Har en dotter med ds som hör till den delen av ds barn där allt går lväldigt långsamt fram + mycket sjukdomar (mer sjuk än frisk) hon är enda barnet ..
Nu har vi kommit till läget där man(jag) känner att man inte orkar längre...så vi ska titta på ett kortidsboende..vi har inte nån i närheten som vill/kan ställa upp som avlastning...
vi jobbar båda två men jobbar om varandra...bra för barnet eftersom ingen behöver ta vab eller nåt eftersom en alltid är hemma men jag som slutar jobbet vid lunch (jobbar 75%) är ganska låst eftersom man alltid är hemma med dottern. Inte för att jag vill att hon ska "försvinna" men känner att jag orkar inte längre utan någon egentid...
tanken är att hon ska vara på kortids en em/kväll varann vecka kanske...och på sikt kanske nån övernattning...men inget bestämt ännu
Det "dåliga samvetet" minskar ju inte precis när man känner som man gör men vad ska man göra????
Har räknat ut att vi har haft 4 barnlediga dagar på snart 5 år...och då räknar jag iof inte de nätterna när hon är inlagd på sjukhus och en förälder sover hemma...då är man iof själv och sover ensam men som dagt de "räknas inte"
Blev väldigt långt o svamligt men kände att behovet att skriva av sig lite och få nån annans åsikt...
1
avlastning...gör man "fel"?? Har en dotter med ds som hör till den delen av ds barn där allt går lväldigt långsamt fram + mycket sjukdomar (mer sjuk än frisk) hon är enda barnet ..
Nu har vi kommit till läget där man(jag) känner att man inte orkar längre...så vi ska titta på ett kortidsboende..vi har inte nån i närheten som vill/kan ställa upp som avlastning...
vi jobbar båda två men jobbar om varandra...bra för barnet eftersom ingen behöver ta vab eller nåt eftersom en alltid är hemma men jag som slutar jobbet vid lunch (jobbar 75%) är ganska låst eftersom man alltid är hemma med dottern. Inte för att jag vill att hon ska "försvinna" men känner att jag orkar inte längre utan någon egentid...
tanken är att hon ska vara på kortids en em/kväll varann vecka kanske...och på sikt kanske nån övernattning...men inget bestämt ännu
Det "dåliga samvetet" minskar ju inte precis när man känner som man gör men vad ska man göra????
Har räknat ut att vi har haft 4 barnlediga dagar på snart 5 år...och då räknar jag iof inte de nätterna när hon är inlagd på sjukhus och en förälder sover hemma...då är man iof själv och sover ensam men som dagt de "räknas inte"
Blev väldigt långt o svamligt men kände att behovet att skriva av sig lite och få nån annans åsikt...
Men varför inte använda dagis istället som alla andra gör? Jobba samtidigt som maken så ni kan vara lediga tillsammans istället och då hjälpas åt att ta hand om dottern. Att leva som ni gör skulle jag inte orka med någon längre tid så spelar det ingen roll om barnet är handikappat eller inte. Varför låta hela familjen gå under för att man ska undvika VAB? Alla andra måste ju vabba, har vänner som har barn som inte är handikappade som är sjuka jämnt och ständigt! Har vänner som inte har några anhöriga alls som kan hjälpa dem men deras barn är inte handikappat. Man ska inte stirra sig blind på att barnet har ett handikapp och välja lättast möjliga väg och ta emot en massa hjälp utan först får man försöka hitta en balans i sin familj och går det inte alls så finns avlastning där men det ska vara sista utväg och något man tar till för att ha barnpassning! Ser man bara handikappet och barnet som ett problem kommer man heller aldrig att få livet att fungera utan när barnet kommer hem från avlastningen kommer även "problemet" hem igen och man hankar sig sen fram tills nästa gång barnet ska iväg till avlastningen. Jag tror inte på det så till vida att barnet inte har mycket omfattande funktionshinder!
