Hej!
Min son ha precis fyllt 3 år. Han har ett ordförråd på 50-70 ord och talar ett fåtal 2-ordsmeningar. Har kompisar vars barn pratar helt flytande, synd när inte han kan vara med och kommunicera med dem. Finns det fler som har eller haft barn med sent tal? behöver ideer
1
sen med talet Hej!
Min son ha precis fyllt 3 år. Han har ett ordförråd på 50-70 ord och talar ett fåtal 2-ordsmeningar. Har kompisar vars barn pratar helt flytande, synd när inte han kan vara med och kommunicera med dem. Finns det fler som har eller haft barn med sent tal? behöver ideer
Jag är tacksam för all hjälp jag kan få. Känns ändå som det skulle va på gång, men man blir så stressad av alla barn och logoped. Vet ju att alla barn är unika, men jag blir så stressad ändå.
3
Jag är tacksam för all hjälp jag kan få. Känns ändå som det skulle va på gång, men man blir så stressad av alla barn och logoped. Vet ju att alla barn är unika, men jag blir så stressad ändå.
Min son talade inte alls i tre års ålder. Vi använd oss av tecken som stöd som fungerde mycket bra för oss. Hans talutveckling kom igång först då han var
4½ och började på en språkförskola. Han är 6 år idag och har fortfarande stora problem med både uttal och förståelse samt att han har ett väldigt begränsad ordföråd och stora grammatiska svårigheter. Nu går han på en språkskola och skulle aldrig klara av en vanlig skola. Men barn med språkstörning är väldigt olika i sin problematik och det är inte alla som har så stora svårigheter som min son och sedan finns det ju barn som har större svårigheter än han.
Jag kan iaf rekomendera tecken som stöd. Det blev en hjälpmedel i kommunikationen då sonen kunde göra sig förståd utan tal. Och då talet kom, lämnade han ifrån sig tecknena av sig självt. Vi använde oss av tecknen själva i kommunikationen med honom då han hade svårt att förstå. Det blev mycket tydligare för honom vad det var vi pratade om.
Har du möjlighet att gå Hanen- utbildningen kan jag verkligen rekomendera även den kursen, den var mycket givande och gav oss verktygen till icke-verbal kommunikation.
4
Min son talade inte alls i tre års ålder. Vi använd oss av tecken som stöd som fungerde mycket bra för oss. Hans talutveckling kom igång först då han var
4½ och började på en språkförskola. Han är 6 år idag och har fortfarande stora problem med både uttal och förståelse samt att han har ett väldigt begränsad ordföråd och stora grammatiska svårigheter. Nu går han på en språkskola och skulle aldrig klara av en vanlig skola. Men barn med språkstörning är väldigt olika i sin problematik och det är inte alla som har så stora svårigheter som min son och sedan finns det ju barn som har större svårigheter än han.
Jag kan iaf rekomendera tecken som stöd. Det blev en hjälpmedel i kommunikationen då sonen kunde göra sig förståd utan tal. Och då talet kom, lämnade han ifrån sig tecknena av sig självt. Vi använde oss av tecknen själva i kommunikationen med honom då han hade svårt att förstå. Det blev mycket tydligare för honom vad det var vi pratade om.
Har du möjlighet att gå Hanen- utbildningen kan jag verkligen rekomendera även den kursen, den var mycket givande och gav oss verktygen till icke-verbal kommunikation.
vi går hos logoped redan. Var och kollade hörseln i veckan och det var inget fel på den, inte synen heller. Det svåra är att han få hans uppmärksamhet iblan det är som om han "skiter" i en ibland. Stänger liksom av, men det blir bättre. Men logoped och folk runt omkring gör mig som mamma så fruktansvärt stressad.
6
vi går hos logoped redan. Var och kollade hörseln i veckan och det var inget fel på den, inte synen heller. Det svåra är att han få hans uppmärksamhet iblan det är som om han "skiter" i en ibland. Stänger liksom av, men det blir bättre. Men logoped och folk runt omkring gör mig som mamma så fruktansvärt stressad.
