Hej! Jag brukar mest sitta och läsa på det här snacket, men nu kan jag inte hålla mig längre. Varför i hela friden är detta ämne så otroligt politiskt känsligt?? Varför denna upprördhet över att olika föräldrar vill göra olika val? Och framför allt: var kommer detta fantastiska engagemang över hur dagis/vårdnadsbidrag påverkar samhällsekonomin ifrån?
Jag skiter ärligt talat i om mitt barn- eller andras- kostar samhället pengar. Jag tycker att dagis skall vara riktigt kostsamt för samhället (dvs hög personaltäthet, bra lokaler etc) och jag tycker att vårdnadsbidrag skall få kosta, för dem som anser att deras barn mår bäst av att vara hemma något år längre. Jag kan se tusen andra saker som man skulle kunna spara skattepengar på i stället. Vi kan ta lärdom av de misstag som skett i Norge - inte upprepa dem. Och framför allt: Alla föräldrar älskar sina barn till vansinne, och vill förståss göra det som de tror är bäst för dem. Vårt engegemang borde väl handla om att ge alla möjlighet till en bättre barnomsorg -inte att ställa oss mot varandra och kämpa som vore vi fattiga stackare som slogs om den sista brödsmulan.
1
varför föräldrar mot föräldrar Hej! Jag brukar mest sitta och läsa på det här snacket, men nu kan jag inte hålla mig längre. Varför i hela friden är detta ämne så otroligt politiskt känsligt?? Varför denna upprördhet över att olika föräldrar vill göra olika val? Och framför allt: var kommer detta fantastiska engagemang över hur dagis/vårdnadsbidrag påverkar samhällsekonomin ifrån?
Jag skiter ärligt talat i om mitt barn- eller andras- kostar samhället pengar. Jag tycker att dagis skall vara riktigt kostsamt för samhället (dvs hög personaltäthet, bra lokaler etc) och jag tycker att vårdnadsbidrag skall få kosta, för dem som anser att deras barn mår bäst av att vara hemma något år längre. Jag kan se tusen andra saker som man skulle kunna spara skattepengar på i stället. Vi kan ta lärdom av de misstag som skett i Norge - inte upprepa dem. Och framför allt: Alla föräldrar älskar sina barn till vansinne, och vill förståss göra det som de tror är bäst för dem. Vårt engegemang borde väl handla om att ge alla möjlighet till en bättre barnomsorg -inte att ställa oss mot varandra och kämpa som vore vi fattiga stackare som slogs om den sista brödsmulan.
För mig är vårdnadsbidraget i allra högsta grad resultatet av en politisk kohandel med ett värdekonservativt parti som inte på något sätt står för mina egna värderingar i familjefrågan. Detta får till följd att en borgerlig regering som annars företräder arbetslinjen och sänker ersättning till dem som inte jobbar helt inkonsekvent inför ett bidrag som INTE främjar arbete utan som kommer att få till följd att kvinnor som redan står långt från en stabil anställning hamnar ännu längre ifrån. Andra som kommer att utnyttja vårdnadsbidraget är familjer där pengarna egentligen gör varken till eller från - man hade haft råd ändå och detta blir bara en fickpeng.
Ensamstående har ringa möjligheter att använda sig av detta bidrag och det innebär en diskriminering av andra familjebildningar än kärnfamiljen.
Jag vill poängtera att jag på intet vis är motståndare till att enskilda människor vill vara hemma med sina ungar. Däremot tycker jag inte att våra skattepengar ska gå till en reform som faktiskt inverkar negativt på jämställdheten. I övrigt säger sig regeringen vilja verka för en ÖKAD jämställdhet mellan kvinnor och män - detta gör vårdnadsbidraget helt obegripligt. Ända till man som sagt väger in kd:s roll för regeringsbildningen.