Barnlediga helger behöver man iofs ha. Det är viktigt att ha kul ibland och bara få vara vuxna människor. Men finns det inga far eller morföräldrar? Någon moster eller faster eller kanske en rolig morbror eller farbror? Någon halvvuxen kusin? Någon granne man skulle kunna betala en slant? Har man absolut ingen kan jag förstå att man behöver avlastning men handlar det egentligen om att barnet har ett handikapp eller handlar det att man behöver få ha vuxentid?
Hoppas i alla fall att ni hittar ett sätt som passar er alla och att du inte blir ledsen för att jag beskriver hur jag ser på det hela. Jag har ju väldigt lite info om er så kanske gör jag en fel bedömning av ert verkliga behov men du bad om en åsikt och fick min!
2
Men varför inte använda dagis istället som alla andra gör? Jobba samtidigt som maken så ni kan vara lediga tillsammans istället och då hjälpas åt att ta hand om dottern. Att leva som ni gör skulle jag inte orka med någon längre tid så spelar det ingen roll om barnet är handikappat eller inte. Varför låta hela familjen gå under för att man ska undvika VAB? Alla andra måste ju vabba, har vänner som har barn som inte är handikappade som är sjuka jämnt och ständigt! Har vänner som inte har några anhöriga alls som kan hjälpa dem men deras barn är inte handikappat. Man ska inte stirra sig blind på att barnet har ett handikapp och välja lättast möjliga väg och ta emot en massa hjälp utan först får man försöka hitta en balans i sin familj och går det inte alls så finns avlastning där men det ska vara sista utväg och något man tar till för att ha barnpassning! Ser man bara handikappet och barnet som ett problem kommer man heller aldrig att få livet att fungera utan när barnet kommer hem från avlastningen kommer även "problemet" hem igen och man hankar sig sen fram tills nästa gång barnet ska iväg till avlastningen. Jag tror inte på det så till vida att barnet inte har mycket omfattande funktionshinder!
Barnlediga helger behöver man iofs ha. Det är viktigt att ha kul ibland och bara få vara vuxna människor. Men finns det inga far eller morföräldrar? Någon moster eller faster eller kanske en rolig morbror eller farbror? Någon halvvuxen kusin? Någon granne man skulle kunna betala en slant? Har man absolut ingen kan jag förstå att man behöver avlastning men handlar det egentligen om att barnet har ett handikapp eller handlar det att man behöver få ha vuxentid?
Hoppas i alla fall att ni hittar ett sätt som passar er alla och att du inte blir ledsen för att jag beskriver hur jag ser på det hela. Jag har ju väldigt lite info om er så kanske gör jag en fel bedömning av ert verkliga behov men du bad om en åsikt och fick min!
och jag hoppas du upplever den som mindre skuldbeläggande...
Självklart ska ni ansöka om avlastning!
Vänd er till kommunens LSS-handläggare så gör man en utredning.
Om det inte finns nån som kan avlasta så finns det ju verkligen *ingen* och jag kan inte se varför man då ska infrågasätta om det inte finns mormor/farmor.
Om man har ett funktionshinder som går under LSS så har man rätt att söka och bör göra det. (det underlättar för andra som söker)
Ett barn har det knappast bättre för att föräldrarna kör slut på sig själva och går i väggen för att man ska vara "duktig" och klara sig utan hjälp.
Strunta i vad andra tycker; känner ni att ni behöver avlastas då är det så!
Var dock beredd på att vissa kommunen får man stångas lite extra med, andra godkänner det direkt. LSS är ett kärt område att spara pengar på...
Önskar er all lycka till och håller tummarna för att ni snabbt får en avlösare/korttidsbooende.
3
Du får min åsikt också och jag hoppas du upplever den som mindre skuldbeläggande...
Självklart ska ni ansöka om avlastning!
Vänd er till kommunens LSS-handläggare så gör man en utredning.
Om det inte finns nån som kan avlasta så finns det ju verkligen *ingen* och jag kan inte se varför man då ska infrågasätta om det inte finns mormor/farmor.
Om man har ett funktionshinder som går under LSS så har man rätt att söka och bör göra det. (det underlättar för andra som söker)
Ett barn har det knappast bättre för att föräldrarna kör slut på sig själva och går i väggen för att man ska vara "duktig" och klara sig utan hjälp.