Logopeden vill att vi ska börja med tecken som stöd för utvecklingen. Men vi ville vänta året ut iaf. Det har ju hänt så mycket i hans utveckling bara under några månader. Han har utökat sitt ordförråd med 20-30 ord det senaste halvåret. Och aå har vi kämpat på med pott-träningen. Nu är han torr men visst händer det en olycka ibland. kan tycka att det kanske blir för mycket med tecken. Men de flesta som jag pratat med har bara positivt och säga om tecken som stöd. Logoped och folk omkring stressar mig, de tycker han är sen mm. Har klandrat mig många ggr och lagt skulden på mig själv för att jag inte ens kan lära mitt eget barn att prata.
7
Logopeden vill att vi ska börja med tecken som stöd för utvecklingen. Men vi ville vänta året ut iaf. Det har ju hänt så mycket i hans utveckling bara under några månader. Han har utökat sitt ordförråd med 20-30 ord det senaste halvåret. Och aå har vi kämpat på med pott-träningen. Nu är han torr men visst händer det en olycka ibland. kan tycka att det kanske blir för mycket med tecken. Men de flesta som jag pratat med har bara positivt och säga om tecken som stöd. Logoped och folk omkring stressar mig, de tycker han är sen mm. Har klandrat mig många ggr och lagt skulden på mig själv för att jag inte ens kan lära mitt eget barn att prata.
Det behöver inte vara en så stor grej att ta en titt på tecken som stöd.
Tex beställ hem en DVD med "Kika på IKA" som sjunger sånger med tecken till, eller köp datorprogrammet Teckenhatten som ni kan använda tillsammans (hela familjen) på datorn.
Det behöver inte vara en så stor grej att ta en titt på tecken som stöd.
Tex beställ hem en DVD med "Kika på IKA" som sjunger sånger med tecken till, eller köp datorprogrammet Teckenhatten som ni kan använda tillsammans (hela familjen) på datorn.
Hej anonym!
Åh vad glad att det är fler än jag som blir så stressade. Jag känner mig jätteledsen över att o är sen med talet(nu 3½ år)speciellt eftersom jag är lärare och tycker att jag borde ju kunna...... Tycker det är jobbigt när andra tittar snett på honom och oss och tror att han är dum(vilket han inte är, han förstår jättebra vad man säger). Vill inget helldre än att allt ska lösa sig.
Vi får väl rå om varandra här,
kram Kajsa
10
skönt att fler än jag blir det!
Hej anonym!
Åh vad glad att det är fler än jag som blir så stressade. Jag känner mig jätteledsen över att o är sen med talet(nu 3½ år)speciellt eftersom jag är lärare och tycker att jag borde ju kunna...... Tycker det är jobbigt när andra tittar snett på honom och oss och tror att han är dum(vilket han inte är, han förstår jättebra vad man säger). Vill inget helldre än att allt ska lösa sig.
Vi får väl rå om varandra här,
kram Kajsa
Man behöver ju inte börja med så många tecken i början för det kan ta lite tid innan ditt barn accepterar det också. Min son behövde ca 6 mån för att själv börja använda sig av dem och då använde jag enbart några enstaka tecken någon gång ibland. Men min son har ju även fått högfungerande autism som tillägsdiagnos vilket kanske var skälet till att det tog lite tid.
Jag tyckte det var lite jobbigt i början. det var ovant och jag kände mig lite dum när jag stod framför sonen och vifta med händerna. Men som sagt var började jag mycket försiktigt med ord som intresserade min son som bil och buss. När sonen började med tecken själv använde vi bara några viktiga ord som han behövde som hungrig, trött och liknande. vi la till något tecken i veckan allt eftersom vad jag såg att sonen klarade av. När han äntligen kom på det fantastiska med tecken ville han själv lära sig mer i mycket snabbare takt.
Man ska inte göra detta till en belastning för sig själv, eftersom man har ju så mycket annat runtomkring barnen och tecknena ska ju vara ett hjälpmedel - inte en stressmoment till. Man behöver inte teckna allt.
Har logopeden föresten diskuterat ev diagnos? Sonen kan ju ha problem med mera än bara uttal.
11
Man behöver ju inte börja med så många tecken i början för det kan ta lite tid innan ditt barn accepterar det också. Min son behövde ca 6 mån för att själv börja använda sig av dem och då använde jag enbart några enstaka tecken någon gång ibland. Men min son har ju även fått högfungerande autism som tillägsdiagnos vilket kanske var skälet till att det tog lite tid.
