I söndags morse/förmiddags, fick dottern på 17 med AS ett rejält krampanfall. Det var hennes pappa som hittade henne krampandes i sängen när han skulle väcka henne.
Ambulans in till akuten där hon fick ytterligare två anfall. Efter två nätter på medicinakutavdelningen och undersökning med hjärnrönten och EEG har vi idag fått komma hem. Undersökningarna har inte visat något onormal, och nu ska hon få göra en magnetröntgen. Hon har fått epilepsimedicin utskriven som vi ska börja med i kväll.
När dottern var nyfödd fick hon kramper som man heller aldrig hittade någon orsak till. Efter medicinering i några år friskförklarades hon. Det har alltid varit min stora skräck att hon skulle få flera kramanfall, men rädslan har klingat av allt eftersom åren gått.
Nu sitter jag hemma med en stor ångestklump i magen. Kommer hon att få fler kramper? Kommer hon att få någon av alla uppräknade biverkningar? Vågar jag väcka henne i morgon, eller kommer hon att krampa?
Och jag vet att det inte finns några svar, och att ja måste lära mig leva med oron. Men jag tycker ju att hon har så det räcker med jobbigheter utan den här påspädningen.
En positiv sak var att hon klarade av sjukhusvistelsen så bra. Hon som är så spruträdd lät sig provtas utan större problem, honkunde sova själv i en sal med okända människor (jag sov på en soffa i dagrummet), hon åt mackor på bröd hon aldrig skule äta hemma.
Ja, nu gäller det väl bara att försöka hitta ett sätt att förhålla sig till det här nya. Och det har ju gått för. Jag känner mig som en sådan där leksak med tyngd i botten, hur många knuffar jag än får verkar jag till sist komma upp på rätt köl..
1
krampanfall (långt) I söndags morse/förmiddags, fick dottern på 17 med AS ett rejält krampanfall. Det var hennes pappa som hittade henne krampandes i sängen när han skulle väcka henne.
Ambulans in till akuten där hon fick ytterligare två anfall. Efter två nätter på medicinakutavdelningen och undersökning med hjärnrönten och EEG har vi idag fått komma hem. Undersökningarna har inte visat något onormal, och nu ska hon få göra en magnetröntgen. Hon har fått epilepsimedicin utskriven som vi ska börja med i kväll.
När dottern var nyfödd fick hon kramper som man heller aldrig hittade någon orsak till. Efter medicinering i några år friskförklarades hon. Det har alltid varit min stora skräck att hon skulle få flera kramanfall, men rädslan har klingat av allt eftersom åren gått.
Nu sitter jag hemma med en stor ångestklump i magen. Kommer hon att få fler kramper? Kommer hon att få någon av alla uppräknade biverkningar? Vågar jag väcka henne i morgon, eller kommer hon att krampa?
Och jag vet att det inte finns några svar, och att ja måste lära mig leva med oron. Men jag tycker ju att hon har så det räcker med jobbigheter utan den här påspädningen.
En positiv sak var att hon klarade av sjukhusvistelsen så bra. Hon som är så spruträdd lät sig provtas utan större problem, honkunde sova själv i en sal med okända människor (jag sov på en soffa i dagrummet), hon åt mackor på bröd hon aldrig skule äta hemma.
Ja, nu gäller det väl bara att försöka hitta ett sätt att förhålla sig till det här nya. Och det har ju gått för. Jag känner mig som en sådan där leksak med tyngd i botten, hur många knuffar jag än får verkar jag till sist komma upp på rätt köl..
Vad jobbigt för er! Och kan förstå din oro, men hoppas att det var en engångsföreteelse och att medicinen gör så att hon inte behöver ha fler anfall.
Förstår att du känner dig helt matt efter detta, en sådan otäck händelse som denna.
2
Vad jobbigt för er! Och kan förstå din oro, men hoppas att det var en engångsföreteelse och att medicinen gör så att hon inte behöver ha fler anfall.
Förstår att du känner dig helt matt efter detta, en sådan otäck händelse som denna.
Jo, jag hoppas också att det inte blir mer. Och som om vi inte var matta nog; för ett tag sedan fick mannen åka in med henne till jourmottagning för att kolla en massa mystiska utslag som hon fått under dagen. Ja suck.
4
Jo, jag hoppas också att det inte blir mer. Och som om vi inte var matta nog; för ett tag sedan fick mannen åka in med henne till jourmottagning för att kolla en massa mystiska utslag som hon fått under dagen. Ja suck.
Ja, det var verkligen vidrigt. Jag hoppas att det inte blir fler, men det vet man ju aldrig. Jag är i alla fall tacksam över att bo i en stor stad med tio minuter till ett universitetssjukhus...
6
Ja, det var verkligen vidrigt. Jag hoppas att det inte blir fler, men det vet man ju aldrig. Jag är i alla fall tacksam över att bo i en stor stad med tio minuter till ett universitetssjukhus...