2
För mig är vårdnadsbidraget i allra högsta grad resultatet av en politisk kohandel med ett värdekonservativt parti som inte på något sätt står för mina egna värderingar i familjefrågan. Detta får till följd att en borgerlig regering som annars företräder arbetslinjen och sänker ersättning till dem som inte jobbar helt inkonsekvent inför ett bidrag som INTE främjar arbete utan som kommer att få till följd att kvinnor som redan står långt från en stabil anställning hamnar ännu längre ifrån. Andra som kommer att utnyttja vårdnadsbidraget är familjer där pengarna egentligen gör varken till eller från - man hade haft råd ändå och detta blir bara en fickpeng.
Ensamstående har ringa möjligheter att använda sig av detta bidrag och det innebär en diskriminering av andra familjebildningar än kärnfamiljen.
Jag vill poängtera att jag på intet vis är motståndare till att enskilda människor vill vara hemma med sina ungar. Däremot tycker jag inte att våra skattepengar ska gå till en reform som faktiskt inverkar negativt på jämställdheten. I övrigt säger sig regeringen vilja verka för en ÖKAD jämställdhet mellan kvinnor och män - detta gör vårdnadsbidraget helt obegripligt. Ända till man som sagt väger in kd:s roll för regeringsbildningen.
Jag förstår inte riktigt det där med att vårdnadsbidraget bara kommer att gå antingen till folk som är ganska marginaliserade på arbetsmarknaden eller till dem som är så rika så att dte inte spelar någon roll. Jag tror att vi är många - däribland min familj - som gärna vill dra ut några månader på föräldraledigheten utöver de 13/15 som föräldrapenningen räcker. Och vad som är arbete och arbete...nu hör jag gråt och dagens enda paus är slut
3
Jag förstår inte riktigt det där med att vårdnadsbidraget bara kommer att gå antingen till folk som är ganska marginaliserade på arbetsmarknaden eller till dem som är så rika så att dte inte spelar någon roll. Jag tror att vi är många - däribland min familj - som gärna vill dra ut några månader på föräldraledigheten utöver de 13/15 som föräldrapenningen räcker. Och vad som är arbete och arbete...nu hör jag gråt och dagens enda paus är slut
Jag får också den där liknelsen i huvudet, av fattiga som försöker slita det sista brödstycket ifrån varandra. Tänk om alla föräldrar skulle kunna gå samman och kämpa för mer stöd till ALLA barnomsorgsformer i stället. Och till barn överhuvudtaget.
På det här sättet söndrar och splittrar vi oss, och under tiden går pengarna till helt andra syften över huvudet på oss - som man borde spara in på i stället. Men ingen tar itu med det.
Jag har förresten bott utomlands i flera länder, och jag kan meddela att den här striden mellan hemmafruar och yrkeskvinnor fanns inte där! De kunde leva sida vid sida som grannar i samma område.
Jag tror att det är typiskt svenskt det här, att det bara får finnas ett enda levnadssätt som är rätt åt gången. (För 40-45 år sedan var det fortfarande tvärtom: då var det hemmafrun som var helrätt och den yrkesarbetande mamman som var helfel och skulle fördömas av alla.)
Och så ska alla hacka på den som gör "fel", och motarbeta henne med ekonomiska styrmedel så att hon inte ser något val, tills hon rättar sig in i ledet som alla andra.
4
Håller med, duh!
Jag får också den där liknelsen i huvudet, av fattiga som försöker slita det sista brödstycket ifrån varandra. Tänk om alla föräldrar skulle kunna gå samman och kämpa för mer stöd till ALLA barnomsorgsformer i stället. Och till barn överhuvudtaget.
På det här sättet söndrar och splittrar vi oss, och under tiden går pengarna till helt andra syften över huvudet på oss - som man borde spara in på i stället. Men ingen tar itu med det.
Jag har förresten bott utomlands i flera länder, och jag kan meddela att den här striden mellan hemmafruar och yrkeskvinnor fanns inte där! De kunde leva sida vid sida som grannar i samma område.
Jag tror att det är typiskt svenskt det här, att det bara får finnas ett enda levnadssätt som är rätt åt gången. (För 40-45 år sedan var det fortfarande tvärtom: då var det hemmafrun som var helrätt och den yrkesarbetande mamman som var helfel och skulle fördömas av alla.)
Och så ska alla hacka på den som gör "fel", och motarbeta henne med ekonomiska styrmedel så att hon inte ser något val, tills hon rättar sig in i ledet som alla andra.
