Jag vet att det brukar vara segt här under helgen, men ni som orkar och vill kan väl berätta lite om hur och din partner träffades? Hur länge har ni varit tillsammans, vem tog första steget, vem friade om ni är gifta?
Kram
Mamma till Felix-01, ÄnglaLilly f/d-05 och Ellie-06
Javisst, vad kul! Vi träffades när vi pluggade, vi var 20. Det var jag som "stötte" på honom och han var lite svårfångad i början, men sen blev han fast, efter ett par dagar alltsåNär vi varit ihop en vecka eller två började vi prata om att vi skulle gifta oss och skaffa barn, det kändes SÅ rätt. Efter tre månader förlovade vi oss och efter sju månader blev jag gravid. Vi gifte oss när sonen var drygt ett år, då var vi 23. Fattiga studenter, men vi hade det bra och hade en jätterolig fest med släkt och vänner, lite av ett knytkalas och folk hjälptes åt för att det inte skulle kosta skjortan, men alla hade så roligt, det var lekar och tävlingar och tal och dans och tårta i tre våningar. Nu har vi varit ihop 14,5 år och sonen går i sjuan. Vi har flyttat fem gånger och fått ytterligare tre barn. Tiden går fort!
Vilken skojig fråga!
oh, rolig fråga.
vi träffades vi vänner, jag var 17, han 28. *hrm* Både jag och han var omogna, han på sitt sätt och leverne, jag på mitt "fjortis sätt". Vi började dejta, umgås lite löst, jag blev såklart upp över öronen förälskad (vem blir inte det i en äldre, snygg och charmig kille) men det var inte ömsesidigt. Vi bröt upp efter någon månad då han fick en praktikplats på min gymnasieskola och där slutade kontakten oss emellan.
För 3 år sen så träffades vi av en slump igen, han hade gått ner sig rätt rejält, var på halken kan man säga och jag var precis ute från ett längre förhållande. Vi började umgås igen och denna gången PRATA med varandra, jag var fullständigt inställd på att jag inte ville ha något då jag helst ville vara själv ett tag. Men efter några månader då vi insåg att vi träffades dagligen och alltid pratade med och om varandra beslöt vi att vi nog eg var ett par.
Jag gav honom några ultimatum (tex skaffa ett jobb, skärpa till sig osv) och det gjorde han och nu är vi mer sammanssvetsade än någonsin.
(något romantiskt var det ju när han samma kväll som vi blev tillsammans skrev i rabbaten utanför huset stort och tydligt att han älskade mig så hela grannskapet kunde se. (9 vån höga hus runtom))
Hur träffades ni då? Hur kom det sig att det blev ni två?
Hur vi träffades har vi inte riktigt rett ut... V träffades på något vis genom gemensamma bekanta, men vi kan inte komma ihåg hur eller när som var första gången. Vi har i alla fall kunnat konstatera såhär efteråt att vi av och till var intresserade av varandra, men alltid när den andre var upptagen!
Han flyttade till Norge en sväng med en tjej, och precis som det förhållandet var på upphällningen så var han hemma och hälsade på och vi träffades på en fest. Vi fortsatte att höras av på telefon efter det, och när hon sedan gjorde slut med honom så umgicks vi jättemycket den sommaren som vänner. Allt eftersom vi både blev mer och mer intresserade av varandra så fick han typ dåligt samvete mot sin ex-sambo, det kändes inte rätt att han träffade någon så snart efter att hon gjort slut, så vi träffades inte på ett par månader. En dag gick jag förbi utanför hans lägenhet och han ringde upp mig och frågade om han fick komma över den kvällen. Vi umgicks först som vänner igen och sedan blev det mer och mer och ja, på den vägen är det. I januari sa han något om mig som flickvän och jag frågade retsamt "så då är vi ihop nu då?" och så fick vi det konstaterat!
Nu ska vi se, det var hösten 2001 som vi började träffas på det som fortsatte till idag.
Hans frieri gör mig lite tårögd än idag. På en semesterresa till Danmark så föll han ner på knä på en sandstrand och frågade om jag ville gifta mig med honom. Samma dag hemma i lokaltidningen fanns annonsen "om hon svarar ja så förlovar vi oss idag". Jag sa ja!
Kul att minnas tillbaka en stund, men jag blir ju nyfiken på hur det var för er också!
Marie med Jonathan 2/11 -06 och Sebastian 21/4-08
www.familjenfrost.wordpress.com
www.mariepysslar.wordpress.com
vilket romantiskt frieri!
