min sambo för ca ett år sedan, jag har ingen att prata med! Ingen annan ung mamma att bli vän med, kanske gå ut och gå med med barnvagnen sen. Någon som vet hur det är, och som finns där och lyssnar.
* Jag oroar mig rätt mycket för ekonomin. Jag pluggar just nu, har inte hunnit jobba så mycket och vi är tvugna att flytta till större. När hyran är betald kanske jag bara kommer att ha tusen kronor kvar till mig själv, vilket är ingenting om man har mobil och kanske behöver köpa kläder m.m. Sambon förstår inte, han tycker vi ska dela lika, men det blir omöjligt i min situation. Han vill också vara hemma, men studerar också och vill inte avbryta studierna.
* jag skulle egentligen ta examen i vår, men jag kommer att ha två månader kvar efter mammaledigheten. Helt okej, men hur kommer det bli att som "fräsching" komma ut i arbetslivet, och inte kunna jobba heltid? Jag ska bli optiker, och kommer att jobba butikstider, alltså ganska sent om jag jobbar 100%.

Det är jobbigt att tänka på sånt här nu när man bara borde vara lycklig över livets mirakel. vilket jag givetvis är också, men jag känner mig som sagt var ensam. Är ju rätt ung och vet inte så mycket. jag tvivlar inte på att jag kommer att bli en bra mamma, jag tänker mest på hur jag kommer att må.

Tack för ordet

[mumintrollis]

Hej där! Grattis till bebisen
Jag ska ha mitt första nu i början av december och jag känner och har det ungefär likadant som dig... Men man får försöka göra d bästa av allt och snart har man ju en liten älskling o ta hand om och det blir ju toppen

[sofi_dofi]

Hejsan!
Jag kan förstå din oro för det ekonomiska och hur det ska gå med skola osv... Men det brukar alltid finnas en möjlighet till de bästa alternativen. o de brukar man ju hitta när man känner att det inte fungerar... så jag har god tro till att ni kommer att komma på den bästa lösningen... Sen så vet jag inte hur det är med er kommun. Men i sjöbo där jag bor så anordnades det föräldragrupper för de som skulle ha barn samtidigt( i slutet av graviditeten) och där lärde jag känna många nya människor och man har mycket gemensamt med dem. En del var i min ålder o andra var lite äldre.. men vi trivs mycket bra tillsammans... Så får du möjligheten att gå på något sådant så rekomenderar jag dig starkt att göra det.
Sen så kan det ju vara så att du startar en babyboom. Min lillebror o hans tjej fick barn för 14 dagar sedan. Jag skulle haft för 9 dagar sedan( så den kommer nog snart) min sambos syster ska ha i januari. Samt att många vänner fått barn n u detta året.. så det är inte omöjligt att det händer så hos er med..

[CaspersMommi]

Ja babyboom går man ju och tänker på hela tiden =) I ditt fall lät det ju helt underbart. Ni blir en större familj på ett kick!
jag hoppas att vi har föräldragrupper här också. Om inte annat får man fråga barnmorskan, hon borde veta!

tack för stöd och tips! Det betyder så mycket

/isabel

[sofi_dofi]

Det borde ju finnas en föräldragrupp tycker man ju.. för det är ju även ett "info" möte om graviditet/förlossning/ammning o första tiden efter.. det var det för oss iallafall...
Det finns ju säkert avvikelser från ställe till ställe...

Ja det är kanon.. Alla ska ha samtidigt.. Synd bara att stora syster är så rädd för att skaffa barn.. För hon är den enda som gått den riktiga vägen.. de har varit ett par i 11 år och är nu gifta...
Sen så är det ju så att om man känner sig ensam nu så är detta en kanon sida.. Jag har fått mycket hjälp och stöd från andra i samma ankomstgrupp som jag.. Så jag rekomenderar dig att ta kontakt med din...

Hoppas att det känns lite bättre nu när man fått prata med någon.
Du får hjärtligt gärna skriva "mail/medelande" här på AFF till mig om du känner att allt känns tungt och ensamt..