skriva av mig lite. I torsdags var mamma till onkologen för att få en bedömning om det fanns någon möjlighet att behandla mammas cancer i syfte att bromsa utvecklingen.
Tyvärr gick inte detta. Det var det sista hoppet mamma hade så nu har hon gett upp vilket leder till att hon nu blir snabbt sjukare för var dag som går.
Hon har så ont så hon tar så mycket smärtstillande så när jga ringde i dag visste hon inte ens vem jag var.
Hon kallade mig för sin syster och är jätteförvirrad hela tiden.
Hon har förmodligen inte långt kvar och hela min kropp gråter inuti utvändigt syns inget alls.
Tack om ni orkade läsa.
1
Vill bara.... (ot+känsligt) skriva av mig lite. I torsdags var mamma till onkologen för att få en bedömning om det fanns någon möjlighet att behandla mammas cancer i syfte att bromsa utvecklingen.
Tyvärr gick inte detta. Det var det sista hoppet mamma hade så nu har hon gett upp vilket leder till att hon nu blir snabbt sjukare för var dag som går.
Hon har så ont så hon tar så mycket smärtstillande så när jga ringde i dag visste hon inte ens vem jag var.
Hon kallade mig för sin syster och är jätteförvirrad hela tiden.
Hon har förmodligen inte långt kvar och hela min kropp gråter inuti utvändigt syns inget alls.
Känner verkligen med dig. Vi var med om något liknande för ganska exakt 2 år sedan då min svärfar gick bort i cancer. Kommer hon att läggas in på sjukhus eller få vård i hemmet?
Min svärfar vårdades hemma tills han dog. Sjukvårdspersonal var med honom dygnet om och gav honom morfin. Min man bodde hemma hos dem (min svärmor är fortfarande i livet) under flera dagar på slutet så att han kunde vara där när hans pappa dog. Jag tog hand om barn och hem så att min man hade den möjligheten och det kändes mycket bättre för honom efteråt.
Jag hoppas att din man eller någon annan kan hjälpa dig med barnen så att du kan vara där för din mamma. Det är vädligt jobbigt när någon anhörig är svårt sjuk och går bort.
Många kramar till dig!
2
Känner verkligen med dig. Vi var med om något liknande för ganska exakt 2 år sedan då min svärfar gick bort i cancer. Kommer hon att läggas in på sjukhus eller få vård i hemmet?
Min svärfar vårdades hemma tills han dog. Sjukvårdspersonal var med honom dygnet om och gav honom morfin. Min man bodde hemma hos dem (min svärmor är fortfarande i livet) under flera dagar på slutet så att han kunde vara där när hans pappa dog. Jag tog hand om barn och hem så att min man hade den möjligheten och det kändes mycket bättre för honom efteråt.
Jag hoppas att din man eller någon annan kan hjälpa dig med barnen så att du kan vara där för din mamma. Det är vädligt jobbigt när någon anhörig är svårt sjuk och går bort.
Tack för din omtanke! Mamma ligger just nu inlagd men vill gå hem och kommer att få göra det. Vi väntar bara på att den vård som var planerad hemma uppgraderas till dygnet runt vård.
Jo när det verkligen börjar närma sig så kommer min sambo fixa allt här så jag kan åka och vara med mamma.
Min sambo är ett enormt stöd i allt detta samtidigt eller trots det så känner jga mig så jävla ensam i hela denna sörjan.
Finns så mycket som skulle vara bra att få veta nu som tex vart hon gömt alla värdepapper, hur hopn vill ha sin begravning osv. För när den dagen kommer är det jag som kommer få ta hand om allt.
5
Tack för din omtanke! Mamma ligger just nu inlagd men vill gå hem och kommer att få göra det. Vi väntar bara på att den vård som var planerad hemma uppgraderas till dygnet runt vård.
Jo när det verkligen börjar närma sig så kommer min sambo fixa allt här så jag kan åka och vara med mamma.