Jag tyckte det var lite jobbigt i början. det var ovant och jag kände mig lite dum när jag stod framför sonen och vifta med händerna. Men som sagt var började jag mycket försiktigt med ord som intresserade min son som bil och buss. När sonen började med tecken själv använde vi bara några viktiga ord som han behövde som hungrig, trött och liknande. vi la till något tecken i veckan allt eftersom vad jag såg att sonen klarade av. När han äntligen kom på det fantastiska med tecken ville han själv lära sig mer i mycket snabbare takt.
Man ska inte göra detta till en belastning för sig själv, eftersom man har ju så mycket annat runtomkring barnen och tecknena ska ju vara ett hjälpmedel - inte en stressmoment till. Man behöver inte teckna allt.
Har logopeden föresten diskuterat ev diagnos? Sonen kan ju ha problem med mera än bara uttal.
Hej Kajsa, jag är också lärare, men man är bara mamma åt sitt eget barn, man behöver det stöd och hjälp alla professionella runt barnet kan erbjuda.
Man ser sitt eget barn " innifrån" man har helt annan perspektiv och är därmed mycket mer känslig än vad man är då när man tar sitt eget yrkesroll och hjälper andras barn.
Jag vill absolut inte vara petig eller sur eller något negativt, men jag hakade lite på din mening
"Han är inte dum han förstår ju bra vad vi säger"
Jag förstår precis vad du vill ha sagt med den meningen och ser framför mig alla tanter som ser lite sned eller ger "onödiga råd " att läsa mer eller prata mer med barnet ....
Jag vill bara lyfta upp en aspekt i språkstörningen att när man har en grav språkstörning kan man ha även problem med förståelsen " utan att vara dum" .
Många förknippar språkstörningen bara med talproblem och kan inte förstå att ett barn kan ha en grav språkstörning utan uttalsproblem.
Min son har i princip inga uttalssvårigheter, men är drabbad i princip alla andra områden, har svårt med både input och outputt.
Egentligen kan jag säga nu hade, för när han är 10 år nu har han kommit i kapp med förståelsen och ligger i normalnivån. Vi är så glada!
Han har fortfarande problem med grammatiken, närminnet, ordförråd, hitta rätt ord, återberätta...
Denna kille som låg på stanline 1-2 i nästan alla språkliga områden upp till 6 år har IQ nästan 130 !
Det syns på alla sätt på hans beteende, han är "med" på alla situationer , vet vad som behövs göra , vilka verktyg behövs vid olika moment, hur man löser problemet i praktiken.
Det måste vara frustrerande för honom att vara fången bakom sina språkliga problem!
Så snälla Kajsa ,detta var inte kritik på något sätt, utan bara en högst personling reflektion som växte fram från din tanke i en helt annan sammanhang!
12
Hej Kajsa, jag är också lärare, men man är bara mamma åt sitt eget barn, man behöver det stöd och hjälp alla professionella runt barnet kan erbjuda.
Man ser sitt eget barn " innifrån" man har helt annan perspektiv och är därmed mycket mer känslig än vad man är då när man tar sitt eget yrkesroll och hjälper andras barn.
Jag vill absolut inte vara petig eller sur eller något negativt, men jag hakade lite på din mening
"Han är inte dum han förstår ju bra vad vi säger"
Jag förstår precis vad du vill ha sagt med den meningen och ser framför mig alla tanter som ser lite sned eller ger "onödiga råd " att läsa mer eller prata mer med barnet ....
Jag vill bara lyfta upp en aspekt i språkstörningen att när man har en grav språkstörning kan man ha även problem med förståelsen " utan att vara dum" .
Många förknippar språkstörningen bara med talproblem och kan inte förstå att ett barn kan ha en grav språkstörning utan uttalsproblem.
Min son har i princip inga uttalssvårigheter, men är drabbad i princip alla andra områden, har svårt med både input och outputt.
Egentligen kan jag säga nu hade, för när han är 10 år nu har han kommit i kapp med förståelsen och ligger i normalnivån. Vi är så glada!
Han har fortfarande problem med grammatiken, närminnet, ordförråd, hitta rätt ord, återberätta...
Denna kille som låg på stanline 1-2 i nästan alla språkliga områden upp till 6 år har IQ nästan 130 !
