Vi har varit på ortopeden idag och fått dra Cornelias led i armbågen rätt. Pigluxation sa läkaren att hon hade fått. Innebär tydligen att ett ledband hoppat fel i armbågen. Kan hända om man drar lite hårt i armen på barnet tydligen. Har ingen aning om hur Cornelia fått det. Hon var på dagis hela dagen igår och sedan hämtade hennes farmor henne. När Johan kom hem hade hon ont i armen sa hon och kunde inte använda den till något. Jättesynd om henne. Farmor säger att inget hänt när hon haft Cornelia och dagis vet inget heller (ringde i morse och frågade).
Armen är fortfarande öm men verkar bättre nu när vi kommit hem så vi håller tummarna att läkaren på ortopeden lyckades dra armen rätt igen (inte så lätt att känna tydligen). Min man (Johan) är himla arg på sin mor som han tror är skyldig till skadan... men jag vet inte vad jag ska tycka. Det händer onekligen mycket saker när hon passar Cornelia och hon är lite disträ (inte jättebra när man passar en 1,5-åring) men det känns lite hårt att säga att hon inte ska få passa sitt barnbarn... Usch, jag vet inte vad jag ska tycka. Farmor är såklart helt förkrossad...
/Jessica med Cornelia
1
Pig-luxation Vi har varit på ortopeden idag och fått dra Cornelias led i armbågen rätt. Pigluxation sa läkaren att hon hade fått. Innebär tydligen att ett ledband hoppat fel i armbågen. Kan hända om man drar lite hårt i armen på barnet tydligen. Har ingen aning om hur Cornelia fått det. Hon var på dagis hela dagen igår och sedan hämtade hennes farmor henne. När Johan kom hem hade hon ont i armen sa hon och kunde inte använda den till något. Jättesynd om henne. Farmor säger att inget hänt när hon haft Cornelia och dagis vet inget heller (ringde i morse och frågade).
Armen är fortfarande öm men verkar bättre nu när vi kommit hem så vi håller tummarna att läkaren på ortopeden lyckades dra armen rätt igen (inte så lätt att känna tydligen). Min man (Johan) är himla arg på sin mor som han tror är skyldig till skadan... men jag vet inte vad jag ska tycka. Det händer onekligen mycket saker när hon passar Cornelia och hon är lite disträ (inte jättebra när man passar en 1,5-åring) men det känns lite hårt att säga att hon inte ska få passa sitt barnbarn... Usch, jag vet inte vad jag ska tycka. Farmor är såklart helt förkrossad...
Men du så läskigt! Stackars Farmor, jag skulle vara helt förstörd om något sådant hänt när barnet varit med mig. Förstår också att din man är arg, jag hade nog varit det om det var min mamma men inte om det vär svärmor... märkligt, men inte på grund av hur de hanterar barnen utan snarare på att det är enklare att bli arg på sin egen mamma. Vad är det som brukar hända annars?
Hade hon ont hos Farmor också eller märkte hon ingenting? Borde väl märks när hon tog på Cornelia kläderna tänker jag? Saker händer ju lätt på dagis, tycker jag får hem blåslagna barn mest varje dag *S*
Tycker att Farmor borde märkt det om det hänt hos henne - har själv fått armbågen ur led på en gympalektion i mellanstadiet och jösses vad det kändes. Kan dock trösta dig med att det inte gör jätteont sen, mest är omt och svårt att använda armen, så hon har notg inte gått omkring och haft superont i alla fall.
Vet att de sa till mig på sjukhuset att det lättare händer igen om det hänt en gång, så Cornelia kanske ska vara försiktig ett tag fram över.
Hoppas Cornelia mår bättre och att du själv kan komma till ro med att ni kanske inte får veta vad som hände. Är så lätt att bli arg och bitter när saker händer ens älskade barn. Man vill ju skydda dem mot allt!
Stor kram/Christina m E o M
2
Men du så läskigt! Stackars Farmor, jag skulle vara helt förstörd om något sådant hänt när barnet varit med mig. Förstår också att din man är arg, jag hade nog varit det om det var min mamma men inte om det vär svärmor... märkligt, men inte på grund av hur de hanterar barnen utan snarare på att det är enklare att bli arg på sin egen mamma. Vad är det som brukar hända annars?
Hade hon ont hos Farmor också eller märkte hon ingenting? Borde väl märks när hon tog på Cornelia kläderna tänker jag? Saker händer ju lätt på dagis, tycker jag får hem blåslagna barn mest varje dag *S*
Tycker att Farmor borde märkt det om det hänt hos henne - har själv fått armbågen ur led på en gympalektion i mellanstadiet och jösses vad det kändes. Kan dock trösta dig med att det inte gör jätteont sen, mest är omt och svårt att använda armen, så hon har notg inte gått omkring och haft superont i alla fall.
Vet att de sa till mig på sjukhuset att det lättare händer igen om det hänt en gång, så Cornelia kanske ska vara försiktig ett tag fram över.
