Här hemma har vi sen ett par veckor en riktig liten "argbigga". Går inte saker och ting Emmas väg så blir hon helt förstörd och bara slänger sig ner och skriker och gråter och ingenting hjälper.

Varje morgon innan dagis har vi någon skrik och gråt konflikt och det är samma visa när vi hämtar.....det är urjobbigt nu!

Vet inte om det är 3 åringen som är sådan?.....alltså har det liksom jobbigt med sig själv.
Hon ska ju bestämma hela tiden och går det inte som hon tänkt blir hon helt förstörd, arg, ledsen får ett utbrott.
Eller är det för att det SNART, SNART är dags för vår bebis att komma ut?!

Vår 3:a är beräknad till den 24/11 så det är inte så långt kvar och det är klart att Emma märker säkert av att jag inte orkar vara på topp längre, inte orkar leka, springa, vara med hela tiden - kan det vara det som hon ger uttryck för?!

I alla fall - någon som känner igen sig? har några bra tips på hur man ska klara dessa utbrott....än så länge håller de i sig ett tag, hon får liksom "bli go själv" - för inget annat hjälper....men det är otroligt jobbigt att behöva lirka, tala till rätta, bära på skrikande Emma och allt som vi håller på med just nu.

kram och ha det bra