Strunta i vad andra tycker; känner ni att ni behöver avlastas då är det så!
Var dock beredd på att vissa kommunen får man stångas lite extra med, andra godkänner det direkt. LSS är ett kärt område att spara pengar på...
Önskar er all lycka till och håller tummarna för att ni snabbt får en avlösare/korttidsbooende.
Nej, ni gör inte fel. Det är bara ni själva som vet hur just er situation ser ut. Har man ett barn som är sjuk ofta så är bara det väldigt jobbigt och påfrestande. Att ni arbetar om varandra är ju jättebra för barnet, men då blir det ju så att ni vuxna inte träffas så mycket och ni kan ju heller inte göra saker själva eller tillsammans. Det är också jätteviktigt. Vi har också ett barn som har varit sjuk mycket med sjukhusvistelser, sen är hon väldigt aktiv när hon är frisk, inte alltid så lätt det heller. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att känna som ni gör och försök att få till en bra avlastning. Börjar man relativt tidigt så är barnet van vid det sen och har inga problem med att sova borta heller. Som sagt dåligt samvete har man så mycket av ändå försök att se det som en positiv sak för hela familjen, då blir det bra. Lycka till.
4
Nej, ni gör inte fel. Det är bara ni själva som vet hur just er situation ser ut. Har man ett barn som är sjuk ofta så är bara det väldigt jobbigt och påfrestande. Att ni arbetar om varandra är ju jättebra för barnet, men då blir det ju så att ni vuxna inte träffas så mycket och ni kan ju heller inte göra saker själva eller tillsammans. Det är också jätteviktigt. Vi har också ett barn som har varit sjuk mycket med sjukhusvistelser, sen är hon väldigt aktiv när hon är frisk, inte alltid så lätt det heller. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att känna som ni gör och försök att få till en bra avlastning. Börjar man relativt tidigt så är barnet van vid det sen och har inga problem med att sova borta heller. Som sagt dåligt samvete har man så mycket av ändå försök att se det som en positiv sak för hela familjen, då blir det bra. Lycka till.
20 tim/v när hon är frisk och inte nåt annat inbokat (hab, sjukhus mm)
vi jobbar inte som vi gör för att undvika vab...
vi råkar ha jobb som går mot varandra en jobbar dagtid den andra em/kväll...byta jobb är ju inte det lättaste som det ser ut idag...(båda försöker hitta andra jobb)
ang föräldrar så bor de dels långt bort och är sjuka/handikappade så det skule inte funka att lämna dit ett barn som river huset om tillfälle ges...och på andra håll är vårt barn ett "problembarn" ...
så jag vet inte nuläget vad man kan göra istället....bli arbetslös för att få mer gemensam tid på veckorna är ju knappast en lösning...(det skapar andra problem istället)
5
hon är på dagis 20 tim/v när hon är frisk och inte nåt annat inbokat (hab, sjukhus mm)
vi jobbar inte som vi gör för att undvika vab...
vi råkar ha jobb som går mot varandra en jobbar dagtid den andra em/kväll...byta jobb är ju inte det lättaste som det ser ut idag...(båda försöker hitta andra jobb)
ang föräldrar så bor de dels långt bort och är sjuka/handikappade så det skule inte funka att lämna dit ett barn som river huset om tillfälle ges...och på andra håll är vårt barn ett "problembarn" ...
så jag vet inte nuläget vad man kan göra istället....bli arbetslös för att få mer gemensam tid på veckorna är ju knappast en lösning...(det skapar andra problem istället)
Avlastning är inte lika med barnpassning vill jag säga. Avlastning i en familj t ex betyder att barnet är en del av den familjen och ska inte känna att dom är där för att "passas". Har inte så mycket erfarenhet av kortis men där har dom olika aktiviteter och gör en hel del roliga saker. Om man nu blir erjbuden hjälp, varför ska man inte ta emot det om man känner att man behöver hjälpen undrar jag?