Usch, vad jobbigt. Vår son hade också kramper utan förklaring när han var kring året. Vid autismdiagnos konstaterades beign barnepilepsi utan anfall. Alltså ingen medicin så länge vi inte märker nåt. När det gäller märkliga utslag har vår son också haft detta, jag har kopplat dem till stress. Och det din dotter råkade ut för måste ju varit stressande, en tanke bara. Hoppas att det går bra med medicinering och att det inte händer nåt mer.
7
Usch, vad jobbigt. Vår son hade också kramper utan förklaring när han var kring året. Vid autismdiagnos konstaterades beign barnepilepsi utan anfall. Alltså ingen medicin så länge vi inte märker nåt. När det gäller märkliga utslag har vår son också haft detta, jag har kopplat dem till stress. Och det din dotter råkade ut för måste ju varit stressande, en tanke bara. Hoppas att det går bra med medicinering och att det inte händer nåt mer.
Oliver har haft affektkramp några gånger vid utbrott. Men det är väldigt länge sen nu *peppar peppar*. Alicia (ingen diagnos) fick några anfall när hon var 2-5 månader. Hon blev som en pilbåge, slutade andas och blev alldeles blå. Hon hade inte skrikit innan, det kunde komma mitt i en amning t.ex. Inga prover eller EEG visade något konstigt. Nu är hon 3,5 år och helt frisk. Det är otäckt, hoppas hon får vara utan anfall nu, din flicka!
Värd på AFF.
Gulden i mitt liv:
** Alexander, 11 år (991027)
** Oliver, 8 år (021119)
** Alicia, 7 år (040402)
Usch ja så hemskt Oliver har haft affektkramp några gånger vid utbrott. Men det är väldigt länge sen nu *peppar peppar*. Alicia (ingen diagnos) fick några anfall när hon var 2-5 månader. Hon blev som en pilbåge, slutade andas och blev alldeles blå. Hon hade inte skrikit innan, det kunde komma mitt i en amning t.ex. Inga prover eller EEG visade något konstigt. Nu är hon 3,5 år och helt frisk. Det är otäckt, hoppas hon får vara utan anfall nu, din flicka!
Vill bara säga att jag känner med er, vad ni går igenom. Det är fruktansvärt jobbigt att se sitt bsrn krampa. Lillan har epilepis sedan 10 mån ålder och det tog tid innan man hittade en medicin som fungerade. Vi gjorde ett försök att trappa ner den för ett halvår sedan då hon varit anfallsfri i nästan två år på medicinen men det gick inte. Den förtvivlan jag kände när lillan började krampa igen var... fruktansvärd. Men det går... på något vis... att ta sig igenom även detta. Men se till att ni får så mycket information av läkare som möjligt. Och tveka inte att söka hjälp om ni känner att ni behöver prata. Habiliteringen ska ha kurator och psykolog som ni kan vända er till.
Hoppas det går bra och din dotter blir krampfri på sin medicin.
11
Vill bara säga att jag känner med er, vad ni går igenom. Det är fruktansvärt jobbigt att se sitt bsrn krampa. Lillan har epilepis sedan 10 mån ålder och det tog tid innan man hittade en medicin som fungerade. Vi gjorde ett försök att trappa ner den för ett halvår sedan då hon varit anfallsfri i nästan två år på medicinen men det gick inte. Den förtvivlan jag kände när lillan började krampa igen var... fruktansvärd. Men det går... på något vis... att ta sig igenom även detta. Men se till att ni får så mycket information av läkare som möjligt. Och tveka inte att söka hjälp om ni känner att ni behöver prata. Habiliteringen ska ha kurator och psykolog som ni kan vända er till.
Hoppas det går bra och din dotter blir krampfri på sin medicin.
Tack. Vår dotter krampade ju som bebis också, och jag vet inte vilket som var värst, då eller nu. Jag hoppas att medicinen kommer att funka som det är tänkt.
Just nu orkar jag inte tänka på att d tekan komma fler kramper, utan försöker ta en dag i taget. Det spelar ju ingen roll heller om jag oroar mig, det som sker sker oavsett hur mycket energi jag har lagt på ångestkontot innan.
Hoppas det går bra för din tjej också! Och tack för tipsen om prathjälp.
12
Tack. Vår dotter krampade ju som bebis också, och jag vet inte vilket som var värst, då eller nu. Jag hoppas att medicinen kommer att funka som det är tänkt.
Just nu orkar jag inte tänka på att d tekan komma fler kramper, utan försöker ta en dag i taget. Det spelar ju ingen roll heller om jag oroar mig, det som sker sker oavsett hur mycket energi jag har lagt på ångestkontot innan.
Hoppas det går bra för din tjej också! Och tack för tipsen om prathjälp.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