Min sambo är ett enormt stöd i allt detta samtidigt eller trots det så känner jga mig så jävla ensam i hela denna sörjan.
Finns så mycket som skulle vara bra att få veta nu som tex vart hon gömt alla värdepapper, hur hopn vill ha sin begravning osv. För när den dagen kommer är det jag som kommer få ta hand om allt.
Tyvärr så är det bara sambon som är min ventil irl. Tyvärr säger jag för att han tagit otroligt illa vid sig av detta han också.
Sedan ahr jag en kompis på msn som jag ventilerar lite emd men vi missar varandra väldigt ofta.
Just nu funderar jag mest på hur mycket man ska säga till barnen. De vet ju att hon är sjuk men inte hur sjuk. Nu kan det i värsta fall handla om bara några dagar så jag vet inte om man ska säga något till barnen eller inte.
Tack för kramarna!
7
Tyvärr så är det bara sambon som är min ventil irl. Tyvärr säger jag för att han tagit otroligt illa vid sig av detta han också.
Sedan ahr jag en kompis på msn som jag ventilerar lite emd men vi missar varandra väldigt ofta.
Just nu funderar jag mest på hur mycket man ska säga till barnen. De vet ju att hon är sjuk men inte hur sjuk. Nu kan det i värsta fall handla om bara några dagar så jag vet inte om man ska säga något till barnen eller inte.
Ja det är svårt det där. Hur mycket man ska säga till barnen. Du kanske kan börja med att tala om att hon verkligen är jättesjuk. Ofta börjar de kanske fråga själva och då kan det vara lättare att svara, svara så enkelt och ärligt som möjligt.
Men jag har ingen erfarenhet av detta så jag ska väl egentligen inte råda. Men jag TROR att jag hade börjat så. Sen är det ju bra att visa känslor, även sorgna och ledsamma sådana inför barnen. Men man väljer kanske sina tillfällen lite.
Nyligen fick min pappa en mini-stroke, allt gick bra. Men just under de oroliga dagarna så valde jag faktiskt att inte berätta mer än att morfar var sjuk och låg på sjukhuset, men inte förrän vi visste att det hade gått bra. Michelle frågade naturligtvis om han kunde dö osv. osv. *kram*
8
Ja det är svårt det där. Hur mycket man ska säga till barnen. Du kanske kan börja med att tala om att hon verkligen är jättesjuk. Ofta börjar de kanske fråga själva och då kan det vara lättare att svara, svara så enkelt och ärligt som möjligt.
Men jag har ingen erfarenhet av detta så jag ska väl egentligen inte råda. Men jag TROR att jag hade börjat så. Sen är det ju bra att visa känslor, även sorgna och ledsamma sådana inför barnen. Men man väljer kanske sina tillfällen lite.
Nyligen fick min pappa en mini-stroke, allt gick bra. Men just under de oroliga dagarna så valde jag faktiskt att inte berätta mer än att morfar var sjuk och låg på sjukhuset, men inte förrän vi visste att det hade gått bra. Michelle frågade naturligtvis om han kunde dö osv. osv. *kram*
Skönt att din sambo är ett bra stöd för det är viktigt. Hoppas det ordnar sig med att få veta var hon har sina värdepapper och hur hon vill ha sin begravning. Sådant här är verkligen jobbigt och känslosamt. Min egen pappa dog för 15 år sedan, men jag börjar nästan gråta varje gång jag tänker på det även om det gått så många år.
Kram igen!
10
Skönt att din sambo är ett bra stöd för det är viktigt. Hoppas det ordnar sig med att få veta var hon har sina värdepapper och hur hon vill ha sin begravning. Sådant här är verkligen jobbigt och känslosamt. Min egen pappa dog för 15 år sedan, men jag börjar nästan gråta varje gång jag tänker på det även om det gått så många år.