6
Avlastning är inte lika med barnpassning vill jag säga. Avlastning i en familj t ex betyder att barnet är en del av den familjen och ska inte känna att dom är där för att "passas". Har inte så mycket erfarenhet av kortis men där har dom olika aktiviteter och gör en hel del roliga saker. Om man nu blir erjbuden hjälp, varför ska man inte ta emot det om man känner att man behöver hjälpen undrar jag?
ska du inte bli arbetslös för det!
Det finns en klick personer här som anser att man inte får ta hjälp när man behöver den.
Eller kanske snarare ser ner på den som tar emot hjälpen. Strunta i dem!
Känner ni att ni behöver avlastning - som precis som Ulla skriver inte är barnvakt - då ska ni ha det.
Sök så fort som möjligt för kommunernas kvarnar mal långsamt ibalnd och t ex stödfamiljer tar ett tag att hitta.
7
Självklart ska du inte bli arbetslös för det!
Det finns en klick personer här som anser att man inte får ta hjälp när man behöver den.
Eller kanske snarare ser ner på den som tar emot hjälpen. Strunta i dem!
Känner ni att ni behöver avlastning - som precis som Ulla skriver inte är barnvakt - då ska ni ha det.
Sök så fort som möjligt för kommunernas kvarnar mal långsamt ibalnd och t ex stödfamiljer tar ett tag att hitta.
Du ska inte ha något dåligt samvete alls för att du vill ha korttids! Det kan bli jättebra för ditt barn också och att hon älskar att vara där. Ta kontakt med en LSS-handläggare och så kan ni få reda på hur mycket rätt till avlastning ni kan få. Ni behöver inte ta all avlastning om ni inte vill. Tänk vad skönt att få tex en dag varannan vecka och en helg/månad på korttids.
Lycka till.
8
Snälla, rara du. Du ska inte ha något dåligt samvete alls för att du vill ha korttids! Det kan bli jättebra för ditt barn också och att hon älskar att vara där. Ta kontakt med en LSS-handläggare och så kan ni få reda på hur mycket rätt till avlastning ni kan få. Ni behöver inte ta all avlastning om ni inte vill. Tänk vad skönt att få tex en dag varannan vecka och en helg/månad på korttids.
Sök kortis och sök också för familjehem (eller vad det nu kan heta) (om du vill alltså). Jag tror att det är de du behöver och du ska inte ha dåligt samvete, du gör det för att orka och för att du älskar ditt barn.
Så försök få bort det dåliga samvetet och tänk att du gör både dig och ditt barn en tjänst av att få vara "ensam" en dag eller två och få göra saker som inte är möjligt med dit barn just nu plus hur hemskt det än låter är det säkert bra för dit barn också för om inte du mår bra så mår inte barnet bra.
Kramar från Lena
9
Sök kortis och sök också för familjehem (eller vad det nu kan heta) (om du vill alltså). Jag tror att det är de du behöver och du ska inte ha dåligt samvete, du gör det för att orka och för att du älskar ditt barn.
Så försök få bort det dåliga samvetet och tänk att du gör både dig och ditt barn en tjänst av att få vara "ensam" en dag eller två och få göra saker som inte är möjligt med dit barn just nu plus hur hemskt det än låter är det säkert bra för dit barn också för om inte du mår bra så mår inte barnet bra.
Som min man brukar säga; "En GLAD förälder är en BRA förälder" Så absolut, ta den hjälp ni känner att ni behöver, det är ju därför den finns!!! Lycka till!
11
Som min man brukar säga; "En GLAD förälder är en BRA förälder" Så absolut, ta den hjälp ni känner att ni behöver, det är ju därför den finns!!! Lycka till!
Har inget behov av det eftersom min avlösarservice i hemmet fungerar mkt bra. det är jätteskönt för oss alla när avlösaren hämtar sonen på skolan en eftermiddag i veckan. hon åker hem till sig och tar en tur i skogen, fiskar, grejar hemma, träffar sina barnbarn osv..
Sonen älskar att vara med henne.
Hon kommer hem och lägger honom ifall jag inte är hemma eller om jag har annat för mig just då, åker sedan senast kl 22, bra när jag är på möten osv.
Det finns flera olika sätt att få hjälp via LSS, har ni varit i kontakt med dem än?
.
anne.h med fyra absolut perfekta barn.