Hoppas Cornelia mår bättre och att du själv kan komma till ro med att ni kanske inte får veta vad som hände. Är så lätt att bli arg och bitter när saker händer ens älskade barn. Man vill ju skydda dem mot allt!
Jo, stackars farmor är helt förkrossad... själv tycker jag inte det är så illa - Cornelia fick sova en lång stund i eftermiddags (så trött efter en jobbig dag) och har varit en riktig solstråle hela kvällen. Använder båda armarna igen nu och verkar så nöjd så.
Värre med svärmor/farmor då... Svårt att "trösta" henna för det blir liksom fel hur man än vänder på det. Antingen hände det på dagis och då har hon under ett par timmar inte märkt att Cornelia haft ont eller så hände det när hon passade Cornelia...
Vad händer annars? Tja inget allvarligt ännu, men ganska många nära-ögat-grejjer. Exempel: Cornelia sitter i sack'n seat på vanlig stol på kalas och farmor insisterar att hon hjälper till med matningen så vi får äta ostört. Vi berättar att hon måste hålla ett öga på stolen hela tiden och gärna en fot på den eftersom den lätt välter om barnet sparkar mot bordet och farmor säger ja det ska jag - ändå får min man fånga stolen i farten när den håller på att välta...
Själv tycker jag att det inte är någon större fara nu när Cornelia är så stor och robust och verbal så hon själv kan säga till när något är fel. Det är ju den lilla detaljen med att ungar i den här åldern klättrar på allt och måste övervakas p g a det, men Cornelia är rätt försiktig så det känns ändå lugnt. Tyckte själv att det var värre när Cornelia var riktigt liten och farmor bar iväg henne långt från oss för att få ha henne själv och sedan kommer tillbaka med en hysteriskt gråtande unge som gett amnings-signaler LÄNGE med kommentaren "jag vet inte vad det är med henne, hon var ju så nöjd för en stund sedan".
Sedan är det ju en hel del incidenter som min man själv råkat ut för när han var liten (pig-luxation t ex) som gör att han är lite avig...
Har tänkt lite till på saken och bestämt mig för att försöka gjuta så mycket olja på vågorna som möjligt mellan Johan och hans mor så att hon fortfarande kan passa Cornelia vissa dagar (de har det så mysigt, hon hämtar Cornelia kl 14 varje torsdag och så går de till 4H gården och tittar och klappar djuren och fikar - samma rutin varje gång). Cornelia är alltid glad när hon träffar farmor också...
Tack för omtanken...
/Jessica
3
Jo, stackars farmor är helt förkrossad... själv tycker jag inte det är så illa - Cornelia fick sova en lång stund i eftermiddags (så trött efter en jobbig dag) och har varit en riktig solstråle hela kvällen. Använder båda armarna igen nu och verkar så nöjd så.
Värre med svärmor/farmor då... Svårt att "trösta" henna för det blir liksom fel hur man än vänder på det. Antingen hände det på dagis och då har hon under ett par timmar inte märkt att Cornelia haft ont eller så hände det när hon passade Cornelia...
Vad händer annars? Tja inget allvarligt ännu, men ganska många nära-ögat-grejjer. Exempel: Cornelia sitter i sack'n seat på vanlig stol på kalas och farmor insisterar att hon hjälper till med matningen så vi får äta ostört. Vi berättar att hon måste hålla ett öga på stolen hela tiden och gärna en fot på den eftersom den lätt välter om barnet sparkar mot bordet och farmor säger ja det ska jag - ändå får min man fånga stolen i farten när den håller på att välta...
Själv tycker jag att det inte är någon större fara nu när Cornelia är så stor och robust och verbal så hon själv kan säga till när något är fel. Det är ju den lilla detaljen med att ungar i den här åldern klättrar på allt och måste övervakas p g a det, men Cornelia är rätt försiktig så det känns ändå lugnt. Tyckte själv att det var värre när Cornelia var riktigt liten och farmor bar iväg henne långt från oss för att få ha henne själv och sedan kommer tillbaka med en hysteriskt gråtande unge som gett amnings-signaler LÄNGE med kommentaren "jag vet inte vad det är med henne, hon var ju så nöjd för en stund sedan".
Sedan är det ju en hel del incidenter som min man själv råkat ut för när han var liten (pig-luxation t ex) som gör att han är lite avig...
Har tänkt lite till på saken och bestämt mig för att försöka gjuta så mycket olja på vågorna som möjligt mellan Johan och hans mor så att hon fortfarande kan passa Cornelia vissa dagar (de har det så mysigt, hon hämtar Cornelia kl 14 varje torsdag och så går de till 4H gården och tittar och klappar djuren och fikar - samma rutin varje gång). Cornelia är alltid glad när hon träffar farmor också...
Min 5 åring, för 6 mån sen hade det... Kom fram sen att orsaken var att Benjamin hade rullat nerför en backa och armen hade hamnat under på ett konstigt sätt!!
Så behöver inte vara för att nån har dragit i hennes arm!!
