...har varit ensam med barnen i helgen och då får man lite tid att tänka. Jag har egentligen känt mig ganska stark, men efter en orolig natt där jag drömt om lungcancer och spridning så har denna dag känts väldigt tung.
Mamma fick tid på Huddinge och var inne idag för att förbereda sig inför mediastinoskopin som sker imorgon. Då lägger de ett snitt i halsgropen och går ner mellan lungorna och tar ut en lymfkörtel för att se om det skett en spridning av lungcancern dit. PET-röntgen gav indikationer på det - en eller två lymfkörtlar var lite förstorade om jag minns rätt och det KAN vara ett tecken, men det är inte säkert. Känns dock som ganska sannolikt när det är just de lymfkörtlarna :-(
Klamrar oss fast vid ett litet hopp om att det är hennes struma / medicinering med Levaxin som gett utslag - de sade att det kunde vara det, men jag vet inte jag - lät inte så övertygande.
Om det skett en spridning dit blir det ingen operation och jag känner mig otroligt osäker på hur utsikterna ser ut då *gråter*. Beskedet får vi i slutet av veckan - lagom till när vi skall åka till Spanien över helgen för att fira svärmor som fyller 75 år. Svärmor bor i Norge och har aldrig varit så särskilt engagerad i sina barnbarn (gnäller mest över att hon är avundsjuk på min mamma som får se dem så ofta, men hon åker hellre iväg på olika resor på egen hand runt halva jordklotet, men att ta flyget över till Sthlm för att träffa oss/barnbarnen lockar inte så mkt - då skall vi hellre åka hela familjen över till henne).
Det känns så orättvist - min mamma älskar barnbarnen och hon är deras absoluta favorit och trygghet - om barnen är arga och ledsna på mig och min man så gråter de och ropar efter henne. I vår skall hon gå i pension och vara massor med dem är liksom planen. Mamma och pappa köpte landställe för ett år sedan och hon ser så fram emot att kunna ha barnen ute på landet på somrarna så att de får förlängt sommarlov - åååååh vad jag önskar att det skall få bli så!! FAN FAN FAN!!! (förlåt....)
Känns som jag bara vill krypa ur skinnet, kräkas, skrika osv. I vanliga fall är det min mamma och pappa som jag gråter ut hos när det känns jobbigt, men nu går det ju inte - måste vara stark så att mamma håller uppe kämpaglöden och hoppet!
Tack för att jag fick skriva av mig - känns skönt att ni finns härinne!
Kram
Maria
1
Idag är det tungt.... ...har varit ensam med barnen i helgen och då får man lite tid att tänka. Jag har egentligen känt mig ganska stark, men efter en orolig natt där jag drömt om lungcancer och spridning så har denna dag känts väldigt tung.
Mamma fick tid på Huddinge och var inne idag för att förbereda sig inför mediastinoskopin som sker imorgon. Då lägger de ett snitt i halsgropen och går ner mellan lungorna och tar ut en lymfkörtel för att se om det skett en spridning av lungcancern dit. PET-röntgen gav indikationer på det - en eller två lymfkörtlar var lite förstorade om jag minns rätt och det KAN vara ett tecken, men det är inte säkert. Känns dock som ganska sannolikt när det är just de lymfkörtlarna :-(
Klamrar oss fast vid ett litet hopp om att det är hennes struma / medicinering med Levaxin som gett utslag - de sade att det kunde vara det, men jag vet inte jag - lät inte så övertygande.
Om det skett en spridning dit blir det ingen operation och jag känner mig otroligt osäker på hur utsikterna ser ut då *gråter*. Beskedet får vi i slutet av veckan - lagom till när vi skall åka till Spanien över helgen för att fira svärmor som fyller 75 år. Svärmor bor i Norge och har aldrig varit så särskilt engagerad i sina barnbarn (gnäller mest över att hon är avundsjuk på min mamma som får se dem så ofta, men hon åker hellre iväg på olika resor på egen hand runt halva jordklotet, men att ta flyget över till Sthlm för att träffa oss/barnbarnen lockar inte så mkt - då skall vi hellre åka hela familjen över till henne).
Det känns så orättvist - min mamma älskar barnbarnen och hon är deras absoluta favorit och trygghet - om barnen är arga och ledsna på mig och min man så gråter de och ropar efter henne. I vår skall hon gå i pension och vara massor med dem är liksom planen. Mamma och pappa köpte landställe för ett år sedan och hon ser så fram emot att kunna ha barnen ute på landet på somrarna så att de får förlängt sommarlov - åååååh vad jag önskar att det skall få bli så!! FAN FAN FAN!!! (förlåt....)