Det syns på alla sätt på hans beteende, han är "med" på alla situationer , vet vad som behövs göra , vilka verktyg behövs vid olika moment, hur man löser problemet i praktiken.
Det måste vara frustrerande för honom att vara fången bakom sina språkliga problem!
Så snälla Kajsa ,detta var inte kritik på något sätt, utan bara en högst personling reflektion som växte fram från din tanke i en helt annan sammanhang!
va skönt å höra från dig! stundvis lägger jag skulden på mig själv men till största del försöker jag hjälpa honom. men man vill ju inte pressa honom för hårt heller. då bryr han sig inte.
13
va skönt å höra från dig! stundvis lägger jag skulden på mig själv men till största del försöker jag hjälpa honom. men man vill ju inte pressa honom för hårt heller. då bryr han sig inte.
precis så...
Jag förstår precis vad du menar, tror vi är ute efter samma sak.
Men vissa människor tror att han inget förstår bara för att han talar dåligt, att han har lågt iq. Det gör mig ledsen och jag har börjat märka att han reagerar på det också. Och som du säger, uttalet kan vara bra men andra delar svåra och våra barn är smarta ändå. Hade en släkting på min pappas 60års fest härom veckan som kommenterade båda mina killar. Lillebror W 18mån sa hon var så mycket snabbare och förstod allting så mycket bättre än Oliver.
Jag hajjade till och svarade tillbaka att Oliver visst förstår men har svårt att ututrycka sig. Det är sånna kommentarer som gör ont.
Förlåt, jag menade inte att klanka ner på andras barn. Vad roligt att ert arbete gett resultat och vad glad jag blir av att höra att det finns hopp.
Kram kajsa
14
precis så...
Jag förstår precis vad du menar, tror vi är ute efter samma sak.
Men vissa människor tror att han inget förstår bara för att han talar dåligt, att han har lågt iq. Det gör mig ledsen och jag har börjat märka att han reagerar på det också. Och som du säger, uttalet kan vara bra men andra delar svåra och våra barn är smarta ändå. Hade en släkting på min pappas 60års fest härom veckan som kommenterade båda mina killar. Lillebror W 18mån sa hon var så mycket snabbare och förstod allting så mycket bättre än Oliver.
Jag hajjade till och svarade tillbaka att Oliver visst förstår men har svårt att ututrycka sig. Det är sånna kommentarer som gör ont.
Förlåt, jag menade inte att klanka ner på andras barn. Vad roligt att ert arbete gett resultat och vad glad jag blir av att höra att det finns hopp.
Jag har nu förståt att språkstörning är ändå relativt hoppfull diagnos, många andra sjukdomar/diagnoser är ju konstant likadana eller varierar inom vissa ramar, men våra barn har bara en utveckling framför sig.
Den utvecklingen innebär massa jobb, tålamod, förståelse , stöd och extrahjälp från skolan, men det finns ändå hopp om att det går lite bättre nästa år!
Jag som verkligen trodde att sonen kanske aldrig kommer att lära sig läsa när han var 6-7 år och på riktigt kom han inte ihåg vad ett enda bokstav hette och nu när han är 9 snart 10 kan han ljuda enkla ord och meningar och fixar läsa några enkla småböcker i vanlig etta-vårkant -nivå.
Man får muta, tvinga, belöna, kräva , motivera och slita för att han skulle läsa lite extra då och då , men det ger ändå resultat, sakta men säkert.
Och ja, vi pratar om en kille som inte kunde prata när han var 3 år, tränade substantiver när han var 4 , färger och räkna till 5 när han var 5 år och böja verb när han var 5-6 år.
Så visst finns det HOPP!
15
Jag har nu förståt att språkstörning är ändå relativt hoppfull diagnos, många andra sjukdomar/diagnoser är ju konstant likadana eller varierar inom vissa ramar, men våra barn har bara en utveckling framför sig.
Den utvecklingen innebär massa jobb, tålamod, förståelse , stöd och extrahjälp från skolan, men det finns ändå hopp om att det går lite bättre nästa år!
Jag som verkligen trodde att sonen kanske aldrig kommer att lära sig läsa när han var 6-7 år och på riktigt kom han inte ihåg vad ett enda bokstav hette och nu när han är 9 snart 10 kan han ljuda enkla ord och meningar och fixar läsa några enkla småböcker i vanlig etta-vårkant -nivå.