...Men om du vurmar för arbetslinjen som du säger. Varför är det då bara ett antal mammor som kan få vara hemma med sina barn ett eller två år extra, för en ytterst låg ersättning som sticker dig så i ögonen..?
Och inte alla dessa bidragsstagare, som inte har några småbarn att ta hand om, som får kvittera ut summor som är 4-6 gånger högre än vårdnadsbidraget månad efter månad och år efter år..?
Många av dom inte ens födda i Sverige, d.v.s. dom har ALDRIG betalat in någonting till det som dom nu kostar (vilket dom flesta som blir hemmafruar har, för dom som blir hemmafruar brukar vara ordentliga kvinnor som har arbetat i många år och fått sina barn relativt sent i livet).
Men DET säger du inget om. Du får gärna förklara varför... Jag tror i och för sig att jag vet svaret: det här har egentligen ingenting med samhällsekonomien att göra för dig.
5
...Men om du vurmar för arbetslinjen som du säger. Varför är det då bara ett antal mammor som kan få vara hemma med sina barn ett eller två år extra, för en ytterst låg ersättning som sticker dig så i ögonen..?
Och inte alla dessa bidragsstagare, som inte har några småbarn att ta hand om, som får kvittera ut summor som är 4-6 gånger högre än vårdnadsbidraget månad efter månad och år efter år..?
Många av dom inte ens födda i Sverige, d.v.s. dom har ALDRIG betalat in någonting till det som dom nu kostar (vilket dom flesta som blir hemmafruar har, för dom som blir hemmafruar brukar vara ordentliga kvinnor som har arbetat i många år och fått sina barn relativt sent i livet).
Men DET säger du inget om. Du får gärna förklara varför... Jag tror i och för sig att jag vet svaret: det här har egentligen ingenting med samhällsekonomien att göra för dig.
Nä, det där är också lustigt. Ena ögonblicket så kommer vårdbidraget att utnyttjas av folk som är för fattiga, och andra ögonblicket av folk som är för rika..! Det enda motståndarna är överens om är att det MÅSTE vara FEL människor som utnyttjar det... På NÅGOT sätt MÅSTE det vara fel! =)
7
Nä, det där är också lustigt. Ena ögonblicket så kommer vårdbidraget att utnyttjas av folk som är för fattiga, och andra ögonblicket av folk som är för rika..! Det enda motståndarna är överens om är att det MÅSTE vara FEL människor som utnyttjar det... På NÅGOT sätt MÅSTE det vara fel! =)
jag stödjer gärna andra formner av barnomsrog, men att betala en mamma fickpengar för att vara hemma med sina egna barn är inte en barnomsorgsform för mig och kommer aldrig att bli,
Jag skulle dessutom mycket hellre kämpa för att BÅDE mamma och pappa fick en lika betydelsfull roll för barnen. Hellre mer pengar till de familjer som delar f-ledigheten lika än till hemmavarande mammor.
9
jag stödjer gärna andra formner av barnomsrog, men att betala en mamma fickpengar för att vara hemma med sina egna barn är inte en barnomsorgsform för mig och kommer aldrig att bli,
Jag skulle dessutom mycket hellre kämpa för att BÅDE mamma och pappa fick en lika betydelsfull roll för barnen. Hellre mer pengar till de familjer som delar f-ledigheten lika än till hemmavarande mammor.
Håller inte med, för då är vi inne på ett STYRMEDEL igen. Det du säger är ju att folk inte kan tänka själva, utan måste styras in i Det Enda Rätta Valet.
Det är just sådant här som man slipper i andra länder. Det är SANT! Det finns inte ett enda land på planeten, där någon ens skulle kunna komma med ett sådant förslag och bli tagen seriöst.
10
Håller inte med, för då är vi inne på ett STYRMEDEL igen. Det du säger är ju att folk inte kan tänka själva, utan måste styras in i Det Enda Rätta Valet.