Nätverk Dalarna för alla oss i Dalarna med stora som små barn med det lilla extra
12
Jag har inte kortis.. Har inget behov av det eftersom min avlösarservice i hemmet fungerar mkt bra. det är jätteskönt för oss alla när avlösaren hämtar sonen på skolan en eftermiddag i veckan. hon åker hem till sig och tar en tur i skogen, fiskar, grejar hemma, träffar sina barnbarn osv..
Sonen älskar att vara med henne.
Hon kommer hem och lägger honom ifall jag inte är hemma eller om jag har annat för mig just då, åker sedan senast kl 22, bra när jag är på möten osv.
Det finns flera olika sätt att få hjälp via LSS, har ni varit i kontakt med dem än?
Det är svårt att veta vad man ska göra särskilt när man får höra så olika från andra personer runt omkring. De flesta frågar varför man inte redan har avlastning i någon form när vardagen ser ut som den gör och andra (i detta fall en annan föräldrar till ds-barn) nästan ifrågasätter om man ska ha barn alls om man inte kan ta hand om det utan "hjälp"
Vi har redan kontakt med en Lss-handläggare. Och som det verkar så att få nån form av avlastning är inga problem...sen är det vad man önskar och hur det går att lösa så det blir bra...
vi har själva kommit fram till att det får bli nåt utanför hemmet..antingen kortidsboende eller familjehem. Finns för-och nackdelar med båda. Har oxå haft tanken på att nån kommer hem men efter att ha tänkt mer så tror jag inte det passar vår familj..
Vi ska nu veckan tillsammans med handläggaren besöka ett boende och träffa personal, enhetschefen där...Har bara hört positivt fr. andra föräldrar som haft sina barn där (är ett kortids med små / mindre barn)
Sen får vi se vad som händer...funderar oxå en hel del på familjehem som i nuläget inte finns några i kommunen ( som är "lediga") så vill man ha det så tar det längre tid för man måste hitta en familj först.
På nåt sätt löser det sig alltid...och man är ju inte tvungen till nåt känns det inte bra så får man försöka hitta nåt annat.
13
Tack *långt igen* För era tankar/ord.
Det är svårt att veta vad man ska göra särskilt när man får höra så olika från andra personer runt omkring. De flesta frågar varför man inte redan har avlastning i någon form när vardagen ser ut som den gör och andra (i detta fall en annan föräldrar till ds-barn) nästan ifrågasätter om man ska ha barn alls om man inte kan ta hand om det utan "hjälp"
Vi har redan kontakt med en Lss-handläggare. Och som det verkar så att få nån form av avlastning är inga problem...sen är det vad man önskar och hur det går att lösa så det blir bra...
vi har själva kommit fram till att det får bli nåt utanför hemmet..antingen kortidsboende eller familjehem. Finns för-och nackdelar med båda. Har oxå haft tanken på att nån kommer hem men efter att ha tänkt mer så tror jag inte det passar vår familj..
Vi ska nu veckan tillsammans med handläggaren besöka ett boende och träffa personal, enhetschefen där...Har bara hört positivt fr. andra föräldrar som haft sina barn där (är ett kortids med små / mindre barn)
Sen får vi se vad som händer...funderar oxå en hel del på familjehem som i nuläget inte finns några i kommunen ( som är "lediga") så vill man ha det så tar det längre tid för man måste hitta en familj först.
På nåt sätt löser det sig alltid...och man är ju inte tvungen till nåt känns det inte bra så får man försöka hitta nåt annat.
och jag hoppas handläggningen går snabbt.
Precis som du skriver så kan man ju alltid byta både form och personer om det inte fungerar.
Men framför allt: Ignorera de ds-föräldrar som försöker skuldbelägga er - det finns alltid nån bror-duktig som ska sticka fram trynet.
14
Bra för er och jag hoppas handläggningen går snabbt.
Precis som du skriver så kan man ju alltid byta både form och personer om det inte fungerar.
Men framför allt: Ignorera de ds-föräldrar som försöker skuldbelägga er - det finns alltid nån bror-duktig som ska sticka fram trynet.
