Jag menar absolut inget illa med denna fråga men är nyfiken.....
Så snälla svara gärna men bli inte arga!!!
Varför ger ni era små fortfarande mat på natten? Ammar ni eller ger ni välling?
Jag slutade amma natten när lillen var 5mån, pappan dutta honom kanske 3 nätter sen var de över, han hade vant sig av. Han blev mycke lugnare på natten efter de!
inte mat varje natt...
så lite olika, men dom gånger han äter på natten är för att all mat han fåi sej ä värdefull!
han är rätt liten och behöver mat.
Men de blir som sagt inte varje natt... ibland räcker det att nuffa honom i rumpan.. s
sover bättre i sin säng.. men jobbigt när det är en stege som är jobbigt att gå upp å ner för..
(loftsäng) men har börjat några gånger...
så det är bara att börja igen...
men när man tycker att de går bra så vaknar han ännufler gånger å då slitar de med att han sover hos oss i alla fall.
ammar eller välling på natte
Våran kille har ju alltid varit stor å alltid ätit mycke så vi har inte behövt oroa oss att han måste äta..... Kanske därför de va så lätt att släppa natten, sen var de tur att han tyckte om vällingen oxå när han passera 6mån, aldrig tagit flaska innan.... Så de fick han lära sig! Sover tyngre på de!
har provat att ge honom nappen eller inget provade även vatten men det funkar inte, är sj på natten då sambon jobbar så....
men vet skulle var himelen om han slutade, det gjorde han ju iof ett tag men sedan efter han hade varit hos dr och varit inlad vart det samma vissa igen. men ska prova ditt tips om att var bång hård och bar knuffa honom lite lätt i rumpan, det blir ju iof lättare om han släpper flaskan på natten att få honom att sova i sin säng hela natten och i sitrum precis brevid..
Jag fortsatte för att han var hungrig. Jag skulle aldrig kunna förvägra ett hungrigt barn mat oavsett tid på dygnet eller ålder! Han åt snabbt och effektivt, vände sig om när han var klar och somnade om igen så det var ingenting som störde mig heller.
Snuttande och mysamning kan jag däremot förstå de som inte vill vara med på hur ofta som helst på natten. Jag har själv avvärjt det mesta sånt och gett den närheten på annat vis genom att vara nära, klappa, vagga, krama, bära osv. Mys och snutteamning är något jag verkligen verkligen saknat och sörjt men med återkommande problem med svamp sedan han var två månader har det liksom inte varit sådär mysigt för mig som det skulle kunnat vara..
Nu har han slutat äta på natten helt självmant, kl 22-23 ungefär vaknar han och äter och sen är nästa gång kl 07. åtta timmar alltså, mer än godkänt!
Däremot så vaknar han ändå väldigt ofta just nu, alvedon på tandköttet samt något kallt att bita/suga på hjälper så det är nog tänderna, DET är något som är jobbigt däremot, till skillnad från nattmatandet.
Sen har JAG väldigt svårt att förstå varför pappan måste ta några nätter med skrikande/gnällande/olyckligt barn för att man ska lyckas vänja av med nattmatandet. Mycket mat på dagen och ge den där närheten barnet söker på natten på något annat vis istället är enligt mig mycket bättre.
Läser just nu Sömn utan gråt och ska erkänna att jag har gråtit mig igenom många delar när jag läser om fungerande och humana lösningar på problem där många istället utsätter sitt barn för 5 minuters metoden och annat hemskt.
Det finns anledningar och alternativ till det mesta. Ska jag vara ärlig saknar jag nattammandet lite, det är så himlar mysigt att ligga med en liten go varm bäbis som ligger och äter alldeles lugnt och fridfullt. För det var ungefär enda gången mitt bus låg snällt och lugnt och vi bara mös
Nej absolut ska ett hungrigt barn ha mat men är dom verkligen hungriga eller bara vana..... Jag är glad att våran lille inte var hungrig på natten utan åt innan han somna så de räckte! Funkar säkert inte för alla!?!
Han var hungrig, inget snack om saken. Jag har aktivt tagit bort allt snutte-, mys-, och vaneammande med stor framgång och såg skillnaden tydligt.
Men just där är det jättestor skillnad från barn till barn vissa klarar hela natten utan mat från att dom är 2-3 månader redan medan andra behöver äta även på natten fram till att dom är närmare året.
Och mer mat på kvällen är absolut inte lösningen nödvändigtvis, här hjälpte det inte ett dugg. Däremot är mer mat jämt fördelat över hela dagen ett steg i rätt riktning.
Vi har ju som sagt inte haft bekymmer med mat här, hungrig å stor så han har alltid ätit bra med mat dagtid sen han var 5mån. Började med kött å fisk tidigt 5mån, samtidigt som jag ammade, han vägde 9kg när han var drygt 3mån på bara amning...
Otroligt olika är dom små liven!!
Läser just nu Sömn utan gråt och ska erkänna att jag har gråtit mig igenom många delar när jag läser om fungerande och humana lösningar på problem där många istället utsätter sitt barn för 5 minuters metoden och annat hemskt.
[/QUOTE]När du skriver andra olika lösningar för att få ordning på sömn vad tänker du då?Jag har inte läst boken men hört många som lovordat den och är lite nyfiken på vad de skriver?Just nu så tycker jag att vi tack vare medicinen fått nätterna att bli bättre så jag vill inte läsa den själv,men vill ändå veta!Jag har med framgång använt mig av sittabredvid/femminutersmetoden till mina större barn.Mina äldre barn har inte mått dåligt av det eller varit otröstliga däremot lillan hade ju stora problem med sömnen tills vi fick hjälp,då hade jag testat allt.Närhet,inte närhet,bära,inte bära,mat,inte mat,samsova inte samsova,vagna,bada före sängående,lugn musik,massage,you name it ,vi hade testat allt!!!