Det är just sådant här som man slipper i andra länder. Det är SANT! Det finns inte ett enda land på planeten, där någon ens skulle kunna komma med ett sådant förslag och bli tagen seriöst.
vi styrs redan idag, det mesta som rör barn idag riktar sig till mammor, det finns ff många som tror att pappan har 60 f-dagar och resten är mammans, mammor som låter pappa vara hemma ses med väldigt suspekta ögon och pappor som är hemma ifrågasätts... ets ets....
så de oskrivna normerna är våra styrmedel
11
vi styrs redan idag, det mesta som rör barn idag riktar sig till mammor, det finns ff många som tror att pappan har 60 f-dagar och resten är mammans, mammor som låter pappa vara hemma ses med väldigt suspekta ögon och pappor som är hemma ifrågasätts... ets ets....
så de oskrivna normerna är våra styrmedel
Jaha, och om du vill ha min mening så tycker jag att de normerna är sunda också. Först och främst för att barn måste ammas i upp till ett år, och det är en process som man inte ska störa genom att tvinga iväg mamman till jobbet. I värsta fall med långa restider och stress, så att hon inte ens kan amma morgon och kväll.
Men visst, om någon pappa vill ta några månader efter ettårsdagen, så är det helt OK för mig. Bara det inte blir ett TVÅNG.
Men jag säger också, att jag tycker att det är bra att möjligheten för en pappa att ta ledigt (även ifrån födelsen) finns i svensk lag. För det finns tillfällen, där det är den bästa lösningen för den enskilda familjen (det finns ju mammor som drabbas av förlossningsdepressioner t.ex. och känner sig låsta i hemmet, och då kanske det är bättre att de får komma tillbaka till jobbet i stället).
Men som med allt annat här i Sverige så ska det alltid gå för långt. Pappans RÄTT att vara hemma ska förvandlas till pappans SKYLDIGHET att vara hemma - fastän varken han eller barnets mamma önskar det. Och det är ju i så fall inte bra för barnet heller...
12
Jaha, och om du vill ha min mening så tycker jag att de normerna är sunda också. Först och främst för att barn måste ammas i upp till ett år, och det är en process som man inte ska störa genom att tvinga iväg mamman till jobbet. I värsta fall med långa restider och stress, så att hon inte ens kan amma morgon och kväll.
Men visst, om någon pappa vill ta några månader efter ettårsdagen, så är det helt OK för mig. Bara det inte blir ett TVÅNG.
Men jag säger också, att jag tycker att det är bra att möjligheten för en pappa att ta ledigt (även ifrån födelsen) finns i svensk lag. För det finns tillfällen, där det är den bästa lösningen för den enskilda familjen (det finns ju mammor som drabbas av förlossningsdepressioner t.ex. och känner sig låsta i hemmet, och då kanske det är bättre att de får komma tillbaka till jobbet i stället).
Men som med allt annat här i Sverige så ska det alltid gå för långt. Pappans RÄTT att vara hemma ska förvandlas till pappans SKYLDIGHET att vara hemma - fastän varken han eller barnets mamma önskar det. Och det är ju i så fall inte bra för barnet heller...
hahahha...men snälla du......_måste_ ett barn ammas i ett år? VAd händer annars menar du?
Snacka om TVÅNG för mammorna....
Man bahöver varken få depression eller något annat för att anse att det självklara är barnet måste få lika mycket tillgång till både pappa och mamma.
Om nu mamma har en _skyldighet _ att vara hemma så har även pappa det...
jag fatta ärligt inte hur du tänker när du menar att pappor ska ha valmöjlighet kring barnet men att mammor inte har det. För mig skaffar man barn på lika villkor, Allt ansvar delas...
De flesta val som görs idag i familjer är just baserade på normen att barnen tillhör mamman, så det är inte så konstiogt att pappor inte vill vara hemma, de är fostrade till att tro att de inte vill/kan/behöver, på samma sätt som kvinnor fostras till att tro att de vill/behöver/kan.
13
hahahha...men snälla du......_måste_ ett barn ammas i ett år? VAd händer annars menar du?
Snacka om TVÅNG för mammorna....
Man bahöver varken få depression eller något annat för att anse att det självklara är barnet måste få lika mycket tillgång till både pappa och mamma.
