Hej H-n! Det jag menade är att det är underbart skönt för _kroppen_ att få utrymme när de inte sover hos mig, men att jag saknar dem och mentalt/psykiskt sover bättre med dem _hos_ mig. Det är skönt att ha ett par timmar med min kropp för mig själv, men hela natten utan ngn av dem känns tomt och fel på ngt sätt. Nu har jag ju en ny bäbis så jag sover aldrig helt själv, men även när det gäller de större barnen så drar jag liksom en slags suck av lättnad när de kommer krypande framåt natten ( de sover i egen säng i samm rum, 3-åringens säng står precis intill min och 5-åringens vid motsatt vägg) och sover lugnare sen.
När det gäller din trasiga barndom och detta med att du är lättväckt av barnen/inte trivs (klarar) att sova med dem så tror jag visst det kan finnas ett samband. Utan att gå in på just din erfarenhet så tror jag rent generellt att får man närheten störd och inte sunt uppbyggd som barn så visst sjutton kommer det påverka ens förmåga till närhet och ens nära relationer som vuxen. Allt annat vore konstigt! På olika sätt, självklart på olika sätt från person till person. Jag ser själv att saker i min uppväxt gett mig problem med närhet och tillit i olika varianter, om än inte just vad gäller samsovande och barnen. För mig ligger problemen kanske mer på vuxenrelationsplanet.
Dock ser jag också, och detta är viktigt, att det finns många områden och på många sätt som närhet och tillit _fungerar_ trots bristerna i den egna uppväxten. Detta är viktigt att se! Jag vet ju att du är mycket medveten om din egen barndom och det som saknats dig etc. Jag tror denna medvetenhet är a och o och gör hela skillnaden. Lägg därtill att du aktivt jobbar på en bra närhet till ditt barn och har ett mkt nära föräldraskap i övrigt. Sett i ljuset av _alla_ dessa aspekter är väl summan att visst kan dina sova-tillsammans-svårigheter bero på din egen barndoms avsaknad av närhet, men samtidigt så hittar du sätt att ge ditt barn den närhet det behöver (och DU behöver) på andra sätt - sätt du klarar.
Man kan också se det så att är samsovning oerhört viktigt för dig att klara, känenr du att ngt saknas utan samsovning, tja, då är det naturligtvis bra att försöka gå till roten med din lättväckthet etc. och försöka gör ngt åt detta. Men känenr du att din och barnets relation som helhet är bra och närheten finns och fungerar, då är det kanske bättre att bara konstatera att "jaha, så här är det och det beror säkert på deta och detta" och sedan njuta av allt som _fungerar_ tillsammans och av en bra och nära relation som helhet!
Så ser iaf jag det. Mycket av detta grundar jag i mitt eget liv och mina egna oförmågor (bl.a. så kan jag ju inte bära mina barn, vilket jag gärna velat) där jag väljer att fokusera på det jag KAN och inte de förmågor jag saknar!
Lite surr och tankar ditt inlägg till mig väckte....*s*
*kram*