Man får muta, tvinga, belöna, kräva , motivera och slita för att han skulle läsa lite extra då och då , men det ger ändå resultat, sakta men säkert.
Och ja, vi pratar om en kille som inte kunde prata när han var 3 år, tränade substantiver när han var 4 , färger och räkna till 5 när han var 5 år och böja verb när han var 5-6 år.
Så visst finns det HOPP!
Har också en Tjej, som inte pratade förrän hon var 3,5 år gammal och då hade hon det jätte jobbigt (inte hon iof, men vi hade svårt att förstå vad hon sa. Själv fortsatten hon att prata och var lika glad som alltid.). Hon är nio nu och har fortfarande lite svårt med uttalet fast inte mer än att det går att förstå nu. Hon har svårt för att lära sig nya saker och vi har varit jätte noga med att upprepa allt som vi har gjort genom att sätta in kort i hennes album med text och så vidare. Dessutom berättar vi saker som händer runt om oss hela tiden och försöker att återknyta till tidigare samtal för att få henne att komma ihåg. Nu ser jag att hon får ihop allt som vi har berättat till en helhet. Vi har ju hela tiden vetat att hon är en klok tjej som måst nöta in allt nytt.
På skolan säger de att hon har en väldigt bra allmänbildning ( hon kan detaljer om saker som hennes kompisar bara kan det stora om), trots att hon har svårt för att lära sig nya saker och inte orkar sitta still längre stunder. Det känns jätte skönt och jag är säker på att hon kommer kunna ha hjälp av detta när hon blir äldre och skolan blir mer avancerad.
Vad jag vill säga med detta är att man inte ska ge upp utan fortsätta att berätta samma sak igen och igen (trots att de i dina ögon redan borde veta,) det hjälper ditt barn jätte mycket. Senare kommer de att kunna samla ihop allt till en helhet.
Alla andra som jag känner som har barn i hennes ålder är redan längre i sin språkliga utveckling och följer med ett samtal på ett helt annat sätt än hon gör (många gånger har jag jämfört barnen trots att jag inte borde, det gör jag inte längre tack och lov), fast ingen tycker det är lika roligt att leka som hon. Att hon älskar att leka tycker jag är jätte viktigt, det andra kommer i sinom tid.
/lycka till.
16
Känner igen detta Har också en Tjej, som inte pratade förrän hon var 3,5 år gammal och då hade hon det jätte jobbigt (inte hon iof, men vi hade svårt att förstå vad hon sa. Själv fortsatten hon att prata och var lika glad som alltid.). Hon är nio nu och har fortfarande lite svårt med uttalet fast inte mer än att det går att förstå nu. Hon har svårt för att lära sig nya saker och vi har varit jätte noga med att upprepa allt som vi har gjort genom att sätta in kort i hennes album med text och så vidare. Dessutom berättar vi saker som händer runt om oss hela tiden och försöker att återknyta till tidigare samtal för att få henne att komma ihåg. Nu ser jag att hon får ihop allt som vi har berättat till en helhet. Vi har ju hela tiden vetat att hon är en klok tjej som måst nöta in allt nytt.
På skolan säger de att hon har en väldigt bra allmänbildning ( hon kan detaljer om saker som hennes kompisar bara kan det stora om), trots att hon har svårt för att lära sig nya saker och inte orkar sitta still längre stunder. Det känns jätte skönt och jag är säker på att hon kommer kunna ha hjälp av detta när hon blir äldre och skolan blir mer avancerad.
Vad jag vill säga med detta är att man inte ska ge upp utan fortsätta att berätta samma sak igen och igen (trots att de i dina ögon redan borde veta,) det hjälper ditt barn jätte mycket. Senare kommer de att kunna samla ihop allt till en helhet.
Alla andra som jag känner som har barn i hennes ålder är redan längre i sin språkliga utveckling och följer med ett samtal på ett helt annat sätt än hon gör (många gånger har jag jämfört barnen trots att jag inte borde, det gör jag inte längre tack och lov), fast ingen tycker det är lika roligt att leka som hon. Att hon älskar att leka tycker jag är jätte viktigt, det andra kommer i sinom tid.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
stundvis lägger jag skulden på mig själv men till största del försöker jag hjälpa honom. men man vill ju inte pressa honom för hårt heller. då bryr han sig inte.