Om nu mamma har en _skyldighet _ att vara hemma så har även pappa det...
jag fatta ärligt inte hur du tänker när du menar att pappor ska ha valmöjlighet kring barnet men att mammor inte har det. För mig skaffar man barn på lika villkor, Allt ansvar delas...
De flesta val som görs idag i familjer är just baserade på normen att barnen tillhör mamman, så det är inte så konstiogt att pappor inte vill vara hemma, de är fostrade till att tro att de inte vill/kan/behöver, på samma sätt som kvinnor fostras till att tro att de vill/behöver/kan.
Jaha, och om du vill ha min mening så tycker jag att de normerna är sunda också. Först och främst för att barn måste ammas i upp till ett år, och det är en process som man inte ska störa genom att tvinga iväg mamman till jobbet. I värsta fall med långa restider och stress, så att hon inte ens kan amma morgon och kväll.
...
Amma i 1 år?
Stackars mina friska barn som endast blev ammade en enda gång.
Ha,ha, ha jag blir helt förstummad av dina åsikter om föräldrarollen. Jämställdhet finns vist inte i din värd. Jag känner flera mammor som börjat jobba bara efter någon månad och också ammat men det går att lösa utan att stressa och då med båda föräldrarna som hjälper till.
14
Jaha, och om du vill ha min mening så tycker jag att de normerna är sunda också. Först och främst för att barn måste ammas i upp till ett år, och det är en process som man inte ska störa genom att tvinga iväg mamman till jobbet. I värsta fall med långa restider och stress, så att hon inte ens kan amma morgon och kväll.
...
Amma i 1 år?
Stackars mina friska barn som endast blev ammade en enda gång.
Ha,ha, ha jag blir helt förstummad av dina åsikter om föräldrarollen. Jämställdhet finns vist inte i din värd. Jag känner flera mammor som börjat jobba bara efter någon månad och också ammat men det går att lösa utan att stressa och då med båda föräldrarna som hjälper till.
Några kanske kan klara det utan 3000, andra inte. Men det är i alla fall en hjälp för många. Så är det ju med allt i samhället! Man skulle önska att alla hade möjlighet att skaffa sig precis det liv de ville, och jag håller med dig om att det känns orättvist att inte vårdnadsbidraget kan vara till någon större nytta för den som är ensamstående. Men för min del skulle det i så fall vara bättre att ge ett stöd som gör det möjligt för den ensamstående att kanske gå ner i arbetstid , än att försvåra för den stora majoritet som faktiskt är två om barnet och som gärna vill kunna ge det lite mer tid.
Om det nu känns så fel att ge bidrag till dem som "bara" går hemma och passar sina barn - gå ut och propagera för förkortad föräldrapenning vetja! 15 månader är ingen naturlag, lika lite som 24 eller 9 månader (som det väl var på 70-talet?) Åsikterna går ju uppenbarligen isär om när det är bäst för barn att börja på dagis - och det är ju just därför som jag tycker att det borde vara mer upp till föräldrarna att besluta.
Jämställdheten är förståss en intressant aspekt på det hela, som man kan orda mycket om en annan gång
15
Några kanske kan klara det utan 3000, andra inte. Men det är i alla fall en hjälp för många. Så är det ju med allt i samhället! Man skulle önska att alla hade möjlighet att skaffa sig precis det liv de ville, och jag håller med dig om att det känns orättvist att inte vårdnadsbidraget kan vara till någon större nytta för den som är ensamstående. Men för min del skulle det i så fall vara bättre att ge ett stöd som gör det möjligt för den ensamstående att kanske gå ner i arbetstid , än att försvåra för den stora majoritet som faktiskt är två om barnet och som gärna vill kunna ge det lite mer tid.
Om det nu känns så fel att ge bidrag till dem som "bara" går hemma och passar sina barn - gå ut och propagera för förkortad föräldrapenning vetja! 15 månader är ingen naturlag, lika lite som 24 eller 9 månader (som det väl var på 70-talet?) Åsikterna går ju uppenbarligen isär om när det är bäst för barn att börja på dagis - och det är ju just därför som jag tycker att det borde vara mer upp till föräldrarna att besluta.