Känns som jag bara vill krypa ur skinnet, kräkas, skrika osv. I vanliga fall är det min mamma och pappa som jag gråter ut hos när det känns jobbigt, men nu går det ju inte - måste vara stark så att mamma håller uppe kämpaglöden och hoppet!
Tack för att jag fick skriva av mig - känns skönt att ni finns härinne!
Åhhh, stor stor kram till dig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag förstår att du har det väldigt jobbigt just nu. Håller mina tummar på att ni får så goda besked som möjligt i slutet av veckan.
Än en gång, stor kram.
2
Åhhh, stor stor kram till dig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag förstår att du har det väldigt jobbigt just nu. Håller mina tummar på att ni får så goda besked som möjligt i slutet av veckan.
Än en gång, stor kram.
Det finns inga ord som kan ge dig tröst. Jag önskar er ett stort lycka till med undersökningen.
Vet du, när jag läser dina inlägg, är det som att få påminnelser om hur processen med min egen mamma har varit (är)... MIn mamma kan i dagsläget inte opereras och det är väl högst tveksamt till om hon någonsin kan genomgå en operation.
När alla de där känslorna börjar lägga sig iallafall lite grann, så förhoppningsvis kan man försöka orka med vardagen. Dina slutrader om att vilja krypa ut ur skinnet osv där har jag också varit och ibland vissa dagar/stunder hamnar man där igen. Kram och skriv av dig här i fortsättningen också!
Lycka är en resa inte en destination.
3
Styrkekramar... Det finns inga ord som kan ge dig tröst. Jag önskar er ett stort lycka till med undersökningen.
Vet du, när jag läser dina inlägg, är det som att få påminnelser om hur processen med min egen mamma har varit (är)... MIn mamma kan i dagsläget inte opereras och det är väl högst tveksamt till om hon någonsin kan genomgå en operation.
När alla de där känslorna börjar lägga sig iallafall lite grann, så förhoppningsvis kan man försöka orka med vardagen. Dina slutrader om att vilja krypa ut ur skinnet osv där har jag också varit och ibland vissa dagar/stunder hamnar man där igen. Kram och skriv av dig här i fortsättningen också!
Tack snälla - har läst dina svar längre ner också - det värmer otroligt att få så fint stöd även om det gör ont att höra om vad du/er familj går igenom. Det är den resan jag har framför mig och jag kan bara ana hur fruktansvärt ni har haft det och har det! Det man hoppas på är att man ändå skall kunna samla några ljusa minnen från den här tiden också...! Trots allt kommer man varandra nära i dessa processer - vi konstaterade det när vi umgicks efter att vi varit på Karolinska och fått beskedet i onsdags. Så mycket som jag pratat och umgåtts med min mamma sista månaderna har jag inte gjort tidigare. Det är sjukt att något så dramatiskt skall till för att man skall stanna upp och ta vara på och njuta av varandra. Tack än en gång - massa värme till dig!
5
Tack snälla - har läst dina svar längre ner också - det värmer otroligt att få så fint stöd även om det gör ont att höra om vad du/er familj går igenom. Det är den resan jag har framför mig och jag kan bara ana hur fruktansvärt ni har haft det och har det! Det man hoppas på är att man ändå skall kunna samla några ljusa minnen från den här tiden också...! Trots allt kommer man varandra nära i dessa processer - vi konstaterade det när vi umgicks efter att vi varit på Karolinska och fått beskedet i onsdags. Så mycket som jag pratat och umgåtts med min mamma sista månaderna har jag inte gjort tidigare. Det är sjukt att något så dramatiskt skall till för att man skall stanna upp och ta vara på och njuta av varandra. Tack än en gång - massa värme till dig!
Du behöver en kram, den kommer här. Det högg mig rätt i hjärtat det där du beskriver om att barnbarnen ropar efter mormor när de är arga på er. Precis så var det för oss. Tyvärr gick det inte vår väg, och vi förlorade vår mamma och mormor och med henne den viktigaste extra vuxna barnen haft. Men jag glädjer mig ändå för att de _haft_ en så go' mormor som garanterat lämnat avtryck, om inte i deras minne så i deras själ.
Jag håller alla tummar för din mamma och din familj.
7
Du behöver en kram, den kommer här. Det högg mig rätt i hjärtat det där du beskriver om att barnbarnen ropar efter mormor när de är arga på er. Precis så var det för oss. Tyvärr gick det inte vår väg, och vi förlorade vår mamma och mormor och med henne den viktigaste extra vuxna barnen haft. Men jag glädjer mig ändå för att de _haft_ en så go' mormor som garanterat lämnat avtryck, om inte i deras minne så i deras själ.
Jag håller alla tummar för din mamma och din familj.
By lenam3barn in forum Mellan missfall & graviditet
Svar: 1
Senaste inlägg: 2006-08-30, 18:09
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