Hon är så vimsig just nu men nu denna vecka ska jag åka hem till dem och försöka hitta testamentet efter mormor och morfar. Jag vet att det är mammas vilja att allt som hon ärvt av dem ska gå vidare till oss barn. Därför är det ett viktigt papper.
Vi har pratat mycket om begravningen. Inget roligt samtalsämne men det mesta verkar klart nu i alla fall.
Fattar inte hur jag ska orka men jag måste väl orka antingen jga vill eller inte.
14
Hon är så vimsig just nu men nu denna vecka ska jag åka hem till dem och försöka hitta testamentet efter mormor och morfar. Jag vet att det är mammas vilja att allt som hon ärvt av dem ska gå vidare till oss barn. Därför är det ett viktigt papper.
Vi har pratat mycket om begravningen. Inget roligt samtalsämne men det mesta verkar klart nu i alla fall.
Fattar inte hur jag ska orka men jag måste väl orka antingen jga vill eller inte.
Pratade med barnen igår om att mormor var väldigt sjuk så hon inte orkade prata med dem. Några timmar senare frågade Tommie om jag var ledsen. Berättade då att jag var eldsen för att mormor är sjuk.
Han sprang genast till sina brorsor: Pojkarna, mamma ledsen mormor sjuk. Vi måste krama mamma.
Kunde inte låta bli att le lite då.
15
Pratade med barnen igår om att mormor var väldigt sjuk så hon inte orkade prata med dem. Några timmar senare frågade Tommie om jag var ledsen. Berättade då att jag var eldsen för att mormor är sjuk.
Han sprang genast till sina brorsor: Pojkarna, mamma ledsen mormor sjuk. Vi måste krama mamma.
Skickar många varma kramar genom cyberrymden till dig!! Vi förlorade ju barnens farfar på samma sätt tidigare i höstas, så vi vet att ni inte har det lätt!
Jag tror ju också att det är bra att berätta för barnen och att svara ärligt som ni verkar ha gjort. Så gjorde vi och när det väl kom så långt som att åka och träffa farfar och sen berätta att han dött under natten, så var det mycket lättare, för det kom ju inte direkt som en blixt från en klar himmel.
Hoppas och önskar att ni allt ordnar sig snabbt med hemsjukvård etc, så ni alla får en så bra sista tid som möjligt tillsammans.
Kram!!!
16
Skickar många varma kramar genom cyberrymden till dig!! Vi förlorade ju barnens farfar på samma sätt tidigare i höstas, så vi vet att ni inte har det lätt!
Jag tror ju också att det är bra att berätta för barnen och att svara ärligt som ni verkar ha gjort. Så gjorde vi och när det väl kom så långt som att åka och träffa farfar och sen berätta att han dött under natten, så var det mycket lättare, för det kom ju inte direkt som en blixt från en klar himmel.
Hoppas och önskar att ni allt ordnar sig snabbt med hemsjukvård etc, så ni alla får en så bra sista tid som möjligt tillsammans.
Vi hade ju våran lillla Signe, som då precis blivit 1, med i hela processen när farfar dog, och det var så befriande att bara sätta sig på huk och så kom hon tultande. Man behöver det mitt i allt det sorgliga!
Och man får le också. *kram*
17
Vi hade ju våran lillla Signe, som då precis blivit 1, med i hela processen när farfar dog, och det var så befriande att bara sätta sig på huk och så kom hon tultande. Man behöver det mitt i allt det sorgliga!
Lider med er... förstår att det är en fruktansvärt jobbig tid för er just nu. Har själv en pappa som är cancersjuk (har skrivit om det tidigare)... så jag förstår vad ni går igenom
=((
Många kramar!!
/Anki m Anton
Den som påstår att välutförda arbeten aldrig behöver göras om har nog aldrig rensat ogräs.
19
Tröst- och styrkekramar!! Lider med er... förstår att det är en fruktansvärt jobbig tid för er just nu. Har själv en pappa som är cancersjuk (har skrivit om det tidigare)... så jag förstår vad ni går igenom
=((
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