Jämställdheten är förståss en intressant aspekt på det hela, som man kan orda mycket om en annan gång
Jo, och i ett land där det rådde grav arbetskraftsbrist, så skulle jag hålla med dig.
Men inte i Sverige, där det är precis tvärtom: många ungdomar och invandrare kommer ALDRIG in på arbetsmarknaden, för att det finns så få vakanser att besätta.
Och de individerna kostar mycket mer än 3.000/mån, eftersom de i stället måste få fullt socialbidrag eller full förtidspension.
17
Jo, och i ett land där det rådde grav arbetskraftsbrist, så skulle jag hålla med dig.
Men inte i Sverige, där det är precis tvärtom: många ungdomar och invandrare kommer ALDRIG in på arbetsmarknaden, för att det finns så få vakanser att besätta.
Och de individerna kostar mycket mer än 3.000/mån, eftersom de i stället måste få fullt socialbidrag eller full förtidspension.
Väldigt bra inlägg! Jag är helt enig!
Självklart har bägge föräldrar lika mycket ansvar för sitt barn och lika mycket skyldighet att se till att barnet har det bra.
18
Väldigt bra inlägg! Jag är helt enig!
Självklart har bägge föräldrar lika mycket ansvar för sitt barn och lika mycket skyldighet att se till att barnet har det bra.
Jo, och det håller jag med om. Men när det gäller det vardagliga och praktiska - "kvantitetstiden" - så hör barnet och mamman ihop det första dryga året i alla fall. Helst flera år.
För pappan kan det räcka med kvalitetstid de första åren. Hans viktiga roll kommer senare i barnets utveckling.
Men mest synd är det förstås om de barn, där betald personal får ersätta _båda_ föräldrarna från tidig ålder.
19
Jo, och det håller jag med om. Men när det gäller det vardagliga och praktiska - "kvantitetstiden" - så hör barnet och mamman ihop det första dryga året i alla fall. Helst flera år.
För pappan kan det räcka med kvalitetstid de första åren. Hans viktiga roll kommer senare i barnets utveckling.
Men mest synd är det förstås om de barn, där betald personal får ersätta _båda_ föräldrarna från tidig ålder.
oj oj oj...för att nyansera debatten lite måste jag konstatera att man faktiskt kan vara för både vårdnadsbidrag och jämställdhet. Jag är alldeles övertygad om att man med olika morötter för familjerna (j-bonusen) och arbetsgivarna (det skall inte vara en stor förlust att anställa nån som skaffar barn!) kan skaffa mer jämlika förhållanden i familjen och på arbetsmarknaden.
Att man MÅSTE amma minst ett år är ju bevisligen nonsens, men faktum är att många gör det och alla kanske inte har lika lätt att ordna det så att mamman kan amma på jobbet. För min familjs del skulle det kännts fullkomligt absurt om min sambo skulle behövt sätta sig på tunnelbanan varje dag med min 9-månaders bebis för att åka in och amma på mitt kontor.
Nej - genom att ge familjer möjlighet att vara hemma lite längre med barnen tror jag att man skapar bättre förutsättningar för båda föräldrarna att vara hemma en tid!
20
oj oj oj...för att nyansera debatten lite måste jag konstatera att man faktiskt kan vara för både vårdnadsbidrag och jämställdhet. Jag är alldeles övertygad om att man med olika morötter för familjerna (j-bonusen) och arbetsgivarna (det skall inte vara en stor förlust att anställa nån som skaffar barn!) kan skaffa mer jämlika förhållanden i familjen och på arbetsmarknaden.
Att man MÅSTE amma minst ett år är ju bevisligen nonsens, men faktum är att många gör det och alla kanske inte har lika lätt att ordna det så att mamman kan amma på jobbet. För min familjs del skulle det kännts fullkomligt absurt om min sambo skulle behövt sätta sig på tunnelbanan varje dag med min 9-månaders bebis för att åka in och amma på mitt kontor.
Nej - genom att ge familjer möjlighet att vara hemma lite längre med barnen tror jag att man skapar bättre förutsättningar för båda föräldrarna att vara hemma en tid!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