Hoppas hon kryar på sig snart!!!!
Det gick över för Benjamin snabbt efter!!!
4
Benjamin fick det... Min 5 åring, för 6 mån sen hade det... Kom fram sen att orsaken var att Benjamin hade rullat nerför en backa och armen hade hamnat under på ett konstigt sätt!!
Så behöver inte vara för att nån har dragit i hennes arm!!
Hoppas hon kryar på sig snart!!!!
Det gick över för Benjamin snabbt efter!!!
När jag var lite fick jag så i armbågen... och det berode på att jag höll mamma i hande o snubblade, och av en ren reaktion så höll ju mamma emot, så jag inte skulle falla handlöst i backen. Men det hade nog varit bättre om hon istället hade släppt när jag snubblade...
Ville bara berätta att det kan hända utan att någon har "dragit" i armen
5
När jag var lite fick jag så i armbågen... och det berode på att jag höll mamma i hande o snubblade, och av en ren reaktion så höll ju mamma emot, så jag inte skulle falla handlöst i backen. Men det hade nog varit bättre om hon istället hade släppt när jag snubblade...
Ville bara berätta att det kan hända utan att någon har "dragit" i armen
Det hade börjat bli kallt och hon hade nya handskar, pontus var väl ungefär ett halvår och skrek och jag hade lite brottom när jag skulle klä av henne. Drog längst ut i vanten som jag brukar göra när jag tar av dem men den här vanten satt hårdare runt handleden vilket ryckte till i armen och sen hängde den bara.
Satt med Jennie i knät i20 minuter tills sambon kom hem och sen ringde jag sjukvårdsupplysningen som bad oss åka in till jouren. Hela tiden satt Jennie gränsle över mina ben och klamrade sig fast vid mig med den friska handen. Hon grät inte men var rädd och insluten i sig själv.
En granne skjutsade in oss och vi fick sätta oss i väntrummet, eftersom hon inte grät så fick vi ingen förtur och hon som tog emot oss sa att jag inte skulle bli förvånad om det gick till sig medans jag väntade. Det behövs inte alltid så mycket för att det ska hoppa rätt igen.
Vi satt kanske 15 minuter och så helt plötsligt känner jag hur det krafsar lite i sidan, 2 minuter senare tar Jennie upp handen och börjar suga på tummen och jag frågar om hon inte har ont längre. "Näääää" säger Jennie och ser förvånad ut hon också. Sen köpte vi en påse bilar, jennie sjöng heja bamse för jourcentralen och vi fick tillbaka våra pengar (vi var ju aldrig in till läkaren) och åkte hem.
Dagen efter märktes inget konstigt med armen.
Jag upplever inte att jag på något sätt var brutal med Jennie men rycket blev lite större än vad någon av oss räknat med och eftersom hon slappnade av i armen gick det som det gick.
Förstod direkt vad det var eftersom min bvc-tant varnade för det här när Jennie var nyfödd, en väldigt vanlig skada på små barn som oftast brukade uppkomma när de springer iväg mot en väg och föräldrarna hugger tag i dem i armen.
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
6
Det har jag orsakat på Jennie För ungefär ett år sen.
Det hade börjat bli kallt och hon hade nya handskar, pontus var väl ungefär ett halvår och skrek och jag hade lite brottom när jag skulle klä av henne. Drog längst ut i vanten som jag brukar göra när jag tar av dem men den här vanten satt hårdare runt handleden vilket ryckte till i armen och sen hängde den bara.
Satt med Jennie i knät i20 minuter tills sambon kom hem och sen ringde jag sjukvårdsupplysningen som bad oss åka in till jouren. Hela tiden satt Jennie gränsle över mina ben och klamrade sig fast vid mig med den friska handen. Hon grät inte men var rädd och insluten i sig själv.
En granne skjutsade in oss och vi fick sätta oss i väntrummet, eftersom hon inte grät så fick vi ingen förtur och hon som tog emot oss sa att jag inte skulle bli förvånad om det gick till sig medans jag väntade. Det behövs inte alltid så mycket för att det ska hoppa rätt igen.
Vi satt kanske 15 minuter och så helt plötsligt känner jag hur det krafsar lite i sidan, 2 minuter senare tar Jennie upp handen och börjar suga på tummen och jag frågar om hon inte har ont längre. "Näääää" säger Jennie och ser förvånad ut hon också. Sen köpte vi en påse bilar, jennie sjöng heja bamse för jourcentralen och vi fick tillbaka våra pengar (vi var ju aldrig in till läkaren) och åkte hem.
Dagen efter märktes inget konstigt med armen.
Jag upplever inte att jag på något sätt var brutal med Jennie men rycket blev lite större än vad någon av oss räknat med och eftersom hon slappnade av i armen gick det som det gick.
Förstod direkt vad det var eftersom min bvc-tant varnade för det här när Jennie var nyfödd, en väldigt vanlig skada på små barn som oftast brukade uppkomma när de springer iväg mot en väg och föräldrarna hugger tag i dem i armen.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