Jajamen, det går så bra så!
Marie med Jonathan 2/11 -06 och Sebastian 21/4-08
www.familjenfrost.wordpress.com
www.mariepysslar.wordpress.com
Snacka om snabba puckar, men ni verkar ju absolut höra ihop
Dick och jag hade känt varandra i flera år innan vi blev tillsammans. Han var DJ på en av stans populäraste krogar och jag tyckte han var så fin. Tyvärr blev han ihop med min bästa kompis, eller tyvärr. Utan det hade nog inte vi funnit varandra. De bodde ihop ett tag, men så gjorde hon slut men Dick fanns där i periferin på något sätt. Efter några år åkte Sara utomlands för att jobba och Dick och jag började umgås mer och mer. Vi var ett litet gäng som var med varandra mest hela tiden och var stammisar på vissa krogar. Allt det här utspleades 200-01.
En kväll sov Dick över hos mig, till en början var det helt vänskapligt, men så blev det som det kan gåEfter det träffades vi mer i smyg bara han och jag, men han sa hela tiden att han inte var kär i mig. Tölp!! Jag var helt förälskad och vi var med varandra hela tiden, han mer eller mindre bodde hos mig i min lilla lägenhet, men tyckte ändå inte vi var ett par. Efter ett tag ledsnade jag på att vara så kär, men inte kunna få honom helt och hållet, så då frågade jag rakt ut om han verkligen inte tyckte vi var tillsammans fast han bodde hos mig. Då erkände han att han var kär och den dagen blev det vi på riktigt.
Strax efter det flyttade vi ihop i en större lägenhet och förlovades oss ganska snart. Felix blev antagligen till på vår förlovningsdag 13/8-01(helt oplanerad). Sen vi blev tillsammans har vi bott i fem lägenheter och ska snart flytta till den sjätte. Här har vi bott i tre år nu, rekord!
Jag kommer aldrig glömma första gången han sa att han älskade mig. Samtidigt som han sa orden skrev han dem sakta på min panna. Jag var så kär och lycklig att det gjorde fysiskt ont nästan.
För er som undrar kan jag säja att det var helt ok för min kompis att jag och Dick blev tillsammans. Vi umgås inte idag, men det beror mer på att hon har flyttat och vi helt enkelt inte har så mycket gemensamt längre.
Vad gulligt gjort att skriva att han älskar dig så där. Vilken tur att det inte var när han kissade
Har skrivit längre ner om hur jag tvingade Dick att bli min
Kan man skicka med snabb-bud via posten?
Gissar på att han har gjort fler romantiska saker?
hihi, var väl inte att tvinga?
den där fysiska smärtan när man verkligen är KÄR är outhärdlig...Som du sa, det värker i hela kroppen, man vill bara skrika! *synd man inte upplever den känslan alltförofta numera*
Självklart vill jag pigga upp dig och här kommer mina "svar":
Jag & Fredrik träffades hemma hos en gemensam bekant på en Examensfest! F kände ingen och jag var helt säker på att han var intresserad av tjejen vi var hemma hos och eftersom han ej kände någon förutom henne och hon var rätt upptagen med många gäster så började jag prata med honom, social som jag är. Sen var det kört... Han fick min mailadress vilket resulterade i flitigt mailande, pratade i telefon och slutligen var vi på dejt och sedan den dagen är det vi!
Vi har varit tillsammans sedan den 22 januari 1999 och det var jag som såg till att han fick min e-mailadress. Sen var det Fredrik som mailade mig samt gav mig hans telefonnr och på den vägen är det!
Förlovning & bröllop har vi båda kommit fram till genom att prata med varandra så det blev inget överraskningsfrieri eller så.
Vi träffades genom vänner och blev "biopolare", vi var inbitna biofantaster båda två, men hade aldrig nån att gå med... så vi började ringa varandra, i tid och otid och propsa på biobesök.
Så höll det på ett ganska bra tag... vi träffades för att gå på bio, men det är ju klart, man måste ju fika/äta lite innan och så kan man ju promenera lite på stan efteråt och då hann man ju prata en väldans massa med varandra...
Så gick vi en kväll på en film, det var "Grosse Point Blank" med den något udda svenska undertiteln "även en mördare behöver en date ibland"... och jag var så trött den kvällen, så jag la mitt huvud på mannens axel och körde in min hand under hans arm för att titta så där slappt, för jag var så himla trött och så började filmen och så tog han min hand och sen spelade det ju ingen roll längre vad filmen handlade om...