Livet stjälps inte över ända
Det ställs på sin spets
En dag möts vi
men längta inte
lev istället
lev varje dag för mig
då hedrar du mig
om vi lever tillsammans
*Lisa f/d 31 /5 2000*
Vi har slutat med mat på natten på doktorns ordination.Eftersom lillan hade ett otroligt stört sömnmönster och vår livsituation ser ut som den gör så fick vi medicinsk hjälp för att få henne att börja sova.Ett av kraven då var att jag skulle vara konsekvent med myssnuttandet på natten,och det har gått jättebra och är verkligen jätteskönt!
Det handlar inte om att pappan måste ta några nätter utan att det blir lindrigare för barnet och mamma om han kan göra det. Han luktar nämligen inte mjölk. Har man en lite, som jag, som inte tar napp så finns inte det som alternativ när han får snuttsug på natten. Pappa associeras inte alls med snutt och mat utan bara närhet och gos så det är inte lönt att ropa efter det.
Min lillkille äter inte heller på natten eftersom hans snuttande som det till slut var störde mer än det hjälpte honom och mig.
Ta inte detta fel men min barnpsyk. som jag går hos säger att de flesta barn inte behöver äta på natten efter ca fem månader utan det är vanan de skriker efter. De är helt enkelt vana att få mat på natten och vill ha det fortsättnignsvis också. Inte för att de behöver det utan för att de alltid hittills fått. Jag vet inte vad jag själv tror men min lille behövde inte mat utan ville bara snutta. Nu försöker vi mysa på kvällen när vi ger välling istället...
Håller helt på din linje.
Jag har till å med hört att en normalstor bebis klarar sig ännu tidigare utan natt mat. Fast jag höll på tills han var 5mån.
Men jag förstår inte riktigt varför man ersätter amningen med välling nattetid, de blir ju nästan jobbigare... Upp å blanda å värma!!
Bättre å ta striden helt å sen att dom klarar sig utan.
Fast som sagt bara man mår bra gör man som man vill.
Hur duttade pappan? Jag tar gladeligen emot tips, för det är svårt det där. Vi har försökt att sluta nattamma, Adam är snart 8 månader. Men vi har fortfarande kvar ett mål på natten. Jag ger inte välling, för BVC sa att han slutar amma på natten när han är redo för det, men ger jag välling så vänjer han sig vid det. Ja, jag vet inte, men det lät klokt.
Men jag vill verkligen sluta nattamma, men killen blir ju helt galen. Vi får ta en dust till till helgen.
Jag tar det inte som kritik. Herregud, man måste ju få fråga, det gör jag hela tiden
Vår läkare sa att det handlade mycket om att vara konsekvent.Man bestämmer sig helt enkelt och blir de galna så är det inte farligt
Jag har en liten som inte heller tar napp och som vant sig av med att snuttesuga utan att pappan tagit några nätter själv och helt utan gråt och bråk dessutom.
Jag tycker du är fördömande. Det är jättebra att det fungerar för dig, det som du gör med din bebis. Men det kanske inte fungerar för alla. Och det finns varianter på 5-minutersmetoden, jag körde en, som inte bestod i att Adam skulle gråta sig till sömn, men ändå somna själv i sin säng. Och nu har vi vänt hans sömnproblem till något positivt. Han somnar direkt själv på kvällen och sover bättre. Men om han fick skulle han ju självklart helst snutta hela natten.
Min bebis får inte skrika sig till sömn. Är han hungrig så får han givetvis äta, jag har lärt mig att höra skillnad. Och efter att vi har tagit bort en hel del nattmål, så äter Adam bättre på dagen, han sover bättre på dagen och därigenom även på natten.
Men detta är min bebis, min. Som jag känner, som jag ser om han är ledsen eller bara arg. Detta funkar för mig och jag blir jätteledsen när jag läser ditt "utsätter barnen för". Men visst, jag har inte läst om 5-minutersmetoden, så jag vet inte vad som står om den i den boken som jag inte läst.
Jag menar inte att låta så arg som jag kanske gör. Jag blev mest less. Sömnen har varit ett problem för oss, och vi hittade en lösning. Då är det lite jobbigt att läsa att man är dålig mamma när man gör så.
Jaja, mina tankar.
Han har legat på magen sen han var 4mån, så bestämda duttar med lite knuten hand, (inte hårda men bestämda!)på rumpan när han gnydde då somna han om. Dutta alltid lite längre än du tror så somnar han djupare.
Men dom är så formbara fortfarande, de räcker med ett par nätter så är de en ny vana för dom.
Dom glömmer så fort, det är vi oftast som tror de ska bli jobbigre än det blir.
Men man måste ha bestämt sig tillsammans å hålla på de....
Ska väl erkänna att våran kille väldigt sällan gråtit på natten, kanske för att man duttat så fort han gnytt!?!
Nu har vi börjat med att vänja bort duttarna så han ska somna om själv, går bra, kliar han lite på benet så han vet vi är där, sen somnar han.
Tänkte börja lägga över han i sin säng så han somnar där å att han får komma till oss om han vaknar.
Jättemysigt att han ligger där men känns som att vi kanske kan få ha sängen själva ett par timmar ändå... Längesen vi somnade med armarna om varann....
Aha, då är jag med. Ja Adam har börjat ligga på mage han också. Men det brukar räcka att ge han nappen, fast då vaknar han ju i gengäld, när han tappar nappen.