Vi har en väldigt "snäll" tjej men börjar fundera på avlösare alt stödfamilj eller liknande. Känner att det skulle ge lugnare tempo och mer kraft i familjen - för att orka vara bättre förädrar till alla tre barnen.
Jag förstår precis känslan av dåligt samvete men tror verkligen att stöd är bra för alla!
:-)
16
bra med stöd Vi har en väldigt "snäll" tjej men börjar fundera på avlösare alt stödfamilj eller liknande. Känner att det skulle ge lugnare tempo och mer kraft i familjen - för att orka vara bättre förädrar till alla tre barnen.
Jag förstår precis känslan av dåligt samvete men tror verkligen att stöd är bra för alla!
:-)
Ni gör alldeles rätt.
Ibland måste man ta emot hjälp för att orka vara en bra förälder.
Jag känner så väl igen er vånda inför att ansöka om kortids; vi kände likadant när det begav sig trots att vårt barn hade stora flerfunktionshinder och krävde rätt avancerad sjukvård dygnet om.
Världen är ju alldeles för välfylld av beskäftiga typer som minsann fixar allt själva och som ständigt tar tilfället i akt att påpeka hur dålig förälder man är om man låter någon annan ha glädje av ens barn några timmar i veckan...
17
Ni gör alldeles rätt.
Ibland måste man ta emot hjälp för att orka vara en bra förälder.
Jag känner så väl igen er vånda inför att ansöka om kortids; vi kände likadant när det begav sig trots att vårt barn hade stora flerfunktionshinder och krävde rätt avancerad sjukvård dygnet om.
Världen är ju alldeles för välfylld av beskäftiga typer som minsann fixar allt själva och som ständigt tar tilfället i akt att påpeka hur dålig förälder man är om man låter någon annan ha glädje av ens barn några timmar i veckan...
Nyfiken fråga bara...
Vad är det egentligen för skillnad på att ha någon som tar hand om ens barn i form av "avlastning" och på att få kontakt via lapp på Konsum med en högskolestudent som tar hand om barnet ibland?
Dvs varför ska man till varje pris undvika "avlastning"?
Alla har ju inte förmånen att ha pigga äldre släktingar i närheten som kan vara barnvakt.
För mig är det ingen direkt skillnad på en avlösare eller ett kortis och en barnvakt. Man behöver det för sin egen skull, för att få vuxentid och barnet har glädje av att umgås med någon annan än föräldrarna..
18
Nyfiken fråga bara...
Vad är det egentligen för skillnad på att ha någon som tar hand om ens barn i form av "avlastning" och på att få kontakt via lapp på Konsum med en högskolestudent som tar hand om barnet ibland?
Dvs varför ska man till varje pris undvika "avlastning"?
Alla har ju inte förmånen att ha pigga äldre släktingar i närheten som kan vara barnvakt.
För mig är det ingen direkt skillnad på en avlösare eller ett kortis och en barnvakt. Man behöver det för sin egen skull, för att få vuxentid och barnet har glädje av att umgås med någon annan än föräldrarna..
Stod på nyheterna häromdagen att kostnaderna för LSS har ökat lavinartat. Tycker inte att man ska jämföra "avlastning" med barnvakt för barnvakt är något som alla med icke handikappade barn ändå får skaffa sig på ett eller annat vis och jag förstår inte varför man inte kan skaffa det om barnet har ett lindrigare handikapp. Okej om barnet har omfattande funktionshinder. Men man ska inte unyttja alla resurser som finns bara för att de finns utan för att man har ett riktigt behov (utöver barnvakt) av dem!
19
Stod på nyheterna häromdagen att kostnaderna för LSS har ökat lavinartat. Tycker inte att man ska jämföra "avlastning" med barnvakt för barnvakt är något som alla med icke handikappade barn ändå får skaffa sig på ett eller annat vis och jag förstår inte varför man inte kan skaffa det om barnet har ett lindrigare handikapp. Okej om barnet har omfattande funktionshinder. Men man ska inte unyttja alla resurser som finns bara för att de finns utan för att man har ett riktigt behov (utöver barnvakt) av dem!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