När vi började sällskapa, så sa jag till mannen att han fick ringa till min mamma och berätta att vi börjat sällskapa *fnissar* jag drev ganska friskt med honom förståss, men tro det eller ej, han ringde (stackarn hade genomlevt helvetets alla kval)... efter den där episoden ville han strypa mig *garvar* och sen insåg han hur fruktansvärt sjuk humor jag har
Sen gick det ganska stadigt framåt, vi gifte oss och flyttade till en "ny" lägenhet ihop, för vi hade båda bott i våra "ungkarlslyor" så länge, så känslan av att "ska du flytta hem till mig, eller jag till dig" var för stark i bådas lägenheter. (plus att min man bodde i en skokartong)
Sen har vi bara bytt lägenheter två gånger efter det, den ena gången på grund av jobb och den andra gången på grund av mina fysiska hinder och... för att det inte verkade bli några barn... (två veckor efter flytten "upptäckte" vi knodden)
=)
R
Sena nattsvar från mig..
Har suttit uppe och druckit vin och ätit räkor med maken och det blev visst lite sent ser jag
Jag träffade min min man medan jag ff var gift med min exmake. Vi hade det rätt trassligt och var nära en skilsmässa. Jag pluggade och det gjorde min man oxå (alltså min _nuvarande_ man
När jag väl skiljt mig och skaffat en lägenhet hade jag strul med att få mitt bredband att fungera (och vem kan leva utan en dator och internet, bara undrar
På den vägen är det...
Det var våren 2002. Nu är vi gifta och har världens underbaraste son tillsammans!
Förlovade oss gjorde vi på en strand på Kreta. Han gick ner på knä och trädde på min ring på fingret... rysligt romantiskt måste jag säga.. *ler*
Frieriet skedde hemma i sovrummet *haha* Han gick ner på knä med en stor bukett med blommor, och vad kunde jag svara, annat än ja?!
Gifta har vi varit i 2,5 år nu.. och detta är verkligen mannen i mitt liv!
Det är något liknande som er fest som jag skulle vilja ha om vi skulle gifta oss. Inte så uppstyltat och stelt, utan mer levande. Tror du förstår hur jag menar.
Vi träffades på en midsommarfest hos gemensamma vänner-95.Jag var relativt nyskild (ett halvår innan) och var där med mina två barn.Vi åt midsommarlunch, klädde midsommarstång, spelade crocket mm och jag kände att jag hade "ögon på mej" lite då och då
Mannen var där tillsammans med en kompis och vi pratade allihopa och hade trevligt men jag var nog inte speciellt intresserad av någon romans öht.Jag var ganska anti-män just då (trodde jag
Dagen efter åkte jag med en väninna och våra barn till Gotland och blev borta nån vecka.När vi kom hem ringde kompisen som haft midsommarfesten och frågade om jag skulle följa med henne, hennes man och "ungkarlarna" ut på sjön med deras båt.Det gjorde jag och vi hade en härlig dag i skärgården ,men inget speciellt "hände".Jag började nog tycka att mannen var lite intressant och trevlig men kanske inte direkt nån jätteattraktion
Nån helg senare åkte vi ett helt gäng på kryssning och då kan man väl säga att intresset blommade upp lite mera( vi delade inte hytt på ditvägen,men på hemvägen
Efter det var vi ett par och på hösten förlovade vi oss.I januari-97 kom vårt första barn en liten dotter som föddes med buller o bång i vår bil på motorvägen (men det är en annan historia
Två barn till har det blivit,men inget giftermål..
Vill också svara! Vad roligt det var att läsa om hur ni allihop träffade era män!
Vi träffades när vi pluggade. Han började i en studentförening där jag redan var med, och jag blev hans fadder. Sen började vi umgås rätt mycket, ofta tillsammans med andra i ett gäng.
Efter några månader slumpade det sig så att Viktor missade bussen hem och behövde nånstans att sova. Jag bjöd in honom till att sova på en madrass på golvet i mitt studentrum, och även om det inte hände nåt utom att vi sov DÅ, så var det nog inledningen.
Sen strulade vi fram och tillbaka ett par månader och sa att "vi är så bra vänner, det vore synd att förstöra det" innan det en kväll bara kändes helt naturligt att jag skulle följa med honom hem.
Det var i oktober 2000 och sen dess är vi tillsammans.
Eventuellt blir det väl giftermål också, nån gång framöver.
